Etikettarkiv: etnicitet

Vilken invandring bör Sverige ha?

Det är en viktig fråga att resonera kring och få svar på. Alla åtta riksdagspartier vill ha invandring i varierande grad och inget av partierna tar hänsyn till etnicitet i invandringspolitiska frågor. Alla utom Sverigedemokraterna vill ha en nästan helt fri invandring. Jimmie Åkesson har flera gånger sagt att han anser att Sverige ”bör ha en invandring på mer normal europeisk nivå”.

jimmie-akesson.chatt
Åkesson svarade på frågor i SvD.

Det är en mycket konstig formulering som kan betyda nästan vad som helst. Den invandring som förekommer i de flesta europeiska länder är alldeles för hög. Den har varit för hög i minst 40 i år i länder som Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Spanien, Belgien, Holland, Danmark och en rad andra länder. De flesta länder har invandringkritiska partier som försöker vinna inflytande för att få bukt med den stora invandringen. Menar Jimmie Åkesson att vi bör ha en invandring som påminner om den som de nämnda europeiska länderna har?

Eftersom Åkesson har uttalat liknande tankar flera gånger så måste han se några av de länderna som föredömliga på det invandringspolitiska området. I själva verket finns det inget europeiskt land som har en föredömlig invandringspolitik. För att hitta en föredömlig invandringspolitik måste man gå minst 30 år bakåt i tiden, kanske 40 – 50 år. Vi i de nordiska länderna hade en hyfsat klok invandringspolitik fram till ca 1965 och vi bör eftersträva att hitta tillbaka till den modellen. Det är en lång väg tillbaka dit. Under 30-40 år har vi importerat nästan två miljoner invandrare varav uppskattningsvis ca 1,5 miljoner har rötter i andra delar av världen än i nordvästra Europa. I Sverige bor det också 600 000 muslimer och i stort sett samtliga har sina rötter i Mellanöstern, Afrika eller på balkan.

Sverige är på väg att begå demografiskt självmord. Vi har en extremt låg nativitet, vi har en sjuk familjepolitik, vi har ett högt antal aborter varje år, vi har en massinvandring där 100 000 människor kommer hit varje år. Ändå vill Sverigedemokraterna ha en fortsatt invandring, visserligen mindre än den vi har idag, men likväl en fortsatt invandring. SD kan också tänka sig en arbetskraftsinvandring och vill att Sverige ska fortsätta att ta emot flyktingar från – dock under FN:s försorg.

Sverigedemokraterna vill att samtliga invandrare som kommit till Sverige ska få stanna här i evig tid. Invandrare av främmande etnicitet och muslimer som ofta har stora familjer ska få fortsätta försöka sig och därmed förstärka den redan stora demografiska obalansen. Sverigedemokraterna har ingen politik för att öka den svenska nativiteten och de har ingen politik för att rädda Sverige. De har endast en politik för att ”minska invandringen” vilket inte löser Sveriges allvarliga demografiska problem.

Sverigedemokraterna har inte heller för avsikt att lösa några demografiska problem. Så vad ska vi ha SD till egentligen? Svaret är att SD inte fyller någon annan funktion än att locka in oss i en fälla. Efter uteslutningarna av Patrik Ehn och Daniel Rondslätt har partiet visat sitt sanna ansikte. Inte nog med att partiet inte vill lösa några demografiska problem, de vill inte ens ha medlemmar som har åsikter om att det är viktigt att lösa demografiska problem. Man måste älska ett mångetniskt samhälle för att få vara med i SD. Om man vill att Sverige återigen ska bli ett etniskt homogent land så blir man utesluten ur SD. Den som vill ha tillbaka sitt land slösar alltså bort sin tid om han eller hon är medlem i SD.

För att få tillbaka vårt Sverige måste vi våga tänka i nya banor och våga se verkligheten sådan den är. Vi måste sluta att kompromissa med de svenskfientliga krafterna och vi måste ställa krav på att ta tillbaka vårt land. Politikerna har utan att fråga folket importerat ett par miljoner människor. En majoritet av dem borde aldrig ha fått komma hit.

För att återställa ordningen i landet måste vi ha en repatrieringspolitik som hjälper minst en miljon människor att hitta tillbaka till sina ursprungsländer där de hör hemma. Vi behöver sätta upp nya bestämda regler som förbjuder invandring av människor som saknar etniskt släktskap med oss, detta oavsett om det gäller arbetskraftsinvandring eller ”kärleksinvandring” där förvirrade äldre män hämtar kvinnor från Asien eller där hjärntvättade kvinnor försöker ta med sig en etnisk främling från något turistparadis.

Vi behöver se över hela familjepolitiken för att få fler stabila familjer och få fler barn i dessa stabila familjer. Vi behöver också en ekonomisk politik som gör att kvinnor kan vara hemma med sina barn tills de börjar skolan, eller ännu längre.

Vi behöver en radikalt ny politik om Sverige ska överleva. Det finns ingen anledning att vara tysta om det eller låtsas som om vi kan rädda Sverige med ”minskad invandring”. Vi behöver lägga om kurs i flera viktiga frågor. Vi behöver också en ny landsbygdspolitik så att fler människor kan flytta till landsbygden och försörja sig där istället för att tvingas flytta till storstäderna som växer på bekostnad av mindre orter. Om våra förfäder kunde bo på landet utan moderna hjälpmedel så kan vi med viss politisk styrning återbefolka landsbygden och minska storstädernas tillväxt.

Läget är kritiskt för Sverige. Vi har västvärldens fattigaste medelklass, vi är utsatta för en massinvandring som är rena folkmordet på svenskarna, vi har totalitära medier som ljuger och bedrar folket, vi har ett sönderslaget normsystem, vi har familjer som förfaller och splittras, men vi har ingen samlad kraft som är kapabel att åstadkomma några förbättringar.

När Jimmie Åkesson säger att vi ”bör ha en invandring på mer normal europeisk nivå” så gör han Sverige en björntjänst. Det finns nog ingen som så många gånger har haft chansen att säga något vettigt, men han har aldrig tagit den chansen. Om Åkesson hade varit en nationalist istället för den liberal han är så hade han lyft fram det demografiska hotet mot svenskarna, kommit med förslag till åtgärder och deklarerat att Sverige är svenskarnas land. Han har inte gjort något av det och det diskvalificerar honom som representant för svenska folket. Han är bara ännu en riksdagspolitiker, inget annat.

Vi svenskar behöver en helt annan politik än den som SD förespråkar för att överleva som folk. Vi behöver tydlighet och kraft bakom orden. Var finns alternativen till SD? Vi behöver alternativ nu.

oppen-svenskhet

Sverigedemokraterna tar ingen hänsyn till etnicitet i invandringspolitiken.

Annonser

Alla folk vill bevara sin identitet – utom svenskarna

bevara-kultur-och-folk

Allt fler svenskar har problem med slutledningsförmågan. Är du en av dem?

etniskt-blind-2

En invandrare säger det som är självklart – varför sägs det inte av någon svensk politiker?

I en debattartikel som publicerades på Newsmill den 4 mars 2013 säger politikern Elias Saouk (M) det som är självklart – men han drar fel slutsatser. Saouk har upptäckt det som många vanliga svenskar har upptäckt, men som varken politiker eller journalister tycks ha förstått, nämligen att etnicitet är en sammanhållande faktor och att det är fel att splittra upp den.

elias-saouk

Saouk skriver:

”Vi får ofta läsa att den svenska arbetsmarknaden diskriminerar arbetssökanden med konstiga efternamn. Men hur många procent av dagens småföretag ägda av invandrare har anställda av en heterogen sammansättning? Eller hur många procent av dagens kinarestauranger har icke-kineser som anställda? När har man blivit serverad fyra smårätter av en chilenare, grek, afrikan eller rentav svensk sist? Hur många procent av dagens pizzerior, restauranger, kemtvätt, har anställda av annan etnisk tillhörighet än ägarens egen?”

Saouk berör ett ämne som media och myndigheter aldrig ägnar en tanke åt. Samtidigt som det ägnas mycket energi åt att klaga på svenska företag för att de ”diskriminerar” någon invandrare när de väljer att anställa en svensk så är vissa invandrargruppers företag ofta 100 procent etniska.

Ingen diskrimineringsombudsman är där och rotar och inga medier gör någon affär av det. De etniska minoriteterna tillåts nämligen hålla sig med etniskt lika arbetskraft, det är bara svenskar eller vita människors homogenitet som ska splittras. Det finns ett mönster i den politiken och kan spåras i allt från invandringspolitiska beslut till hur myndigheter gynnar andra etniska grupper än svenska, genom att t.ex. ge bidrag till deras organisationer för att de ska stärka sin etniska och kulturella identitet. Likaså står det klart att invandringspolitikens syfte är – i enlighet med globalisternas önskemål – att bryta upp den svenska homogeniteten. Det är därför som invandrare ska ”integreras”, dvs tvingas in i svenska områden.

När Saouk argumenterar så inser han att etnisk lojalitet och gemenskap är något naturligt. Kaka söker maka och lika söker lika. Då fungerar det mesta väl. Han föreslår att en svensk arbetsgivare ska kunna välja utifrån etniska kriterier om han vill det. Skulle han vilja anställa en svensk för att han är svensk så borde inte det möta några hinder och det borde vara tillåtet att göra sådana val. Att det inte är det idag innebär att den enda grupp som i verkligheten diskrimineras är svenskarna – och att det sker i eget land är absurt.

Saouk skriver:

Samma psykologiska mekanismer, som existerar hos den svenska befolkningen återfinns även hos den utländska. Det är högtid att tala klarspråk och inse att vi människor oavsett bakgrund värderar varandra utifrån helt naturliga socialpsykologiska premisser. Den som vi har mest samhörighet med värderas ofta framför alla andra, vilka följaktligen hamnar längre ut på samhörighetsskalan. Vi gör det såväl hemma som på arbetsplatsen. Det är en naturlig mänsklig reaktion som har varit gällande ända sedan ”Babels Torn” fram till dagens ”Expedition Robinsson” och därav talesättet ”lika barn leker bäst”. Att vilja vara med den man trivs bäst med behöver alltså inte alls bottna i några diskriminerande baktankar. Men det är idag allmänt accepterat att utländska arbetsgivare fritt sållar och favoriserar bland sina arbetssökanden men helt omoraliskt om de svenska skulle göra samma sak.

Det är bra att någon äntligen begriper att även etniska svenskar kan känna större samhörighet med sitt eget folk och att det måste vara tillåtet att få göra det. Att som journalister och de flesta politiker och myndigheter försöka lägga band på just svensk etnicitet är inte hållbart. Det är omöjligt att förtrycka ett helt folk även man kan lura många under rätt lång tid. Man kan inte i längden kalla svenskar som föredrar etniska svenskar och vill leva i ett etnisk svenskt samhälle för rasister så länge man accepterar andra folks strävan efter etnisk och kulturell gemenskap utan att de kallas för rasister.

Så långt har Saouk rätt. Den slutsats man bör dra är att hela det mångkulturella projektet är ett diktat som påtvingats oss. Det bör därför avvecklas och stora grupper av etniska främlingar som har kommit till Sverige måste få hjälp med att återplaceras i sina ursprungs- eller hemkulturer där de hör hemma.

När Saouk däremot börjar argumentera för mer privatisering som ett sätt att lösa problem med mångkulturen så är han på fel väg.

Saouk skriver:

”Ett annat exempel är det här med ägandeformen. Varje individ i en offentlig sporthall är inget annat än ett objekt som bara belastar en tilldelad ekonomisk ram. Varje individ i en privat sporthall är däremot en resurs som maximerar vinsten, vilken skapar ett inneboende incitament hos ägaren att alltid rekrytera den bästa arbetssökanden, eller erbjuda den bästa servicen, oavsett hudfärg m.m. Privatisering är egentligen bästa vaccinet mot diskriminering. En företagare, som är beroende av varje kund har sällan råd att diskriminera.”

Saouk menar att när en privat arbetsgivare ska anställa så väljer han som regel den bäste av de sökande. Det innebär att han automatiskt väljer den bäste oavsett bakgrund etnisk och kulturell bakgrund. Det är sant att det flesta arbetsgivare tänker på det sättet, men ett sådant resonemang innebär att man ändå accepterar det mångetniska samhället, men väljer att ge arbetsgivare större frihet att själva välja om de vill anställa någon av samma etnicitet. Det blir lite av ett nollsummespel och leder varken till att man avbryter det mångkulturella experimentet eller att man ger Sverige tillbaka till svenskarna. Man bara strukturerar om och ger svenska företagare lite större rättigheter än de har idag.

Den huvudsakliga förtjänsten med Saouks artikel är att han påpekar något som ingen annan politiker eller journalist har påpekat trots att det är självklarheter. Att erkänna etniciteternas rätt till kulturell gemenskap borde vara att erkänna de etniska svenskarnas rätt till sitt eget land. Så långt vill inte Saouk gå. Han är moderat och invandrare och vill inte gå längre än vad som medges av det politiska korrekta Sverige. Redan hans medvetenhet om etnicitetens betydelse för identitet och gemenskap är skrämmande nog för det politiskt korrekta Sverige. Så skrämmande att hans artikel inte ens gick att kommentera på Newsmill eftersom ha skulle få så mycket medhåll. Men för att hindra Sverige från att babyloniseras är ett nästan totalt invandringsstopp tillsammans med en aktiv återflyttningspolitik det enda tänkbara.

%d bloggare gillar detta: