Etikettarkiv: Björn Söder

Jimmie Åkessons pressekreterare Linus Bylund föredrar Expo framför Sverigevänlig press

Vi har skrivit om Linus Bylund tidigare. Läs den texten här, den är klart läsvärd för att öka förståelsen för vem Linus Bylund är. Han är Jimmie Åkesson pressekreterare och en pinsam personlighet. Otrevlig, spydig men värst av allt, totalt politiskt okunnig. Jimmie Åkesson gillar att omge sig med okunniga personer, helst ska de vara ännu mer okunniga än vad han själv är.

linus-Bylund
Mera känd som twitterflamsaren.

SD har som många av våra läsare vet ett intimt samarbete med Expo. Expo tipsar SD om folk som bör uteslutas och SD verkställer då uteslutningarna. SD tipsar också Expo med förhandsinformation om varje steg som tas i partiet för att verkställa eventuella uteslutningar.

Partitoppen har öppet valt att kommunicera med Expo samtidigt som det finns en kommunikationsplan där man avråder medlemmar från att länka till artiklar i alternativa medier. Den är en paranoid rädsla för att bli kritiserade av Expo som partiledningen vill sprida vidare i hela organisationen. Det är en av de åtgärder som SD-ledningen har vidtagit för att hindra folk att ta del av information från alternativa medier.

Vad som inte framgår någonstans är att en av anledningarna till att partiledningen vill hindra de egna medlemmarna från att sprida information, fakta och nyheter från alternativa medier är att det är just där som kritiken mot SD-ledningen är som starkast. Precis som vilka totalitära partier som helst, i Nordkorea, Kina eller gamla Sovjetunionen, så vill partiledningen dölja vad kritikerna säger om de maktfullkomliga personligheterna i partitoppen. Om vanliga partimedlemmar börjar tänka klart så skulle de inse att det vore rimligare att utesluta både Jimmie Åkesson och Björn Söder än att utesluta Dragan Klaric, Mattias From, Pär Norling, Patrik Ehn, Daniel Rondslätt och en rad andra. Både Björn Söder och Jimmie Åkesson har använt sig av mycket fula metoder för att göra sig av med människor som i grunden är bra företrädare för SD.

I slutet av mars 2013 skrev Björn Söder ett brev till alla medlemmar där han krävde att de skulle ”skärpa sig”. Söder uppmanade då medlemmarna att inte ”gilla” vad som helst på Facebook eftersom ett klick är ”att beteckna som ett ställningstagande”. I händelse av att man länkar till en källa som finns publicerad på en alternativ nyhetssajt så ”måste man markera avstånd” enligt Söder. Söder säger vidare att man helst ska länka till etablerad press. Är Björn Söder riktigt klok?

Björn Söder kommunicerar själv med den extremt svenskfientliga organisationen Expo och vill att medlemmar i SD helst ska länka till etablerad media istället för alternativ media. Men Björn Söder säger inte ett ord om att man ska ”markera avstånd” från Expo eller etablerade media – trots att alla borde veta vad etablerade media står för. De står för massinvandring, normupplösning, globalisering och hat mot Sverigevänner. Söder har inget emot svenskfientlig press, han vill gärna förbättra kontakterna med såväl Expo som den dagspress som ägnar varje dag åt att förstöra Sverige.

Björn Söders brev till medlemmarna föranleddes av att partitoppen ”fått rapporter” om att medlemmar och förtroendevalda har klickat på fel gilla-knappar. Istället för att låta folk få gilla vad de vill så har SD för avsikt att hindra människor från att gilla exempelvis Fria Tider eller den islamkritiska rörelsen Swedish Defence League (SDL). Sverigedemokraternas Mattias Karlsson har kallat Fria Tider för ”neofascistiskt” vilket säger mycket om hur SD ser på alternativa medier. Expo skrev i mars om en partiföreträdare som ”gillat” SDL och ville naturligtvis att en sådan handling skulle fördömas inom SD, detta trots att SDL är en ytterst obetydlig grupp som bara har försökt kritisera islam (men när de gjorde det under ett torgmöte för en tid sedan så möttes de flera hundra skrikande vänsterextremister, vilket Expo inte fördömde.).

Björn Söder och partitoppen kommunicerar med svenskfientliga medier och försöker hindra sina medlemmar från att läsa Sverigevänliga medier. Hur kan det accepteras av medlemmarna?

Åter till ”twitterflamsaren” Linus Bylund. Att han kallas twitterflamsaren kommer från det faktum att bara skriver massa meningslöst trams på twitter.

För några dagar sedan kom det fram att den sverigedemokratiske (och verkligt demokratiskt sinnade) prästen Axel W Karlsson har skrivit i Nya Tider, som är en ny Sverigevänlig papperstidning (som vi starkt rekommenderar).

Expo reagerade på tilltaget att en Sverigedemokrat vågade ha fräckheten att skriva för en Sverigevänlig tidning. Det ska ju råda nolltolerans i SD och då är varje koppling till alternativa medier förbjudna. Eller så ska man, som Björn Söder sade, ”markera avstånd”. Axel W Karlsson borde enligt denna synsätt ha avslutat sin artikel med följande ord. ”Eftersom jag är med i ett parti där vuxna människor inte får skriva i vilka tidningar de vill, särskilt inte i alternativa medier som SD-ledningen betraktar som ”fascistiska”, så måste jag markera att jag tar avstånd från Nya Tider och allt som tidningen står för.”

Linus Bylund, twitterflamsaren, reagerade våldsamt på Karlssons tilltag att skriva i en Sverigevänlig tidning. Expo och Bylund upprättade genast en kommunikation med varandra utan att Bylund hade några som helst betänkligheter med Expos extremt svenskfientliga hållning. Han markerade inte ens avstånd mot Expo. Istället var han helt överens med Expo.

Till Expo säger Bylund:

– Utifrån vad du berättar om tidningen, så är det inte lämpligt att skriva i den. Som sverigedemokrat skriver man antingen i sverigedemokratiska tidningar, rena nyhetstidningar eller politiskt oberoende tidningar.

Expo ville att SD skulle ”vidta åtgärder” mot Karlsson och frågade Bylund om partiet kommer att ”agera” mot honom. Istället för att försvara Karlssons rätt att skriva i alternativa medier och att man kan lita på hans omdöme så svarade Bylund ”Du lär märka om det får det”.

Expo vill också markera mot att Karlsson besökte mötet Identitär idé 2011. Nu kommer Axel Karlsson med all sannolikhet bli förhörd av inkvisitörerna i det egna partiet och han kommer att falla i rang.

Den enligt SD ”neofascistiska” webbtidningen Fria Tider frågade Bylund via twitter vad han menade med ”nyhetstidningar”, men det kunde han inte svara på. Han svarade med att ”nu sa jag iofs att om man företräder ett parti bör man skriva i för partiets publikationer eller i nyhetstidningar.” Enligt Bylund bör man som sverigedemokrat inte skriva i alternativa Sverigevänliga tidningar. I stället för att nå ut till nya väljargrupper vill Bylund att den som företräder partiet bara ska skriva i ”partiets publikationer eller i nyhetstidningar”. Han menar då t.ex. Tommy Hanssons SD-Kuriren som är språkrör för den extremliberala falangen i SD.

tweet1

tweet2

När Fria Tider frågade Bylund om han kunde ge något exempel på vad han menade med ”nyhetstidning” så kunde han inte det. Han stod där som ett frågetecken och visade återigen den totala kunskapsbrist som genomsyrar hela Bylunds väsen. Dessutom blockerade han Fria Tider för att slippa fler svåra frågor.

Axel W Karlsson förklarade:

– Jag är präst i Svenska kyrkan, jag kan inte sortera bort människor när jag driver förkunnelser utan jag gör det var som helst, om det så är feminister, stalinister eller nazister så är jag förpliktigad att predika gudsord.

Att samtala med folk är ju den enda rätta vägen för politiker. Att samtala med meningsfränder, politiska motståndare och alla däremellan är ju ett måste för den som vill försöka övertyga andra om sin politik. Medan Axel W Karlsson är utåtriktad och klok så är Linus Bylund rena skämtet. Att SD huserar sådana tomtar beror på att ingen ännu gjort uppror mot partiledningens underliga inställning till Sverigevänlig media. SD samarbetar med svenskfientliga rörelser, men hotar med uteslutning om någon länkar till Sverigevänlig press. Är botten ännu inte nådd i partiet?

Läs mer:

Samlingstråd om Sverigedemokraterna efter uteslutningen av Patrik Ehn.

Annonser

Därför ska du välja Svenskarnas Parti istället för det ideologiskt havererade Sverigedemokraterna

sverigedemokraterna-svp

För en tid sedan skickade Svenskarnas Parti ett brev till sverigedemokratiska kommunpolitiker. Brevet skrevs med anledning av att ett stort antal medlemmar uteslutits ur SD på falska eller ogiltiga grunder. Bakom uteslutningshysterin i SD finns främst Björn Söder och Jimmie Åkesson som vill rensa ut människor som framför berättigad kritik mot partiledningen. På lösa grunder och utan att kunna försvara sig har en rad duktiga medlemmar uteslutits under de senaste åren. Mer om det kan man läsa här. Nu följer vi upp med tankar om vilket parti som bör ersätta det ideologiskt havererade SD.

Sverigedemokraterna är ett före detta nationalistiskt parti som har svikit sina väljare och sympatisörer. De har övergivit de etniska svenskarna och skapade 2011 ett nytt menlöst program som gör det omöjligt att rädda Sverige. Sverigedemokraterna kommer dock inte att försvinna från den politiska scenen. Media kommer att framställa SD som rasistiskt och främlingsfientligt även i fortsättningen för att locka folk dit och försöka hindra folk från att gå till ett verkligt svensknationalistiskt alternativ. SD har kommit för att stanna och kommer att sitta i riksdagen under överskådlig tid, men partiet kommer inte att kunna eller ens vilja lösa några av våra allvarliga demografiska problem. SD har blivit ett impotent parti genom en rad beslut som partiledningen själv har fattat.

– SD anser att alla kan bli svenskar oavsett etnicitet och bakgrund.

– SD anser att alla som kommit till Sverige och blivit svenska medborgare ska få stanna i Sverige för evigt.

– SD accepterar att 600 000 importerade muslimer finns i Sverige och vill att de ska få stanna här för evigt.

– SD vill att invandringen till Sverige ska fortsätta – bara i mindre omfattning.

– SD vill att Sverige även fortsättningsvis ska ta emot flyktingar genom FN:s försorg och att vi ska vara medlem i FN.

– SD vill fortsätta att slösa bort skattebetalarnas pengar på flyktingpolitiken och öka biståndet till FN-ledda organisationer.

– SD förespråkar ”öppen svenskhet” och föredrar ett mångetniskt Sverige framför ett etniskt homogent Sverige (som Sverige har varit i alla tider fram till början av 1970-talet). SD bekämpar etnonationalism trots att de europeiska nationalstaterna inklusive Sverige har varit etnonationalistiska i alla tider fram tills massinvandringen påbörjades.

– SD vill inte utvisa kriminella invandrare om de har blivit svenska medborgare. De ska istället få bo kvar i Sverige i evighet och försörjas av svenska skattebetalare så länge de lever.

– SD-ledningen gillar inte att kritiseras oavsett hur saklig och befogad kritiken är. De inleder uteslutningsärenden eller fryser ut medlemmar som har åsikter om toppstyre eller maktfullkomlighet.

– SD-ledningen skor sig ekonomiskt på sina roller som partiföreträdare. De ekonomiska ersättningarna är oanständigt höga.

– SD-ledningen säger öppet att alla som inte gillar idén med ”öppen svenskhet” bör lämna partiet.

– SD är i praktiken ett parti som leds av intoleranta antidemokrater som inte tål minsta kritik eller ”ideologisk avvikelse”.

– SD har bestämt sig för att alla som har invändningar mot någon av partiets riktlinjer ska jagas ut ur partiet.

Så nu lämnar vi partiet. Det är uteslutet för en sann Sverigevän att vara kvar i ett parti som inte längre bryr sig om det egna folket. Det är uteslutet att vara med i ett parti som visar förakt för svenska nationalister. Det är uteslutet att bli medlem i eller rösta på ett parti som föraktar svenska nationalister.

Den viktigaste frågan är vilket politiskt alternativ vi ska välja – för SD går inte att rädda. Men vi måste inse att det inte kommer att finnas något nationalistiskt parti som är perfekt. Även om någon skulle bryta sig ur SD och skapa ett bättre alternativ så kommer inte heller det att vara perfekt. De existerande småpartierna är inte heller perfekta. Just nu finns det tre partier – kanske fler – som skulle kunna vara alternativ för Sverigedemokratiska väljare. Med vi ska endast fokusera på Svenskarnas Parti eftersom det är där energin finns och viljan att rädda Sverige är som störst.

Svenskarnas Parti består av personer som på allvar vill försöka rädda Sverige. Partiets medlemmar har en brokig bakgrund där flera personer kommer från rörelser som vem som helst kan betrakta som tvivelaktiga. Det är egentligen ganska oviktigt vad folk har gjort i sin ungdom eller i sitt tidigare liv, det är inget att hänga upp sig på eftersom precis alla människor kan ha gjort dumheter innan de mognat. Visst är ett medlemskap i en obskyr nazistisk sekt inget som normalbegåvade människor uppskattar, men bara för att många människor gör politiska felsteg i sin ungdom behöver det inte betyda att de är dåliga människor. Inom exempelvis socialdemokratin kryllar det av människor som har varit med i diverse vänsterextrema bokstavssekter när de var unga. Man behöver inte fördöma människor för det, särskilt inte om de har ett gott hjärta och är goda människor med en i grunden god karaktär. Allt handlar om just det, om man är en god människa eller inte.

När det gäller Svenskarnas Parti så kan man om man vill säga att partiet framstår som en obskyr halvnazistisk sekt när man tar del av vad vissa medlemmar säger eller när man tar del av vilka böcker de säljer. Men man kan lika gärna säga att det i själva verket finns en stor spännvidd i partiet och en stor tolerans för olika slags åsikter. Några medlemmar har varit medlemmar i det nedlagda nazistpartiet ”Nationalsocialistisk Front” som från början till slut var en helt bisarr politisk rörelse. Att försöka återuppväcka nazismen och driva tysk nationalsocialism som politisk idé måste vara något av det mest vansinniga man kan göra. Det är inte bara omdömeslöst, det är kontraproduktivt och direkt dumt. Några av dem som var med i det nazistpartiet finns idag med i Svenskarnas Parti och har nog insett att deras ungdomliga oförstånd var mycket stort. Om de inte har insett det så visar de att de har långt kvar till politisk och mänsklig mognad. Men även människor som av ålder att döma borde vara mogna är inte alltid det och även de har rätt att hysa åsikter om sitt samhälle. Partiet har inte för avsikt att utesluta folk bara för att de uttrycker sig lite obegåvat. De försöker att behålla så många medlemmar som möjligt och satsar på att lyfta fram de bästa till partitoppen. Det är rätt inställning.

Svenskarnas Parti har även rekryterat flera medlemmar från Nationaldemokraterna och några från Sverigedemokraterna. Partiet har också rekryterat folk som inte tidigare har varit med i några politiska partier. Intresset för Svenskarnas Parti (SvP) har ökat i takt med att de invandringspolitiska problemen i samhället har skärpts. Missnöjet med SD kommer också att få fler att välja Svenskarnas Parti. För många sverigedemokrater är dock steget till SvP alldeles för långt. SvP har det emot sig att vissa av partiets företrädare som uttalar sig för partiets räkning gör det på ett plumpt eller klantigt sätt. Det skrämmer en del människor utanför partiet. Men då är det bättre att lyssna på partiets riktiga företrädare i partitoppen eller läsa fakta på partiets hemsida.

Då upptäcker man att det finns skickliga och väldigt bra företrädare för partiet. Variationen på medlemmarnas kvalitet är stor. Medan en del låter som sura tjurskallar och är väldigt jobbiga att lyssna på så finns det andra som har helt motsatta och mycket goda kvaliteter. Vad som gör Svenskarnas Parti intressant är den ideologiska spännvidden i partiet. Att folk kommer från så vitt skilda politiska miljöer med den gemensamma viljan att rädda Sverige är vad som präglar SvP. Alla människor med en vilja att rädda Sverige bör få vara med i en Sverigevänlig eller svensknationell rörelse under förutsättning att de sköter sig.

Rätt väg att gå är att låta så många Sverigevänner som möjligt få plats i partiet och hellre acceptera viss amatörmässighet än att kasta ut folk som kan göra praktisk eller politisk nytta. SvP är därför på rätt spår medan SD har spårat ur fullständigt. Vi skriver det här just för att SD är slut som Sverigevänligt alternativ, de har ingen Sverigevänlig politik längre och då fyller de ingen funktion. SvP däremot har både energi och en vilja att faktiskt rädda Sverige och då är det självklart att de ska få stöd. Det är viktigt att framhålla att SvP har många brister, men att ingen av dessa brister borde avhålla någon från att gå med i partiet. Tvärtom så kan bristerna rättas till när partiet får fler medlemmar med goda kvaliteter.

När Stefan Jacobsson nyligen skrev brev till sverigedemokratiska väljare så var det inte för att stjäla partiets medlemmar. Det var för att visa att SvP menar allvar med sin politik att vilja rädda Sverige. Erbjudandet från SvP visar att partiet vill vara en samlande kraft för Sverigevänner och det borde då vara självklart att ge stöd åt SvP. SD däremot skulle aldrig kunna tänka sig att ta emot medlemmar från SvP oavsett vilken bakgrund de har i övrigt. Detta trots att partiet (SD) i praktiken byggdes upp av personer med en SvP-liknande bakgrund. Om Björn Söder och Jimmie Åkesson hade fått vrida klockan tillbaka så hade nästan alla som var medlemmar i SD före 1995 uteslutits och då hade det inte funnits något parti för dem att göra karriär i. Björn Söder, Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Richard Jomshof är fyra liberaler som har tagit över SD och förvandlat det från ett nationalistiskt parti som försvarat de etniska svenskarna till ett parti som försvarar ett mångetniskt Sverige. Partiet har svängt 180 grader i sitt ideologiska förfall, men ändå tror många att SD är ”rasistiskt” och Sverigevänligt. Partiet är snarare svenskfientligt eftersom de förnekar de etniska svenskarnas rätt till sitt eget land.

Den här bloggen har haft en välvillig inställning till SD fram till att Patrik Ehn och Daniel Rondslät blev uteslutna på falska grunder. När vi började skrapa lite på ytan kring andra uteslutningar de senaste åren upptäckte vi ett otrevligt mönster. Björn Söder och Jimmie Åkesson utesluter hysteriskt alla som vågar framföra minsta kritik mot partiledningen. De har blivit maktgalna, maktfullkomliga och direkt farliga. De är hänsynslösa i sitt maktutövande. De är inga demokrater utan de tillämpar samma slags toppstyrning av partiet som vilket fascist-, nazist- eller kommunistparti som helst har gjort i historien. Uteslutningen av Patrik Ehn kallades lite ironisk för de långa knivarnas natt och jämförelsen med när Hitler gjorde sitt parti totalitärt är inte långsökt.

När Sverigedemokraternas partiledning kallar Svenskarnas parti för nazistiskt så har de fel. Svenskarnas Parti har visserligen en del gods från sådana rörelser i sitt bagage, men SvP är på många sätt betydligt mer demokratiskt än SD. SvP har större tolerans när det gäller yttrandefrihet inom partiet. Faktum är att inom SvP behöver man inte vara rädd för att uttrycka en åsikt. Man behöver inte vara rädd för att bli utesluten om man säger att Sverige är de etniska svenskarnas land. Man blir inte utesluten om säger att man vill repatriera stora skaror etniska främlingar som inte hör hemma i Sverige. Man blir inte heller utesluten för att man läser böcker av Ernst Jünger eller lyssnar på musik av Stefan Andersson. Man blir inte utesluten oavsett vilken bok man läser eller vilken musik man lyssnar på. SvP uppträder inte som smakdomare vilket den ideologiskt efterblivna partledningen i SD gör. SvP utesluter inte folk för att de i sin ungdom sökt sig till ”fel” rörelse eller parti.

Nu ska det sägas att även en del rätt radikala invandringskritiker är skeptiska till SvP. Vi har talat med en som anser att det också finns en naivitet i partiet där en del rätt stolliga individer som uppträder störande eller svinaktigt tillåts företräda partiet. Huruvida det är sant har vi ingen kännedom om, men i så fall är det en stor brist som kan leda till att många goda krafter kanske inte vill gå med.

Att ta på sig rollen att företräda svenska folket är ett uppdrag man måste ta på stort allvar. För att kunna göra det på ett trovärdigt sätt måste man hitta den ton som gör att svenskarna vill lägga sin röst på ett Sverigevänligt parti. Det kräver att de Sverigevänliga representanterna uppträder kultiverat, artigt och sympatiskt. Det kräver också att man är vidsynt och att man respekterar åsikter som man inte själv har. Tolerans för andra åsikter än sina egna är ett svenskt signum som SvP har chansen att visa respekt för nu när SD har övergivit detta signum. Genom att förklara sina egna åsikter istället för att fördöma andras åsikter kan SvP vinna anhängare. Genom att försöka övertyga människor med andra åsikter istället för att fördöma människor med andra åsikter kan SvP vinna sympati och goodwill. Genom att visa mera respekt för andras åsikter både inom och utanför SvP kan partiet vinna sympati och växa. Allra viktigast är att SvP står för sin politiska linje och inte ger avkall på den när det blåser. SD är eftergivna och fega. Om SvP kan stå fast vid sin mer bestämda invandringspolitik kommer man att vinna sympati bland många som ogillar den eftergivenhet som SD har uppvisat. Att rädda vårt land är det primära, men den tanken har SD övergivit helt och hållet.

Stefan-jacobsson-svenskarnas-parti

Det är många som tycker att det är bekymmersamt att duktiga medlemmar utesluts från SD i så stora antal. Några av de personer som har uteslutits ur partiet har förtjänat sitt öde, men en uppskattning är att ungefär hälften eller fler av dem som uteslutits borde ha fått stanna kvar i partiet. Uteslutningarna av Patrik Ehn och Daniel Rondslätt blev för många den yttersta gränsen för vad som kunde tolereras. Det är inte bara uteslutningarna av dem som har fått många att bli upprörda utan det fulspel som föregick uteslutningarna.

Falska anklagelser, guilt by association och en hel rad anklagelser om böcker och musik som man som sverigedemokrat inte får läsa och klagomål på att man har läst artiklar på politiskt inkorrekta hemsidor fick många uppröras över tillståndet i partiet.

Den Sverigedemokratiska partiledningen vill kontrollera sina medlemmars förehavanden i vardagslivet och kräver att de undviker att länka till opassande musik, fel bokförlag, fel bloggar och kräver vidare att de inte trycker på fel gilla-knappar på Facebook eller går med i fel grupper. Kort sagt vuxna människor som är medlemmar i SD ska hållas kort och kontrolleras av en totalitär partiledning. SD har utvecklat ett angiverisystem där man kontrollerar vad medlemmarna har för sig på sociala medier.

En så sjuk partikultur finns nog inte i något annat parti. Många personer som röstade på partiet 2010 har fått nog och vill ansluta sig till något parti där friheten att läsa vad man vill är större. Men många vill också ansluta sig till något parti som vågar försvara de etniska svenskarnas rätt till sitt eget land. Många upplever att det inte finns något sådant parti idag.

Eftersom Svenskarnas Parti (SvP) finns och har tagit emot några före detta sverigedemokrater så kanske fler skulle kunna söka sig dit. Det finns bland många Sverigevänner en skepsis mot SvP och det känner vi naturligtvis till. Den bottnar i att många uppfattar partiet som kryptonazistisk och att partiets medlemmar ibland försvarar nazism.

Det skulle vara bra om vi kunde reda ut några vanliga tvivel eller frågeställningar om SvP. Det skulle underlätta för sverigedemokrater att ta ställning för ett eventuellt medlemskap i SvP eller för att lägga sin röst på SvP i valet 2014.

För att göra det enklare för fler att få klarhet i vad SvP vill så skickade vi ett antal frågor till partiledaren Stefan Jacobsson.

Gratulerar till rollen som partiledare. Hittills har du gett ett intrycks av att passa bra i rollen. Känns det ovant att ha en ledande roll i partiet?

Tack, tack! Det är självklart väldigt hedrande att ha fått ta över rodret för Svenskarnas parti. Givetvis känns det ovant att inneha den rollen, det går väl aldrig att föreställa sig innan hur det är. Jag har dock under några år suttit med i styrelsen för partiet och är väl införstådd med vad som krävs av mig. Samtidigt vill jag understryka att vårt parti bygger på en laginsats där våra medlemmar gemensamt driver på det som vi har för avsikt skall bli en ny folkrörelse.

Hur ser du på att SvP fått ett ökat stöd på grund av de brister som finns inom Sverigedemokraterna?

Det är tudelat. Såklart känns det roligt att fler ansluter sig till oss och att den linje som vi slagit in på ger goda resultat, samtidigt så känner jag medkänsla med dem som har varit med och byggt upp Sverigedemokraterna, och som nu i många fall blir kastade åt vargarna, uteslutna och smutskastade. Gräsrötter som lagt ner åtskilliga timmar, energi och möda åt att försöka förändra Sverige. Sverigedemokraterna hade stor potential, men den är sedan länge borta och det är tragiskt att se.

Du skriver i ditt brev till SD: ”Inom Svenskarnas parti är det, till skillnad från hos Sverigedemokraterna, högt i tak och vi har inga problem med diskussioner – även kontroversiella sådana.” Det låter bra att det är högt till tak. Nu finns det några som ironiskt påstår att ni har lika högt till tak som SD. Vi kanske skulle kunna reda ut hur det ligger till. Är det tillåtet att tycka att demokrati är att föredra framför något annat?

Javisst kan man tycka det. Det vi har slagit fast i våra politiska punkter är följande:

“Sverige skall styras på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt: Statsapparaten skall ledas av ett modernt statsskick som så effektivt som möjligt gagnar svenskarna. Statsskicket måste bygga på kompetens och ansvar, och dess uppgift skall alltid vara att tjäna befolkningen, aldrig tvärtom. Det styrande systemets ledord skall vara förbättring, utveckling och hela folkets väl.”

Vad detta innebär är att partiet skall verka för just det som står, dvs. att vi i Sverige ska ha ett system som så effektivt som möjligt tillgodoser svenskarnas intressen. En del medlemmar anser säkerligen att demokrati är det bäst lämpade systemet, medan andra inte gör det. Vi anser inte att en konstruktiv diskussion inom partiet är någonting negativt, utan det bärande är att alla ställer upp på visionen om ett fritt svenskt Sverige där vår suveränitet, yttrande- och åsiktsfrihet värderas högt. Partiets linje är att det parlamentariska demokratiska system som vi har idag (men inte nödvändigtvis alla värderingar som idag brukar sammankopplas med ordet “demokrati”) är föråldrat och en av anledningarna till att vi sitter i den situation som vi gör idag. Vi anser att systemet måste utvecklas till ett sådant som bättre möter de utmaningar vi har i dagens samhälle, exempelvis var graden av globalisering och makten hos multinationella företag på en helt annan nivå när dagens system inrättades. Dagens system kritiseras även av allt fler som är politiskt intresserade, se t.ex. “Knapptryckarkompaniet” skriven av Anne-Marie Pålsson som lämnade såväl moderaterna som riksdagen på grund av att hon såg så stora brister med dagens system. Det är många som ser att vi behöver förändring.

För att återgå till frågan så har vi exempelvis flera ledande personer i partiet som definierar sig ideologiskt som nationaldemokrater, det viktigaste är som sagt att vi är överens om att vi skall ha ett statsskick där svenskarnas intressen sätts främst. Sedan är det såklart också viktigt att medlemmar skiljer på egen åsikt och partilinje, dvs. att hur en medlem definierar sig ideologiskt är personens ensak och ingenting som partiet skall lägga sig i, däremot så kan givetvis inte individens personliga ideologiska övertygelse läggas fram som en ideologisk etikett för hela partiet.

Är det tillåtet att hysa sympati för den judiska staten Israel?

Partiet har inte tagit ställning i Israel-Palestinakonflikten, eller några andra utländska konflikter av den karaktären heller för den delen mer än att vi anser att de svenska trupper som finns utomlands borde tas hem, eftersom vi svenskar måste lösa de svenska problemen först och främst innan vi över huvud taget kan överväga att lägga oss i internationella konflikter och på så sätt bli indragna i dem. Eftersom partiet inte har någon officiell linje i frågan så kan det givetvis diskuteras fritt och jag har exempelvis hört såväl åsikten att det ligger i svenskarnas intressen att det finns en judisk stat så att judar i Sverige har någonstans att återvandra eller utvandra till, som åsikten att palestinierna borde få tillbaka sitt land från judarna.

Är det tillåtet att kritisera nationalister som begår brott eller har en kriminell bakgrund?

Ja, självklart.

Är det tillåtet att vara medlem i SvP om man har begått mindre grova brott? Har ni något system som sätter gränser för vad som är accepterat eller inte accepterat?

Lindriga brott som fortkörning osv. lägger vi såklart ingen större notis om, men om vi blir uppmärksammade på att någon är dömd för andra brott så utreds det givetvis. Vid brott som aldrig går att försvara eller förlåta, som exempelvis sexualbrott eller brott mot barn, så utesluts personen omedelbart. Det reglemente som följs inom partiet är en grundinställning om att brott inte är ok, men sedan finns det såklart undantag, som t.ex. om personer blivit dömda för “hets mot folkgrupp” för att ha kritiserat samhällsutvecklingen, eller om någon dömts i ett sammanhang där de försvarat sig själva och/eller sin familj, sådant ser vi såklart inga problem med även om varje enskilt fall utreds.

Får judar vara medlemmar i SvP?

Enbart personer som tillhör samma folkslag som svenskarna kan lösa medlemskap i Svenskarnas parti, vi vill inte ha några tveksamheter kring huruvida det är svenskarnas intressen som ligger varmast hjärtat för våra medlemmar, så därför får varken judar, afrikaner, kineser eller araber osv. bli medlemmar i partiet.

Får människor av annan etnicitet än svensk vara med i SvP?

Människor av annan etnicitet får gärna delta vid våra öppna arrangemang så länge de respekterar våra politiska ambitioner, de kan dock inte göra det som medlemmar. Det finns givetvis många människor med olika etnisk bakgrund som stödjer grundtanken om att varje folk skall vara fritt att styra över sitt eget öde och att varje folk behöver ett eget land, och jag tror att de allra flesta som delar den uppfattningen har förståelse för varför vi vill bygga ett alternativ för och av svenskar. Personer av annan etnicitet får självklart ge oss stöd om de delar vår inställning, men vi måste vara tydliga med att vi arbetar för ett svenskt Sverige och då bör vi visa det genom att vi börjar med att bygga ett svenskt parti. Att driva frågan om ett svenskt Sverige med ett multietniskt parti anser jag inte vore direkt förtroendeingivande.

SvP har ett partiprogram som många som väcker några frågor. SvP skriver: ”1. Sverige skall även i framtiden vara svenskt: Endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska svenskarna ingår, skall kunna vara svenska medborgare.” Vad är ett västerländskt genetiskt arv? Varför använder ni naturvetenskaplig terminologi i ett partiprogram? Vore det inte bättre att förklara vilka som äger rätten till Sverige genom att konstatera att Sverige är de etniska svenskarnas land och att de enda som kan få tillträde till vårt land är människor som är etniskt besläktade med oss.

När Svenskarnas parti startades så var det viktigt att partiet inte skulle kunna vandra samma urvattnande väg som SD har gjort. Om man tittar på Sverigedemokraterna som ett varnande exempel så stod det i deras principprogram fram till nyligen att “Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen”. Detta ströks vid SD:s landsdagar 2011 och bland annat Johnny Skalin visade prov på hur man bytt ut innebörden av ordet “etnisk” när han uttalade sig i media inför landsdagarna med att “Man kan tolka etnicitet på flera olika sätt. Man kan tolka det strikt genom att man menar att det finns olika folkgrupper. Eller så kan man tolka det rent kulturellt. Den kulturella betoningen som vi har i vårt parti har inte alltid varit så glasklar för dem som läst principprogrammet”. Det kan vara värt att fundera på att SD-ledningen i samma stund som de kom in i riksdagen, och faktiskt började få möjlighet att påverka och skapa debatt i viktiga frågor, så urvattnade de sina principer till att inte ens acceptera att svenskarna existerar mer än som en social konstruktion och de ersatte nationalism med socialkonservatism som sin huvudideologi. Nationalismen som finns kvar i programmet är enbart kulturnationalism där de betonar att de anser att vem som helst kan bli svensk. Vi anser tvärt emot detta att lika lite som att alla skulle kunna bli kineser så kan inte vem som helst bli svensk. Vi menar också att det finns ett värde i att etniska svenskar såväl fortsätter att existera som att vi som folk skall kunna styra över vårt eget öde i vårt eget land. För att dra exemplet långt så innebär det nuvarande SD-programmet att det inte spelar någon roll ifall Sverige skulle befolkas enbart av afrikaner eller asiater, så länge de “beter sig svenskt”. Men på vilket sätt skulle det kunna ligga i svenskarnas intressen? Du frågade även om det västerländska genetiska arvet och det är det som biologiskt binder samman den folkgrupp som svenskarna är en del av.

SD är ett parti som tyvärr inte längre arbetar för det som de proklamerade att de skulle vid partistarten, och när SvP startades så ville man vara säkra på att detsamma inte skulle kunna hända med SvP. Därför valde man också att formulera sina grundläggande punkter på ett sätt som gjorde att betydelsen för vad man ville åstadkomma inte skulle kunna korrumperas under årens gång, och det är anledningen till att partiet valde att hellre vara övertydliga i sina punkter för att omöjliggöra en sådan tragisk utveckling som vi fått se i Sverigedemokraterna.

SvP skriver: ”Detta innebär att endast personer som är genetiskt lika svenskarna skall kunna få medborgarskap i Sverige för att kunna tas upp av samhället och bli en del av den svenska identiteten.” Varför denna fixering vid genetik? Vore det inte bättre att skriva att ‘endast personer som är etniskt besläktade med svenskarna ska kunna få medborgarskap’. Annars måste ni ju förklara hur genuppsättningarna ser ut? Låter inte det rätt absurt?

Jag förstår att det i vissa sammanhang kan uppfattas på det sättet, men mot bakgrund till varför vi har valt att formulera oss på det sättet så tror jag dock att förståelsen för det blir större. Jag tror ingen vill vara med om att vi lyckas arbeta fram ännu ett invandringskritiskt parti som riskerar att förvandlas till något helt annat så fort det börjar få verklig politisk makt.

Och givetvis vore det märkligt om ett politiskt parti skulle gå in och förklara hur den genetiska strukturen ser ut för vårt folk, och det är inte heller vår ambition utan det är något vi anser att vetenskapen skall fortsätta syssla med. Att vi anser att det är de som tillhör samma folkslag som svenskarna som ska kunna bli svenska medborgare kräver ju dock inte att vi som parti själva utreder exakt vart gränsen går, utan det kan, och bör, vi givetvis överlåta till vetenskapen.

SvP skriver: ”2. Sverige skall styras av svenskarna: Icke-svenskar skall ej tillåtas ha maktpositioner inom det svenska samhället.” Vem räknas som icke-svensk? En person som är född i Norge men uppväxt här? En person som är född i Glasgow men uppväxt här? Bara den som är född i Sverige? Vad är en definition på en icke-svensk?

En svensk anser vi skall definieras som en som tillhör samma folkslag som svenskarna och har en övervägande svensk identitet. De som inte faller inom ramen för detta är inte att definiera som svenskar, dvs. de är icke-svenskar. Däremot anser vi att en person som tillhör samma folkslag som svenskarna, så som t.ex. norrmän och skottar generellt gör, kan bli svenskar om de flyttar till Sverige och till slut utvecklar en övervägande svensk identitet genom att prata svenska och så vidare.

SvP skriver: ”3. Sverige skall styras för svenskarna: Alla politiska beslut skall utgå från vad som är bäst för de etniska svenskarnas intressen.” Ni skriver att de politiska punkterna i ert program inte kan ändras. Bäddar inte det för problem när folk faktiskt skulle kunna föreslå både förbättringar och en utvidgning av programmet?

Våra tio punkter bör ses som grundprinciper och principer ska man inte rucka på, dem håller man fast vid. Det skall dock understrykas att det är just våra tio punkter, och inte det som vi kallar “vidareutveckling av programmet” som inte kan ändras. Vår politik måste givetvis vara dynamisk för att kunna vara så kraftfull som möjligt och kunna anpassa sig efter hur omvärld och samhälle ser ut för att vi ska kunna hantera olika problem eller situationer, det måste dock ske inom ramen för punkterna eftersom det är där vi har kärnan i vår målsättning.

Jag ser inte någon motsättning mellan att man håller fast vid sina principer samtidigt som medlemmar och sympatisörer gemensamt både förbättrar och utvidgar vår politik, så länge det som sagt görs med dessa principer i åtanke. När man ser hur Sverigedemokraterna har urholkat sin politik förstår man vikten av att ha det allra viktigaste fastslaget och varför vi fattat ett sådant beslut. Vi får aldrig riskera att föra en tandlös politik och detta är en av garanterna för att det heller aldrig kommer bli så.

Har ni stadgar som anger hur organisationen ska fungera?

Ja, självklart har vi stadgar som anger hur organisationen fungerar och hur de olika organen inom partiet arbetar. Dessa finns att ladda ner på http://www.svenskarnasparti.se/wp-content/uploads/stadgar_2012_03_30.pdf

En del människor har uppfattningen att SvP har tagit intryck av nazismen mer än av våra egna politiska traditioner, är det en felaktig bild av partiet?

Partiet har för avsikt att möta de utmaningar vårt folk står inför i idag och skapa ett modernt svenskt nationalistiskt styre, rotat i vår egen mylla. Med de överhängande problem som de europeiska folken står inför idag med massinvandring, globala företag som är mäktigare än enskilda nationer, global ekonomi, upplösandet av gränser osv. så kan vi dock inte hitta lösningarna till våra problem genom att stirra oss blinda på historien, vare sig inom eller utanför Sveriges gränser, utan vi måste skapa våra egen politik och komma med egna lösningar utefter hur världen ser ut idag och hur vi vill förändra den imorgon. Lärdomar anser vi att vi kan dra från alla möjliga politiska rörelser genom historien men jag ser generellt sett inte att vi framförallt tar intryck från det som har varit, utan att vi gemensamt utvecklar en nationalism för 2000-talets Sverige.

Är SvP:s motstånd mot demokrati bara ett försök att kopiera den nazistiska diktaturens politik? Att demokratin inte fungerade i Tyskland berodde dels på att landet var stort, demokrati fungerar alltid sämre ju större ett land är, och på att landet var djupt splittrat och polariserat. Vad är SvP:s invändning mot demokrati?

Vi försöker inte kopiera någon politik utan som jag nämnde tidigare så tror jag inte vi kan hitta alla svar genom att se till historien, vare sig vår egen eller något annat lands, utan vi måste arbeta utefter hur samhället har utvecklats idag och för de förändringar som vi strävar efter att genomföra.

Dagens statsskick är en av anledningarna till den situation vi befinner oss i idag, där finns en tydlig problematik med ansvarslöshet, egoism, manipulation, kohandel och folksplittring genom att systemet inte ser till helheten utan partierna företräder istället olika intressegrupper inom landet som gör vad de kan för att gagna just sin egen grupp på bekostnad av de andra. Det viktigaste för de styrande idag verkar vara att bli omtyckta av gammelmedia så att de själva presenteras på ett sätt som gör att de kan behålla sina välbetalda arbeten i riksdagen efter nästa val. Ingen behöver ta ansvar för de beslut som fattats, inför valen så lovar partierna guld och gröna skogar, men när det väl kommer till kritan så har det inte varit något annat än fagra ord och folket har inget att säga till om. Det finns som sagt mycket kritik mot dagens parlamentariska demokratiska system, och enbart genom att våga prata om problemen med det system vi har idag så kan vi förbättra det så att svenskarna kan få en så positiv utveckling som möjligt där staten på bästa sätt kan tjäna invånarna.

Om SvP inte gillar demokrati, har ni något bättre politiskt system? I så fall vilket och hur fungerar det?

Att vi vill lösa de problem som finns med det rådande systemet innebär inte automatiskt att vi har precis alla lösningarna redan nu, utan vi måste börja på ruta ett och prata om problemen först, för att på sikt kunna lösa dem. Vi har inte för avsikt att i detalj presentera ett helt nytt politiskt system, utan vi måste först och främst få upp en större samhällsdiskussion kring problematiken som finns med dagens system och som politiskt parti förmedla vilka grundprinciper vi anser att ett bättre politiskt system måste vila på. Med dessa principer som grund kan sedan landets främsta inom området diskutera lösningar på de problem som finns och hur vi bygger ett system som på bästa sätt är till gagn för svenskarna. Vi anser att ett styrelseskick måste vara dynamiskt och hela tiden tillåtas att både förbättras och effektiviseras. Det skall i högsta grad värna folkets långsiktiga intressen, och självklart i så stor mån det är möjligt även dess kortsiktiga diton. Det skall vara konstitutionellt reglerat och det skall finnas effektiva och oberoende kontrollmekanismer som bevakar makten och ser till att korruption med mera inte existerar och folket ska givetvis ha möjlighet att avsätta de styrande. Det skall också finnas ett tydligare tjänstemannaansvar där de som fattar beslut faktiskt också skall kunna ställas till svars för dessa om de missbrukar sin ställning eller driver igenom beslut som är negativa för folket.

I Sverigedemokraterna är det nästan tabu att ha egna åsikter. De förtroendevalda riskerar uteslutning på  mycket lösa grunder. Hur många har SvP uteslutit och på vilka grunder har de uteslutits?

Jag kan inte återge en exakt siffra på hur många som har uteslutits ur partiet, men kan säga att det inte är särskilt vanligt förekommande att vi utesluter någon. Uteslutningar görs inte lättvindigt utan enbart efter utredning och noga övervägande. Det senaste fallet var när det uppdagades att en medlem tidigare dömts för våldtäkt, då agerade vi givetvis snabbt och resolut. Det är viktigt att vi i den typen av fall är tydliga med att sådant inte är acceptabelt i partiet.

Men förutom i ovannämnda solklara fall försöker vi hellre föra konstruktiva samtal och ge folk en varning och en chans att bättra sig, finns en trovärdig förklaring, förståelse för problematiken och vilja till förbättring så räcker det långt i många fall, men givetvis inte i alla.

Hur högt till tak har ni i partiet? Är det tillåtet att vara tydlig motståndare till den nazistiska diktaturen i Tyskland och är det tillåtet att anse att Hitler var ett problem både för tyskarna och för omvärlden, särskilt efter de långa knivarnas natt när han tog full kontroll över partiet?

Det är självklart omöjligt att ge ett exakt svar på “hur högt i tak vi har”, men vi utesluter i alla fall inte nationalister för att de “gillar” fel saker på Facebook, eller tipsar om “kontroversiell” litteratur. I punkt nummer sju i vårt punktprogram står det att läsa följande:

“Åsikts- och yttrandefrihet: Alla frågor skall vara fria att diskutera i Sverige, forskningen skall vara fri och inskränkning av den personliga integriteten genom statlig övervakning av icke-kriminella medborgare skall ej tillåtas.”

Detta gäller inte bara i samhället i stort, utan också inom partiet eftersom vi vill bygga en politisk rörelse som bygger på samma principer. Det huvudsakliga är att man ställer upp på vår vision om ett svenskt Sverige och våra tio punkter, inte vad man personligen anser om enskilda historiska händelser.

Vissa av era företrädare tycks ogilla demokrati. Varför då? Vore det inte bättre att sträva efter att införa demokrati i Sverige – något som vi inte har haft på många decennier?

Jag kan givetvis inte svara i detalj för olika företrädares argument utan konkreta exempel på dem, men generellt är det viktigt att komma ihåg att när demokrati kritiseras så är det statsskicket och systemets brister som kritiseras, inte positiva värden som ofta vägs in i begreppet, som t.ex. yttrandefrihet osv. som jag vågar påstå att vi i Svenskarnas parti företräder i högre grad än vad vi har i Sverige idag. Att du säger att vi inte har haft demokrati i Sverige på flera decennier är dock intressant eftersom det tydliggör hur många olika definitioner det finns av begreppet demokrati. De allra flesta i Sverige anser säkert att vi har demokrati idag men din fråga synliggör ändå att det även inom landet finns skillnader i vad man egentligen menar. Ett ytterligare exempel på detta är att även Kina är en demokrati, enligt deras definition av begreppet, och det blir givetvis svårt att kritisera både Sveriges och Kinas system på samma sätt, eller att förenkla den olika kritik som förekommer mot bägge länders system genom att hävda att det bara är kritik av demokratin. Att definitionerna är så skilda kring vad “demokrati” egentligen innebär gör också att det är lätt att förvanska kritik mot dagens statsskick till att innebära kritik mot en viss definition av begreppet, som i sin tur kanske inte alls är vad kritiken syftar till.

Varför använder ni ord som ”livsrum” i ert program? Det är en översättning av tyskarnas lebensraum? Är ni dåliga på att hitta bättre mer positivt klingande synonymer?

Det finns såklart alltid saker man kan arbeta mer med och slipa på, formuleringar som hade kunnat skrivas annorlunda vid partistarten och så vidare. Jag förstår din poäng men ser man till det sammanhang där det finns med i vidareutvecklingen av våra politiska punkter, och vad som faktiskt står, så är det ganska självklara saker som jag tror att alla nationalister kan skriva under på, oavsett ordval:

“För alla folks långsiktiga överlevnad krävs ett eget etniskt homogent livsrum, då det är ett generellt kriterium för överlevnad varför det knappast är något anmärkningsvärt att även svenskarna värnar sin egna fortlevnad.”

Hur väljs partiledaren och partistyrelsen?

Vi har i Svenskarnas parti en organisationsstruktur som i mångt och mycket påminner om ett företag där förtroendet från medlemmarna för ledningen varit bärande för partiets tillväxt ända sedan partistarten.  När partiet grundades ville ledningen ha så effektiv organisationsstruktur som möjligt och samtidigt förhindra den typ av fraktionsbildning som varit så förödande inom andra nationalistiska partier, där olika grupper i partiet kämpat om makten och lagt energi på att vinna över röster på egna kandidater för att föra en egen agenda snarare än att lägga all energi på att kunna nå de uppsatta målen. Genom att slå fast en styrelse med högt förtroende från start enligt en företagsmodell så har sådant aldrig varit något problem. Partiledaren är den som i samråd med partistyrelsen sedan beslutar om nya personer som skall tillträda i partistyrelsen. Partistyrelsen kan sedan avsätta partiledaren om denne inte ges förnyat förtroende vid partiledningens årsmöte eller på annat sätt brister i förtroende under årets gång.

Har ni haft avhopp från partiet av medlemmar som tycker att ni är för extrema eller av några andra orsaker?

Jag har aldrig hört talas om något sådant skäl till varför man skulle ha lämnat partiet. Självklart finns det hos oss, liksom hos alla andra politiska partier och grupper, människor som lämnar, men ser man till vår egna statistik är det enbart ett fåtal varje år som väljer att inte förnya sitt medlemskap, och det är ännu mer sällan som någon hör av sig och begär utträde.

Det är lätt att få känslan att ni är lite i samma situation som SD var i sin barndom. Har ni som ambition att utveckla ert partiprogram, att bredda er politik, eller får era förtroendevalda driva sin egen linje med stöd av det program ni redan har?

Det är faktiskt både och. Vi är absolut ett relativt ungt parti och precis som med alla partier i det läget så finns det arbete kvar att göra. Det kommer såklart alltid finnas saker som kan utvecklas mer och breddas ytterligare inom den politik vi presenterar och det är något vi också jobbar med för att tydliggöra hur vi vill förbättra Sverige och ge ett starkare underlag för de som är intresserade av Svenskarnas parti. När det gäller förtroendevalda så bör vi inte gå in och detaljstyra politiken i kommunerna, utan så länge den politik som bedrivs gör det utifrån de punkter som SvP samlas kring så är det bra.

Vilka kommuner i Sverige är ni starkast i?

Det är jättesvårt att göra den bedömningen. Det beror helt på vad man avser. Är det där vi har flest medlemmar, där vi genomför mest verksamhet eller där vi är bäst lokalt förankrade? Överlag så växer vi i större delen av landet och har väl fungerande lokalgrupper på många orter. Karlstad, Stockholm och Kalmar är tre sådana tydliga exempel, där vi har såväl mycket medlemmar samt håller en hög aktivismnivå.

Hur många mandat har ni idag om man räknar in de som kommit från SD?

Vi har för tillfället representation i Lidköping, Mönsterås, Nykvarn, Hedemora, samt en tom stol i Grästorp och vi för dessutom samtal med flera andra kommunpolitiker som går i tankarna att ansluta sig till partiet.

Hur uppfattar du Jimmie Åkesson? Är han en bra partiledare för SD?

Det går absolut inte att ta ifrån Åkesson att han är en slipad politiker och för sig bra i mediasammanhang, men det är såklart inte detsamma som att han skulle vara en bra partiledare för SD. Det förändrar inte det faktum att den linje som han och stora delar av SD:s partiledning har slagit in på, med “öppen svenskhet”, “socialkonservatism” och “nolltolerans” och allt vad de nu kallar det inte på något sätt gynnar svenskarnas intressen, och det får definitivt inte slut på den vansinnespolitik som har varit rådande under de senaste decennierna. En bra partiledare anser jag snarare skulle lyfta frågor som det pågående befolkningsutbytet och att detta inte på något sätt kan anses ligga i svenskarnas intresse. SD-ledningen har i riksdagen haft chansen att kunna driva fram en större debatt kring hur invandringen påverkar och förändrar Sverige till det sämre, men istället flyter de i stort sett enbart med etablissemanget och den diskussion som förs i samhället i stort. Den senaste tidens uteslutningar av “ideologiskt avvikande” visar tydligt att de inte heller har några ambitioner att på sikt förbättra sin politik.

Är det något du skulle vilja säga till vanliga invandringskritiker eller till sverigedemokrater för att få dem att gå med i SvP eller rösta på er?

På vår hemsida finns mer information om varför man som invandringskritiker bör stödja Svenskarnas parti framför andra alternativ, men en av de grundläggande insikterna för att vi ska kunna säkra ett framtida svenskt Sverige är att vi måste tänka långsiktigt. De avgörande resultaten kommer inte att komma om vi nationalister börjar kompromissa med vår politik, det kommer enbart att leda till att vi urholkar våra idéer och i slutändan blir det ingen skillnad mellan oss i oppositionen och de som styr idag.

Endast genom en rak och ärlig politik, där vi inte kompromissar med de viktigaste frågorna, kan vi ta itu med denna allvarliga samhällsutveckling. Genom att välja Svenskarnas parti kan Ni vara med och bidra till att vi på sikt kan få en hållbar positiv utveckling för Sverige och svenskarna.

Vi tackar Stefan Jacobsson för vänligheten att svara på frågorna och önskar honom och partiet lycka till.

När vi skickade frågorna till Jacobsson så svarade han omedelbart och bekräftade att han hade fått mejlet. Han bad sedan att få återkomma inom en vecka och det gjorde han.

Vi har inte för avsikt att analysera svaren utan kan bara konstatera att vi är nöjda med hans svar. Vi kan konstatera att det är större frihet i SvP än i SD. I SvP kan man formulera sina kommunpolitiska program mera fritt och självständigt än vad man kan i SD. Yttrandefriheten är också betydligt större i SvP än i SD vilket är en mycket viktig faktor för vår bedömning att ge partiet stöd.

Nu är det upp till andra att ansluta sig till SvP, rösta på partiet 2014 eller läsa mer på partiets hemsida. Har ni frågor kan ni säkert mejla partiet för att få svar.

Vad innebär det att bloggen från och med nu stöder SvP? Egentligen ingenting. SD har aldrig visat något intresse för de frågor vi driver på bloggen, medan folk från SvP tycks ha uppskattat några av våra texter. Vi kommer att fortsätta som vanligt men kommer att lägga in en banner som visar att vi stöder SvP. För ögonblicket ser vi inga som helst skäl till att framföra minsta kritisk mot SvP. Vi ser bara skäl till att ge stöd till partiet därför att de försvarar de etniska svenskarnas rätt till sitt eget land och dessutom står upp för yttrandefriheten. Att partiet inte är perfekt vet vi redan men det finns inget parti som är perfekt. Vi ser fram emot att partiet stabiliserar sig. Så nu stöder vi SvP tills vidare! Like it or not!

Läs mer:

Svenskarnas Parti

Samlingstråd om uteslutningarna i SD

Patrik Ehns försvarsbrev – bemöter lögnerna från Björn Söder

Den här bloggen tycker uppriktigt synd om Patrik Ehn. Han får oss att tänka på Giordano Bruno som ställdes inför rätta av inkvisitionen på grund av sin samhällssyn. Ehn är offer för en samling undermåliga figurer i Sverigedemokraternas partistyrelse som snarast borde lämna partiet. Björn Söder och Jimmie Åkesson bör lämna skutan. Ni bör avgå – kan ni fatta det! Vi är många som inte vill ser er i partitoppen. Ni förtjänar inte att sitta där efter allt förakt ni visar nationalister. AVGÅ!

bjorn-soders-logner2

Fallet Patrik Ehn har blottlagt en allvarlig röta i Sverigedemokraterna där Björn Söder och Jimmie Åkesson är huvudansvariga. De har vaskat fram en partistyrelse som delvis består av totalt inkompetenta människor vars enda uppgift är att vara lojala till partiledningen. Det är skrämmande och än mer skrämmande är att inget uppror ännu har skett mot den totalitära partiledningen. Vi hoppas att reaktioner kommer. Patrik Ehn har skrivit ett försvarsbrev som publicerades idag på hans blogg.

Vi återger brevet i sin helhet för att visa att det är Ehn som är den gode medan SD:s partiledning med Björn Söder, Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson i spetsen bara är värda förakt.

* * *

patrik-ehns-forsvarsbrev

Försvarsbrevet

Inledning
Den 18 mars beslutade en majoritet av Sverigedemokraternas partistyrelse att utesluta mig ur partiet på grund av vad man kallar ”ideologisk avvikelse”. Den senaste veckan har varit hektisk och jag har fått ägna mycket tid åt kris- och mediehantering. Nu i stilla veckan har jag dock funnit tid att offentligt besvara de anklagelser som har riktats mot mig. I mitt svar utgår jag från de grunder som publicerades på Sverigedemokraternas hemsida i partisekreterare Björn Söders namn den 19 mars.

Övergripande synpunkter
Många av de anklagelser som räknas upp i partistyrelsens uttalande såg jag för första gången när uttalandet publicerades. Partistyrelsen valde alltså att inte ge mig chansen att bemöta alla de omständigheter som man har lagt till grund för sitt beslut. Det är inte seriöst och strider dessutom mot de regler som medlemsutskottet och partistyrelsen förväntas följa när de handlägger uteslutningsärenden. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att man aldrig hade för avsikt att ge mig någon rättvis prövning.

Partistyrelsen hävdar att beslutet att utesluta mig inte grundar sig på någon enskild omständighet av det som räknas upp i Björn Söders uttalande, utan att man istället har ”bedömt helheten”. Ingenting kunde vara längre från sanningen. Någon helhetsbedömning av var jag står ideologiskt har man inte gjort. Istället har man ur en enorm mängd privata e-postmeddelanden, bloggartiklar, samt inlägg på Twitter och Facebook, plockat ihop delar som man tycker sig kunna koppla till nazism eller extremism. Sedan har man sammanfogat dessa lösryckta uttalanden, länkar, artiklar, och så vidare, och påstått att dessa utgör en ”helhetsbild” av min politiska gärning. Mitt politiska arbete i Göteborg och Västra Götaland där jag företrätt partiet under ett flertal år utan att någon någonsin påstått att jag avvikit från partilinjen, låtsas man överhuvudtaget inte om.

Inte en enda punkt i kritiken handlar om att jag skulle ha gett uttryck för egna ideologiska övertygelser som inte stämmer överens med partiets. Det handlar uteslutande om att jag associeras med personer, böcker, filmer och sångtexter som enligt partistyrelsens mening i sin tur avviker från partiets ideologi. Traditionellt sett har vi i Sverigedemokraterna använt termen ”guilt by association” för att avfärda den här typen av anklagelser, men jag har ändå valt att i sak bemöta varje punkt i Björn Söders text nedan.

”Hyllningar till Strasser och kontakt med NPD:s ideolog”
Jag anklagas för att ha odlat en vänskap med Lennart Aae som är verksam inom det tyska partiet NPD. Det stämmer att jag umgicks med Aae då jag bodde i München 2003, alltså innan jag återinträdde i Sverigedemokraterna, men det är svårt att begripa varför en sådan kontakt skulle vara ett tecken på vad partistyrelsen kallar ”ideologisk avvikelse”.

Jag har vänner och bekanta i många olika politiska läger, och att jag umgicks med Aae betyder inte att jag sympatiserar med alla hans ståndpunkter. Partistyrelsen tycker sig emellertid kunna motbevisa detta genom att hänvisa till ett privat mejl där jag gratulerade Aae till att hans parti nått framgångar i det tyska delstatsvalet i Mecklenburg-Vorpommern 2006. Jag anser dock att man på ett personligt plan kan gratulera även politiska motståndare till framgångar, utan att dela deras politiska idéer. Vad gäller NPD har jag beskrivit att partiets trovärdighetsproblem är starkt kopplat till dess syn på Tysklands moderna historia.

Partistyrelsen påstår vidare att jag i ett mejl till Aae skulle ha ”ondgjort mig” över att Sverigedemokraterna håller en klar rågång mot extrema utomparlamentariska grupper och sagt att det är ett ”stort problem”. Det är fullständigt felaktigt. I det aktuella mejlet skriver jag att det är ett ”stort problem” att Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) i princip inte existerar och att många unga istället engagerar sig i så kallade ”fria grupper”, vilket var fallet när jag skickade mejlet för snart sju år sedan. Alla vettiga människor håller naturligtvis med mig om detta. Naturligtvis är det bättre att Sverigedemokraterna har ett ungdomsförbund som kan locka unga nationalister, än att dessa istället söker sig till grupper som exempelvis sysslar med gatuvåld. Återigen väljer man att tolka ett fullständigt okontroversiellt ställningstagande från min sida som att jag menar det rakt motsatta.

Partistyrelsen gör gällande att jag skulle ha ”hyllat” den tyske nazistiske politikern Gregor Strasser. Som ”bevis” åberopar man ett mejl som jag undertecknade ”Kamp Hell, Herr Strasser” och som kommit till Expos kännedom genom ett dataintrång i min privata e-postbox. Mejlet är emellertid autentiskt och var ett svar på ett meddelande från en person som hade undertecknat sitt mejl till mig med ”Heil Hitler”. Jag antog att det hela rörde sig om ett osmakligt skämt och valde därför att skämta bort det istället för att mer formellt förfasa mig över formuleringen. I mitt eget svar gjorde jag således en hänvisning till Strasser – en rival inom nazistpartiet som Hitler lät mörda 1934. Hade jag vetat att mina mejl skulle bli ämne för offentlig granskning hade jag naturligtvis valt ett annat sätt att hantera situationen, men endast en mycket illvillig tolkning av svaret kan göra gällande att min avsikt skulle ha varit att ”hylla” Strasser. Det här närmare åtta år gamla mejlet innehåller inga som helst ideologiska ställningstaganden från min sida, utan bara ett dåligt skämt.

Det läggs mig också till last att jag i ett inlägg på min blogg på årsdagen av De långa knivarnas natt skrivit att vi minns alla dem som fick plikta med sitt liv för sin opposition mot Hitler. Detta tolkar man som en ”hyllning” till Gregor Strasser och som att jag ”högtidlighåller minnet av en nazistisk ledare”. Det är rent struntprat. Strasser nämns överhuvudtaget inte i inlägget, och till skillnad från vad partistyrelsen vill låta påskina var det inte bara Strasser och hans anhängare som mördades under De långa knivarnas natt. Den ”opposition mot Hitler” som jag syftade på i inlägget var inte Strasser utan de konservativa antinazister som Hitler samtidigt lät mörda.

”Vurm för radikalkonservatismen och revolutionsbegreppet”
En av de anklagelser som lyfts fram i partistyrelsens uttalande är att jag skulle ha ”gjort en omfattande och positivt präglad genomgång” av företrädare för den så kallade radikalkonservatismen. I sitt uttalande använder partistyrelsen sedan detta för att antyda att jag skulle vara en extremist som föraktar demokratin och i princip vill avskaffa den genom revolution. Det är förstås en fullständigt befängd anklagelse, vilket var och en som följt mitt mångåriga arbete för Sverigedemokraterna känner till.

Vad partistyrelsen kallar ”en omfattande och positivt präglad genomgång” är i själva verket en serie mycket korta, helt neutralt formulerade, inlägg där jag presenterar tre radikalkonservativa författare: Ernst Jünger, Ernst von Salomon och Ernst Niekisch. Syftet med inläggen framgår klart och tydligt i den inledande artikeln, där jag skriver följande:

”Det hela ska förhoppningsvis leda till att någon eller några lär sig lite mer om vårt södra grannlands moderna politiska historia under den i alla aspekter rörliga mellankrigstiden.”

Det handlar alltså om folkbildning och inte om några ideologiska ställningstaganden. Jag tycker att det är viktigt att man tar del av europeisk litteratur och idéhistoria och har därför skrivit om en rad författare och kulturpersonligheter, och absolut inte bara radikalkonservativa sådana. Jag har till exempel även tagit upp författare som Arthur Rimbaud, Imre Madách och Michail Bulgakov.

Partistyrelsen utmålar radikalkonservatismen som en våldsam, antisemitisk idéströmning som stod nazismen nära. Det är en felaktig historiebeskrivning. Radikalkonservatismen präglades tvärtom av att man distanserade sig från nazismens antisemitism och rasbiologiska utgångspunkter. I mina texter lyfter jag också på punkt efter punkt fram de tre författarnas motstånd mot nazismen. Om Jünger skriver jag att han under sin tid i det ockuperade Paris umgicks med Picasso och skyddade denne från den tyska underrättelsetjänsten, att han formulerade ”djupsinnig kritik mot den stat som Hitler skapat”, samt att han var en inspirationskälla för konservativa antinazister och nära vän med de officerare som låg bakom attentatet mot Hitler den 20 juli 1944. Beträffande von Salomon betonar jag att han ”kände avsmak för nazisternas brutalitet”, och när det gäller Niekisch skriver jag att han varnade för ett nazistiskt maktövertagande, greps av Gestapo och fängslades på livstid av nazisterna.

Partistyrelsen påstår att mitt intresse för radikalkonservatismen inte är ”enbart akademiskt”, vilket jag inte kan tolka på annat vis än att man vill antyda att jag betraktar radikalkonservatismen som ett politiskt program som bör omsättas i dagens svenska politik. Detta tycker sig partistyrelsen kunna utläsa av ett meddelande jag skrivit på Twitter. Man undviker dock noga att citera innehållet. Meddelandet ifråga, som återfinns här, innehåller i själva verket bara ett tips om en totalt okontroversiell dokumentär om Ernst Jünger som sändes på SVT.

Att partistyrelsen drar häpnadsväckande långtgående slutsatser av mina litterära preferenser står alltså klart. När man även börjar granska min musiksmak blir det dock närmast komiskt. På Facebook har man funnit att jag i en statusuppdatering har länkat till Stefan Anderssons sång ”Revolution”. Stefan Andersson är en helt okontroversiell och vida uppskattad musiker från Göteborg som har skrivit många fina sånger som anknyter till svensk historia. Men partistyrelsen tolkar min länk till denna sång, som handlar om Gustav III:s statsomvälvning, som ett tecken på att jag sitter och fantiserar om väpnad revolution i Sverige och i princip drömmer om att genomföra en statskupp. Jag kan dock lugna mina läsare på den punkten. Bakgrunden till att jag överhuvudtaget länkade till sången var den maktkamp som då pågick inom partiets ungdomsförbund mellan den sittande ordföranden Gustav Kasselstrand och utmanaren Paula Bieler. Kasselstrands anhängare kallades skämtsamt för ”gustavianer” – en beteckning som en gång i tiden användes för att beskriva Gustav III:s anhängare. Länken var ett sätt att uttrycka stöd för Kasselstrand. Detta kan inte ha undgått någon, i synnerhet inte då länken gick till ett bildspel på YouTube till stöd för Kasselstrand där sången ”Revolution” användes som bakgrundsmusik.

”Starkt intresse för etnonationalistiska och neofascistiska rörelser”
Partistyrelsen klandrar mig för att ha länkat till artiklar på bloggportalen Motpol, som man beskriver som ”neofascistisk”. Till att börja med vill jag understryka något som borde vara en självklarhet. Att man länkar till en artikel från en tidning, blogg eller annan hemsida innebär inte att man ställer sig bakom allt som sägs på hemsidan ifråga. Det innebär bara att man av någon anledning funnit innehållet i artikeln man länkar till intressant, eller av någon annan anledning värt att kommentera. Det är talande att partistyrelsen aldrig diskuterar själva innehållet i de texter jag länkat till. Texterna innehåller ingenting som är olämpligt eller stötande. Motpol är dessutom ingen ”neofascistisk” bloggportal, vilket klart framgår av dess avsiktsförklaring som beskriver tankesmedjan som ”identitär och värdekonservativ”.

Detsamma gäller de bilder från en reklamsida för boken ”A Handbook of Traditional Living” som jag har ”gillat” på Facebook. Ingen av bilderna innehåller något anstötligt – eller ”neofascistiskt” som partistyrelsen påstår – och att jag gillar en bild på Facebook innebär givetvis inte att jag gillar eller rekommenderar boken ifråga, som jag överhuvudtaget inte har läst. Mattias Karlsson och flera andra sverigedemokrater har för övrigt ”gillat” bilder från samma sida på Facebook.

Samma resonemang är tillämpligt på att jag har länkat till sången ”Der Deutschen Wiegenlied” av trubaduren Frank Rennicke. Det betyder inte att jag ställer mig bakom Rennickes alla åsikter utan att jag uppskattade just den sången.

”Lyfte fram Hitlers favoritkonstnär”
Partistyrelsen försöker få det till något slags ställningstagande för nazism att jag har illustrerat ett blogginlägg med en bild av målningen ”De fyra elementen” av konstnären Adolf Ziegler, som sägs vara ”Hitlers favoritkonstnär”. Bakgrunden till att jag använde målningen som illustration var att jag hade skrivit ett blogginlägg med rubriken ”De fyra elementen” som i sin tur syftade på Sverigedemokraternas fyra bärande ideologiska element. Att tavlan jag valde målats av en konstnär som Hitler uppskattade kände jag inte till när jag skrev blogginlägget. Illustrationen av artikeln utgör inget ideologiskt ställningstagande från min sida. Den som vill veta var jag står ideologiskt gör klokt i att istället läsa själva texten i blogginlägget. Där framhåller jag att Sverigedemokraternas ideologi grundar sig på demokratisk nationalism och socialkonservatism, något som är helt oförenligt med nazism och som inte avviker från partilinjen på något vis.

”Fortsatta avslöjanden om extremismkopplingar”
Under rubriken ”fortsatta avslöjanden om extremistkopplingar” kastar partistyrelsen i slutet av sitt uttalande in ett antal citat ur min e-postkorrespondens som har publicerats av Expressen efter ett dataintrång och efter att partistyrelsen fattat sitt beslut. Det handlar om totalt fem meddelanden som hämtats ur min samlade privata korrespondens från en period som sträcker sig över tio år.

Det läggs mig till last att jag skrivit till bloggaren Oskorei på ”neofascistiska” Motpol att jag ”följer hans blogg med intresse” och att det skulle kunna vara trevligt att ses någon gång. Till detta har jag följande kommentarer: Motpol är, som redan anmärkts, inte någon ”neofascistisk” bloggportal, att följa något med intresse är inte samma sak som att hålla med om allt och att föreslå en träff för, som jag skriver i mejlet, ”lite intellektuellt utbyte och ett avbrott i dagspolitikens höstgrå lunk”, utgör inte heller någon avvikelse från Sverigedemokraternas ideologi.

Man tar också upp ett mejl där jag kommenterat en film med tyska soldater under andra världskriget, samt ett foto på en nazistflagga som skickades till mig via mejl. I det första fallet handlade det om ett rent militärt intresse, i det senare om ett försök att bemöta ett osmakligt mejl genom att skoja bort det. Partistyrelsen anser tydligen att jag istället borde ”uttryckt min avsky”. Själv tillät jag mig uppenbarligen att inta en mindre gravallvarlig attityd i min privata korrespondens, vilket man givetvis kan ha åsikter om. Några ideologiska ställningstaganden från min sida är det hursomhelst inte fråga om.

I ett annat mejl från 2009 beskriver jag Nationell Idag som ”en tidning av hög kvalitet som snart blir en veckotidning”. Att jag ansåg att Nationell Idag höll hög kvalitet utgör inget ideologiskt ställningstagande. Att se kvaliteter hos en tidning innebär, återigen, inte att man håller med om allt som står i den. Detsamma gäller det mejl där jag har länkat till en artikel på Svenska Motståndsrörelsens hemsida Patriot.nu. Artiklarna i Nationell Idag och på Patriot.nu handlade om afrikandernas situation i södra Afrika. Jag skickade dem till en god vän som jag rest tillsammans med ett flertal gånger i södra Afrika. Jag bedömde att artiklarna var av intresse i sammanhanget. Det betyder inte att jag sympatiserar med Nationaldemokraterna eller Svenska Motståndsrörelsen. Mottagaren av mejlet kan omöjligen heller ha uppfattat mig på det sättet.

”Farit med osanning och fört partiet bakom ljuset”
Jag har aldrig gjort någon som helst hemlighet av min politiska bakgrund och vare sig farit med osanning eller fört partivänner bakom ljuset. De sverigedemokrater som arbetat tillsammans med mig vet att min och partiets ideologi är densamma.

Avslutande kommentar
Politik handlar om idéer men också om makt, och jag är övertygad om att hela den här historien har sin grund i Sverigedemokraternas interna maktspel. Jag har vid sidan av mina uppdrag som gruppledare i Göteborg och Västra Götaland under många års tid varit ledamot av partiets centrala valberedning där jag är den ende representanten från Västsverige. I år ska valberedningen påbörja sitt arbete med valsedlarna till Europaparlamentet och riksdagen. Då kan det vara bekvämt för partiledningen att göra sig av med en stark och kritisk röst från västra Sverige. Sedan jag flyttade till Göteborg 2005 har jag arbetat nära den tidigare partiledaren Mikael Jansson, men även SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand som inledde sin politiska bana i SD Göteborg. Jag håller inte för otroligt att Jimmie Åkesson är rädd för att samma öde ska drabba honom som Mikael Jansson, det vill säga att SDU-ordföranden tar över som partiledare en vacker dag.

Avslutningsvis vill jag tacka för allt stöd som jag har fått från allmänheten, partikamrater och ungdomsförbundare under de här veckorna. Tre partidistrikt i Västsverige har gett mig sitt oreserverade stöd under processens gång och detsamma gäller 12 av de 13 regionpolitiker som träffades på gruppmötet i Lerum den 7 mars.

Patrik Ehn, Göteborg, dymmelonsdagen 2013

Läs mer:
Samlingstråd om Sverigedemokraterna efter uteslutningen av Patrik Ehn.

Daniel Rondslätt blev också utesluten ur SD utan goda skäl

Det har varit mycket fokus på den inkvisitoriska behandlingen av Patrik Ehn. Sverigedemokraternas Medlemsutskott och 14 personer i partistyrelsen valde att utesluta Ehn på mer eller mindre grundlösa rykten och anklagelser samt på uppgifter om hans politiska åtaganden för 20-30 år sedan. Därmed diskvalificerade sig SD för att respresentera svenska nationalister. Mindre omtalat är att även Daniel Rondslätt har blivit utesluten. Både Ehn och Rondslätt har en bakgrund i Centerpartiet.

Rondslätt blev nyligen intervjuad i Nationell Idag (papperstidningen) och förklarade där sin syn på uteslutningarna, som bekräftar det som så många andra redan har sagt. Om det fanns obetydliga skäl att utesluta Ehn så fanns det ännu mindre skäl att utesluta Rondslätt.

patrik-ehn-daniel-rondslatt-sd-goteborg2

Ehn har förtydligat att uteslutningen mot honom var en del av ett maktspel i partiet där falska argument riktades mot honom för att partiet skulle kunna bli av med en god kraft. Rondslätt ger samma bild som många andra om SD, nämligen att det är ett toppstyrt parti som åtminstone delvis är korrumperat. Rondslätt säger till Nationell Idag:

– Patrik Ehn har öppet sagt att han skulle driva linjen att kompetens går före lojalitet i sin roll som ledamot i valberedningen när det började bli dags för valsedlarna. Att det inte fick bli fler sådana här fiaskon som med William Petzäll och Lars Isovaara. Det gjorde att man kände sig tvingade att flytta på Patrik.

Rondslätt uppger att han inte var förvånad över beslutet att utesluta honom och Ehn. Partiledningen försökte redan i januari 2012 avsluta Rondslätts anställning som politisk sekreterare. Då bredrevs ett fult maktspel där Hanna Wigh var en av inkvisitörerna. Hon försökte tillsammans med Birgitta Kulvén, Jimmie Stranne, Birgit Martinsson och Tommy Larsson få bort Rondslätt. Istället vill partiledningen att Björn Söders kompis Krister Maconi skulle ta Rondslätts jobb.

Det visade sig att hela förfarandet var stadgevidrigt och att gruppledaren Patrik Ehn inte ens var kallad till det möte där Wigh försökte utesluta Rondslätt. Hanna Wigh har som tack för sin lojalitet till Söder och partiledningen fått flera viktiga poster i partiet, trots avsaknad av kompetens. Det är precis sådana metoder, svågerpolitik och nepotism, som Ehn och många andra inom SD ogillar.

Att Rondslätt nu uteslöts är en seger för de krafter i partiet som tycker att nepotism och tillsättningar av poster av lojalitetsskäl är viktigare än att personerna besitter kompetens. När Ehn signalerade att kompetens måste gå före så var hans dagar i partiet räknade.

Rondslätt uteslöts för att han har vågat säga ifrån när partiet har misskötts. Han uppfattades som obekväm av partiledningen.

Rondslätt har varit kritisk till Björn Söder som ständigt vill ändra på partistadgarna. Det har skickats ut förslag och sedan ska man gå till beslut på mycket kort tid. Beslut som Söder vill genomföra på ett par veckor ska normalt ta mycket längre tid och debatteras mer, men Söder vill hasta igenom förslagen utan att kritiska åsikter beaktas.

Kritiken mot partiledningen yttrar sig i att det saknas föreningsvana och att partiet är väldigt toppstyrt. Rondslätt säger till Nationell Idag att många i partiet bara har vana från en frimärksklubb eller att vara passiv medlem i facket. Då kan det vara irriterande att någon vill debattera eller utreda saker noga och ordentligt.

På frågan vad Rondslätt ska göra nu så svarar han att han har en del motioner som måste följas upp. Sedan får han se.

Vi hoppas att Rondslätt är medveten om att ifall han och Ehn eller några andra skulle bilda ett nytt parti så kommer de att få stort stöd, inte bara från uteslutna och missnöjda medlemmar utan från stora skaror missnöjda väljare.

Källor: Nationell idag (papperstidningen)

Samlingstråd om SD efter uteslutningen av Ehn.

Sverigedemokraterna behöver fler medlemmar att utesluta

Samstämmiga uppgifter om fulspel och nepotism i Sverigedemokraternas partitopp

Många som varit föremål för uteslutning utan godtagbara skäl och många som har frysts ut ur Sverigedemokraterna eller valt att lämna partiet på grund av stort missnöje med partiledningen ger nästan alltid en samstämmig bild av partiet.

Svågerpolitiken är stadfäst. Partiledningen gynnar på ett otillbörligt sätt sina egna fruar, flickvänner, familjemedlemmar eller andra närstående. De försvarar sina välbetalda tjänster genom att stöta ut personer som kan hota deras makt.

De som blir utfrysta, uteslutna eller förtalade utsätts för offentlig smutskastning av partiledningen. De förtalade får aldrig något tack eller någon uppskattning oavsett hur mycket gott de har gjort för partiet. Partiledningens metoder anses av många vara rena svineriet mot egna partikamrater.

De som leder partiet uppträder som okultiverade pampar och förtjänar inte att leda partiet. De har kapat åt sig makten på ett otillbörligt sätt genom fulspel, intriger och maktpolitik.

SD är på pappret demokratiskt, men är i själva verket minst lika toppstyrt som vilket totalitärt parti som helst.

bjorn-soder-sd-jimmie-akesson

I partiet är nepotismen inte bara accepterad och utbredd utan den är en del av den sjuka partikultur som har grundlagts främst av Björn Söder och Jimmie Åkesson. De som gynnas av den klagar inte. De tar tacksamt emot sina titlar, sina löner och sina förmåner genom att sedan förbehållslöst ge stöd tillbaka i form av krypande och underdånig tacksamhet. Partiledningens taktik är att de som erhåller tjänster eller platser i styrelser och i organisationen ska vara obrutet lojala och okritiska till sin partiledning. Det fungerar som ett mutsystem där man köper lojalitet.

De som accepterar svågerpolitik har egentligen inte i politiken att göra. De är korrupta och de är opålitliga. De är personer som saknar den moraliska styrka som behövs inom politiken. SD-ledningen köper sig stöd av människor som är svaga nog att inte kunna nej till en sådan politik.

Dragan Klaric

En av de första som tydligt sade ifrån mot både nepotism och totalitära tendenser i partiet var Dragan Klaric. Han var en av de mest entusiastiska och lojala partimedlemmar som Sverigedemokraterna har haft under överskådlig tid. Till skillnad från den välbetala partitoppen så var Klaric en idealist, en sådan person som utgör grunden för en Sverigevänlig folkrörelse. Den nytta han gjorde för partiet var otroligt stor. Genom sin blotta närvaro entusiasmerade han många och genom sitt sympatiska sätt fick han många att bli Sverigedemokrater. Det är sådana som Klaric som har fört SD framåt.

dragan-klaric
Dragan Klaric blev utsatt för fult maktspel av SD-ledningen.

Dragan Klaric initierade i början av 2009 SD-Television, som var en serie intervjuer med olika partiföreträdare. För att väljarna skulle få känna sina politiker lite bättre intervjuades många lokalpolitiker i partiet och filmerna lades sedan ut på YouTube. Klaric hade för att kunna genomföra sitt projekt inköpt filmutrustning för delvis egna pengar, insamlade pengar och för bidrag från den lokala partikassan. Utrustningen som han köpte in var hans egen, inte partiets. Det var en mycket uppskattad marknadsföringsmetod av partiet som Klaric hade infört. Men det var inte alla i partiet som uppskattade Klarics initiativ.

Samtidigt hade Klaric haft en tjänst i SD Helsingborg med motarbetades av SD-ledningen så mycket att han självmant lämnade partiet den 15 september 2010.

Klaric berättar:

När jag skickade in mitt utträde ur SD till partisekreterare Björn Söder så utgick jag från att man med omedelbar verkan skulle avregistrera mig från medlemsregistret och samtidigt radera det e-post konto dragan.klaric@sverigedemokraterna.se som jag haft under min aktiva tid inom SD.

Men det visar sig att man istället för att radera mitt e-post konto som man egentligen skulle ha gjort så väljer IT-avdelningen att på uppdrag av någon inom makteliten att ändra mitt lösenord och således förhindra mig från att komma åt e-post kontot. Orsaken till att man väljer att ändra lösenordet till e-post kontot kan ha sin orsak i att man vill ha åtkomst till e-post kontot så att man kan gå in och läsa all den kommunikation som pågick på e-postkontot.

SD:s partiledning ville av någon anledning göra sig av med Dragan Klaric. De kontaktade honom och krävde att han skulle lämna ifrån sig filmutrustningen och det inspelade materialet till SD:s riksorganisation. Klaric, som tyckte att han gjorde ett bra jobb med SD-Television och visste att han hade stöd av många, vägrade att lämna tillbaka utrustningen, den tillhörde honom vilket även de inspelade filmerna gjort då han hade upphovsrätten till dem.

När Klaric vägrade att lämna ifrån sig filmerna med hänvisning till upphovsrätten började SD:s riksorganisation skicka hotbrev till Klaric där de hotade med rättsliga åtgärder om han inte gick deras krav tillmötes.

En Johan Larsson (politisk sekreterare, underställd Söder m.fl.) skrev brev till Klaric och krävde att han skulle sluta publicera intervjuer med partiföreträdare och ställde krav på att alla inspelade filmer lämnades till riksorganisationen.

Dragan Klaric som hade lagt ut massor av filmer på två olika kanaler på YouTube, SDTelevision och DragansTV, avkrävdes på samtliga filmer. Om Dragan inte upphörde med publiceringen och inte lydde kravet på att återlämnas rubbet så skulle rättsliga åtgärder vidtas. Dragans projekt väckte enbart positiva reaktioner och varför SD-ledningen ville ta död på det kan man spekulera i. Liksom i många andra fall så har egna goda initiativ från lokala företrädare stoppats av SD-ledningen av en hel rad underliga skäl. Ingen ska få bli mer populär än narcissisterna i partitoppen.

Så fort någon i SD började bli populär så skulle den personen kväsas eller tystas. Det har varit SD-ledningens policy sedan 2005 när Åkesson och Söder tog kontrollen över partiet. Dragan Klaric var upprörd över tilltaget. Medan han fick mycket beröm av partiets gräsrötter och väljare så valde partiledningen att tysta honom och att framställa honom som en suspekt bråkmakare. Den Björn Söderska mentaliteten hade greppet om partiet och den mentaliteten innebär att den som gör något bra för partiet ska baktalas såvida han eller hon inte tillhör kretsen av invalda svågerpolitiker. Det gjorde inte Klaric. Han vara bara en god idealist som kämpade hårt för sitt parti och gjorde det bra.

Klaric var bångstyrig tyckte SD-ledningen, men i själva verket var han bara ärlig och förde dialogen med hedern i behåll. Han gjorde det som var moraliskt rätt och han vägrade att ge efter för en partiledning som använde smutsiga metoder. Men smutsigare skulle det bli.

När Klaric den 10 december 2010 skickade ett mejl till sin egen f.d. mejladress hos SD för att kontrollera om kontot var avstängt fick han ett häpnadsväckande svar tillbaka.

Någon hade olovligen lagt in ett autosvar på hans mejl och texten som skickades ut till alla som skrev till Dragan löd:

Hej,

Jag är utesluten ur partiet då jag är olämplig som företrädare för Sverigedemokraterna.

För SD Helsingborg relaterad kommunikation måste jag hänvisa till:

helsingborg@sverigedemokraterna.se

Med vänlig hälsning

Dragan Klaric

Först trodde Dragan att det var någon sjuk människa utanför partiet som hackat sig in som gjort detta. Han hade svårt att tro att SD-ledningen skulle sjunka lågt. Men det var partiledningen som låg bakom. Det var ett övergrepp mot Klaric och ett uttryck för den sjuka partikultur som implementerats i partiet och som partiledningen gjort till norm. Dragan ansåg att partiets företrädare hade gjort sig skyldiga till dataintrång, urkundsförfalskning och förtal. De fabricerade en lögn om att han hade blivit utesluten för att framställa honom i sämre dager.

richard-jomshof-sd
Richard Jomshof (f.d. Johansson) fulspelar också.

Som svar på mejlet fick Klaric ytterligare ett svar från Richard Jomshof. Han skrev:

Snälla Dragan, det är inte lite patetiskt av dig att komma här och beklaga dig med tanke på hur illa du beter dig mot allt och alla. Lägg ner.

/Richard

Mannen bakom det falska autosvaret var Richard Jomshof som inte bara svarat med lögner och förakt utan svarade lika så som den sjuka partikulturen påbjuder. Klaric polisanmälde tilltaget och ansåg att Björn Söder borde vara den skyldige eftersom han var partisekreterare och administrativt ansvarig.

Istället för att ens försöka argumentera vuxet i affären kring Klaric så startade SD en hatkampanj mot honom där några personer som var lojala till partiledningen gjorde allt de kunde för att tala nedsättande om Dragan. Men de som kände honom och hade följt hans arbete för partiet visste att han var den gode och partikvartetten Björn Söder, Mattias Karlsson, Jimmie Åkesson och Richard Jomshof var de onda och de fula. Klaric avgick med hedern i behåll.

Stig Werner

I mars 2010 lämnade gruppledaren i Karlshamn Sverigedemokraterna. Han hade framfört kritik mot partiledningens i hans tycke orimligt höga arvoden. Werner hann knappt framföra kritiken förrän partiledningen börja inleda en kampanj mot honom för att få honom tyst. Att kritisera partiledningen är inte tillåtet i SD eftersom de som kritiseras förmodligen inte är vid sina sinnens fulla bruk. Att bli kritiserad och kunna svara på kritik tillhör den politiska vardagen, men i SD får man inte framföra kritik. Werner hotades med uteslutning men valde självmant att lämna partiet. När han lämnade SD fanns en hel rad personer som redan hade avgått eller sparkats ut som gav Werner moraliskt stöd.

Dragan Klaric tillhörde dem som kommenterade Werners avhopp. Han skrev:

Då måste man ställa sig frågan, vilken chans till överlevnad har SD om alla ska tycka som partitoppen? Om partitoppen enbart omgärdar sig med likasinnade som inte ifrågasätter, som bara gör det som de blir tillsagda att göra, som inte har något eget tänkande och vågar inte sakligt kritisera.

De blir som med små barn, ett barn som inte blir tillsagt när det gör fel kommer aldrig att lära sig eller förstå om eller när det gör fel. Så om partitoppen inte blir tillsagd när den gör fel för att ingen vågar ifrågasätta dem hur ska de veta att de har gjort fel? Hur ska de lära sig av sina misstag och korrigera dem?

Nä nu anser jag att det är dags för gräsrötterna att gå samman och börja ställa krav på SD:s förtroendevalda, vi kan inte ha ett parti som är toppstyrt av en liten maktelit som inte inser sina begränsningar utan tror att de vet och kan allt.

Ska partiet överleva så kommer det att behövas göra drastiska förändringar inom partiet, för risken är annars stor att SD som ny demokrati floppar i valet 2014 och vad händer då med Sverige? Ha detta i åtanke att det är inget fel på partiet utan felet ligger i ledarskapet. SD behövs som motvikt till de andra riksdagspartierna, för SD rör om i grytan och det behövs. Men om inte SD fungerar internt hur ska det då fungera att rädda Sverige?

När Björn Söder och Jimmie Åkesson tog kontrollen över partiet

Dragan hade helt rätt. Han hade kommit fram till nästa exakt samma slutsats som många andra. Sverigedemokraternas ledarskikt består inte av normala människor, det består av omogna personer som inte är värda att leda ett parti. Det har kapat åt sig makten i ett parti som ska försvara svenskarna, men de överger de mest fundamentala principerna i det politiska arbetet. De överger och kastar ut medlemmar som har åsikter om hur partiet ska styras. De överger och kastar ut medlemmar som inte ingår i den korrumperade kretsen kring Söder och Åkesson om dessa medlemmar är kritiska till bristerna i partiledningen. Den som kritiserar svågerpolitik och maktmissbruk åker ut. De som ifrågasätter eller har åsikter om de stora arvoden som partitoppen ger åt sig själva ska tystas.

Hur har Björn Söder och Jimmie Åkesson kunnat skaffa sig en så totalitär makt över partiet? En som berättar hur det gick till är partiveteranen Johan Rinderheim som var naiv nog att gå Söders och Åkessons ärenden och sedan slängdes ut ur partiet. Han lämnade partiet innan någon uteslutning hade hunnit verkställas.

Rinderheim förklarar i tidningen Nationell Idag (okänt datum, kanske 2010/2011) när toppstyrningen i partiet inleddes:

I någon mening började den årsskiftet 2003/2004. Vid tre efterföljande årsmöten lades förslag om stadgeändringar som jag insåg syftade till maktkoncentration. Den största förändringen gällde hur man väljer styrelse. Tidigare var valberedningens förslag just bara förslag och en förhållandevis öppen historia. Det ändrades till att årsmötesdelegaterna måste antingen fälla valberednings förslag i sin helhet eller godkänna allt. I praktiken tillsätter därmed valberedningen partiets styrelse, inte årsmötet. Skåningarna dominerar både styrelse och valberedning, vilket innebär att Åkesson och Söder kan beställa den styrelse de vill ha. Eventuella kritiker i valberedningen kan man också lätt göra sig av med.

Det ironiska är ju att Sverigedemokraterna en gång bildades bland annat för att man tyckte att andra partier var för toppstyrda. Stadgeförändringarna innebar alltså ett brott med partitraditionen och självbilden som ett mer interndemokratiskt parti än andra. Man kan se det som en anpassning till andra partiers kultur, enligt min mening inte till det bättre.

johan-rinderheim

Johan Rinderheim utnyttjades av dåvarande partiledningen år 2001 för att utesluta de nationalister som bildade Nationaldemokraterna (ett parti som det inte finns mycket kvar av idag). Den antinationalistiska trenden måste alltså ha varit införd helt eller delvis redan då. Rinderheim lämnade SD 2008 och var en av sista som försvarade de etniska svenskarna och hade en klar bild av att repatriering var nödvändigt för att rädda Sverige. Exakt vad som hände före 2003 är dock ointressant i det här sammanhanget eftersom Björn Söder och Jimmie Åkesson ännu inte hade full kontroll över partiet. Det fick de först 2005 när Åkesson blev partiledare. Rinderheim försökte starta en ny rörelse, men fick bara stöd av en handfull andra uteslutna medlemmar och lade ned projektet. Istället blev han utsatt för hånfulla och rätt aggressiva kommentarer av några i kretsen kring partiledningen.

Stefan Lundkvist

Centerpartisten Stefan Lundkvist lämnade sitt gamla parti och sin post i ungdomsförbundet 2010 eftersom han hade tröttnat på den invandringsliberala andan i partiet. Han gick över till Sverigedemokraterna. Lundkvist var en väluppfostrad idealist som inte ville att Sverige skulle förstöras. Det självklara valet för honom var att gå med i SD. Han blev förbundssekreterare i SD och fullmäktigeledamot i SD Uppsala. I september 2012 hade Lundkvist kommit fram till samma sak som många andra hade kommit fram till. Toppstyrning och nepotism var en del av partikulturen. Lundkvist hade noterat hur moderpartiet tillsätter tjänster och hur det försöker påverka organisationen och tysta kritiker. Han hade sett hur Louise Erixons inflytande inte stod i proportion till kunskap eller arbetsinsats utan snarare till hennes relation med partiledare Jimmie Åkesson.

Efter en tid av våldsam propaganda från Louise Erixon om att folk i SDU borde ge stöd åt Paula Bieler istället för Gustav Kasselstrand i valet som SDU-ledare så var upprördheten mycket stor bland många. Det ansågs allmänt att Jimmie Åkesson mer eller mindre beordrat Erixon att propagera för Bieler. Erixon skulle aldrig kunna bedriva en kampanj utan att först fråga om lov. Hon är knappt kapabel att ha det omdöme som krävs för att ge stöd åt rätt person.

louise-erixon
Används som redskap för partiledningens smutsiga syften.

Många var riktigt upprörda över hur partiledningen gick till offensiv för att hindra Kasselstrand att bli SDU-ledare. Stefan Lundkvist kunde inte hålla sig. Han insinuerade att Erixon hade gått sängkammarvägen rakt in i partitoppen och på sätt och vis var det sant. Lundkvist tvingades be om ursäkt.

I november 2012 undertecknade Louise Erixon ett brev som riktade sig mot Gustav Kasselstrand. Ett brev som hon helt säkert hade fått hjälp med att skriva. Brevet var ett enda långt angrepp på SDU. Efter att SDU hade framfört försiktig kritik mot Åkesson så skrev hon på uppdrag av sin pojkvän ett brev till organisationen. Där krävde hon att Gustav Kasselstrand och William Hahne skulle avgå. Hon skrev att kritiken mot Åkesson sågs som en ”mycket aggressiv krigsförklaring”. Då undrar man förstås om Erixon eller den som har skrivit brevet är riktigt frisk. Hur kan lindrig politisk kritik vara en ”aggressiv krigsförklaring”?

louise-erixon

Här ser vi återigen hur partiledningen inte får kritiseras. Är man politiker så måste man tåla debatter, tåla kritik och kunna bemöta kritik utan att hota med ”åtgärder” eller uteslutningar.

”Den politiska och kommunikativa omognad som dessa två personer påvisat, är en stor risk både för ungdomsförbundets och moderpartiets trovärdighet”, skrev Louise Eriksson och ”kräver att Gustav Kasselstrand och William Hahne snarast avgår från sina poster i SDU”.

Det är Åkessons ord hon skriver, inte hennes egna. Precis som när Åkesson fick henne att bedriva kampanj mot Kasselstrand innan valet av SDU-ordförande så är Åkesson pappa till hat-texten mot Kasselstrand. Både kampanjen mot Bieler och brevet mot Kasselstrand och Hahne avslöjar mycket om SD-ledningens intrigmakeri och fulspel.

Stefan Lundkvist fick nog och lämnade SD i december 2012. Han förklarade sin avgång så här:

”Jag är totalt missnöjd med hur ledningen styr partiet. Det råder en skriande inkompetens och nepotism – man ser partiet som sin egen privata lekstuga, man skor sig, sina flickvänner, sina kompisar. Man ger dem uppdrag, löner och förmåner utan att bedriva en vettig politik för att förändra landet och ta över makten. Alla övriga engagerade ser man som inkräktare och farliga konkurrenter om makten.”

Knappt var kritiken framförd förrän SD-folket kring partiledningen på sedvanligt sätt inledde en förtalskampanj mot Lundkvist.

Bernt Grönblad

Nyligen var en annan förtroendevald partimedlem föremål för en massa intriger. Det var gruppledaren för SD Norrtälje, Berndt Grönblad, som hade tröttnat på ungefär samma omogna beteende som andra tröttnat på. Vi ska inte plöja igenom alla detaljer utan låter Grönblad själv tala om varför han lämnade partiet.

”SD bedriver maktkamper, går bakom ryggen på de närmaste, baktalar, förtalar och förnedrar sina partikamrater. Om folk visste vad som försiggick bakom kulisserna, skulle få gå med i SD, än mindre åta sig några förtroendeuppdrag. Jag vill ha en rak, öppen, ärlig kommunikation och göra ett gott och hederligt arbete, något som jag nu har förstått inte går inom SD. Man vill inte ha allt för kunnigt folk; det upplevs som ett hot mot rådande maktstrukturer. Det är också svårt för mig, som varit en statlig opolitisk tjänsteman under decennier, att skola om och förstå rävspelet inom politiken.”

Berndt Grönblad lämnade partiet mars 2013.

Björn Söder och Anna Wigenstorp

Som ett led i den svågerpolitiker SD-ledningen uppskattar och uppmuntrar, men som normala moraliska människor ogillar, har Björn Söder och flickvännen Anna Wigenstorp ett märkligt förhållande till varandra i partiet. Hon ersatte nyligen Björn Söder som suppleant i Region Skånes polisstyrelse. Om hon inte hade haft en personlig relation till Söder så hade hon inte blivit ersättare eftersom hon saknar kompetens för ett sådant uppdrag. Anna Wigenstorp sitter i partiets Medlemsutskott som fattar beslut om vilka som ska bli föremål för uteslutningsärenden. Björn Söder sitter i den partistyrelse som verkställer besluten.

När Sverigedemokraternas Medlemsutskott öppnade ett uteslutningsärende mot Patrik Ehn så skickades ett brev till honom med diverse anklagelser. Det var undertecknat av Anna Wigenstorp för Medlemsutskottets räkning.

Precis som i förhållandet Jimmie Åkesson och Louise Erixon där flickvännen utnyttjas eller används på ett omoraliskt sätt i partistrider så använder sig Björn Söder av sin flickvän för ungefär samma sak.

anna_wigenstorp
Anna Wigenstorp går Björn Söders ärenden i partiet.

Wigenstorp och de övriga mediokra medlemmarna i partiets Medlemsutskott är inte kapabla att göra någon bedömning i turerna kring Patrik Ehn. Den skrivelse som Anna Wigenstorp hade satt sitt namn under innehöll så mycket guilt by association och falska anklagelser mot Ehn att Anna Wigenstorp framstår som väldigt korkad.

Vi ska inte kritisera varje enskild ledamot i Medlemsutskottet, men ingen av dem har varit kapabla att gör någon som helst bedömning i fallet Ehn. Enligt säkra källor så skickade en person i partitoppen ett anonymt brev till Medlemsutskottet där Ehns musiksmak och val av böcker ifrågasattes. Det kan mycket väl ha varit Söder själv som skickade det brevet. Om det inte var han så var det sannolikt Mattias Karlsson som i ett eget brev hade kallat Ehn för nazist, vilket närmast borde vara förtal.

Anklagelserna mot Ehn är lika befängda som om man hade anklagat honom för att ha skor i Hitlers favoritfärg brunt, eller för att ha ätit Hitlers favoritmat, vegetariskt, på någon sylta i Göteborg eller kanske pratat Hitlers favoritspråk tyska med någon. Brevet som Wigenstorp undertecknade var skamligt till sitt innehåll. Medlemsutskottet är bara en grupp partilojala nickedockor som gör vad partiledningen vill och önskar. Anna Wigenstorp position i Medlemsutskottet är en följd av nepotismen i partiet och själv har hon inga som helst moraliska betänkligheter mot att ha fått sina poster som en följd av relationen med Söder. Ju högre upp i partitoppen vi tittar ju lägre är moralen. I Medlemsutskottet sitter också Therese Borg som vill att alla som ifrågasätter den ”öppna svenskheten” ska lämna partiet. Hon var också den som jagade ut partivännen Isak Nygren ur partiet.

anna-wigenstorp

Det skulle vara intressant att få veta varför Anna Wigenstorp skrev under en text med så lösa anklagelser mot Ehn. Kan du förklara det Anna Wigenstorp? Tycker du inte själv att det låter direkt löjeväckande att anklaga någon för att han länkat till sången ”Revolution” av Stefan Andersson? Inser du inte att du framställer dig mera som en idiot som undertecknar sådana texter? Du har undertecknat en anklagelse som att Ehn har beskrivit BNP i ”förhållandevis positiv anda”. Är det förbjudet att vara positiv till ett invandringskritiskt parti i andra länder även om de har en annan grundsyn än SD i vissa frågor? Ni i medlemsutskottet avkrävde Ehn på svar. Nu är det väljarnas tur att avkräva Medlemsutskottet på svar. Anna, vi citerar en del av en text från Fria Tider. Nu kräver vi att du besvarar texten och kommenterar den i varje detalj. Du tror väl inte att väljarna ska låta dig framföra massa bisarra anklagelser mot en lojal trojänare som Ehn utan att själv svara på kritiken. Är du ens kapabel att svara? Här är texten som vi vill att du kommenterar:

Bland det som läggs Ehn till last är att han ska ha uppvisat ett ”starkt intresse” för den tyska radikalkonservatismen och ”lyft fram” författarna Ernst Niekisch, Ernst von Salomon och Ernst Jünger. ”På sin blogg har han gjort en omfattande och positivt präglad genomgång av företrädare för denna ideologi, som genom sin elitism, militarism, våldsromantisering och förakt för demokratin, på avgörande punkter skiljer sig ifrån SD:s ideologi”, skriver Söder.

Den ”omfattande och positivt präglade genomgång” som Söder syftar på är en serie inlägg som Patrik Ehn skrev på sin blogg för över tre år sedan. Det är frågan om korta, helt neutralt hållna artiklar som beskriver vilka Niekisch, von Salomon och Jünger var. Några ”hyllningar” eller ideologiska ställningstaganden förekommer överhuvudtaget inte. Och om det är något som ”lyfts fram” är det författarnas antinazistiska tendenser. När det gäller Niekisch nämner Ehn att denne varnade för ett nazistiskt maktövertagande, greps av Gestapo och dömdes till livstids fängelse av nazisterna. Beträffande von Salomon skriver Ehn att denne ”kände avsmak för nazisternas brutalitet”. Samma gäller texten om Jünger, som Ehn framhåller formulerade ”djupsinnig kritik mot den stat som Hitler skapat” och var ”en inspirationskälla för konservativa anti-nazister”.

Det är fullständigt omöjligt att se artiklarna som en sympatiyttring för ”elitism, militarism, våldsromantisering” eller ”förakt för demokratin”, vilket Söder vill göra gällande. I den inledande artikeln klargör Ehn dessutom att syftet med texterna är en förhoppning att ”någon eller några lär sig lite mer om vårt södra grannlands moderna politiska historia”, och alltså inte att ta ställning för någon politisk ideologi. Den enda slutsats man kan dra av artiklarna på Ehns blogg är att Söder antingen ljuger eller har svårt för att begripa skriven svenska.

Ehn har lyft fram inte författaren Jünger utan ”ideologen och den politiske aktivisten”, skriver Söder vidare, och påstår att Ehns intresse för radikalkonservatismen ”inte är enbart akademiskt”. Som bevis för det hänvisar Söder till ett meddelande på Twitter. I det aktuella meddelandet skriver Ehn följande:

”Hoppas att första dagen på #sdu12 varit lyckad. Om ni inte kan somna riktigt än så se gärna ”102 år i Europas hjärta”.”

”Beviset” för att Ehn vill implementera mellankrigstida tysk radikalkonservatism i svensk politik visar sig alltså vid närmare påseende vara ett tips om en dokumentärfilm om Jünger, ”102 år i Europas hjärta”. Innehållet i filmen, som har visats på SVT, är dessutom fullständigt okontroversiellt.

I syfte att visa att Patrik Ehn har en ”vurm för revolutionsbegreppet” anför Söder att Ehn har länkat till trubaduren Stefan Anderssons sång Revolution, som handlar om Gustav III:s statsomvälvning. Vi uppmanar våra läsare att lyssna på sången, vilket man kan göra här. Ställ er sedan frågan om en människa vid sina sinnens fulla bruk kan tolka en länk till den sången som ”vurmande” för revolutioner. Tanken är fullkomligt absurd. Men Söder antyder ändå, med stöd av den länken och Ehns artiklar om radikalkonservatismen, att Ehn vill se en revolution i Sverige idag. Det är ”uppenbart att länkningen inte bara kan ses som ett utryck för ett historiskt eller musikaliskt intresse från Ehns sida”, skriver Söder. I själva verket var hänvisningen till sången, som Ehn gjorde i samband med kuppförsöket mot Gustav Kasselstrand förra året, ett sätt att uttrycka stöd för Kasselstrand – vars anhängare skämtsamt kallades för gustavianer, precis som Gustav III:s närmaste krets en gång i tiden. Alla som följde maktkampen inom SDU förstod innebörden av anspelningen.

Resten av texten finns att läsa här.

Nu kan väl du Anna Wigenstorp på egen hand sätta dig och skicka ett svar till Fria Tider eller hit. Kommentera brevet från Medlemsutskottet till Ehn, jämför det med innehållet i Fria Tider och skriv ett svar. Är du ens kapabel att svara? Ta annars hjälp av dem som du skrev brevet tillsammans med. Nu vet vi att du inte kommer att svara och vi vet också vad det beror på. Det bror på din totala inkompetens och på att du bara har fått din position som en följd av relationen med din pojkvän.

Vi är många som följt SD:s valkampanj 2010, röstat på och stött partiet. Ända fram tills nu. Nu är vi många som har slutat stödja partiet och det är sådana som du Anna Wigenstorp som bidrar till att vårt stöd upphör. Visst får ni nya väljare, men de gamla återkommer inte. Ett parti som kastar duktiga medarbetare på sophögen är inte värdiga representanter för svenska folket. Ju mer vi gräver i vad Björn Söder och Jimmie Åkesson har ställt till med ju mer oroade blir vi över att de har kapat ett svensknationallt parti och jagat ut alla svensknationella ur partiet. Därför måste vi lämna SD och välja bättre alternativ.

Nya allvarliga fakta om uteslutningen av Patrik Ehn har kommit fram

Nya fakta om uteslutningen av Patrik Ehn. En mer eller mindre korrumperad partistyrelse gav stöd för uteslutningen av Ehn trots att inga goda skäl för uteslutning förelåg. Patrik Ehn fick inte ens ta del av alla anklagelser innan han uteslöts. Uteslutningen av Ehn är bara ett fult maktspel från inkvisitörerna i partiledningen.

inkvisitorerna

Den vanligtvis välinfomerade nättidningen Fria Tider avslöjar nu en stor rättsröta inom Sverigedemokraterna. Långt innan Patrik Ehn och Daniel Rondslätt blev föremål för uteslutningsärende förra veckan så har partiledningen försökt fått ut Ehn ur partiet.

I januari 2012 lyckades Hanna Wigh peta Rondslätt från sin plats om politisk sekreterare – av personliga skäl. Wigh ville också få bort Patrik Ehn redan då. Bedömare anser att Wigh och några andra medlemmar gick partistyrelsens ärende och att de tillsammans hade kokat ihop något för att få ut Rondslätt och Ehn ur partiet. Detta på uppdrag av Björn Söder och Jimmie Åkesson. Men det lyckades inte.

Sedan dess har inkvisitörerna i partiledningen finslipat sin taktik för att kunna göra sig av med personer som de – av personliga och maktpolitiska skäl – inte vill ha kvar i partiet. Uteslutningen av Patrik Ehn har väckt stor ilska, inte bara för att partiet gjorde sig av med en god kraft, utan på det sätt vilket det skedde.

Fria Tider har granskat turerna kring uteslutningen och kommit fram till häpnadsveckande fakta. Det visade sig att Patrik Ehn inte gavs möjligheter att bemöta anklagelserna mot honom, vilket är det minsta krav som borde ställas när ett uteslutningsärende ska avhandlas.

Flera av anklagelsepunkterna mot honom hölls hemliga tills efter att partiet hade beslutat att Ehn skulle uteslutas som medlem i partiet. Proceduren att utesluta Patrik Ehn och Daniel Rondslätt (tillsammans med tio andra varav minst två uteslöts på helt sakliga grunder) visar upp en partistyrelse utan moral och utan betänkligheter. De 14 som godkände uteslutningen är politiker av det slag vi inte vill ha, varken i Sverige eller i Sverigedemokraterna. De har inte varit kapabla att fatta korrekta beslut och de inte varit kapabla att låta de anklagade (Ehn och Rondslätt) få ta del av anklagelserna och försvara sig. De 14 personerna som uteslöt Partik Ehn har visat vad svineri, översitteri och förakt för rättvisa är.

Ingen av dem har förmåga att tänka och ingen av dem bör representera svenskarna i politiska sammanhang. När politiska bedömare fick beskedet att Ehn hade uteslutits så ville en del knappt tro att det var sant. Det finns nämligen andra, i partitoppen, som borde uteslutas långt före Ehn. Björn Söder, Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson borde själva uteslutas eftersom de har ägnat sig åt grovt förtal av Ehn, riktat falska anklagelser mot honom och inte låtit honom ta del av alla anklagelser och inte ens få försvara sig.

När det gäller Åkesson och Söder så är det inte första gången som de begår något kan kan liknas vid övergrepp mot partimedlemmar. När Mattias From uteslöts förra året så fabricerade partiledningen falska anklagelser mot honom.

Fria Tider skriver om Ehn-fallet:

Fria Tider noterade i en ledare på söndagen att uteslutningen knappast handlar om att Patrik Ehn gjort sig skyldig till några verkliga övertramp – i stil med järnrörsskandalen på Kungsgatan – utan snarare om att SD-toppen försöker göra sig av med intern opposition. Även GT noterade i en ledare att uteslutningen handlar om att tysta interna kritiker, och Aftonbladets Lena Mellin anmärkte att Ehn knappast borde vara den första att uteslutas om SD införde en verklig nolltolerans mot personer med rasistisk bakgrund.

Sent på tisdagen, alltså mer än ett dygn efter beslutet, publicerade SD:s partisekreterare Björn Söder ett svar på den omfattande kritiken, i form av en diger lista med påstådda försyndelser som man lade Ehn till last. Flera av uppgifterna i Söders lista var nya, inte bara för oss på Fria Tider och för media i övrigt – utan även för Patrik Ehn själv.

Det visar sig nämligen att beslutet att utesluta Patrik Ehn i hög grad grundar sig på anklagelser som Ehn aldrig har fått bemöta. Fria Tider har tagit del av medlemsutskottets brev till Patrik Ehn och där saknas ett stort antal anklagelsepunkter som finns i Björn Söders text. Läs gärna den mycket kortfattade skrivelse (undertecknad av Björn Söders flickvän Anna Wigenstorp) som Ehn fick tillfälle att yttra sig över och jämför den med den långa anklagelselista som partistyrelsen sedan grundade sitt beslut på. Att utesluta en partimedlem på grunder han inte fått chansen att bemöta strider inte bara mot den självklara principen att ingen ska dömas ohörd, utan även mot partiets interna regler för hantering av personärenden. Det väcker frågan om syftet överhuvudtaget varit att utreda ärendet ordentligt, eller om man redan från början bestämt sig för att bli av med Ehn så snabbt och smärtfritt som möjligt.

Att medlemsutskottets ambition inte har varit att göra en seriös prövning blir tydligt när man granskar vissa av de punkter som ligger till grund för uteslutningen. Utskottet gör sig i flera fall skyldigt till uppenbart illvilliga och ohållbara tolkningar av helt okontroversiella texter och uttalanden från Patrik Ehn. Låt oss titta närmare på några sådana exempel.

Bland det som läggs Ehn till last är att han ska ha uppvisat ett ”starkt intresse” för den tyska radikalkonservatismen och ”lyft fram” författarna Ernst Niekisch, Ernst von Salomon och Ernst Jünger. ”På sin blogg har han gjort en omfattande och positivt präglad genomgång av företrädare för denna ideologi, som genom sin elitism, militarism, våldsromantisering och förakt för demokratin, på avgörande punkter skiljer sig ifrån SD:s ideologi”, skriver Söder.

Den ”omfattande och positivt präglade genomgång” som Söder syftar på är en serie inlägg som Patrik Ehn skrev på sin blogg för över tre år sedan. Det är frågan om korta, helt neutralt hållna artiklar som beskriver vilka Niekisch, von Salomon och Jünger var. Några ”hyllningar” eller ideologiska ställningstaganden förekommer överhuvudtaget inte. Och om det är något som ”lyfts fram” är det författarnas antinazistiska tendenser. När det gäller Niekisch nämner Ehn att denne varnade för ett nazistiskt maktövertagande, greps av Gestapo och dömdes till livstids fängelse av nazisterna. Beträffande von Salomon skriver Ehn att denne ”kände avsmak för nazisternas brutalitet”. Samma gäller texten om Jünger, som Ehn framhåller formulerade ”djupsinnig kritik mot den stat som Hitler skapat” och var ”en inspirationskälla för konservativa anti-nazister”.

Det är fullständigt omöjligt att se artiklarna som en sympatiyttring för ”elitism, militarism, våldsromantisering” eller ”förakt för demokratin”, vilket Söder vill göra gällande. I den inledande artikeln klargör Ehn dessutom att syftet med texterna är en förhoppning att ”någon eller några lär sig lite mer om vårt södra grannlands moderna politiska historia”, och alltså inte att ta ställning för någon politisk ideologi. Den enda slutsats man kan dra av artiklarna på Ehns blogg är att Söder antingen ljuger eller har svårt för att begripa skriven svenska.

Ehn har lyft fram inte författaren Jünger utan ”ideologen och den politiske aktivisten”, skriver Söder vidare, och påstår att Ehns intresse för radikalkonservatismen ”inte är enbart akademiskt”. Som bevis för det hänvisar Söder till ett meddelande på Twitter. I det aktuella meddelandet skriver Ehn följande:

”Hoppas att första dagen på #sdu12 varit lyckad. Om ni inte kan somna riktigt än så se gärna ”102 år i Europas hjärta”.”

”Beviset” för att Ehn vill implementera mellankrigstida tysk radikalkonservatism i svensk politik visar sig alltså vid närmare påseende vara ett tips om en dokumentärfilm om Jünger, ”102 år i Europas hjärta”. Innehållet i filmen, som har visats på SVT, är dessutom fullständigt okontroversiellt.

I syfte att visa att Patrik Ehn har en ”vurm för revolutionsbegreppet” anför Söder att Ehn har länkat till trubaduren Stefan Anderssons sång Revolution, som handlar om Gustav III:s statsomvälvning. Vi uppmanar våra läsare att lyssna på sången, vilket man kan göra här. Ställ er sedan frågan om en människa vid sina sinnens fulla bruk kan tolka en länk till den sången som ”vurmande” för revolutioner. Tanken är fullkomligt absurd. Men Söder antyder ändå, med stöd av den länken och Ehns artiklar om radikalkonservatismen, att Ehn vill se en revolution i Sverige idag. Det är ”uppenbart att länkningen inte bara kan ses som ett utryck för ett historiskt eller musikaliskt intresse från Ehns sida”, skriver Söder. I själva verket var hänvisningen till sången, som Ehn gjorde i samband med kuppförsöket mot Gustav Kasselstrand förra året, ett sätt att uttrycka stöd för Kasselstrand – vars anhängare skämtsamt kallades för gustavianer, precis som Gustav III:s närmaste krets en gång i tiden. Alla som följde maktkampen inom SDU förstod innebörden av anspelningen.

Hanteringen av ärendet uppvisar också andra anmärkningsvärda brister. Vissa privata epostmeddelanden som Ehn har skickat ägnas stort utrymme i partistyrelsens uttalande. Det är frågan om material som Expo har kommit över genom dataintrång. De meddelanden som partistyrelsen citerar har Expo och Expressen valt ut ur Ehns samlade epostkorrespondens, som sträcker sig över många år. Partistyrelsen förlitar sig alltså på att Expo har gjort ett rättvisande urval och inte ryckt saker ur sitt sammanhang. Det tillvägagångssättet framstår, milt sagt, som en smula naivt. Och att använda sig av sådant här material utan att först ge Ehn chansen att förklara sig är fullständigt orimligt.

Så långt Fria Tider. Nu är det inte bara Björn Söder som är en inkvisitör i partiet. Partiledningen har medvetet arbetat för att få in personer i styrelsen som går deras ärenden. Det har varit viktigare att få in personer som gör som Åkesson och Söder vill än att få in personer som besitter någon slags politisk och moralisk mognad. Det är (med några undantag) en samling personer som på alla sätt är totalt inkompetenta som befolkar SD:s partistyrelse. Hur kan 14 personer ha så låg moral att de accepterar det sjuka kontrollsystem som partiledningen har initierat där medlemmar inte ens får läsa vilka böcker de vill eller lyssna på vilken musik de vill? Hur kan 14 personer i SD:s styrelse vara så infernaliskt omoraliska att de inte låter Ehn få försvara sig mot anklagelser som i många stycken är helt befängda och baserar sig på guilt by association så det står härliga till?

Vi som har röstat på SD accepterar inte det här fulspelet. Vi accepterar inte att ni sviker svenskarna, väljarna och de egna förtroendevalda som har varit 100 procent lojala till partiet. Det är inte första gången som Björn Söder och Jimmie Åkesson har ägnat sig åt fulspel och förmodligen inte sista gången heller. Men ni har gjort det för sista gången utan att behöva stå till svars för det. Från och med nu är ni att betrakta som svikare, lika stora svikare som politikerna i sjuklövern. Fast ert svek är så mycket värre. Era väljare har trott på SD, de har litat på sina partiföreträdare och de har trott att ni i SD har arbetat för svenskarna.

Nu visar det sig att ni arbetar för er själva, för att få behålla er makt, era positioner och era löner. Ni är för dumma för att fatta att vi är många väljare som inte vill ha er i partiet och inte längre vill ha ett parti där sådana som ni finns. Ni har svikit oss, ni har burit er åt som femtekolonnare. Att Mattias Karlsson har kallat Patrik Ehn för nazist i interna brev och kallar Fria Tider för ”neofascister” betyder att ni i partiet inte är värda de poster ni har.

Det är riktigt illa när partikulturen är så sjuk om den är i SD. Ännu värre är det om ingen vågar kritisera den sjuka partikulturen och det sjuka angiverisystemet som har utvecklats. Det enda som händer om SD-vänliga bloggar är tysta med sin kritik är att det blir ännu värre kontrollsystem i SD. När Martin Kinnunen förra veckan aviserade att det kommer att bli ännu mer kontroll över vad medlemmarna har för sig på sociala medier, vilka länkar det klickar på eller vilka gilla-knappar det trycker på så är det ett uttryck för ett sjukdomstillstånd – inget annat.

Det enda som kan få slut på den sortens totalitära tendenser i SD är att be partiledningen fara åt h-e om man inte får läsa Fria Tider eller Motpol eller lyssna på Stefan Andersson. Gör revolt mot era förtryckare i partitoppen. Byt ut dem eller byt parti!

Av intresse är särskilt en kommentar under artikeln på Fria Tider. Vi återger den här i sin helhet:

För ungefär 100 år sedan publicerades Robert Michels klassiska studie om organisationer och demokrati. Michels visar hur politiker i början av deras karriärer har integritet, är genuint hederliga och jordnära. Men ju högre upp de kommer i den politiska hierarkin, desto mer tvingas de anamma de värderingar som råder längst däruppe, värderingar som oftast skiljer sig markant från de ursprungliga. Michels använde begreppet ”oligarkins järnlag” för att beskriva detta. Det synes som om Michels begrepp kan tillämpas på SD-ledningen som i vissa avseenden verkar ha tagit till sig det vänsterliberala schemat enligt vilket allt traditionellt – från Pippi, Tintin och Junger – ska beskrivas med negativa epitet. 

Ehn har veterligen inte avvikit från partiets politiska hållning, däremot tycks han i sitt privatliv ha gjort saker som ledningen inte accepterar, att jämföra med exempelvis en duktig behandlare av alkoholister, som själv tar sig ett järn på helgen utan att han för den sakens skull blir av med jobbet. Ehn har ingalunda ägnat sig åt kriminella handlingar, snarare kan hans ”brott” kopplas till åsikter, en av de grundlagsstadgade friheterna i varje demokratiskt samhälle. Genom sitt agerande kan SD bidra till att konservera en av det senmoderna samhällets sämsta tendenser, där vissa åsikter betraktas med större avsky än kriminella gärningar.

Under alla omständigheter har Ehn, Kasselstrand och Almqvist m fl uttryckt sig i ett för partiledningen ”avvikande” sätt kring frågor rörande nationalism, Palestina/Israel, ekonomi och dylikt. Kanske finns det det skäl för dessa fritänkande herrar att ta sig en rejäl funderare på att initiera ett nytt, i huvudsak internetbaserat, politiskt parti, som siktar allenast på riksdagen och för detta syfte samlar de bästa systemkritikerna med integritet och en sann frihetlig hållning.

Läs mer om affärerna i SD här:

Patrik Ehn dömdes ohörd (Fria Tider)

Samlingstråd om turerna kring Patrik Ehn

Sverigedemokraternas partistyrelse – partitoppens intrigmakare och inkvisitörer

%d bloggare gillar detta: