Om antisemitismen i Malmö – vi reder ut ett problem

Den senaste tiden har det talats en del om den utbredda antisemitismen i Malmö. Antisemitismen i Malmö består i att enskilda judar har blivit hotade och trakasserade. Inte överfallna, misshandlade eller mördade. Många invandringskritiker har försökt påpeka att bakom trakasserierna mot judar finns muslimer och palestinier som fått en fristad i Sverige. Att media inte har varit tydliga med vilka som hotat judar har setts som bevis på att media mörkar och att det inte är bra med invandring av muslimer.

Polisen i Malmö registrerar varje år brott av antisemitisk karaktär. Ett exempel på antisemitiskt brott är när någon skriker ”judejävel” åt en jude. Ett antisemitiskt brott är också när någon rycker kippan av någon jude. Den vanligaste formen av antisemitiskt brott är när judar på väg från eller till synagogan och får höra tillmälen av olika slag.

Ett annat brott av antisemitisk karaktär var när ett par ungdomar placerade ett knallskott utanför dörren till judiska församlingen under hösten 2012 och kastade sten mot fasaden så att glaset i dörren sprack. Det brottet kanske är det värsta antisemitiska brottet som hittills ägt rum i Malmö och kanske i Sverige. Varje antisemitiskt brott kartläggs, räknas och blir bevis för hur illa judar behandlas och med sådana bevis i ryggen kan man kräva extra stora bidrag av staten till judiska organisationer.

Efter en serie antisemitiska brott skrev Niklas Orrenius en längre artikel i Expressen om brotten. Rubriken löd ”judehatat tillhör vardagen i Malmö”. Orrenius intervjuade ett par judiska lärare som stött på antisemitism bland sina elever. Den ena läraren hette Sofia och en dag fick hon höra hur en elev sade ”vi vill döda alla judar”. När Sofia upplyste eleven om att hon var judinna så bad eleven om ursäkt. En annan elev påstods ha förbjudits av sina föräldrar att vistas i samma klassrum som den judiska lärarinnan.

1870 fanns det 270 judar i Malmö. Artikeln i Expressen upplyste om att idag bor 2 000 judar i Malmö som kommit under olika invandrarvågor. Den första vågen bestod av judar från Polen, Ryssland och Ukraina som flytt undan pogromer i sina hemländer under 1800-talet. Den andra vågen kom efter andra världskriget och bestod av ett större antal judar. De kom till Sverige trots att kriget var över, men judiska organisationer i Sverige försökte aktivt få hit så många judar som möjligt för att stärka den judiska gruppen i Sverige. De judiska församlingarna fick tillskott av nya medlemmar och kunde nu växa. All kritik mot judisk invandring var tystad och ingen invandringskritiker ville riskera att bli kallad nazist efter de grova krigsförbrytelser som judar utsatts för under kriget. Nu handlade det om att hjälpa offren och då skulle de komma till Sverige eftersom Sverige var ett fredligt land och svenskarna ett hjälpsamt folk. Dessutom var svenskarna ett generöst folk som försåg flyktingarna med pengar, bostäder och jobb. Däremot hade svenskarna inte reflekterat över vad det skulle betyda att låta en främmande folkgrupp etablera sig här permanent och hur det skulle påverka vårt samhälle på lång sikt.

Den tredje vågen av judar kom från Polen efter 1968. Det sägs att de var utsatta för antisemitism i Polen och med anledning av det var det många inflytelserika judar i Sverige som ville hjälpa dem att ta sig till vårt land. För de judiska församlingarna var det viktigt att stärka den judiska gruppen i Sverige och de gjorde vad de kunde för att få hit ännu fler judar. Många av dem hann knappt etablera sig här innan de började bedriva politisk propaganda för mångkultur och ökad invandring. Om de hade bedrivit liknande propaganda i Polen var det lätt att förstår att de inte var så populära där.

Niklas Orrenius berättade om läraren Henryk Grynfeld som undervisar i Rosengård. Grynfeld kom från Polen där han kallades ”jävla jude” och nu vittnar han om hur han nyligen fick höra elever skrika ”jävla jude” åt honom. Att eleverna har sin bakgrund i Mellanöstern förvånas ingen över, svenska elever är för väluppfostrade för att skrika sådana ord åt en lärare. ”De får med sig sin antisemitism hemifrån” sade Grynfeld till Expressen.

Som alla förstår har alltså antisemitismen i Malmö antagit skrämmande proportioner. Svenska Kommittén mot antisemitism och de judiska församlingarna har därför fått ökade anslag som ett led i kampen mot ”rasism, främlingsfientlighet och diskriminering”. Dessutom har de judiska församlingarnas rop på hjälp hörsammats i världens mäktigaste stat. USA skickade hit presidentens sändebud Hannah Rosenthal som bara genom sin blotta närvaro läxade upp kommunalrådet Ilmar Reepalu och andra som blundat för de antisemitiska övergreppen. Reepalu lovade Rosenthal att ta de antisemitiska brotten på mycket större allvar än tidigare. Flera utländska TV-bolag har varit i Malmö och gjort reportage om den starka antisemitismen i staden och i samma reportage har man kunna påvisa varifrån antisemitismen kommer och att Malmö inte bara är en invandrarstad utan till stor del en arabisk och muslimsk stad. Pojknamnen Muhammed och Ali finns med bland de tio vanligaste pojknamnen i staden.

Inte bara judar drabbas

I Expressens artikel konstaterades att det inte bara är judar som utsätts för grova brott, även muslimer drabbas av trakasserier. Kvinnliga muslimer har knuffats och kallats ”talibaner” och ”muslimfittor”. Dessutom har de antisemitiska brotten i Malmö enligt Orrenius gett näring åt rasism mot araber och muslimer. En rasism som främst finns på nätet bland bloggare. När judiska församlingen ordnade en demonstration till stöd för Malmös judar var även Bejzat Becirov närvarande. Han är VD för Islamic Center i Malmö. Becirov ville markera att muslimer och judar tillsammans måste göra något åt rasismen.

I anslutning till den judiska församlingen har rabbin Shneur Kesselman sitt tjänsterum. Han är den som hårdast har drabbats av antisemitismen i Malmö. Han har fått äppelskrutt, burkar och spottloskor på sig och någon har även ristat in ordet ”Palestina” på hans bil. Så visst är det skrämmande att judar och muslimer utsätts för så grova och rasistiska, antisemitiska och islamofoba brott. Ingen ska behöva utsättas för något brott alls i vårt land.

Vad Expressen och de utländska TV-bolagen som har varit i Sverige tycks ha glömt bort är alla de brott som riktar sig mot svenskar där gärningsmän med invandrarbakgrund ger sig på svenskar för att de ser dem som lätta byten och för att de föraktar eller hatar svenskar. De brott som svenskarna drabbas av är många gånger värre än de ”antisemitiska” och ”islamofoba” brotten som oftast är få till antalet och mest innehåller klotter eller svordomar som ”jävla jude” eller ”jävla muslim”. Betydligt allvarligare brott mot svenskar betraktas inte som ”hatbrott” trots att de många gånger borde göra det. Varje gång en svensk utsätts för brott av invandrare borde det automatiskt betraktas som hatbrott. Om de registrerades som hatbrott så skulle folk få upp ögonen för hur många brott som svenskar drabbat av på grund av invandringspolitiken.

Efter den omfattande antisemitiska vågen i Malmö där judiska grupper lyckats bevisa hur utsatta de är för rasism så fattade regeringen beslut om att skänka fyra miljoner kronor till judisk säkerhet. Beloppet gick till Judiska Centralrådet som i sin tur skulle fördela pengarna till judiska församlingar och organisationer som bedriver verksamhet för den judiska minoriteten. I samband med att pengarna betalades ut så skickades också ett pressmeddelande från Eriks Ullenhags pressekreterare Lena Hallerby. I meddelande citeras Erik Ullenhag:

”Händelsen i Malmö nyligen var en påminnelse om att vi måste ta den utsatthet som många judar upplever på mycket stort allvar. Undersökningar visar att trots att toleransen ökar i samhället, har antisemitiska åsikter inte minskat i samma omfattning. Den judiska minoriteten utsätts för antisemitiska hatbrott och trakasserier. Antisemitiska yttringar och annat negativt bemötande som grundar sig på rasistiska föreställningar är självklart oacceptabla i ett demokratiskt samhälle.”

Organisationer som bekämpar fördomar, rasism, antisemitism, främlingsfientlighet, nazism och fascism kan kassera in stora pengar från fonder och staten. Pengarna används då ofta till mångkulturella projekt och till kampanjer mot invandringskritiska organisationer och partier.

Att staten ger pengar till judiska organisationer som arbetar för att stärka den judiska identiteten är inte förvånande. Judiska organisationer har ett utvecklat nätverk av medlemmar och sympatisörer som arbetar som journalister eller har andra inflytelserika positioner i samhället. Det använder sitt inflytande för att propagera för sin sak och söker ständigt bidrag till kampanjer mot antisemitism. Dels beklagar sig många judar över den utbredda antisemitismen (som inte hade varit utbredd om Sverige inte hade tagit emot muslimer), dels beklagar man sig över islamofobin och dessutom oroas man över att Sverigedemokraterna växer. Det är lätt att tro att judiska församlingar lider av schizofreni när de å ena sidan beklagar sig över sin utsatthet, men samtidigt stöder de grupper som utsätter dem för antisemitism och dessutom ogillar grupper som kritiserar den politik som bidrar till att antisemitismen ökar.

De judiska församlingarna arbetar för att stärka den egna gruppen. Samtidigt är de varma anhängare av invandring även av muslimer, detta för att medverka till att Sverige blir mångkulturellt. De judiska församlingarnas politik innebär också att de motarbetar grupper som vill bevara eller stärka svensk identitet . Sverigedemokraterna kommer aldrig att få något tack av någon judisk församling för att de försvarar judarna i Malmö eller för att de försvarar Israel. Sverigedemokraterna och andra organisationer som försvarar svenskarnas Sverige kommer istället aktivt att motarbetas eftersom de står i vägen för judarnas möjligheter att växa och stärka sin identitet i Sverige. Judiska församlingar har inget intresse av att assimilera sig till det svenska Sverige, de vill istället leva i ett parallellsamhälle som de vill stärka och utveckla. De är strikt etnocentriska och helt ointresserade av svensk identitet. Däremot finns det enskilda judar som ogillar massinvandring och stöder invandringskritiska organisationer.

Om vi bara för ett ögonblick ser hur många svenskar behandlas i Malmö så kommer vi fram till att ”antisemitismen” och ”islamofobin” är obetydlig i jämförelse med det som svenskarna utsätts för. Svenskarna drabbas på ett mer handfast sätt av åldringsrån, mord, misshandel, rån, hot, misshandel, våldtäkter och en hel rad andra otrevliga brott där gärningsmännen har invandrarbakgrund och bär på ett förakt mot svenska folket. Utöver det så drabbas svenska ungdomar av konstanta glåpord som ”jävla svenne”, ”hora” och annat otrevligt. Man skulle också kunna säga att invandrare drabbas betydligt värre av glåpord än judarna. Det minsta problemet vi har i Sverige är med ”antisemitism”, det överdrivs så kraftigt att man kan tro att de är ett lika stort problem som i Tyskland under 1930-talet. Så är det inte. Men de lyckas få ut stora belopp av staten för att bekämpa den marginella antisemitism som finns. Marginell i jämförelse med vad svenskar utsätts för.

När judarna och muslimerna demonstrerade mot antisemitism och islamofobi i Malmö så glömde de bort att det finns svenska offer för mångkulturen. Eller glömdes det verkligen bort? Inte alls. Det finns en medvetenhet om att svenskar drabbas av brott, men det är ju ”bara svenskar” och svenskar har inte samma höga värde som judar och muslimer. Svenskar betraktas av många som värdelösa, ett folk man kan trampa på, ett folk man kan ta landet från.

Är det någon som har hört judiska församlingen eller de muslimska organisationerna uppröras eller ta avstånd från våld eller hot som drabbar svenskarna i Malmö? Är det någon som har hört regeringen vilja ta krafttag mot brott som just svenskar utsätts för? Vad vi istället får höra är hur viktigt det är att ge stöd till invandrarorganisationer och kampanjer mot ”rasism”. Mångkulturen ska alltså ha mer pengar oavsett hur mycket den skadar Sverige. Stora belopp ska gå till folk som tvingats höra ord som ”jävla jude” eller jävla muslim” medan svenska offer för mångkulturen inte får någonting. Istället motarbetas de organisationer och partier som uppmärksammar svenska offer för mångkultur. Svenskar är värdelösa och kan behandlas som lort.

År 2003 formulerade regeringen tankar om olika former av stöd till nationella minoriteter. Det är pengar som betalas ut till olika invandrargrupper så att de kan upprätthålla sin etniska, kulturella eller religiösa identitet. I ett förslag ville regeringen samordna stödet till invandrarorganisationer så att det blir mer enhetligt. Syftet med ökat stöd till andra etniska minoriteter än de svenska är att ”stärka deras möjligheter till inflytande” skriver regeringens arbetsgrupp. Det innebär att staten motarbetar svenskar i sitt eget land.

Minoritetspolitiken fick sig ett nytt ansikte efter år 2000 när Sverige ratificerade två Europarådskonventioner, ramkonventionen om skydd för etniska minoriteter och den europeiska stadgan om minoritetsspråk. Sedan de bestämmelserna togs i bruk har stödet till nationella minoriteter ökat, vilket innebär att etniska, kulturella och religiösa minoriteter stärks på bekostnad av den traditionellt svenska, kristna eller etniska identiteten. När det gäller romerna och stödet till dem så har regeringen haft svårt att kunna formulera ett rättvist stöd eftersom romerna består av olika stammar och klaner med olika identiteter.

Många av de minoritetsgrupper som erhåller stöd är i grunden rätt svaga och det är först när de får stora ekonomiska anslag och ökade särrättigheter som de stärks och etablerar sig som en parallellkultur i Sverige.

Det är få etniska minoriteter i Sverige som är så starka som den judiska gruppen. Det har inte bara ett väl utvecklat nätverk av församlingar, politiker och makthavare. De har hela tidningskoncerner på sin sida och har blivit en maktapparat som är på väg att öka sitt inflytande ännu mer, vilket inte är bra för invandringskritiska svenskar och inte bra för nationen Sverige vars egen identitet kommer att urholkas ännu mer när invandrade grupper stärker sina. Oavsett vad man tycker om israelisk politik, om enskilda judar eller judar i grupp så arbetar judiska organisationer aktivt och medvetet för att stärka den judiska identiteten, för att försvara eller öka invandringen, för att skapa mångkultur och för att radera den svenska identiteten.

Agenda TV 2 den 16 december 2012

Att den ”antisemitism” som i Sverige består av jämförelsevis lindriga brott kan erhålla sådan uppmärksamhet, få den amerikanska regeringen att skicka hit representanter, att få stora TV-bolag att göra reportage, att få regeringen att skänka miljoner extra kronor till judiska organisationer och nu senast få ett extrainsatt TV-program om ”övergreppen” bevisar att judiskt inflytande är stort och att judiska lobbygrupper arbetar effektivt. Den uppmärksamhet som judiska offer för glåpord har fått i vårt land har inte ens svenskarna själva fått trots att de utsatts för betydligt grövre hatbrott. Dessutom drabbas svenska folket av en invandringspolitik som hotar den svenska existensen på lång sikt, men inte heller det gör man TV av.

I Agenda intervjuades judinnan Evelyn som bor i Rosengård i Malmö där hon är lokal kändis . Hon berättade i ett inslag att hon fått klotter på dörren och kallats ”judehora” av en tioåring, något som självfallet inte borde accepteras.

Inte mindre en 79 hatbrott anmäldes i Malmö förra året. Vad dessa brott bestod av fick ingen veta, men summan inkluderar klotter och glåpord, som är de vanligaste antisemitiska brotten. För att bevisa tesen om hur utbredd antisemitismen är i Malmö så frågade TV-teamet slumpmässigt ett par personer om hur de såg på judar.

En palestinier på gatan säger:

– Judar är idioter. De dödar småbarn och har inget hjärta. Och de har mycket pengar.

En annan palestinier säger:

– Jag hatar judar som dödar ungarna i Palestina. Judarna är idioter. Jävla judar.

SVT fick höra precis vad de ville höra. Nya glåpord. Efter inslaget presenterades historieläraren Helena Mechlaoui från Göteborg med många elever från Mellanöstern och journalisten Willy Silberstein, ordförande i Svenska Kommittén mot antisemitism. De skulle debattera med varandra.

Helena fick frågan av programledaren Anna Hedenmo hur hon tänker när hon ser reportaget.

Mechlaoui: Jag tycker att det är jättesorgligt att se och jag förstår att hon (den judiska kvinnan i Rosengård som hotats) blir otroligt ledsen och rädd och arg, och att andra judar blir det också.

Anna Hedenmo frågar Helena: Finns något sätt att förstår det här hatet mot judarna?”

Mechlaoui: Förstå och förstå vet jag inte, man kan förklara det med att väldigt många av dom här ungdomarna, framför allt från Palestina har själva enormt traumatiska upplevelser av…de har sett skadade och dödade människor. De kanske har förlorat något syskon eller förlorat kamrater eller dom har trasiga föräldrar, om de inte har upplevt någonting själv så kan de ha sett på TV hur människor blir av med sina hus, bosättningar som breder ut sig, förnedrade människor, människor som skriker i förtvivlan, det är klart att dom blir påverkade.

Hedenmo: Men du pratar om Israels politik, men Evelyn i Rosengård. Hon har inte med det att göra.

Mechlaoui: Nej, hon har inte med det att göra. Jag måste säga att dom palestinska elever jag har så upplever jag att många kan skilja på judar och israelisk politik. Jag har tex en flicka som berättat för mig att hon för några år sedan upplevde att hennes bror blev krossad under en israelisk stridsvagn. Hon hade fyra kusiner som var ute och lekte, men de kom åt en odetonerad bomb som sprängdes och alla dog. Hon sade till mig ”fröken du förstår, vi hatar inte judar, vi hatar bara israels politik”. Men alla kan inte göra den skillnaden och det är dom man måste stoppa.

Hedenmo: Willy Silberstein, hur reagerar du på reportaget?

Silberstein: Självklart blir jag djupt upprörd, det är fruktansvärt att en svensk medborgare ska ta ansvar för vad ett annat land gör, det är ju fullkomligt horribelt. Det här är ju scener som vi har lärt oss känna igen från helt andra tider i helt andra länder. Nu har vi det i Sverige år 2012, så jag blir väldigt upprörd.

Hedenmo: Då är frågan, hur kommer man åt det här?

Silberstein: Jag är outtröttlig att tro på att man måste ändå kunna undervisa och ge information om det här och det är därför som det är så viktigt att Svenska kommittén mot antisemitism nu får pengar av regeringen, vi ska både utbilda lärare i högstadiet och även skicka ut information till elever i högstadiet. Vi måste ändå tro på att kunskap och information hjälper, annars finns det ingen väg ut.

Hedenmo: Vad är det för kunskap ni vill sprida?

Silberstein: Ja vi vill ju sprida information både om hat mot judar och om islamofobi. Vi måste lära oss att känna igen, vad är antisemitism, vad är islamofobi, vad gör vi för att förhindra det. Vi måste också lära ut att svenska medborgare kan inte ta ansvar för vad ett annat land gör.

Hedenmo: Helena, vad tror du om en sådan utbildningssatsning? Kan det råda bot på det här hatet?

Mechlaoui: Jag tror inte att det behövs mer kunskap om förintelsen därför att elever känner till den, alltså även elever från Mellanöstern. Dom relaterar till förintelsen och om dom ska ge exempel på något riktigt, riktigt hemskt så är det förintelsen som nämns. Jag tror att det som behövs är att man inkluderar fler människors lidande i undervisningen och om vi då tar de här människorna från Mellanöstern som har de här upplevelserna så blir det ganska märkligt, att när de har varit med om de här fruktansvärda sakerna och det händer nu, så ska de börja läsa om förintelsen för att minska antisemitismen och öka förståelsen. Då tror jag att det är en mer framkomlig väg att man får läsa deras historia också.

Hedenmo frågar Silberstein: Saknas det idag?

Silberstein: Jag vill bara klargöra, jag tror inte Helena har sett våran ansökan till regeringen, ordet förintelsen nämns överhuvudtaget inte. Den här utbildningen ska inte handla om förintelsen, den ska handla om alla människors lika värde. Och att vi måste säga stopp bland annat när människor gör svenska medborgare ansvariga för vad Israel gör, det är det den här kampanjen ska handla om. Förintelsen är inte alls något tema.

Mechlaoui: Så har det ju framställts att det ska vara en kampanj mot antisemitism och islamofobi. Jag tror att det är fel att ta fram två grupper så där som blir offer, jag tror att det är bättre att lägga det på en mer allmänmänsklig nivå på en gång. Just rasism och fördomar finns på så många plan.

Silberstein: Men alltså, det är reportaget visar väl om något hur viktigt det är just att informera om antisemitism och sedan vet vi också att det är stora problem med islamofobi i Malmö. För mig och för Svenska Kommittén mot antisemitism är det en självklarhet att vi måste titta på dom här uttrycken för hat. Sedan kan det handla om andra former av hat också, men det här är nu det mest akuta.

Hedenmo: Men kan det inte bli kontraproduktivt med den undervisningen om det nu ligger någonting i det som Helena säger här, att man känner att övergreppen mot oss har inte uppmärksammats tillräckligt. Är det inte fel väg då?

Silberstein: Alltså, jag är helt med på att man måste inkludera och även lyssna på andra människors upplevelser och trauman, det är ingen tvekan om det. Men idag när Sverigedemokraterna får 10 procent av svenska folkets röster då får vi inte ställa olika grupper mot varandra utan då måste vi orka ta kampen både för judar och muslimer.

Hedenmo: Helena, vad tror du skulle kunna komma åt det här judehatet då mot vissa ungdomar med rötter i Mellanöstern. Vad vill du se mest?

Mechlaoui: Jag tror att man ska inkludera deras historia.

Hedenmo: Menar du i skolböckerna?

Mechlaoui: I skolböckerna, i undervisningen. Om man då känner sig själv sedd och bekräftat då kan man liksom slappna av då kan man börja se den andra. Man kan inte ställa människors lidande mot varandra, jag förstår inte det. Det handlar inte om islamofobi heller.

Silberstein: I den mån skolan inte har lyssnat på dom här ungdomarna tycker jag att de har begått ett allvarligt fel. Självklart måste man vara inkluderande och även lyssna på de här ungdomarna. Vi är helt eniga på den punkten.

Hedenmo: Att tala mer om Israels eventuella…

Silberstein: Nej, nu när vi pratar om antisemitism, då måste vi kunna ha två tankar i huvudet samtidigt, antisemitism är alltså…vi behöver inte blanda in Israels politik i den frågan.

Mechlaoui: Ja fast det är ju Israels politik som gör att en del av de här ungdomarna uppför sig som dom gör. Antisemitismen har ju olika rötter i Europa och i Mellanöstern. Antisemitismen som kommer från Mellanöstern har ju med Israel att göra.

Silberstein: Förlåt, men nu tycker jag du gör samma misstag som många andra, nu blandar ju också du in Israels politik när vi diskuterar antisemitism i Sverige. För mig är det helt oacceptabelt.

Mechlaoui: Jag tycker också att det är oacceptabelt med antisemitism i Sverige, men det finns ju undersökningar som visar att det har med Israels politik att göra.

Silberstein: Men det är där vi måste vara överens om att det får inte blandas ihop. Kritisera gärna Israel men gör inte svenska medborgare…det var en 15-årig skolelev som förra veckan trakasserades för att han var jude, ska det vara en del av mellanösterndebatten. För mig är det orimligt.

Mechlaoui: Det är klart att det inte ska, men är ju problemet mycket större än så i Malmö, det är faktiskt väldigt många andra grupper som blir trakasserade också, det har precis varit en rättegång där 8 personer har blivit skjutna för att de har invandrarbakgrund.

Det som utspelade sig i den här diskussionen är intressant. Willy Silberstein var helt fokuserad på att lyfta fram antisemitiska brott för att kunna få ut stora ekonomiska bidrag från staten till sin organisation. Pengarna ska då användas i kampanjer i skolor mot både antisemitism och islamofobi. I praktiken kommer pengarna att användas till att försvara mångkultur och invandring och de som kritiserar invandring kommer att framställas som inskränkta eller främlingsfientliga. Willy Silbersteins skolkampanj blir en statlig subventionerad kampanj för fortsatt eller ökad invandring och för att tysta invandringskritiker. Både direkt och indirekt kommer kampanjen att rikta sig mot invandringkritiker i allmänhet och Sverigedemokrater i synnerhet. Därmed följer kampanjen också de judiska lobbygruppernas önskemål om att tysta invandringskritiker och öka ”mångfalden” dvs öka antalet invandrare och deras inflytande i Sverige och minska svenskarnas inflytande i sitt eget land. Det yttersta resultatet av kampanjen blir att den judiska identiteten stärks på bekostnad av den svenska.

Willy Silberstein tillhör inte dem som imponerats av SD:s stöd till utsatta judar i Malmö. Tvärtom så ser både han och andra organiserade judar SD som ett hot. Så länge SD kritiserar invandringspolitiken så är SD också ett hot mot de judiska lobbygrupper som vill ha mer invandring. Representanter för en invandrad folkgrupp kräver alltså att få behålla sin identitet med hjälp av statliga medel, men bekämpar folk som vill behålla svensk identitet. Stor invandring av människor som inte assimilerar sig är inte bra och det är tydligt att en stor del av den judiska gruppen inte vill assimilera sig, de vill leva judiskt.

Lena Posener-Körösi i judiska församlingen i Stockholm har kallat SD för att nynazistiskt parti:

”Det här är ett nynazistiskt parti, artikulerade, belevade men mycket farliga. Vi vet var dessa människor kommer ifrån. Detta är nazistsympatisörer som under sina kavajer fortfarande bär de bruna skjortorna.” 

Judiska församlingen i Malmö liksom andra judiska församlingen ägnar sig helt och hållet åt att försvara judisk identitet. Vad vill exempelvis judiska församlingen i Stockholm? På sin hemsida säger de:

”Judiska Församlingen i Stockholm har alltsedan 1775 på olika sätt tillvaratagit judiska intressen i Stockholm och Sverige.

Judiska Församlingen ska möjliggöra ett tryggt judiskt liv och säkra en judisk framtid baserad på judisk tradition. Församlingen och dess medlemmar skall förbli en väl integrerad del av det svenska samhället. Medlemskap i Judiska Församlingen skall vara ett självklart val för judarna i upptagningsområdet.

Våra värderingar utgår från nyckelorden:
Vänlig
Samverkande
Smart arbetande
Pålitlig
Värderingarna skall styra vårt sätt att agera.

Vi bedriver och främjar religiös, kulturell och social verksamhet samt utbildning med särskild inriktning på barn och ungdom. Församlingen erbjuder också sina medlemmar stöd i livets olika skeden, från brit mila (manlig omskärelse) och namngivning till begravning.

Församlingen kan också ses som en intresseförening för den judiska nationella minoriteten i stockholmsområdet. Vår uppgift är att tillvarata och hävda judiska intressen och judisk närvaro som en självklar del av det svenska samhället.”

Att det finns judiska organisationer, judiska föreningar och judiska skolor ses inte som något konstigt. Att de försvarar judisk identitet ses inte heller som något konstigt. Men när svenskar försvarar svensk identitet kallas de ”rasister”, ”främlingfientliga” eller ”nazister” av de judiska församlingarna. De judiska församlingarnas verksamhet borde ifrågasättas snarare än okritiskt accepteras.

Nyligen hade författaren och debattören Jan Milld en artikelserie om judiskt inflytande på sin blogg. Texten var delvis baserad på professor Kevin MacDonalds bok ”Att förstår det judiska inflytandet”. MacDonald har även skrivit boken Kritikkulturen. Milld citerade Kevin MacDonald och gjorde även egna reflektioner i fem intressanta och klargörande bloggposter. Det första Milld gjorde var att förtydliga att han värjer sig mot påståenden om judar som grupp eftersom det finns judar med olika åsikter och olika sätt att på se på omvärlden. Det var klokt sagt av honom.

Kevin MacDonald konstaterar i sin bok att ”…de (judar) har varit drivande krafter i den kulturella och etniska revolution som inleddes i Förenta staterna efter 1965 och vari förordandet av icke-vit massinvandring till europeiska och av européer befolkade länder ingått.”

Att många judiska lobbyister och många judar som är organiserade i församlingar arbetar för ökat judiskt inflytande och mer mångkultur är inte längre någon hemlighet. Majoritetssamhället bör nu ställa sig mera kritisk till judisk lobbyverksamhet eftersom den d så ofta riktar sig mot svenska intressen.

Kevin MacDonald:

”När judar så lägger ihop föreställningen att ‘alla sociala fördomar och utestänganden potentiellt leder till Auschwitz’ med föreställningen att ‘all fördomsfullhet är odelbar’, måste de dra slutsatsen att vartenda utestängande av varenda grupp, oavsett hur främmande den kan vara för värdsamhället, är ett potentiellt Auschwitz. Här har vi det alltså. Vi har nått in till själva kärnan i den judiska övertygelse som får judar att oförtrutet trycka på för massinvandring, även massinvandring av deras värsta dödsfiender. Enligt judars tänkesätt är det lika illa att utestänga judehatande muslimer från Amerika som att bereda vägen för en ny judisk Förintelse.”

Kevin MacDonald

För en del människor är det en överraskning att judar ivrar av massinvandring och även ser att muslimer i stora skaror invandrar till Västvärlden. Barbara Lerner Spectre är en av de judar som flyttat till Sverige för att öka invandringen och för att stärka det judiska inflytandet över vårt land. Hon har dessutom erhållit stora belopp från staten till sin organisation Paideia, som alltså arbetar för att upplösa det svenska Sverige. Målet är att ”judarna ska leda Europa när det blivit mångkulturellt” säger Lerner Spectre själv.

Några skrev kommentarer på Millds blogginlägg om Judiskt inflytande. Här är en av dem:

”Nu är dilemmat att när judiska församlingar eller andra representanter för judiska organisationer visar öppet förakt för invandringskritiker i Sverige och kallar dem främlingsfientliga, rasister och nazister så visar de ofta förakt för den delen av värdbefolkningen som slåss för sin identitet. Konflikten är uppenbar. I Malmö har många judar och andra reagerat på den antisemitism som visat sig de senaste åren. Men de judar som tagit utsatta judar i försvar har aldrig brytt sig om utsatta svenskar utan enbart tagit hänsyn till det egna folket. Varje jude som trakasseras är utsatt för hatbrott, men ingen kallar det hatbrott när en svensk trakasseras av invandrargäng. Svenska offer för invandrade mobilrånare eller åldringsrånare är aldrig utsatta för hatbrott, trots att brotten riktar sig mot den folkgrupp som de invandrarkriminella gängen föraktar. Många av trådarna som går till sådana som David Schwarz, Olle Wästberg och Barbara Lerner Spectre kommer från familjen Bonniers nätverk av liberaler och vänsterorienterade grupper och individer.”

Den israeliska rabbinen Baruch Efrati har framfört en åsikt som delas av många andra judar:

”Judar bör glädja sig åt att det kristna Europa håller på att förlora sin identitet. Det är ett straff för vad de utsatt oss för under de hundratals år som vi levde i exil där.

– Vi kommer aldrig att förlåta de kristna européerna för att de slaktat miljoner judiska kvinnor, barn och åldringar. Inte bara under den nyligen inträffade Förintelsen, utan generation efter generation, på ett konsekvent sätt som är karakteristiskt för alla trosinriktningar inom den hycklande kristna religionen.

– Nu förlorar Europa sin identitet till förmån för ett annat folk och en annan religion. Det kommer inte att finnas några rester eller överlevare kvar av den kristna smuts, som har utgjutit så mycket blod som aldrig kommer att kunna gottgöras.

Han tillade att ”islam är en mycket bättre kultur för ickejudar än den kristna” och avslutade med att uppmana till bön för att islamiseringen av Europa inte ska skada det judiska folket.”

Efrati är långt ifrån den ende juden som vill hämnas på Europa genom att ta död på kristendomen och ta död på européernas nationella identiteter. Många judar vill hämnas oförrätter som är hundratals år gamla och vill straffa oss genom at ta död på vår kultur.

Enligt MacDonald är judarnas styrka ”…är judar etnocentriska och kan samarbeta i väl organiserade, sammanhållna och effektiva grupper.” De judiska organisationerna stakar ut vissa mål som de vill att det samlade judiska folket ska arbeta för. Det primära för judarna borde vara att 1) vara stolta över att vara judar 2) alltid försvara den judiska identiteten 3) hålla samman 4) samarbeta för det gemensamma målet.

De samarbetar alltså bra i effektiva organisationer och håller som regel ihop. Medan de har organisationer och vissa medier på sin sida, så har de svenskar som försvarar svensk identitet påfallande stora svårigheter att hävda sina intressen. De kan inte nå ut till den stora offentligheten på samma sätt som andra. Att t.ex. få böcker trycka och distribuerade till bokhandeln på samma villkor som andra böcker är omöjligt. Jan Milld berättar om Mikael Jalvings bok ”Absolut Sverige”:

”Ett stort svenskt förlag ville översätta och ge ut boken – men ångrade sig efter två veckor. Först nu kommer den på svenska, med en ny, lite nedtonad titel: ‘Absolut Sverige – ett land i förändring’. Det har dock varit oklart vem som skulle distribuera den svenska upplagan – den tilltänkta distributören Recito förlag skickade plötsligt följande mejl till Mikael Jalvings förlag: Tyvärr måste jag meddela att vi beslutat inte distribuera boken då det sätter oss i en situation vi inte känner oss bekväma med.”

Kevin MacDonald skriver:

”Ett urtypiskt exempel på judisk aggressivitet mot den amerikanska kulturen har varit det judiska förespråkandet av liberal invandringspolitik, som fått en förvandlande inverkan på Förenta staterna. I sitt företag att vrida invandringspolitiken åt ett liberalt håll har judiska talesmän och organisationer visat ett mått av energi, som inte överträffats av någon annan i eget intresse verksam påtryckningsgrupp. Invandringen har varit en särskilt viktig angelägenhet för alla de större judiska organisationerna för det egna försvaret och förhållandena till samhället. Under åren har deras talesmän ihärdigt bevistat kongressutfrågningar, och den judiska strävan var av den allra största betydelse för bildandet och finansieringen av sådana religiöst obundna grupper som National Liberal Immigration League (Riksförbundet för liberal invandring) och Citizens’ Committee for Displaced Persons (Medborgarkommittén för flyktingar).”

”Nyligen framfördes argumentet ’mångfald som trygghet’ av Leonard S. Glickman, styrelseordförande och verkställande direktör för Hebrew Immigrant Aid Society, en judisk grupp som i mer än hundra år förespråkat fri invandring till Förenta staterna. Glickman yttrade, ‘Ju mer det amerikanska samhället präglas av mångfald, desto tryggare är [judar].’ För närvarande är HIAS djupt engagerat i att värva flyktingar från Afrika att invandra till Förenta staterna.”

Kevin MacDonald:

”Många judiska intellektuella och andra inflytelserika tar alltjämt varje hävdande av kristendomens sanning som ett antisemitiskt angrepp… Judar var som amerikansk invandrargrupp unika i sin fientlighet mot den amerikanska kristna kulturen och i sina energiska, aggressiva ansträngningar att förändra denna kultur.”

Nu kanske vi ser en förklaring till varför våra kristna symboler är på väg bort. När symboler för kristendom försvinner alltmer så är det inte för att folk har upptäckt att delar av kristendomen är sagor. Det är istället för att judiska och andra organisationer bedriver ett kulturellt krig mot kristen symbolik. Kulturmarxisterna hänger på och gör så gott de kan för att radera ut också andra traditioner som associerar till kristenhet, men även sådant som kan misstänkas vara rasism ska också försvinna. Pepparkaksgubbar, negerbollar, glassar som har fel namn och tecknade figurer med fel hudfärg. När kristendomen tar ett steg bakåt så tar islam två steg framåt och det är inte sällan som det är kyrkan själv som bjuder in islam och muslimer. Steg för steg ger vi upp vår egen identitet.

Judiska opinionsbildare nöjer sig inte med mindre än att allt som kan uppfattas som ”antisemitiskt” ska bort överallt på jorden.

Simon Wiesenthal-centret krävde tidigare i år att traditionella psalmer som brukar läsas upp i radio på Island skulle censureras eftersom de innehöll fraser som kunde uppfattas som negativa mot judar. När det har gått så långt att judiska organisationer vill radera texter i andra länders litteratur då har det gått på tok för långt. Redan pågår en revision av böcker där ”ord som förknippas med rasism” rensas ut. Pippi Långstrump, Fem-böckerna och Tintin är bara några exempel på böcker som revideras eller censureras både i Sverige och i andra länder.

Här är ytterligare en kommentar som publicerades på Millds blogg med anledningen av texterna om judiskt inflytande.

”Du skriver ”Den folkgrupp som har assimilerat sig bäst i Europa är väl just judarna som kom till Sverige redan på 1700-talet.”

Faktum är att judarna är det enda folkgrupp som INTE har assimilerat sig, trots att de varit här i 300 år. Sverige har tagit emot en del valloner, finnar, skottar, fransmän och andra folk. Alla dessa har under tidens lopp assimilerats och uppgått i den svenska nationen. Sverige har tagit emot en del judar under åren, de var inte särskilt många, eftersom nästan alla europeiska politiker har varit skeptiska till deras närvaro i alla tider, just för att de aldrig assimilerar sig utan fortsätter att vara judar, dessutom ofta att vara etnocentriska judar med särintressen som ofta strider mot värdnationens intressen. De är globalister. Judarna sågs som ett så stort problem i Sverige och andra europeiska länder att de inte fick invandra. 1806 förbjöds judar att invandra till Sverige. Förbudet upphävdes senare, men de har setts som medborgare i ett parallellsamhälle och aldrig varit en del av vårt svenska Sverige. De var lika separerade från dåtidens majoritetssamhälle som muslimerna är separerade från dagens Sverige. En del blandade upp sig medan de flesta höll sig till de sina.

Du säger att du inte kan skilja en jude från en etnisk svensk. De kan bero på att vissa judar är uppblandade, det gäller särskilt ashkenazi-judarna som har en lång historia i Europa där de blandat sig med européer och blivit väldigt lika oss. Under sin etablering här hade de som mål att gifta in sig i akademikerfamiljer och fick avkommor som har förutsättningar för högre bildning. Idag är just den judiska gruppen akademiker i högre grad än svenskarna och när en del tokskallar avfärdar sådana judar som ”pack” eller ”sionister” istället för att framföra saklig kritik så avslöjar de bara sin stora okunskap och brist på egen bildning.

Du säger att ”judarna som folkgrupp har aldrig orsakat Sverige några problem.”. Då ska du veta att samtliga judiska församlingar i Sverige har inte bara försvarat massinvandring eller invandring i allmänhet, de har också angripit dem som kritiserar massinvandring och inte sällan kallat dem nazister. (Nazisterna är judarnas livselixir och att det finns människor idag som bekänner sig till nazismen är det endast judar och antirasister som har nytta av.) I Sverige, i USA och andra europeiska länder har judiska församlingar, intressegrupper och medier som ägs av judar i högre grad än vita försvarat massinvandring och i högre grad än andra attackerat invandringskritiker med banala eller föraktfulla argument om rasism eller nazism. Judarna är i högre grad än andra folk medlemmar i internationella sammanslutningar eftersom de ser sig som ett ”internationellt folk”, en rotlös folkgrupp som är etnocentriska och ser till sina intressen, inte till värdlandets intressen var de än bor. De påminner om zigenarna när det gäller den egna sammanhållningen.

Det är därför judarna i Malmö fullkomligt struntar i om svenskar drabbas av mångkultur, men demonstrerar och sätter press på politiker när den egna gruppen drabbas. Dessutom ska man komma ihåg att judiska församlingen i Malmö och Stockholm har attackerat SD och försvarat invandring, även av muslimer.”

Det är alltså många som har upptäckt att den judiska etnocentrismen i praktiken strider mot assimilationsprincipen. Då kan det tyckas ännu märkligare att exempelvis Sverigedemokraterna (som borde försvara svensk identitet) försvarar ett folk som lever i en parallell judisk kultur istället för att assimilera sig. Medan judiska församlingar agerar för mångkultur och invandring, även av muslimer, så försvarar SD den judiska agendan.

Jan Milld i texten ”Judiskt inflytande 5”:

”Vare sig debatten gäller invandring eller Israel är det ett moment som går igen: förmågan att se det onda bara hos sin meningsmotståndare, tillämpandet av dubbla måttstockar.

• För Sverige och andra västländer är det ”mångfald” och ”pluralism” som ordineras.

• För Israel gäller motsatsen – det ska vara en judisk stat, och där finns följaktligen ingen diskrimineringsombudsman.

Hur judiska organisationer försöker påverka politikern i vita länder framgår av detta:

MacDonald citerar ur ett pressmeddelande från ADL1999: ”Anti-Defamation League (ADL) berömde i dag antagandet av genomgripande förändringar i Tysklands invandringslag. ADLs nationelle direktör Abraham H. Foxman sade att mildrandet av nationens en gång stränga krav för erhållande av medborgarskap ‘kommer att skapa ett klimat för mångfald och acceptans. Det är uppmuntrande att se hur pluralismen rotar sig i ett samhälle, som trots sin starka demokrati i årtionden bibehållit en orubblig politik om att medborgarskapet skall grundas enbart på blodet och härstamningen. … begreppet ‘vi och de’ kommer att ersättas med principen om medborgarskap för alla.”

MacDonald kommenterar: ”Inget nämns här om att motsvarande lagar om att medborgarskapet skall grundas enbart på blodet och härstamningen är i kraft i Israel och inskränker invandringen till judar, och inget nämns heller om Israels sedan länge rådande politik att avvisa möjligheten av repatriering för palestinska flyktingar, som önskar återvända till det som numera är Israel eller till de ockuperade territorierna. Den emotsedda förändringen av den ”vi och de”-inställning som påstås känneteckna Tyskland applåderas, medan den ”vi och de”-inställning som utmärker Israel och utmärkt den judiska kulturen historien igenom icke omnämnes.”

I en summering av sin artikelserie skriver Jan Milld:

”Som framgått av uttalanden både från rabbiner och israeliska politiker gör man i högsta grad en uppdelning av människor i ”vi och dom”, närmare bestämt av judar och ”gojer”, där de senare har ett lägre människovärde.”

Jan Milld skriver några avslutande ord:

Vad är mitt syfte med dessa texter om judiskt inflytande?

Alltsedan jag aktiverade mig som invandringskritiker i början av 90-talet har jag kunnat märka hur det till stor del är enskilda judar och grupper av judar som varit pådrivande bakom massinvandringen, mångkulturen och kampanjandet mot svenskheten. I likhet med många andra har jag blivit angripen och svartlistad för min invandringskritik. Där har vi Expo 1996 och World Antisemitism Report 1997.

En serie av nedsättande epitet har i sådana sammanhang funnits redo (enklare än att debattera i sak): - främlingsfientlig - rasist - antisemit - islamofob - rättshaverist.

När jag och andra invandringskritiker noterat hur samma destruktiva samhällsomvandling inträffar samtidigt i så många västländer och intresserar oss för om därbakom kan finnas en gemensam styrande hand, då har ytterligare ett epitet kunnat tillgripas: - konspirationstänkare.

I själva verket inte bara finns denna centrala styrhytt, med bestämda värderingar och ideologiproduktion, med lojaliteter och styrinstrument, med belönings- och bestraffningsmöjligheter. Dessutom kan sägas att denna styrhytt befolkas av till stor del judiska maktgrupper. Detta står, tycker jag, klart efter läsning av Kevin MacDonalds böcker, ”Kritikkulturen” och ”Att förstå det judiska inflytandet”.

Vart då ta vägen med dessa insikter och denna medvetenhet? Vad ska det leda till?

• Låt mig först säga vad det inte bör leda till, nämligen en allmän fientlighet mot judar, mot enskilda individer endast utifrån det faktum att de är judar. Det vore ju en verklig antisemitism.

• Däremot bör det leda till en medvetenhet, förhoppningsvis en alltmer utbredd sådan, som gör att fler svenskar blir mer på sin vakt och snabbare genomskådar propaganda för destruktiva projekt: Att en misstro sprider sig mot figurer som Peter Wolodarski, Jerzy Sarnecki (”kriminolog”), Leif Silbersky, Marian Radetzky, Göran Rosenberg, Helle Klein, Olle Wästberg (”svensk” generalkonsul), Ingrid Lomfors, Willy Silberstein, m.fl.

• Ett önskeläge vore naturligtvis att även bland judar i Sverige kritiska röster börjar höjas. Varför ska tongivande judar eller judar som kollektiv driva denna antisvensk agenda? Kan judar i allmänhet verkligen gagnas av detta?

Lögner i Dagens Nyheter

I en krönika på Avpixlat berättar Mats Dagerlind om hur han läste en artikel i DN Kultur om en Mathan Ravid i december 2012 där Ravid och hans vänner sade sig ha blivit utsatta för antisemitiska påhopp en kväll i Uppsala då de bar kippa.

Berättelsen gav upphov till starka tvivel eftersom det fanns så mycket i den som såg ut att vara falskt. Dagerlind ville förutsättningslöst undersöka sanningshalten i berättelsen och ringde upp Ravid för att få veta mer. Dagerlind sade till Ravid att berättelsen var så uppseendeväckande att den borde kunna bekräftas av fler källor, t.ex. genom polisanmälan, personer i Ravids sällskap eller krogpersonalen där det antisemitiska övergreppet sades har inträffat.

Ravid vägrade dock att svara på några frågor så Dagerlind försökte ta kontakt med DN Kultur. Han skrev till dem för att få veta om Ravid styrkt sin historia med några uppgifter eller källor. DN svarade inte på Dagerlinds mejl.

Flera andra omständigheter fick Dagerlind att tvivla på hela historien som förmodligen bara var ett propagandautspel, en ren lögn. Läs Dagerlinds berättelse här.

Slutsats

Det finns många svenskar som driver en mångkulturell agenda. Det är en del av den politiska debatten i Sverige där svenskar med olika åsikter ska kunna debattera sin politiska framtid. Men det finns också dolda makthavare som bedriver lobbyverksamhet för att Sverige ska öka invandringen. Många av dessa dolda makthavare kan knytas till judiska intresseorganisationer, till Dagens Nyheter och till politiker i exempelvis Folkpartiet som arbetar tätt tillsammans med utländska finansmän som George Soros. Deras mål är att ta död på den svenska identiteten, förvandla Sverige till en mångkultur och därefter tar den mest inflytelserika etniska gruppen i samhället kommandot över landet. Det är då Barbara Lerner Spectre och andra av hennes sort träder fram som ledare över det som är kvar av Sverige.

När Centerpartiet häromdagen presenterade sitt häpnadsväckande förslag om helt fri invandring var det många som reagerade. Förslaget sågades av alla ansvarsfulla människor, men Bonniertidningen Dagens Nyheter uppskattade förslaget:

”Det konkreta förslag som rönt mest uppmärksamhet gäller fri invandring. Argumenten är dels att det är enda sättet att i nuläget garantera människors rätt att leva i frihet, dels att inflyttning på det stora hela främjar utveckling. Med nya människor kommer nya idéer. Politiskt är det för närvarande ogenomförbart. Ändå är det bra att ett svenskt parti påminner om den liberala principen att människor ska ha rätt att bosätta sig var de vill. Vare sig det handlar om att undslippa krig, terror och fattigdom, eller om att söka sig till bästa tänkbara miljö för att förverkliga sina drömmar.”

Antisemitismen är ett verktyg för att få ut stora belopp från staten och kunna bedriva politiska kampanjer. Kampanjerna riktar sig mot svenskar som försvarar svensk identitet och kallas rasister, främlingsfientliga och nazister. Kampanjerna innehåller också propaganda för mångkultur och invandring.

De som okritiskt sväljer sådan propaganda inbillar sig ofta att den som kritiserar judiskt inflytande är nazist. Så är inte fallet. Den sansade kritiken mot judiskt inflytande kommer oftast från vanliga människor som ser vad som håller på att hända med Sverige. Däremot förtjänar det att upprepas att inte alla judar är en del av den judiska agenda som judiska församlingar driver.

Länkar och källor:

Judisk inflytande 1
Judisk inflytande 2
Judisk inflytande 3
Judisk inflytande 4
Judisk inflytande 5
Judisk inflytande 6

Kevin MacDonalds hemsida.
Boken ”Kritikkulturen” kan beställas här.
Boken ”Att förstå det judiska inflytandet” kan beställas här.

Fria Tider

Centerpartiet kapat av judisk lobby