Etikettarkiv: patrik ehn

Patrik Ehn blir medarbetare på tidningen Nationell Idag

Patrik Ehn som uteslöts ur Sverigedemokraterna för nästan ett år sedan blir nu medarbetare i tidningen Nationell Idag. Tidningen kom ut första gången 2002 och började ges ut som veckotidning 2009. I april 2010 fick tidningen presstöd, vilket kritiserades av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.

Idag är den före detta Sverigedemokraten Jimmy Windeskog (som uteslöts ur SD 2005) chefredaktör för Nationell Idag. Tidningen har också knutit till sig Mattias From som uteslöts ur Sverigedemokraterna 2012. När nu Patrik Ehn blir medarbetare så domineras tidningen av skribenter som tidigare varit medlemmar i Sverigedemokraterna.

Patrik Ehns första artikel i tidningen är en intervju med Oleg Datsishin som uteslöts ur SD förra året.

patrik-ehn1 patrik-ehn2

Vavra Suk som var ett av de tunga namnen bakom framväxten av Nationell Idag startade 2012 tidningen Nya Tider tillsammans med delar av redaktionen från Nationell Idag.

Sverige har nu två nationalistiska papperstidningar som kommer ut varje vecka.

Mattias Karlsson (SD) vuxenmobbar utesluten medlem

Mattias Karlsson i Sverigedemokraterna är mycket sorglig figur. Med betoning på MYCKET!

Sedan minst tre år tillbaka finns det ingenting gott att säga om Mattias Karlsson. Absolut INGENTING!

Om det är så att han varit en klok man som spårat ur när han fått makt och inflytande eller om han alltid varit en ful fisk råder det delade meningar om. Men en sak är säker. IDAG ÄR HAN EN FUL FISK!

mattias-karlsson-sd
Mattias Karlsson (SD bedriver hatkampanjer mot Fria Tider och Patrik Ehn

Det var inte så länge sedan som många fick upp ögonen för vem Mattias Karlsson egentligen är. Karlsson gick nämligen ut och skrev ett hatinlägg mot den frihetliga webtidningen Fria Tider som han menade ”styr av neofascistiska krafter”.

Några dagar innan hade Mattias Karlsson med hjälp av Paula Bieler publicerat ett mycket fult och ohederligt påhopp på Fria Tider där en Zeth Arkö Gogman med assistans av Mattias Karlsson skrev en fullständigt förvirrad artikel som hade det enda syftet att smutskasta Fria Tider.

Varför angrep Mattias Karlsson Fria Tider och varför kallade han tidningen ”fascistisk”? Svaret är att Fria Tider har tillåtit medlemmar som uteslutits ur SD på falska grunder att få berätta sin version och samtidigt kritisera partiledningen för hyckleri, lögner, fulspel och maktmissbruk.

Egentligen vet alla människor med insyn i SD som kan tänka kritiskt att SD är en toppstyrd sekt där man med hjälp av svågerpolitik klamrar sig fast i partitoppen. Om man har invändningar mot svågerpolitiken så kastas man ut ur partiet. Partitoppen använder sina flickvänner som sätts på viktiga positioner för att där kunna genomföra de beslut som partitoppen vill driva igenom.

När Patrik Ehn uteslöts så använde sig partitoppen av en mängd lögner och påhitt för att kunna utesluta honom. Medlemsutskottets Anna Wigentorp som ägnar sig åt att på uppdrag att partistyrelsen utesluta personer får hjälp av andra med att skriva ihop sina anklagelseakter så att det ska ut som om hon har författar dem. När Patrik Ehn uteslöts så hade Anna Wigentorp kokat ihop massa fantasier om Ehn som var fullständigt förvirrade. Anna Wigentorp är Björn Söders flickvän och hon fick hjälp av bl.a. Mattias Karlsson att skriva ihop anklagelseakten mot Ehn.

Anklagelserna som SD riktade mot Ehn var inte seriösa. De hade karaktären av grov vuxenmobbing mot en person som inte fick försvara sig. Han tvingades därför skriva ett eget försvarsbrev, som SD inte ens brydde som om att läsa.

Fria Tider är en av få tidningar på nätet som tillåtit uteslutna Sverigedemokrater att berätta sanningar om hyckleri och maktmissbruk i partitoppen. För de flesta väljare är maktmissbruket helt okänt och ingen utom de mest intresserade känner till vad partitoppen ägnar sig åt. Många tror att de ägnar sig åt att bedriva en politik som ska rädda Sverige. Men så är inte fallet. De ägnar sig åt att bedriva ett fulspel för att rädda sig själva kvar bland köttgrytorna. För att kunna fortsätta med fulspel och maktmissbruk kastar man ut personer som ifrågasätter fulspelet. Patrik Ehn kastades ut för att han ville ha hederliga politiker i partitoppen. Han såg maktmissbruket från insidan och ogillade det.

Efter en sällsynt ful smutskastningskampanj slängdes Patrik Ehn och Daniel Rondslätt (och några andra) ut ur partiet och efter uteslutningen har SD ägnat sig åt att vuxenmobba inte bara Ehn och Rondslätt utan många andra som kastats ut av med hjälp av lögner. (Det finns personer som har förtjänat att uteslutas, men det berör vi inte här.)

Patrik Ehn som är 100 gånger mer begåvad än Mattias Karlsson och har minst 100 gånger högre moral än Karlsson blev efter uteslutningen i praktiken fri att välja väg.

Nio månader efter uteslutningen valde Ehn att bli medarbetare i tankesmedjan Motpol som är ett forum för intellektuell debatt. Motpol fungerar som en blogg och har ett stort antal medarbetare med varierande politiska åsikter.

Ehn han knappt berätta att kan skulle börja skriva där förrän vuxenmobbaren Mattias Karlsson angrep Ehn i ett mycket smutsigt inlägg på Facebook. Mattias Karlsson som liksom Henrik Arnstad ser fascister överallt skrev:

”Noterar att Patrik Ehn nu officiellt har anslutit sig till den identitära rörelsen, som ideologiskt ligger väldigt nära fascismen, samt att han nu öppet deklarerar sin vurm för den antidemokratiska tyska radikalkonservatismen. Det får härmed anses vara definitivt och slutgiltigt bevisat att grunderna för hans uteslutning ur SD var helt korrekta….”

mattiaskarlsson

Mattias Karlsson bevisar nu återigen vilken ful fisk han är. Vad har han för skäl att angripa Patrik Ehn? Vad vet han om Patrik Ehns skillnader i åsikter idag och för nio månader sedan?

Patrik Ehn fick ingen uppskattning av SD för det omfattande arbete han lagt ned på partiet. Han bara kastades ut och fick höra att han är en ”fascist”.  Det är inte bara respektlöst och fult, det är vedervärdigt.

Bakom fulspelet och mobbingen av Ehn står Mattias Karlsson. Mannen som kallar alla som kritiserar SD för fascister.

Källor: Motpol.

Läs mer om fulspel i SD här.

Så blev Isak Nygren utfryst ur Sverigedemokraterna

UTESLUTNINGSÄRENDE FRÅN 2011 I NYTT FOKUS. År 2011 öppnades ett uteslutningsärende mot Isak Nygren. Han var ersättare för SD i kommunfullmäktige i Katrineholm. Den som öppnade uteslutningsärendet mot honom var Therese Borg från SD Sörmland. Therese Borg sitter idag i partistyrelsen, i Medlemsutskottet (MU) som avgör uteslutningsärenden och är vice ordförande i SD Kvinnor samt politisk sekreterare för SD i Region Skåne. Therese Borg har fått sin position i partiet på grund av lojalitet till partiledningen – inget annat.

Isak Nygren tillhör den lilla skaran av självständigt tänkande personer som har potential att lyckas väl i livet. Han beskrivs som intelligent, framåt, beläst och nyfiken på politik och ideologiska sammanhang. Han hade kunnat bli en bra politiker i SD. Istället för att ha levande interna dialoger kastar man ut folk – rätt brutalt.

isak-nygren
Vad Isak Nygren gör idag vet vi inte, men vi önskar honom all lycka i livet.

För ungefär två år sedan skrev Isak en kommentar på internetforumet nordisk.nu: ”Jag har inget emot om vita, det vill säga alla som har europeiskt ursprung skaffar barn emellan, men jag skulle ha det svårt att se det positiva om det blir en blandning mellan negrer, asiater etc.”

”Någon” tipsade Therese Borg om citatet och hon väckte då ett uteslutningsärende mot Nygren och menade att det han skrivit var av ”partiskadlig” karaktär. Denne någon som tipsade Therese var underrättelsetjänsten Expo, som i praktiken samarbetar med SD-ledningen för att få ”olämpliga” personer uteslutna. Isak Nygren hade skrivit inlägget på nordisk.nu under pseudonym, men Expo visste vem som dolde sig bakom pseudonymen. Sveriges eget Stasi tog fram uppgifterna, gav dem till SD och i SD gick Therese Borg helt okritiskt ”Stasis”, dvs. Expos, ärende. Mycket tyder på att Therese Borg i själva verket utförde ett uppdrag åt partiledningen, som när Medlemsutskottet med hjälp av Björn Söders flickvän Anna Wigenstorp satte ihop en anklagelseakt mot Patrik Ehn. Therese Borg har i så fall agerat på uppdrag av den uteslutningsivrige Björn Söder. Idag ser vi hur hon belönats med höga poster i partiet.

Den första fråga som man bör ställa till den som ville utesluta Nygren är om man inom SD måste se rasblandning som något positivt. Nygren sade att han hade ”svårt att se det positiva” med rasblandning. Hur kan det vara möjligt att man i ett parti som emellanåt kallar sig nationalistiskt inte tillåts vara skeptisk till rasblandning? För att få vara medlem i SD måste man alltså gilla och kanske älska rasblandning. Medlemmar i SD ska tvingas att gilla något som de instinktivt är skeptiska till. Det är lysenkoism.

Samtidigt som Therese Borg väckte uteslutningsärendet mot Nygren så bröt hon den tidigare personliga kontakten med honom och upphörde helt att ens tala med honom. Therese Borgs uppdrag var nu att se till att Nygren kastas ut ur partiet. Hennes åsikter om Nygren sammanföll nästan exakt med Expos.

På sin blogg skrev Therese Borg om den ”öppna svenskhet” som idag är en del av partiets bisarra ideologi:

– Öppen svenskhet. Det är vad vi i Sverigedemokraterna står för. Det innebär att vem som helst kan bli svensk. Det handlar om att anpassa sig till våra grundläggande och gemensamma värderingar, om att ta till sig de sociala koder som är typiska för oss svenskar och om att lära känna och respektera vårt kulturarv. Gör man detta känner man sig säkerligen svensk, och betraktas också som svensk. I vilket land man är född, varifrån ens föräldrar kommer, vilken hudfärg man har… inget av detta spelar någon som helst roll. Inte för mig, och inte heller för partiet. Finns det sedan enskilda individer som inte ställer upp på detta synsätt på svenskhet så får det stå för dem. Jag rekommenderar dock att de söker sig till ett annat parti än SD i så fall.

Det är alltså inte tillåtet att inom SD hysa tankar om att etniska svenskar ska ha rätt till sitt eget land, eller företräde till jobb och bostäder eller att de ens ska erkännas som folk. Det är en skrämmande inriktning som partiet har antagit och det mest skrämmande är att så få väljare har förstått hur mycket SD har svikit det svenska folket. När Therese Borg – och även Jimmie Åkesson som formulerar sig likadant som Borg gör – säger att ”hudfärg” inte spelar någon roll så är det bara ett förtydligande av att de inte begriper vad de talar om. ”Hudfärg” är den politiskt korrekta världens omskrivning för etnicitet eller andra synonyma begrepp som varken Borg eller Åkesson förstår sig på. Både Borg och Åkesson har visat sig vara pinsamt okunniga när det kommer till frågor som en Sverigedemokrat borde behärska till fullo.

På den egna bloggen skriver Therese Borg 2011 om etnicitet:

– För mig är det därför viktigt att påpeka att etnicitet inte är något som vi föds med, vilket somliga verkar tro. Etniciteten sitter inte i våra gener, utan är något som formas under vår uppväxt.

Okunnigheten är alltså total. Jimmie Åkesson är minst lika okunnig. I en intervju med Göran Rosenberg 2012 fick Åkesson frågor om etnicitet. På frågan om det finns etniska svenskar så svarade Åkesson:

– Det är inte politik tycker jag, jag tycker inte att det är så intressant för mig att göra den analysen, jag kan inte svara på det, det beror på vad man väger in i begreppet etnicitet helt och hållet. Vissa vill ju göra det i princip synonymt med, som ett samlingsbegrepp för kultur och religion och språk och sådana saker medan andra menar att i etnicitetsbegreppet så vägs det också in biologiska egenskaper och att man då som i USA gör det nästan synonymt med rasbegreppet.

Rosenberg upprepade: – Finns det etniska svenskar?
Åkesson svarade: – Det finns en grupp människor som har bott här väldigt länge som man skulle kunna betrakta som etniska svenskar alldeles säkert, men det är nog ganska få nu levande människor med svensk nationell identitet, som kan betraktas som det, möjligtvis, det beror på vad du väger in i begreppet.
Rosenberg: – Så egentligen säger du att det finns inga etniska svenskar som betydande grupp i Sverige?
Åkesson: – Jag är inte så insatt i de frågorna så jag kan avgöra…

Rosenberg: – Det här tillhör ju era kärnfrågor att definiera vad som är nationen och svenskheten och den svenska nationen….
Åkesson: – Vi definierar inte nationen utifrån etnicitet och därför tycker jag inte att det är politiskt intressant utan det får vetenskapen analysera om de tycker det är spännande.

Therese Borg och Jimmie Åkesson är etnisk blinda. Man kan ju tycka att det är mer än förvånande att en ”nationalistiskt” parti visar sådan ovilja att försvara de etniska svenskarna. Att Therese Borg dessutom uppvisar en närmast grotesk okunnighet är mycket talande för hur SD-ledningen ställer sig till invandringspolitiska frågor. De överger de etniska svenskarna, de fattar inte ens att vi finns och att Sverige är vårt. Det värsta är att deras egen okunskap används mot människor som förstår bättre. Mot Isak Nygren till exempel.

Isak Nygren var inte ”politiskt avvikande” som Jimmie Åkesson kallar alla som han med sin nya totalitära politik om ”nolltolerans” vill kasta ut ur partiet. Nygren var hundra procent lojal till SD och gick med i partiet för att hjälpa till att få fram en bättre invandringspolitik i Sverige. Therese Borg är däremot en ideologiskt bortkommen och politiskt förvirrad människa som borde vara med i Centern, Folkpartiet eller Socialdemokraterna istället – om hon inte redan är det.

I februari 2011 ansökte några friskolor om att få starta verksamhet i Eskilstuna där Therese Borg är politiker. Meningen var också att det skulle startas (minst) en muslimsk friskola på orten. De flesta tänkande Sverigevännerna vill inte ha några muslimska skolor alls i Sverige och inte heller några muslimer eftersom de saknar all förankring till vårt land. Många förordar en politik som kan få muslimerna att åka hem igen, inte att stanna kvar i Sverige för evigt. Men om de nu ska stanna här ytterligare en tid innan ett repatrieringsprogram kan genomföras så måste man göra det bästa av situationen. Therese Borg och Kim Fredriksson i SD Eskilstuna hade också åsikter om friskolan, men inte det slags åsikter man skulle kunna vänta sig av en Sverigevän, utan snarare åsikter man hittar i extremliberala partier. Sett ur ett svenskt perspektiv vore det bättre om muslimerna bildade en egen skola än att de placerades i svenska klasser bland svenska barn. De allra flesta svenska föräldrar undviker mångkulturella skolor om de kan och sätter hellre sina barn i svenska skolor. Men inte Therese Borg. Hon och Kim Fredriksson skrev i sin motion: ”Om barnen får sin undervisning i friskolan istället för i en kommunal skola är risken överhängande att kontakten med svenska barn blir så gott som obefintlig.” Hon vill alltså blanda in muslimer i svenska skolor så att svenska barn tvingas dela undervisning och skoltid med muslimer. I sin motion lade till de till ”…och hur ska de någonsin kunna bli en del av samhället?” Borg och Fredriksson uttrycker här en tydlig vilja att tvångsintegrera muslimer bland svenskar fast muslimer själva inte ens vill det. På det sättet är muslimerna mer förståndiga än de svenskar som släpper in dem i sitt samhälle. SD:s tanke är att muslimer ska ”integreras” och blandas in i svenska vardagssammanhang, från vaggan till graven och få stanna här i vårt land i evighet. Detta trots att svenskarna bevisligen inte vill det och trots att alla svenskar som kan hellre flyttar bort från mångkulturella områden eller skolor där många invandrarbarn går. Therese Borg, som är etniskt blind och uppskattar rasblandning, vill däremot att svenska skolbarn umgås mer med muslimer, att muslimerna ska få mer kontakt med svenska barn och bli ”svenskar”.

Att ge muslimer egna friskolor är bättre än att blanda in dem i svenska skolor. Om de får behålla sin kultur så blir det lättare att återplacera dem i sina ursprungsländer den dag de ska resa härifrån. Therese Borgs samhällssyn är identisk med den som vilket som helst av de övriga sju riksdagspartierna driver.

Isak Nygren blev utsatt för rena övergreppet av Therese Borg. Han skrev på sin blogg om henne:

– Hon är inte bara okunnig om Sverigedemokraternas grund utan uttrycker sig ganska avvikande från politiken genom att vara svenskfientlig i nästan samma stil som vänsterpartister och miljöpartister brukar låta. Jag skall citera dessa delar i principprogrammet där hon går emot politiken senare när jag skall citera delar ur mitt försvarsbrev till medlemsutskottet inom partiet. Jag gjorde tydligen mitt största misstag genom att betrakta henne som en vän, och undrar om hon brukar knivhugga sina vänner i ryggen på liknande sätt? Jag är visserligen arg på bland annat henne, men jag är faktiskt mest besviken på detta beteende.

Isak Nygren fick kännedom om uteslutningsärendet mot honom av Expo. Expo har sedan flera år tillbaka förhandsinformation om allt som sker inom SD. När Patrik Ehn uteslöts i mars 2013 kände Expo till beslutet innan någon annan tidning hade fått reda på det. Någon i – eller i närheten av – SD:s partistyrelse hade tipsat Expo.

När Nygren var föremål för uteslutningsärendet valde han att skriva ett försvarsbrev. Där förklarade han att han tycker om att debattera olika ämnen och att själva citatet som orsakade uteslutningsärendet var löstryck ur sitt sammanhang. Nygren citerade också ur principprogrammet för att visa att han inte brutit mot någon partilinje. Nygrens försvarsbrev var långt så vi citerar bara vissa delar av det här:

Jag hade ärligt talat inte räknat med att komma in i kommunfullmäktige i Katrineholm, inte ens som ersättare. Men nu har jag det och då får jag ta mitt ansvar. Jag hade nämligen tänkt ligga väldigt lågt den här mandatperioden eftersom jag utbildar mig. Jag känner att jag kan offra tid att sitta på kommunfullmäktigemöte en gång i månaden trots att jag egentligen inte har tid. Jag vill visserligen sitta i kommunfullmäktige, men det blir svårt i och med studierna, men helt omöjligt är det såklart inte.

Något som bör vägas in i beslutet är att SD Katrineholm har 34 medlemmar. Dock är det endast 5 stycken inkluderat mig själv som är aktiva i lokalföreningen. Dessutom är jag den ende som inte är pensionär.

Vi står inför en mindre kris på lång sikt om vi inte får fler aktiva medlemmar. Blir jag utesluten så kommer krisen komma fortare. Blir jag kvar i partiet och att vi förlorar en av de aktiva oavsett om det är privata skäl inkluderat svår sjukdom eller rent av dödsfall, så får vi krisen i alla fall. Jag har dessutom ända sedan jag blev medlem i partiet försökt få de andra att bli mer aktiva i utåtriktade aktiviteter. Det är något som jag än så länge inte har lyckats med, men jag vill inte ge upp än.

Sedan har jag ett flertal förslag på motioner och interpellationer som nödvändigtvis inte har något med invandringen att göra, för att bredda SD:s lokala politik. De andra i SD Katrineholm gillar inte mitt uttalande men de säger att de fortfarande har förtroende för mig.

På sikt kommer jag att bli en större tillgång för SD Katrineholm men även eventuellt även för SD på högre nivå, med tanke på min utbildning. Jag går nämligen förvaltningsprogrammet på Södertörns högskola, där min inriktning är statsvetenskap. Jag studerar religionsvetenskap och arkeologi för övrigt också, men dessa två lär knappast komma till användning inom politiken.

Jag står ju bakom SD:s politik vilket är därför jag är medlem samt kandiderar för partiet. Det finns ju inga andra partier som jag ens kan tänka mig vara medlem i. SD har ju som bekant problem med att hitta kandidater när det är val. Det vore i så fall inte bra om man utesluter folk som vill vara aktiva i partiet som dessutom kan tänka sig att kandidera i partiet.

Om ni utesluter mig så är det för att media och framförallt Expo som vill sabotera för partiet. Det innebär att de inser att de har inflytande över partiet, vilket kommer innebära att både partimedlemmar och väljare tappar förtroende för partiet. Media och framförallt inte Expo, ska få sätta agendan inom partiet. Ni bör ha i åtanke att jag faktiskt har ett visst stöd från folk både internt och externt.

Eftersom jag inte har gått emot SD:s politik så vore det verkligen konstigt att utesluta mig på grund av det. Det skulle även vara otroligt konstigt att utesluta mig på grund av ett inlägg av totalt flera tusen inlägg som jag har skrivit på internet genom åren. Då är man extremt selektiv å det grövsta

Jag anser att partiet inte ska lägga sig i vilka sidor jag besöker, framförallt inte på en sida där jag har haft längre än vad jag har varit medlem i SD. Jag sökte mig dit för att ta debatten mot nazisterna som finns där. Dessutom är jag knappt aktiv där längre dels på grund av bristande intresse samt att jag har studier att tänka på.

Det SD bör göra när Expo och eventuell annan media hetsar mot enskilda partiföreträdare är att försvara den personen oavsett vad sakfrågan handlar om. I bland annat mitt fall har Expo brutit mot ett antal lagar. Det första är att överhuvudtaget ha hackat ett forum. Faktum är att jag var anonym på det forumet, vilket jag inte längre är på grund av Expo. För det andra så har Expo men även andra medier som har använt Expo som källa, förtalat mig på grund av alla skriverier som är extremt vinklade, och i vissa fall rena lögner. Det har Expo gjort sedan juni 2010. Om jag inte minns fel så blev Nordisk.nu hackade under våren 2010.

Mitt förslag till er är att jag blir kvar i partiet och blir kvar som ersättare, så kommer jag försöka fortsätta hålla en låg profil under den här mandatperioden så mycket som möjligt. För jag hoppas att ni inser att ni kommer att hyckla extremt mycket om ni utesluter mig. Jag hoppas att vi kan komma överens för husfridens skull, men även i andra saker. Jag är ju trots allt inte ideologiskt avvikande.

Med vänliga hälsningar

Isak Nygren

Isak Nygren valde att själv lämna SD innan han blev utesluten. Han gjorde det i protest mot att SD inte hanterar uteslutningsärenden på ett korrekt sätt. Nu är det svårt att veta exakt hur Nygren tänkte, men att säga att han var kritisk till hur illa SD hanterar sina medlemmar och hur svinaktigt SD uppför sig mot folk som gjort nytta i partiet är nog en underdrift. Sedan Nygren drevs ut ur partiet har det stått mycket klart att personerna som ägnar sig åt uteslutningar i SD är kulturellt drägg, som behandlar duktiga människor som lort. Man gör inte så. Nygren var visserligen ung, men hans potential att bli en bra politiker på sikt var stor.

Fallet Isak Nygren är bara ett av många där en totalitär, inkvisitorisk och direkt obehaglig partiledning har tagit kontrollen över ett parti som istället borde glädja sig över tillskott av kompetens, men som sparkar ut folk som är mer kompetenta än folk i den inkompetenta partiledningen. Än värre är att efter varje uteslutning ägnar sig vissa personer i partistyrelsen åt att bortförklara sina uteslutningar med nedsättande omdömen om de uteslutna som inte längre kan försvara sig.

Isak Nygren har som många andra som drivits ut ur partiet blivit politiskt hemlös. Det är en tragisk utveckling som har eskalerat och fått många att känna sig totalt uppgivna när det gäller förtroendet för SD. Så uppgivna att det känner vämjelse inför vissa personer i partitoppen. En växande skara väljare som stött partiet i flera val har kommit till slutsatsen att det inte leder till något gott att ge partiet fortsatt stöd. Fortsatt stöd till SD leder bara till mer makt åt den partitopp som sviker Sverige och svenskarna. SD har redan svikt de etniska svenskarna totalt vilket uttalanden från sådana som Therese Borg och Jimmie Åkesson bevisar.

När det gäller Therese Borg så är det värt att notera att hon efter att ha öppnat uteslutningsärendet mot Nygren deltagit andra uteslutningsärenden som liksom i fallet Nygren innehållit såväl lögner som förtal. Nästan hela partistyrelsen har deltagit i lögnkampanjer mot egna partiföreträdare för att få dem uteslutna. Björn Söder, Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson, Therese Borg och rad andra partiföreträdare har uppträtt direkt illasinnat mot goda idealister som arbetat för partiets bästa. De uppträder som en samling ideologiska analfabeter som vill säkra sin egen kontroll över ett parti där en intetsägande retorik om ”misslyckad integration” eller tal om att ”minska invandringen till samma nivå som man har i Europa” (enligt Åkesson) har större resonans än klarspråk om invandrarproblematikens orsak, natur och lösning.

makten-korrumperar
Etniskt blinda, totalitära och maktfullkomliga. 

Intellekt, ideologisk resning och klarspråk existerar inte i partitoppen. Partiets ledning utgörs av intellektuella dvärgar som desperat försöker att behålla makten genom att utesluta personer som är klokare än vad de själva är. SD har blivit en liberal klubb där makthavarna säkrar sina positioner genom ett otillbörligt gynnande av personlojala istället för politiskt klartänkta. Ju närmar partitoppen man kommer ju mer prägel av Oligarkins järnlag ser vi.

Jimmie Åkesson och Björn Söder borde ha bytts för minst ett år sedan för att motverka det inre förfallet i partiet. Åkessons och Söders styre leder till ett inre förfall och till ett skräckvälde där rädslan för att säga fel redan har etablerat sig och dumhet blivit den måttstock som karriäristerna i partiet har att rätta sig efter.

therese-borg-sd
En okunnig politiker som gjorde karriär genom att vara lojal till partitoppen.

Det är en farlig utveckling som redan gått överstyr i SD. På bara tre-fyra år har det skett en drastisk maktcentrering där man kan göra karriär om man är lojal till partiledningen och hindras i karriären om man är rak och ideologiskt klartänkt. Att en person som Therese Borg kan inneha de positioner i partiet som hon har är skrämmande. Numera är hon även politisk sekreterare för SD i Region Skåne. Partiet kan inte längre räddas och partiet kan inte heller rädda Sverige trots en del bra medlemmar och partiföreträdare och trots en aningen bättre politik än sjuklövern i vissa frågor. Däremot kan partiet växa genom att få tillskott av personer från sjuklövern som sympatiserar med tanken om ”öppen svenskhet” och ett mångetniskt Sverige. Stödet från etniskt medvetna människor är däremot helt borta. Vi kommer att stödja andra partier. Det återkommer vi till om några veckor eller någon månad.

Källor:
Därför lämnade jag SD  Del 1
Därför lämnade jag SD  Del 2
Därför lämnade jag SD  Del 3

Läs även:
Samlingstråd om Sverigedemokraterna efter uteslutningen av Patrik Ehn.

Patrik Ehns försvarsbrev – bemöter lögnerna från Björn Söder

Den här bloggen tycker uppriktigt synd om Patrik Ehn. Han får oss att tänka på Giordano Bruno som ställdes inför rätta av inkvisitionen på grund av sin samhällssyn. Ehn är offer för en samling undermåliga figurer i Sverigedemokraternas partistyrelse som snarast borde lämna partiet. Björn Söder och Jimmie Åkesson bör lämna skutan. Ni bör avgå – kan ni fatta det! Vi är många som inte vill ser er i partitoppen. Ni förtjänar inte att sitta där efter allt förakt ni visar nationalister. AVGÅ!

bjorn-soders-logner2

Fallet Patrik Ehn har blottlagt en allvarlig röta i Sverigedemokraterna där Björn Söder och Jimmie Åkesson är huvudansvariga. De har vaskat fram en partistyrelse som delvis består av totalt inkompetenta människor vars enda uppgift är att vara lojala till partiledningen. Det är skrämmande och än mer skrämmande är att inget uppror ännu har skett mot den totalitära partiledningen. Vi hoppas att reaktioner kommer. Patrik Ehn har skrivit ett försvarsbrev som publicerades idag på hans blogg.

Vi återger brevet i sin helhet för att visa att det är Ehn som är den gode medan SD:s partiledning med Björn Söder, Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson i spetsen bara är värda förakt.

* * *

patrik-ehns-forsvarsbrev

Försvarsbrevet

Inledning
Den 18 mars beslutade en majoritet av Sverigedemokraternas partistyrelse att utesluta mig ur partiet på grund av vad man kallar ”ideologisk avvikelse”. Den senaste veckan har varit hektisk och jag har fått ägna mycket tid åt kris- och mediehantering. Nu i stilla veckan har jag dock funnit tid att offentligt besvara de anklagelser som har riktats mot mig. I mitt svar utgår jag från de grunder som publicerades på Sverigedemokraternas hemsida i partisekreterare Björn Söders namn den 19 mars.

Övergripande synpunkter
Många av de anklagelser som räknas upp i partistyrelsens uttalande såg jag för första gången när uttalandet publicerades. Partistyrelsen valde alltså att inte ge mig chansen att bemöta alla de omständigheter som man har lagt till grund för sitt beslut. Det är inte seriöst och strider dessutom mot de regler som medlemsutskottet och partistyrelsen förväntas följa när de handlägger uteslutningsärenden. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att man aldrig hade för avsikt att ge mig någon rättvis prövning.

Partistyrelsen hävdar att beslutet att utesluta mig inte grundar sig på någon enskild omständighet av det som räknas upp i Björn Söders uttalande, utan att man istället har ”bedömt helheten”. Ingenting kunde vara längre från sanningen. Någon helhetsbedömning av var jag står ideologiskt har man inte gjort. Istället har man ur en enorm mängd privata e-postmeddelanden, bloggartiklar, samt inlägg på Twitter och Facebook, plockat ihop delar som man tycker sig kunna koppla till nazism eller extremism. Sedan har man sammanfogat dessa lösryckta uttalanden, länkar, artiklar, och så vidare, och påstått att dessa utgör en ”helhetsbild” av min politiska gärning. Mitt politiska arbete i Göteborg och Västra Götaland där jag företrätt partiet under ett flertal år utan att någon någonsin påstått att jag avvikit från partilinjen, låtsas man överhuvudtaget inte om.

Inte en enda punkt i kritiken handlar om att jag skulle ha gett uttryck för egna ideologiska övertygelser som inte stämmer överens med partiets. Det handlar uteslutande om att jag associeras med personer, böcker, filmer och sångtexter som enligt partistyrelsens mening i sin tur avviker från partiets ideologi. Traditionellt sett har vi i Sverigedemokraterna använt termen ”guilt by association” för att avfärda den här typen av anklagelser, men jag har ändå valt att i sak bemöta varje punkt i Björn Söders text nedan.

”Hyllningar till Strasser och kontakt med NPD:s ideolog”
Jag anklagas för att ha odlat en vänskap med Lennart Aae som är verksam inom det tyska partiet NPD. Det stämmer att jag umgicks med Aae då jag bodde i München 2003, alltså innan jag återinträdde i Sverigedemokraterna, men det är svårt att begripa varför en sådan kontakt skulle vara ett tecken på vad partistyrelsen kallar ”ideologisk avvikelse”.

Jag har vänner och bekanta i många olika politiska läger, och att jag umgicks med Aae betyder inte att jag sympatiserar med alla hans ståndpunkter. Partistyrelsen tycker sig emellertid kunna motbevisa detta genom att hänvisa till ett privat mejl där jag gratulerade Aae till att hans parti nått framgångar i det tyska delstatsvalet i Mecklenburg-Vorpommern 2006. Jag anser dock att man på ett personligt plan kan gratulera även politiska motståndare till framgångar, utan att dela deras politiska idéer. Vad gäller NPD har jag beskrivit att partiets trovärdighetsproblem är starkt kopplat till dess syn på Tysklands moderna historia.

Partistyrelsen påstår vidare att jag i ett mejl till Aae skulle ha ”ondgjort mig” över att Sverigedemokraterna håller en klar rågång mot extrema utomparlamentariska grupper och sagt att det är ett ”stort problem”. Det är fullständigt felaktigt. I det aktuella mejlet skriver jag att det är ett ”stort problem” att Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) i princip inte existerar och att många unga istället engagerar sig i så kallade ”fria grupper”, vilket var fallet när jag skickade mejlet för snart sju år sedan. Alla vettiga människor håller naturligtvis med mig om detta. Naturligtvis är det bättre att Sverigedemokraterna har ett ungdomsförbund som kan locka unga nationalister, än att dessa istället söker sig till grupper som exempelvis sysslar med gatuvåld. Återigen väljer man att tolka ett fullständigt okontroversiellt ställningstagande från min sida som att jag menar det rakt motsatta.

Partistyrelsen gör gällande att jag skulle ha ”hyllat” den tyske nazistiske politikern Gregor Strasser. Som ”bevis” åberopar man ett mejl som jag undertecknade ”Kamp Hell, Herr Strasser” och som kommit till Expos kännedom genom ett dataintrång i min privata e-postbox. Mejlet är emellertid autentiskt och var ett svar på ett meddelande från en person som hade undertecknat sitt mejl till mig med ”Heil Hitler”. Jag antog att det hela rörde sig om ett osmakligt skämt och valde därför att skämta bort det istället för att mer formellt förfasa mig över formuleringen. I mitt eget svar gjorde jag således en hänvisning till Strasser – en rival inom nazistpartiet som Hitler lät mörda 1934. Hade jag vetat att mina mejl skulle bli ämne för offentlig granskning hade jag naturligtvis valt ett annat sätt att hantera situationen, men endast en mycket illvillig tolkning av svaret kan göra gällande att min avsikt skulle ha varit att ”hylla” Strasser. Det här närmare åtta år gamla mejlet innehåller inga som helst ideologiska ställningstaganden från min sida, utan bara ett dåligt skämt.

Det läggs mig också till last att jag i ett inlägg på min blogg på årsdagen av De långa knivarnas natt skrivit att vi minns alla dem som fick plikta med sitt liv för sin opposition mot Hitler. Detta tolkar man som en ”hyllning” till Gregor Strasser och som att jag ”högtidlighåller minnet av en nazistisk ledare”. Det är rent struntprat. Strasser nämns överhuvudtaget inte i inlägget, och till skillnad från vad partistyrelsen vill låta påskina var det inte bara Strasser och hans anhängare som mördades under De långa knivarnas natt. Den ”opposition mot Hitler” som jag syftade på i inlägget var inte Strasser utan de konservativa antinazister som Hitler samtidigt lät mörda.

”Vurm för radikalkonservatismen och revolutionsbegreppet”
En av de anklagelser som lyfts fram i partistyrelsens uttalande är att jag skulle ha ”gjort en omfattande och positivt präglad genomgång” av företrädare för den så kallade radikalkonservatismen. I sitt uttalande använder partistyrelsen sedan detta för att antyda att jag skulle vara en extremist som föraktar demokratin och i princip vill avskaffa den genom revolution. Det är förstås en fullständigt befängd anklagelse, vilket var och en som följt mitt mångåriga arbete för Sverigedemokraterna känner till.

Vad partistyrelsen kallar ”en omfattande och positivt präglad genomgång” är i själva verket en serie mycket korta, helt neutralt formulerade, inlägg där jag presenterar tre radikalkonservativa författare: Ernst Jünger, Ernst von Salomon och Ernst Niekisch. Syftet med inläggen framgår klart och tydligt i den inledande artikeln, där jag skriver följande:

”Det hela ska förhoppningsvis leda till att någon eller några lär sig lite mer om vårt södra grannlands moderna politiska historia under den i alla aspekter rörliga mellankrigstiden.”

Det handlar alltså om folkbildning och inte om några ideologiska ställningstaganden. Jag tycker att det är viktigt att man tar del av europeisk litteratur och idéhistoria och har därför skrivit om en rad författare och kulturpersonligheter, och absolut inte bara radikalkonservativa sådana. Jag har till exempel även tagit upp författare som Arthur Rimbaud, Imre Madách och Michail Bulgakov.

Partistyrelsen utmålar radikalkonservatismen som en våldsam, antisemitisk idéströmning som stod nazismen nära. Det är en felaktig historiebeskrivning. Radikalkonservatismen präglades tvärtom av att man distanserade sig från nazismens antisemitism och rasbiologiska utgångspunkter. I mina texter lyfter jag också på punkt efter punkt fram de tre författarnas motstånd mot nazismen. Om Jünger skriver jag att han under sin tid i det ockuperade Paris umgicks med Picasso och skyddade denne från den tyska underrättelsetjänsten, att han formulerade ”djupsinnig kritik mot den stat som Hitler skapat”, samt att han var en inspirationskälla för konservativa antinazister och nära vän med de officerare som låg bakom attentatet mot Hitler den 20 juli 1944. Beträffande von Salomon betonar jag att han ”kände avsmak för nazisternas brutalitet”, och när det gäller Niekisch skriver jag att han varnade för ett nazistiskt maktövertagande, greps av Gestapo och fängslades på livstid av nazisterna.

Partistyrelsen påstår att mitt intresse för radikalkonservatismen inte är ”enbart akademiskt”, vilket jag inte kan tolka på annat vis än att man vill antyda att jag betraktar radikalkonservatismen som ett politiskt program som bör omsättas i dagens svenska politik. Detta tycker sig partistyrelsen kunna utläsa av ett meddelande jag skrivit på Twitter. Man undviker dock noga att citera innehållet. Meddelandet ifråga, som återfinns här, innehåller i själva verket bara ett tips om en totalt okontroversiell dokumentär om Ernst Jünger som sändes på SVT.

Att partistyrelsen drar häpnadsväckande långtgående slutsatser av mina litterära preferenser står alltså klart. När man även börjar granska min musiksmak blir det dock närmast komiskt. På Facebook har man funnit att jag i en statusuppdatering har länkat till Stefan Anderssons sång ”Revolution”. Stefan Andersson är en helt okontroversiell och vida uppskattad musiker från Göteborg som har skrivit många fina sånger som anknyter till svensk historia. Men partistyrelsen tolkar min länk till denna sång, som handlar om Gustav III:s statsomvälvning, som ett tecken på att jag sitter och fantiserar om väpnad revolution i Sverige och i princip drömmer om att genomföra en statskupp. Jag kan dock lugna mina läsare på den punkten. Bakgrunden till att jag överhuvudtaget länkade till sången var den maktkamp som då pågick inom partiets ungdomsförbund mellan den sittande ordföranden Gustav Kasselstrand och utmanaren Paula Bieler. Kasselstrands anhängare kallades skämtsamt för ”gustavianer” – en beteckning som en gång i tiden användes för att beskriva Gustav III:s anhängare. Länken var ett sätt att uttrycka stöd för Kasselstrand. Detta kan inte ha undgått någon, i synnerhet inte då länken gick till ett bildspel på YouTube till stöd för Kasselstrand där sången ”Revolution” användes som bakgrundsmusik.

”Starkt intresse för etnonationalistiska och neofascistiska rörelser”
Partistyrelsen klandrar mig för att ha länkat till artiklar på bloggportalen Motpol, som man beskriver som ”neofascistisk”. Till att börja med vill jag understryka något som borde vara en självklarhet. Att man länkar till en artikel från en tidning, blogg eller annan hemsida innebär inte att man ställer sig bakom allt som sägs på hemsidan ifråga. Det innebär bara att man av någon anledning funnit innehållet i artikeln man länkar till intressant, eller av någon annan anledning värt att kommentera. Det är talande att partistyrelsen aldrig diskuterar själva innehållet i de texter jag länkat till. Texterna innehåller ingenting som är olämpligt eller stötande. Motpol är dessutom ingen ”neofascistisk” bloggportal, vilket klart framgår av dess avsiktsförklaring som beskriver tankesmedjan som ”identitär och värdekonservativ”.

Detsamma gäller de bilder från en reklamsida för boken ”A Handbook of Traditional Living” som jag har ”gillat” på Facebook. Ingen av bilderna innehåller något anstötligt – eller ”neofascistiskt” som partistyrelsen påstår – och att jag gillar en bild på Facebook innebär givetvis inte att jag gillar eller rekommenderar boken ifråga, som jag överhuvudtaget inte har läst. Mattias Karlsson och flera andra sverigedemokrater har för övrigt ”gillat” bilder från samma sida på Facebook.

Samma resonemang är tillämpligt på att jag har länkat till sången ”Der Deutschen Wiegenlied” av trubaduren Frank Rennicke. Det betyder inte att jag ställer mig bakom Rennickes alla åsikter utan att jag uppskattade just den sången.

”Lyfte fram Hitlers favoritkonstnär”
Partistyrelsen försöker få det till något slags ställningstagande för nazism att jag har illustrerat ett blogginlägg med en bild av målningen ”De fyra elementen” av konstnären Adolf Ziegler, som sägs vara ”Hitlers favoritkonstnär”. Bakgrunden till att jag använde målningen som illustration var att jag hade skrivit ett blogginlägg med rubriken ”De fyra elementen” som i sin tur syftade på Sverigedemokraternas fyra bärande ideologiska element. Att tavlan jag valde målats av en konstnär som Hitler uppskattade kände jag inte till när jag skrev blogginlägget. Illustrationen av artikeln utgör inget ideologiskt ställningstagande från min sida. Den som vill veta var jag står ideologiskt gör klokt i att istället läsa själva texten i blogginlägget. Där framhåller jag att Sverigedemokraternas ideologi grundar sig på demokratisk nationalism och socialkonservatism, något som är helt oförenligt med nazism och som inte avviker från partilinjen på något vis.

”Fortsatta avslöjanden om extremismkopplingar”
Under rubriken ”fortsatta avslöjanden om extremistkopplingar” kastar partistyrelsen i slutet av sitt uttalande in ett antal citat ur min e-postkorrespondens som har publicerats av Expressen efter ett dataintrång och efter att partistyrelsen fattat sitt beslut. Det handlar om totalt fem meddelanden som hämtats ur min samlade privata korrespondens från en period som sträcker sig över tio år.

Det läggs mig till last att jag skrivit till bloggaren Oskorei på ”neofascistiska” Motpol att jag ”följer hans blogg med intresse” och att det skulle kunna vara trevligt att ses någon gång. Till detta har jag följande kommentarer: Motpol är, som redan anmärkts, inte någon ”neofascistisk” bloggportal, att följa något med intresse är inte samma sak som att hålla med om allt och att föreslå en träff för, som jag skriver i mejlet, ”lite intellektuellt utbyte och ett avbrott i dagspolitikens höstgrå lunk”, utgör inte heller någon avvikelse från Sverigedemokraternas ideologi.

Man tar också upp ett mejl där jag kommenterat en film med tyska soldater under andra världskriget, samt ett foto på en nazistflagga som skickades till mig via mejl. I det första fallet handlade det om ett rent militärt intresse, i det senare om ett försök att bemöta ett osmakligt mejl genom att skoja bort det. Partistyrelsen anser tydligen att jag istället borde ”uttryckt min avsky”. Själv tillät jag mig uppenbarligen att inta en mindre gravallvarlig attityd i min privata korrespondens, vilket man givetvis kan ha åsikter om. Några ideologiska ställningstaganden från min sida är det hursomhelst inte fråga om.

I ett annat mejl från 2009 beskriver jag Nationell Idag som ”en tidning av hög kvalitet som snart blir en veckotidning”. Att jag ansåg att Nationell Idag höll hög kvalitet utgör inget ideologiskt ställningstagande. Att se kvaliteter hos en tidning innebär, återigen, inte att man håller med om allt som står i den. Detsamma gäller det mejl där jag har länkat till en artikel på Svenska Motståndsrörelsens hemsida Patriot.nu. Artiklarna i Nationell Idag och på Patriot.nu handlade om afrikandernas situation i södra Afrika. Jag skickade dem till en god vän som jag rest tillsammans med ett flertal gånger i södra Afrika. Jag bedömde att artiklarna var av intresse i sammanhanget. Det betyder inte att jag sympatiserar med Nationaldemokraterna eller Svenska Motståndsrörelsen. Mottagaren av mejlet kan omöjligen heller ha uppfattat mig på det sättet.

”Farit med osanning och fört partiet bakom ljuset”
Jag har aldrig gjort någon som helst hemlighet av min politiska bakgrund och vare sig farit med osanning eller fört partivänner bakom ljuset. De sverigedemokrater som arbetat tillsammans med mig vet att min och partiets ideologi är densamma.

Avslutande kommentar
Politik handlar om idéer men också om makt, och jag är övertygad om att hela den här historien har sin grund i Sverigedemokraternas interna maktspel. Jag har vid sidan av mina uppdrag som gruppledare i Göteborg och Västra Götaland under många års tid varit ledamot av partiets centrala valberedning där jag är den ende representanten från Västsverige. I år ska valberedningen påbörja sitt arbete med valsedlarna till Europaparlamentet och riksdagen. Då kan det vara bekvämt för partiledningen att göra sig av med en stark och kritisk röst från västra Sverige. Sedan jag flyttade till Göteborg 2005 har jag arbetat nära den tidigare partiledaren Mikael Jansson, men även SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand som inledde sin politiska bana i SD Göteborg. Jag håller inte för otroligt att Jimmie Åkesson är rädd för att samma öde ska drabba honom som Mikael Jansson, det vill säga att SDU-ordföranden tar över som partiledare en vacker dag.

Avslutningsvis vill jag tacka för allt stöd som jag har fått från allmänheten, partikamrater och ungdomsförbundare under de här veckorna. Tre partidistrikt i Västsverige har gett mig sitt oreserverade stöd under processens gång och detsamma gäller 12 av de 13 regionpolitiker som träffades på gruppmötet i Lerum den 7 mars.

Patrik Ehn, Göteborg, dymmelonsdagen 2013

Läs mer:
Samlingstråd om Sverigedemokraterna efter uteslutningen av Patrik Ehn.

Daniel Rondslätt blev också utesluten ur SD utan goda skäl

Det har varit mycket fokus på den inkvisitoriska behandlingen av Patrik Ehn. Sverigedemokraternas Medlemsutskott och 14 personer i partistyrelsen valde att utesluta Ehn på mer eller mindre grundlösa rykten och anklagelser samt på uppgifter om hans politiska åtaganden för 20-30 år sedan. Därmed diskvalificerade sig SD för att respresentera svenska nationalister. Mindre omtalat är att även Daniel Rondslätt har blivit utesluten. Både Ehn och Rondslätt har en bakgrund i Centerpartiet.

Rondslätt blev nyligen intervjuad i Nationell Idag (papperstidningen) och förklarade där sin syn på uteslutningarna, som bekräftar det som så många andra redan har sagt. Om det fanns obetydliga skäl att utesluta Ehn så fanns det ännu mindre skäl att utesluta Rondslätt.

patrik-ehn-daniel-rondslatt-sd-goteborg2

Ehn har förtydligat att uteslutningen mot honom var en del av ett maktspel i partiet där falska argument riktades mot honom för att partiet skulle kunna bli av med en god kraft. Rondslätt ger samma bild som många andra om SD, nämligen att det är ett toppstyrt parti som åtminstone delvis är korrumperat. Rondslätt säger till Nationell Idag:

– Patrik Ehn har öppet sagt att han skulle driva linjen att kompetens går före lojalitet i sin roll som ledamot i valberedningen när det började bli dags för valsedlarna. Att det inte fick bli fler sådana här fiaskon som med William Petzäll och Lars Isovaara. Det gjorde att man kände sig tvingade att flytta på Patrik.

Rondslätt uppger att han inte var förvånad över beslutet att utesluta honom och Ehn. Partiledningen försökte redan i januari 2012 avsluta Rondslätts anställning som politisk sekreterare. Då bredrevs ett fult maktspel där Hanna Wigh var en av inkvisitörerna. Hon försökte tillsammans med Birgitta Kulvén, Jimmie Stranne, Birgit Martinsson och Tommy Larsson få bort Rondslätt. Istället vill partiledningen att Björn Söders kompis Krister Maconi skulle ta Rondslätts jobb.

Det visade sig att hela förfarandet var stadgevidrigt och att gruppledaren Patrik Ehn inte ens var kallad till det möte där Wigh försökte utesluta Rondslätt. Hanna Wigh har som tack för sin lojalitet till Söder och partiledningen fått flera viktiga poster i partiet, trots avsaknad av kompetens. Det är precis sådana metoder, svågerpolitik och nepotism, som Ehn och många andra inom SD ogillar.

Att Rondslätt nu uteslöts är en seger för de krafter i partiet som tycker att nepotism och tillsättningar av poster av lojalitetsskäl är viktigare än att personerna besitter kompetens. När Ehn signalerade att kompetens måste gå före så var hans dagar i partiet räknade.

Rondslätt uteslöts för att han har vågat säga ifrån när partiet har misskötts. Han uppfattades som obekväm av partiledningen.

Rondslätt har varit kritisk till Björn Söder som ständigt vill ändra på partistadgarna. Det har skickats ut förslag och sedan ska man gå till beslut på mycket kort tid. Beslut som Söder vill genomföra på ett par veckor ska normalt ta mycket längre tid och debatteras mer, men Söder vill hasta igenom förslagen utan att kritiska åsikter beaktas.

Kritiken mot partiledningen yttrar sig i att det saknas föreningsvana och att partiet är väldigt toppstyrt. Rondslätt säger till Nationell Idag att många i partiet bara har vana från en frimärksklubb eller att vara passiv medlem i facket. Då kan det vara irriterande att någon vill debattera eller utreda saker noga och ordentligt.

På frågan vad Rondslätt ska göra nu så svarar han att han har en del motioner som måste följas upp. Sedan får han se.

Vi hoppas att Rondslätt är medveten om att ifall han och Ehn eller några andra skulle bilda ett nytt parti så kommer de att få stort stöd, inte bara från uteslutna och missnöjda medlemmar utan från stora skaror missnöjda väljare.

Källor: Nationell idag (papperstidningen)

Samlingstråd om SD efter uteslutningen av Ehn.

Samstämmiga uppgifter om fulspel och nepotism i Sverigedemokraternas partitopp

Många som varit föremål för uteslutning utan godtagbara skäl och många som har frysts ut ur Sverigedemokraterna eller valt att lämna partiet på grund av stort missnöje med partiledningen ger nästan alltid en samstämmig bild av partiet.

Svågerpolitiken är stadfäst. Partiledningen gynnar på ett otillbörligt sätt sina egna fruar, flickvänner, familjemedlemmar eller andra närstående. De försvarar sina välbetalda tjänster genom att stöta ut personer som kan hota deras makt.

De som blir utfrysta, uteslutna eller förtalade utsätts för offentlig smutskastning av partiledningen. De förtalade får aldrig något tack eller någon uppskattning oavsett hur mycket gott de har gjort för partiet. Partiledningens metoder anses av många vara rena svineriet mot egna partikamrater.

De som leder partiet uppträder som okultiverade pampar och förtjänar inte att leda partiet. De har kapat åt sig makten på ett otillbörligt sätt genom fulspel, intriger och maktpolitik.

SD är på pappret demokratiskt, men är i själva verket minst lika toppstyrt som vilket totalitärt parti som helst.

bjorn-soder-sd-jimmie-akesson

I partiet är nepotismen inte bara accepterad och utbredd utan den är en del av den sjuka partikultur som har grundlagts främst av Björn Söder och Jimmie Åkesson. De som gynnas av den klagar inte. De tar tacksamt emot sina titlar, sina löner och sina förmåner genom att sedan förbehållslöst ge stöd tillbaka i form av krypande och underdånig tacksamhet. Partiledningens taktik är att de som erhåller tjänster eller platser i styrelser och i organisationen ska vara obrutet lojala och okritiska till sin partiledning. Det fungerar som ett mutsystem där man köper lojalitet.

De som accepterar svågerpolitik har egentligen inte i politiken att göra. De är korrupta och de är opålitliga. De är personer som saknar den moraliska styrka som behövs inom politiken. SD-ledningen köper sig stöd av människor som är svaga nog att inte kunna nej till en sådan politik.

Dragan Klaric

En av de första som tydligt sade ifrån mot både nepotism och totalitära tendenser i partiet var Dragan Klaric. Han var en av de mest entusiastiska och lojala partimedlemmar som Sverigedemokraterna har haft under överskådlig tid. Till skillnad från den välbetala partitoppen så var Klaric en idealist, en sådan person som utgör grunden för en Sverigevänlig folkrörelse. Den nytta han gjorde för partiet var otroligt stor. Genom sin blotta närvaro entusiasmerade han många och genom sitt sympatiska sätt fick han många att bli Sverigedemokrater. Det är sådana som Klaric som har fört SD framåt.

dragan-klaric
Dragan Klaric blev utsatt för fult maktspel av SD-ledningen.

Dragan Klaric initierade i början av 2009 SD-Television, som var en serie intervjuer med olika partiföreträdare. För att väljarna skulle få känna sina politiker lite bättre intervjuades många lokalpolitiker i partiet och filmerna lades sedan ut på YouTube. Klaric hade för att kunna genomföra sitt projekt inköpt filmutrustning för delvis egna pengar, insamlade pengar och för bidrag från den lokala partikassan. Utrustningen som han köpte in var hans egen, inte partiets. Det var en mycket uppskattad marknadsföringsmetod av partiet som Klaric hade infört. Men det var inte alla i partiet som uppskattade Klarics initiativ.

Samtidigt hade Klaric haft en tjänst i SD Helsingborg med motarbetades av SD-ledningen så mycket att han självmant lämnade partiet den 15 september 2010.

Klaric berättar:

När jag skickade in mitt utträde ur SD till partisekreterare Björn Söder så utgick jag från att man med omedelbar verkan skulle avregistrera mig från medlemsregistret och samtidigt radera det e-post konto dragan.klaric@sverigedemokraterna.se som jag haft under min aktiva tid inom SD.

Men det visar sig att man istället för att radera mitt e-post konto som man egentligen skulle ha gjort så väljer IT-avdelningen att på uppdrag av någon inom makteliten att ändra mitt lösenord och således förhindra mig från att komma åt e-post kontot. Orsaken till att man väljer att ändra lösenordet till e-post kontot kan ha sin orsak i att man vill ha åtkomst till e-post kontot så att man kan gå in och läsa all den kommunikation som pågick på e-postkontot.

SD:s partiledning ville av någon anledning göra sig av med Dragan Klaric. De kontaktade honom och krävde att han skulle lämna ifrån sig filmutrustningen och det inspelade materialet till SD:s riksorganisation. Klaric, som tyckte att han gjorde ett bra jobb med SD-Television och visste att han hade stöd av många, vägrade att lämna tillbaka utrustningen, den tillhörde honom vilket även de inspelade filmerna gjort då han hade upphovsrätten till dem.

När Klaric vägrade att lämna ifrån sig filmerna med hänvisning till upphovsrätten började SD:s riksorganisation skicka hotbrev till Klaric där de hotade med rättsliga åtgärder om han inte gick deras krav tillmötes.

En Johan Larsson (politisk sekreterare, underställd Söder m.fl.) skrev brev till Klaric och krävde att han skulle sluta publicera intervjuer med partiföreträdare och ställde krav på att alla inspelade filmer lämnades till riksorganisationen.

Dragan Klaric som hade lagt ut massor av filmer på två olika kanaler på YouTube, SDTelevision och DragansTV, avkrävdes på samtliga filmer. Om Dragan inte upphörde med publiceringen och inte lydde kravet på att återlämnas rubbet så skulle rättsliga åtgärder vidtas. Dragans projekt väckte enbart positiva reaktioner och varför SD-ledningen ville ta död på det kan man spekulera i. Liksom i många andra fall så har egna goda initiativ från lokala företrädare stoppats av SD-ledningen av en hel rad underliga skäl. Ingen ska få bli mer populär än narcissisterna i partitoppen.

Så fort någon i SD började bli populär så skulle den personen kväsas eller tystas. Det har varit SD-ledningens policy sedan 2005 när Åkesson och Söder tog kontrollen över partiet. Dragan Klaric var upprörd över tilltaget. Medan han fick mycket beröm av partiets gräsrötter och väljare så valde partiledningen att tysta honom och att framställa honom som en suspekt bråkmakare. Den Björn Söderska mentaliteten hade greppet om partiet och den mentaliteten innebär att den som gör något bra för partiet ska baktalas såvida han eller hon inte tillhör kretsen av invalda svågerpolitiker. Det gjorde inte Klaric. Han vara bara en god idealist som kämpade hårt för sitt parti och gjorde det bra.

Klaric var bångstyrig tyckte SD-ledningen, men i själva verket var han bara ärlig och förde dialogen med hedern i behåll. Han gjorde det som var moraliskt rätt och han vägrade att ge efter för en partiledning som använde smutsiga metoder. Men smutsigare skulle det bli.

När Klaric den 10 december 2010 skickade ett mejl till sin egen f.d. mejladress hos SD för att kontrollera om kontot var avstängt fick han ett häpnadsväckande svar tillbaka.

Någon hade olovligen lagt in ett autosvar på hans mejl och texten som skickades ut till alla som skrev till Dragan löd:

Hej,

Jag är utesluten ur partiet då jag är olämplig som företrädare för Sverigedemokraterna.

För SD Helsingborg relaterad kommunikation måste jag hänvisa till:

helsingborg@sverigedemokraterna.se

Med vänlig hälsning

Dragan Klaric

Först trodde Dragan att det var någon sjuk människa utanför partiet som hackat sig in som gjort detta. Han hade svårt att tro att SD-ledningen skulle sjunka lågt. Men det var partiledningen som låg bakom. Det var ett övergrepp mot Klaric och ett uttryck för den sjuka partikultur som implementerats i partiet och som partiledningen gjort till norm. Dragan ansåg att partiets företrädare hade gjort sig skyldiga till dataintrång, urkundsförfalskning och förtal. De fabricerade en lögn om att han hade blivit utesluten för att framställa honom i sämre dager.

richard-jomshof-sd
Richard Jomshof (f.d. Johansson) fulspelar också.

Som svar på mejlet fick Klaric ytterligare ett svar från Richard Jomshof. Han skrev:

Snälla Dragan, det är inte lite patetiskt av dig att komma här och beklaga dig med tanke på hur illa du beter dig mot allt och alla. Lägg ner.

/Richard

Mannen bakom det falska autosvaret var Richard Jomshof som inte bara svarat med lögner och förakt utan svarade lika så som den sjuka partikulturen påbjuder. Klaric polisanmälde tilltaget och ansåg att Björn Söder borde vara den skyldige eftersom han var partisekreterare och administrativt ansvarig.

Istället för att ens försöka argumentera vuxet i affären kring Klaric så startade SD en hatkampanj mot honom där några personer som var lojala till partiledningen gjorde allt de kunde för att tala nedsättande om Dragan. Men de som kände honom och hade följt hans arbete för partiet visste att han var den gode och partikvartetten Björn Söder, Mattias Karlsson, Jimmie Åkesson och Richard Jomshof var de onda och de fula. Klaric avgick med hedern i behåll.

Stig Werner

I mars 2010 lämnade gruppledaren i Karlshamn Sverigedemokraterna. Han hade framfört kritik mot partiledningens i hans tycke orimligt höga arvoden. Werner hann knappt framföra kritiken förrän partiledningen börja inleda en kampanj mot honom för att få honom tyst. Att kritisera partiledningen är inte tillåtet i SD eftersom de som kritiseras förmodligen inte är vid sina sinnens fulla bruk. Att bli kritiserad och kunna svara på kritik tillhör den politiska vardagen, men i SD får man inte framföra kritik. Werner hotades med uteslutning men valde självmant att lämna partiet. När han lämnade SD fanns en hel rad personer som redan hade avgått eller sparkats ut som gav Werner moraliskt stöd.

Dragan Klaric tillhörde dem som kommenterade Werners avhopp. Han skrev:

Då måste man ställa sig frågan, vilken chans till överlevnad har SD om alla ska tycka som partitoppen? Om partitoppen enbart omgärdar sig med likasinnade som inte ifrågasätter, som bara gör det som de blir tillsagda att göra, som inte har något eget tänkande och vågar inte sakligt kritisera.

De blir som med små barn, ett barn som inte blir tillsagt när det gör fel kommer aldrig att lära sig eller förstå om eller när det gör fel. Så om partitoppen inte blir tillsagd när den gör fel för att ingen vågar ifrågasätta dem hur ska de veta att de har gjort fel? Hur ska de lära sig av sina misstag och korrigera dem?

Nä nu anser jag att det är dags för gräsrötterna att gå samman och börja ställa krav på SD:s förtroendevalda, vi kan inte ha ett parti som är toppstyrt av en liten maktelit som inte inser sina begränsningar utan tror att de vet och kan allt.

Ska partiet överleva så kommer det att behövas göra drastiska förändringar inom partiet, för risken är annars stor att SD som ny demokrati floppar i valet 2014 och vad händer då med Sverige? Ha detta i åtanke att det är inget fel på partiet utan felet ligger i ledarskapet. SD behövs som motvikt till de andra riksdagspartierna, för SD rör om i grytan och det behövs. Men om inte SD fungerar internt hur ska det då fungera att rädda Sverige?

När Björn Söder och Jimmie Åkesson tog kontrollen över partiet

Dragan hade helt rätt. Han hade kommit fram till nästa exakt samma slutsats som många andra. Sverigedemokraternas ledarskikt består inte av normala människor, det består av omogna personer som inte är värda att leda ett parti. Det har kapat åt sig makten i ett parti som ska försvara svenskarna, men de överger de mest fundamentala principerna i det politiska arbetet. De överger och kastar ut medlemmar som har åsikter om hur partiet ska styras. De överger och kastar ut medlemmar som inte ingår i den korrumperade kretsen kring Söder och Åkesson om dessa medlemmar är kritiska till bristerna i partiledningen. Den som kritiserar svågerpolitik och maktmissbruk åker ut. De som ifrågasätter eller har åsikter om de stora arvoden som partitoppen ger åt sig själva ska tystas.

Hur har Björn Söder och Jimmie Åkesson kunnat skaffa sig en så totalitär makt över partiet? En som berättar hur det gick till är partiveteranen Johan Rinderheim som var naiv nog att gå Söders och Åkessons ärenden och sedan slängdes ut ur partiet. Han lämnade partiet innan någon uteslutning hade hunnit verkställas.

Rinderheim förklarar i tidningen Nationell Idag (okänt datum, kanske 2010/2011) när toppstyrningen i partiet inleddes:

I någon mening började den årsskiftet 2003/2004. Vid tre efterföljande årsmöten lades förslag om stadgeändringar som jag insåg syftade till maktkoncentration. Den största förändringen gällde hur man väljer styrelse. Tidigare var valberedningens förslag just bara förslag och en förhållandevis öppen historia. Det ändrades till att årsmötesdelegaterna måste antingen fälla valberednings förslag i sin helhet eller godkänna allt. I praktiken tillsätter därmed valberedningen partiets styrelse, inte årsmötet. Skåningarna dominerar både styrelse och valberedning, vilket innebär att Åkesson och Söder kan beställa den styrelse de vill ha. Eventuella kritiker i valberedningen kan man också lätt göra sig av med.

Det ironiska är ju att Sverigedemokraterna en gång bildades bland annat för att man tyckte att andra partier var för toppstyrda. Stadgeförändringarna innebar alltså ett brott med partitraditionen och självbilden som ett mer interndemokratiskt parti än andra. Man kan se det som en anpassning till andra partiers kultur, enligt min mening inte till det bättre.

johan-rinderheim

Johan Rinderheim utnyttjades av dåvarande partiledningen år 2001 för att utesluta de nationalister som bildade Nationaldemokraterna (ett parti som det inte finns mycket kvar av idag). Den antinationalistiska trenden måste alltså ha varit införd helt eller delvis redan då. Rinderheim lämnade SD 2008 och var en av sista som försvarade de etniska svenskarna och hade en klar bild av att repatriering var nödvändigt för att rädda Sverige. Exakt vad som hände före 2003 är dock ointressant i det här sammanhanget eftersom Björn Söder och Jimmie Åkesson ännu inte hade full kontroll över partiet. Det fick de först 2005 när Åkesson blev partiledare. Rinderheim försökte starta en ny rörelse, men fick bara stöd av en handfull andra uteslutna medlemmar och lade ned projektet. Istället blev han utsatt för hånfulla och rätt aggressiva kommentarer av några i kretsen kring partiledningen.

Stefan Lundkvist

Centerpartisten Stefan Lundkvist lämnade sitt gamla parti och sin post i ungdomsförbundet 2010 eftersom han hade tröttnat på den invandringsliberala andan i partiet. Han gick över till Sverigedemokraterna. Lundkvist var en väluppfostrad idealist som inte ville att Sverige skulle förstöras. Det självklara valet för honom var att gå med i SD. Han blev förbundssekreterare i SD och fullmäktigeledamot i SD Uppsala. I september 2012 hade Lundkvist kommit fram till samma sak som många andra hade kommit fram till. Toppstyrning och nepotism var en del av partikulturen. Lundkvist hade noterat hur moderpartiet tillsätter tjänster och hur det försöker påverka organisationen och tysta kritiker. Han hade sett hur Louise Erixons inflytande inte stod i proportion till kunskap eller arbetsinsats utan snarare till hennes relation med partiledare Jimmie Åkesson.

Efter en tid av våldsam propaganda från Louise Erixon om att folk i SDU borde ge stöd åt Paula Bieler istället för Gustav Kasselstrand i valet som SDU-ledare så var upprördheten mycket stor bland många. Det ansågs allmänt att Jimmie Åkesson mer eller mindre beordrat Erixon att propagera för Bieler. Erixon skulle aldrig kunna bedriva en kampanj utan att först fråga om lov. Hon är knappt kapabel att ha det omdöme som krävs för att ge stöd åt rätt person.

louise-erixon
Används som redskap för partiledningens smutsiga syften.

Många var riktigt upprörda över hur partiledningen gick till offensiv för att hindra Kasselstrand att bli SDU-ledare. Stefan Lundkvist kunde inte hålla sig. Han insinuerade att Erixon hade gått sängkammarvägen rakt in i partitoppen och på sätt och vis var det sant. Lundkvist tvingades be om ursäkt.

I november 2012 undertecknade Louise Erixon ett brev som riktade sig mot Gustav Kasselstrand. Ett brev som hon helt säkert hade fått hjälp med att skriva. Brevet var ett enda långt angrepp på SDU. Efter att SDU hade framfört försiktig kritik mot Åkesson så skrev hon på uppdrag av sin pojkvän ett brev till organisationen. Där krävde hon att Gustav Kasselstrand och William Hahne skulle avgå. Hon skrev att kritiken mot Åkesson sågs som en ”mycket aggressiv krigsförklaring”. Då undrar man förstås om Erixon eller den som har skrivit brevet är riktigt frisk. Hur kan lindrig politisk kritik vara en ”aggressiv krigsförklaring”?

louise-erixon

Här ser vi återigen hur partiledningen inte får kritiseras. Är man politiker så måste man tåla debatter, tåla kritik och kunna bemöta kritik utan att hota med ”åtgärder” eller uteslutningar.

”Den politiska och kommunikativa omognad som dessa två personer påvisat, är en stor risk både för ungdomsförbundets och moderpartiets trovärdighet”, skrev Louise Eriksson och ”kräver att Gustav Kasselstrand och William Hahne snarast avgår från sina poster i SDU”.

Det är Åkessons ord hon skriver, inte hennes egna. Precis som när Åkesson fick henne att bedriva kampanj mot Kasselstrand innan valet av SDU-ordförande så är Åkesson pappa till hat-texten mot Kasselstrand. Både kampanjen mot Bieler och brevet mot Kasselstrand och Hahne avslöjar mycket om SD-ledningens intrigmakeri och fulspel.

Stefan Lundkvist fick nog och lämnade SD i december 2012. Han förklarade sin avgång så här:

”Jag är totalt missnöjd med hur ledningen styr partiet. Det råder en skriande inkompetens och nepotism – man ser partiet som sin egen privata lekstuga, man skor sig, sina flickvänner, sina kompisar. Man ger dem uppdrag, löner och förmåner utan att bedriva en vettig politik för att förändra landet och ta över makten. Alla övriga engagerade ser man som inkräktare och farliga konkurrenter om makten.”

Knappt var kritiken framförd förrän SD-folket kring partiledningen på sedvanligt sätt inledde en förtalskampanj mot Lundkvist.

Bernt Grönblad

Nyligen var en annan förtroendevald partimedlem föremål för en massa intriger. Det var gruppledaren för SD Norrtälje, Berndt Grönblad, som hade tröttnat på ungefär samma omogna beteende som andra tröttnat på. Vi ska inte plöja igenom alla detaljer utan låter Grönblad själv tala om varför han lämnade partiet.

”SD bedriver maktkamper, går bakom ryggen på de närmaste, baktalar, förtalar och förnedrar sina partikamrater. Om folk visste vad som försiggick bakom kulisserna, skulle få gå med i SD, än mindre åta sig några förtroendeuppdrag. Jag vill ha en rak, öppen, ärlig kommunikation och göra ett gott och hederligt arbete, något som jag nu har förstått inte går inom SD. Man vill inte ha allt för kunnigt folk; det upplevs som ett hot mot rådande maktstrukturer. Det är också svårt för mig, som varit en statlig opolitisk tjänsteman under decennier, att skola om och förstå rävspelet inom politiken.”

Berndt Grönblad lämnade partiet mars 2013.

Björn Söder och Anna Wigenstorp

Som ett led i den svågerpolitiker SD-ledningen uppskattar och uppmuntrar, men som normala moraliska människor ogillar, har Björn Söder och flickvännen Anna Wigenstorp ett märkligt förhållande till varandra i partiet. Hon ersatte nyligen Björn Söder som suppleant i Region Skånes polisstyrelse. Om hon inte hade haft en personlig relation till Söder så hade hon inte blivit ersättare eftersom hon saknar kompetens för ett sådant uppdrag. Anna Wigenstorp sitter i partiets Medlemsutskott som fattar beslut om vilka som ska bli föremål för uteslutningsärenden. Björn Söder sitter i den partistyrelse som verkställer besluten.

När Sverigedemokraternas Medlemsutskott öppnade ett uteslutningsärende mot Patrik Ehn så skickades ett brev till honom med diverse anklagelser. Det var undertecknat av Anna Wigenstorp för Medlemsutskottets räkning.

Precis som i förhållandet Jimmie Åkesson och Louise Erixon där flickvännen utnyttjas eller används på ett omoraliskt sätt i partistrider så använder sig Björn Söder av sin flickvän för ungefär samma sak.

anna_wigenstorp
Anna Wigenstorp går Björn Söders ärenden i partiet.

Wigenstorp och de övriga mediokra medlemmarna i partiets Medlemsutskott är inte kapabla att göra någon bedömning i turerna kring Patrik Ehn. Den skrivelse som Anna Wigenstorp hade satt sitt namn under innehöll så mycket guilt by association och falska anklagelser mot Ehn att Anna Wigenstorp framstår som väldigt korkad.

Vi ska inte kritisera varje enskild ledamot i Medlemsutskottet, men ingen av dem har varit kapabla att gör någon som helst bedömning i fallet Ehn. Enligt säkra källor så skickade en person i partitoppen ett anonymt brev till Medlemsutskottet där Ehns musiksmak och val av böcker ifrågasattes. Det kan mycket väl ha varit Söder själv som skickade det brevet. Om det inte var han så var det sannolikt Mattias Karlsson som i ett eget brev hade kallat Ehn för nazist, vilket närmast borde vara förtal.

Anklagelserna mot Ehn är lika befängda som om man hade anklagat honom för att ha skor i Hitlers favoritfärg brunt, eller för att ha ätit Hitlers favoritmat, vegetariskt, på någon sylta i Göteborg eller kanske pratat Hitlers favoritspråk tyska med någon. Brevet som Wigenstorp undertecknade var skamligt till sitt innehåll. Medlemsutskottet är bara en grupp partilojala nickedockor som gör vad partiledningen vill och önskar. Anna Wigenstorp position i Medlemsutskottet är en följd av nepotismen i partiet och själv har hon inga som helst moraliska betänkligheter mot att ha fått sina poster som en följd av relationen med Söder. Ju högre upp i partitoppen vi tittar ju lägre är moralen. I Medlemsutskottet sitter också Therese Borg som vill att alla som ifrågasätter den ”öppna svenskheten” ska lämna partiet. Hon var också den som jagade ut partivännen Isak Nygren ur partiet.

anna-wigenstorp

Det skulle vara intressant att få veta varför Anna Wigenstorp skrev under en text med så lösa anklagelser mot Ehn. Kan du förklara det Anna Wigenstorp? Tycker du inte själv att det låter direkt löjeväckande att anklaga någon för att han länkat till sången ”Revolution” av Stefan Andersson? Inser du inte att du framställer dig mera som en idiot som undertecknar sådana texter? Du har undertecknat en anklagelse som att Ehn har beskrivit BNP i ”förhållandevis positiv anda”. Är det förbjudet att vara positiv till ett invandringskritiskt parti i andra länder även om de har en annan grundsyn än SD i vissa frågor? Ni i medlemsutskottet avkrävde Ehn på svar. Nu är det väljarnas tur att avkräva Medlemsutskottet på svar. Anna, vi citerar en del av en text från Fria Tider. Nu kräver vi att du besvarar texten och kommenterar den i varje detalj. Du tror väl inte att väljarna ska låta dig framföra massa bisarra anklagelser mot en lojal trojänare som Ehn utan att själv svara på kritiken. Är du ens kapabel att svara? Här är texten som vi vill att du kommenterar:

Bland det som läggs Ehn till last är att han ska ha uppvisat ett ”starkt intresse” för den tyska radikalkonservatismen och ”lyft fram” författarna Ernst Niekisch, Ernst von Salomon och Ernst Jünger. ”På sin blogg har han gjort en omfattande och positivt präglad genomgång av företrädare för denna ideologi, som genom sin elitism, militarism, våldsromantisering och förakt för demokratin, på avgörande punkter skiljer sig ifrån SD:s ideologi”, skriver Söder.

Den ”omfattande och positivt präglade genomgång” som Söder syftar på är en serie inlägg som Patrik Ehn skrev på sin blogg för över tre år sedan. Det är frågan om korta, helt neutralt hållna artiklar som beskriver vilka Niekisch, von Salomon och Jünger var. Några ”hyllningar” eller ideologiska ställningstaganden förekommer överhuvudtaget inte. Och om det är något som ”lyfts fram” är det författarnas antinazistiska tendenser. När det gäller Niekisch nämner Ehn att denne varnade för ett nazistiskt maktövertagande, greps av Gestapo och dömdes till livstids fängelse av nazisterna. Beträffande von Salomon skriver Ehn att denne ”kände avsmak för nazisternas brutalitet”. Samma gäller texten om Jünger, som Ehn framhåller formulerade ”djupsinnig kritik mot den stat som Hitler skapat” och var ”en inspirationskälla för konservativa anti-nazister”.

Det är fullständigt omöjligt att se artiklarna som en sympatiyttring för ”elitism, militarism, våldsromantisering” eller ”förakt för demokratin”, vilket Söder vill göra gällande. I den inledande artikeln klargör Ehn dessutom att syftet med texterna är en förhoppning att ”någon eller några lär sig lite mer om vårt södra grannlands moderna politiska historia”, och alltså inte att ta ställning för någon politisk ideologi. Den enda slutsats man kan dra av artiklarna på Ehns blogg är att Söder antingen ljuger eller har svårt för att begripa skriven svenska.

Ehn har lyft fram inte författaren Jünger utan ”ideologen och den politiske aktivisten”, skriver Söder vidare, och påstår att Ehns intresse för radikalkonservatismen ”inte är enbart akademiskt”. Som bevis för det hänvisar Söder till ett meddelande på Twitter. I det aktuella meddelandet skriver Ehn följande:

”Hoppas att första dagen på #sdu12 varit lyckad. Om ni inte kan somna riktigt än så se gärna ”102 år i Europas hjärta”.”

”Beviset” för att Ehn vill implementera mellankrigstida tysk radikalkonservatism i svensk politik visar sig alltså vid närmare påseende vara ett tips om en dokumentärfilm om Jünger, ”102 år i Europas hjärta”. Innehållet i filmen, som har visats på SVT, är dessutom fullständigt okontroversiellt.

I syfte att visa att Patrik Ehn har en ”vurm för revolutionsbegreppet” anför Söder att Ehn har länkat till trubaduren Stefan Anderssons sång Revolution, som handlar om Gustav III:s statsomvälvning. Vi uppmanar våra läsare att lyssna på sången, vilket man kan göra här. Ställ er sedan frågan om en människa vid sina sinnens fulla bruk kan tolka en länk till den sången som ”vurmande” för revolutioner. Tanken är fullkomligt absurd. Men Söder antyder ändå, med stöd av den länken och Ehns artiklar om radikalkonservatismen, att Ehn vill se en revolution i Sverige idag. Det är ”uppenbart att länkningen inte bara kan ses som ett utryck för ett historiskt eller musikaliskt intresse från Ehns sida”, skriver Söder. I själva verket var hänvisningen till sången, som Ehn gjorde i samband med kuppförsöket mot Gustav Kasselstrand förra året, ett sätt att uttrycka stöd för Kasselstrand – vars anhängare skämtsamt kallades för gustavianer, precis som Gustav III:s närmaste krets en gång i tiden. Alla som följde maktkampen inom SDU förstod innebörden av anspelningen.

Resten av texten finns att läsa här.

Nu kan väl du Anna Wigenstorp på egen hand sätta dig och skicka ett svar till Fria Tider eller hit. Kommentera brevet från Medlemsutskottet till Ehn, jämför det med innehållet i Fria Tider och skriv ett svar. Är du ens kapabel att svara? Ta annars hjälp av dem som du skrev brevet tillsammans med. Nu vet vi att du inte kommer att svara och vi vet också vad det beror på. Det bror på din totala inkompetens och på att du bara har fått din position som en följd av relationen med din pojkvän.

Vi är många som följt SD:s valkampanj 2010, röstat på och stött partiet. Ända fram tills nu. Nu är vi många som har slutat stödja partiet och det är sådana som du Anna Wigenstorp som bidrar till att vårt stöd upphör. Visst får ni nya väljare, men de gamla återkommer inte. Ett parti som kastar duktiga medarbetare på sophögen är inte värdiga representanter för svenska folket. Ju mer vi gräver i vad Björn Söder och Jimmie Åkesson har ställt till med ju mer oroade blir vi över att de har kapat ett svensknationallt parti och jagat ut alla svensknationella ur partiet. Därför måste vi lämna SD och välja bättre alternativ.

Nya allvarliga fakta om uteslutningen av Patrik Ehn har kommit fram

Nya fakta om uteslutningen av Patrik Ehn. En mer eller mindre korrumperad partistyrelse gav stöd för uteslutningen av Ehn trots att inga goda skäl för uteslutning förelåg. Patrik Ehn fick inte ens ta del av alla anklagelser innan han uteslöts. Uteslutningen av Ehn är bara ett fult maktspel från inkvisitörerna i partiledningen.

inkvisitorerna

Den vanligtvis välinfomerade nättidningen Fria Tider avslöjar nu en stor rättsröta inom Sverigedemokraterna. Långt innan Patrik Ehn och Daniel Rondslätt blev föremål för uteslutningsärende förra veckan så har partiledningen försökt fått ut Ehn ur partiet.

I januari 2012 lyckades Hanna Wigh peta Rondslätt från sin plats om politisk sekreterare – av personliga skäl. Wigh ville också få bort Patrik Ehn redan då. Bedömare anser att Wigh och några andra medlemmar gick partistyrelsens ärende och att de tillsammans hade kokat ihop något för att få ut Rondslätt och Ehn ur partiet. Detta på uppdrag av Björn Söder och Jimmie Åkesson. Men det lyckades inte.

Sedan dess har inkvisitörerna i partiledningen finslipat sin taktik för att kunna göra sig av med personer som de – av personliga och maktpolitiska skäl – inte vill ha kvar i partiet. Uteslutningen av Patrik Ehn har väckt stor ilska, inte bara för att partiet gjorde sig av med en god kraft, utan på det sätt vilket det skedde.

Fria Tider har granskat turerna kring uteslutningen och kommit fram till häpnadsveckande fakta. Det visade sig att Patrik Ehn inte gavs möjligheter att bemöta anklagelserna mot honom, vilket är det minsta krav som borde ställas när ett uteslutningsärende ska avhandlas.

Flera av anklagelsepunkterna mot honom hölls hemliga tills efter att partiet hade beslutat att Ehn skulle uteslutas som medlem i partiet. Proceduren att utesluta Patrik Ehn och Daniel Rondslätt (tillsammans med tio andra varav minst två uteslöts på helt sakliga grunder) visar upp en partistyrelse utan moral och utan betänkligheter. De 14 som godkände uteslutningen är politiker av det slag vi inte vill ha, varken i Sverige eller i Sverigedemokraterna. De har inte varit kapabla att fatta korrekta beslut och de inte varit kapabla att låta de anklagade (Ehn och Rondslätt) få ta del av anklagelserna och försvara sig. De 14 personerna som uteslöt Partik Ehn har visat vad svineri, översitteri och förakt för rättvisa är.

Ingen av dem har förmåga att tänka och ingen av dem bör representera svenskarna i politiska sammanhang. När politiska bedömare fick beskedet att Ehn hade uteslutits så ville en del knappt tro att det var sant. Det finns nämligen andra, i partitoppen, som borde uteslutas långt före Ehn. Björn Söder, Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson borde själva uteslutas eftersom de har ägnat sig åt grovt förtal av Ehn, riktat falska anklagelser mot honom och inte låtit honom ta del av alla anklagelser och inte ens få försvara sig.

När det gäller Åkesson och Söder så är det inte första gången som de begår något kan kan liknas vid övergrepp mot partimedlemmar. När Mattias From uteslöts förra året så fabricerade partiledningen falska anklagelser mot honom.

Fria Tider skriver om Ehn-fallet:

Fria Tider noterade i en ledare på söndagen att uteslutningen knappast handlar om att Patrik Ehn gjort sig skyldig till några verkliga övertramp – i stil med järnrörsskandalen på Kungsgatan – utan snarare om att SD-toppen försöker göra sig av med intern opposition. Även GT noterade i en ledare att uteslutningen handlar om att tysta interna kritiker, och Aftonbladets Lena Mellin anmärkte att Ehn knappast borde vara den första att uteslutas om SD införde en verklig nolltolerans mot personer med rasistisk bakgrund.

Sent på tisdagen, alltså mer än ett dygn efter beslutet, publicerade SD:s partisekreterare Björn Söder ett svar på den omfattande kritiken, i form av en diger lista med påstådda försyndelser som man lade Ehn till last. Flera av uppgifterna i Söders lista var nya, inte bara för oss på Fria Tider och för media i övrigt – utan även för Patrik Ehn själv.

Det visar sig nämligen att beslutet att utesluta Patrik Ehn i hög grad grundar sig på anklagelser som Ehn aldrig har fått bemöta. Fria Tider har tagit del av medlemsutskottets brev till Patrik Ehn och där saknas ett stort antal anklagelsepunkter som finns i Björn Söders text. Läs gärna den mycket kortfattade skrivelse (undertecknad av Björn Söders flickvän Anna Wigenstorp) som Ehn fick tillfälle att yttra sig över och jämför den med den långa anklagelselista som partistyrelsen sedan grundade sitt beslut på. Att utesluta en partimedlem på grunder han inte fått chansen att bemöta strider inte bara mot den självklara principen att ingen ska dömas ohörd, utan även mot partiets interna regler för hantering av personärenden. Det väcker frågan om syftet överhuvudtaget varit att utreda ärendet ordentligt, eller om man redan från början bestämt sig för att bli av med Ehn så snabbt och smärtfritt som möjligt.

Att medlemsutskottets ambition inte har varit att göra en seriös prövning blir tydligt när man granskar vissa av de punkter som ligger till grund för uteslutningen. Utskottet gör sig i flera fall skyldigt till uppenbart illvilliga och ohållbara tolkningar av helt okontroversiella texter och uttalanden från Patrik Ehn. Låt oss titta närmare på några sådana exempel.

Bland det som läggs Ehn till last är att han ska ha uppvisat ett ”starkt intresse” för den tyska radikalkonservatismen och ”lyft fram” författarna Ernst Niekisch, Ernst von Salomon och Ernst Jünger. ”På sin blogg har han gjort en omfattande och positivt präglad genomgång av företrädare för denna ideologi, som genom sin elitism, militarism, våldsromantisering och förakt för demokratin, på avgörande punkter skiljer sig ifrån SD:s ideologi”, skriver Söder.

Den ”omfattande och positivt präglade genomgång” som Söder syftar på är en serie inlägg som Patrik Ehn skrev på sin blogg för över tre år sedan. Det är frågan om korta, helt neutralt hållna artiklar som beskriver vilka Niekisch, von Salomon och Jünger var. Några ”hyllningar” eller ideologiska ställningstaganden förekommer överhuvudtaget inte. Och om det är något som ”lyfts fram” är det författarnas antinazistiska tendenser. När det gäller Niekisch nämner Ehn att denne varnade för ett nazistiskt maktövertagande, greps av Gestapo och dömdes till livstids fängelse av nazisterna. Beträffande von Salomon skriver Ehn att denne ”kände avsmak för nazisternas brutalitet”. Samma gäller texten om Jünger, som Ehn framhåller formulerade ”djupsinnig kritik mot den stat som Hitler skapat” och var ”en inspirationskälla för konservativa anti-nazister”.

Det är fullständigt omöjligt att se artiklarna som en sympatiyttring för ”elitism, militarism, våldsromantisering” eller ”förakt för demokratin”, vilket Söder vill göra gällande. I den inledande artikeln klargör Ehn dessutom att syftet med texterna är en förhoppning att ”någon eller några lär sig lite mer om vårt södra grannlands moderna politiska historia”, och alltså inte att ta ställning för någon politisk ideologi. Den enda slutsats man kan dra av artiklarna på Ehns blogg är att Söder antingen ljuger eller har svårt för att begripa skriven svenska.

Ehn har lyft fram inte författaren Jünger utan ”ideologen och den politiske aktivisten”, skriver Söder vidare, och påstår att Ehns intresse för radikalkonservatismen ”inte är enbart akademiskt”. Som bevis för det hänvisar Söder till ett meddelande på Twitter. I det aktuella meddelandet skriver Ehn följande:

”Hoppas att första dagen på #sdu12 varit lyckad. Om ni inte kan somna riktigt än så se gärna ”102 år i Europas hjärta”.”

”Beviset” för att Ehn vill implementera mellankrigstida tysk radikalkonservatism i svensk politik visar sig alltså vid närmare påseende vara ett tips om en dokumentärfilm om Jünger, ”102 år i Europas hjärta”. Innehållet i filmen, som har visats på SVT, är dessutom fullständigt okontroversiellt.

I syfte att visa att Patrik Ehn har en ”vurm för revolutionsbegreppet” anför Söder att Ehn har länkat till trubaduren Stefan Anderssons sång Revolution, som handlar om Gustav III:s statsomvälvning. Vi uppmanar våra läsare att lyssna på sången, vilket man kan göra här. Ställ er sedan frågan om en människa vid sina sinnens fulla bruk kan tolka en länk till den sången som ”vurmande” för revolutioner. Tanken är fullkomligt absurd. Men Söder antyder ändå, med stöd av den länken och Ehns artiklar om radikalkonservatismen, att Ehn vill se en revolution i Sverige idag. Det är ”uppenbart att länkningen inte bara kan ses som ett utryck för ett historiskt eller musikaliskt intresse från Ehns sida”, skriver Söder. I själva verket var hänvisningen till sången, som Ehn gjorde i samband med kuppförsöket mot Gustav Kasselstrand förra året, ett sätt att uttrycka stöd för Kasselstrand – vars anhängare skämtsamt kallades för gustavianer, precis som Gustav III:s närmaste krets en gång i tiden. Alla som följde maktkampen inom SDU förstod innebörden av anspelningen.

Hanteringen av ärendet uppvisar också andra anmärkningsvärda brister. Vissa privata epostmeddelanden som Ehn har skickat ägnas stort utrymme i partistyrelsens uttalande. Det är frågan om material som Expo har kommit över genom dataintrång. De meddelanden som partistyrelsen citerar har Expo och Expressen valt ut ur Ehns samlade epostkorrespondens, som sträcker sig över många år. Partistyrelsen förlitar sig alltså på att Expo har gjort ett rättvisande urval och inte ryckt saker ur sitt sammanhang. Det tillvägagångssättet framstår, milt sagt, som en smula naivt. Och att använda sig av sådant här material utan att först ge Ehn chansen att förklara sig är fullständigt orimligt.

Så långt Fria Tider. Nu är det inte bara Björn Söder som är en inkvisitör i partiet. Partiledningen har medvetet arbetat för att få in personer i styrelsen som går deras ärenden. Det har varit viktigare att få in personer som gör som Åkesson och Söder vill än att få in personer som besitter någon slags politisk och moralisk mognad. Det är (med några undantag) en samling personer som på alla sätt är totalt inkompetenta som befolkar SD:s partistyrelse. Hur kan 14 personer ha så låg moral att de accepterar det sjuka kontrollsystem som partiledningen har initierat där medlemmar inte ens får läsa vilka böcker de vill eller lyssna på vilken musik de vill? Hur kan 14 personer i SD:s styrelse vara så infernaliskt omoraliska att de inte låter Ehn få försvara sig mot anklagelser som i många stycken är helt befängda och baserar sig på guilt by association så det står härliga till?

Vi som har röstat på SD accepterar inte det här fulspelet. Vi accepterar inte att ni sviker svenskarna, väljarna och de egna förtroendevalda som har varit 100 procent lojala till partiet. Det är inte första gången som Björn Söder och Jimmie Åkesson har ägnat sig åt fulspel och förmodligen inte sista gången heller. Men ni har gjort det för sista gången utan att behöva stå till svars för det. Från och med nu är ni att betrakta som svikare, lika stora svikare som politikerna i sjuklövern. Fast ert svek är så mycket värre. Era väljare har trott på SD, de har litat på sina partiföreträdare och de har trott att ni i SD har arbetat för svenskarna.

Nu visar det sig att ni arbetar för er själva, för att få behålla er makt, era positioner och era löner. Ni är för dumma för att fatta att vi är många väljare som inte vill ha er i partiet och inte längre vill ha ett parti där sådana som ni finns. Ni har svikit oss, ni har burit er åt som femtekolonnare. Att Mattias Karlsson har kallat Patrik Ehn för nazist i interna brev och kallar Fria Tider för ”neofascister” betyder att ni i partiet inte är värda de poster ni har.

Det är riktigt illa när partikulturen är så sjuk om den är i SD. Ännu värre är det om ingen vågar kritisera den sjuka partikulturen och det sjuka angiverisystemet som har utvecklats. Det enda som händer om SD-vänliga bloggar är tysta med sin kritik är att det blir ännu värre kontrollsystem i SD. När Martin Kinnunen förra veckan aviserade att det kommer att bli ännu mer kontroll över vad medlemmarna har för sig på sociala medier, vilka länkar det klickar på eller vilka gilla-knappar det trycker på så är det ett uttryck för ett sjukdomstillstånd – inget annat.

Det enda som kan få slut på den sortens totalitära tendenser i SD är att be partiledningen fara åt h-e om man inte får läsa Fria Tider eller Motpol eller lyssna på Stefan Andersson. Gör revolt mot era förtryckare i partitoppen. Byt ut dem eller byt parti!

Av intresse är särskilt en kommentar under artikeln på Fria Tider. Vi återger den här i sin helhet:

För ungefär 100 år sedan publicerades Robert Michels klassiska studie om organisationer och demokrati. Michels visar hur politiker i början av deras karriärer har integritet, är genuint hederliga och jordnära. Men ju högre upp de kommer i den politiska hierarkin, desto mer tvingas de anamma de värderingar som råder längst däruppe, värderingar som oftast skiljer sig markant från de ursprungliga. Michels använde begreppet ”oligarkins järnlag” för att beskriva detta. Det synes som om Michels begrepp kan tillämpas på SD-ledningen som i vissa avseenden verkar ha tagit till sig det vänsterliberala schemat enligt vilket allt traditionellt – från Pippi, Tintin och Junger – ska beskrivas med negativa epitet. 

Ehn har veterligen inte avvikit från partiets politiska hållning, däremot tycks han i sitt privatliv ha gjort saker som ledningen inte accepterar, att jämföra med exempelvis en duktig behandlare av alkoholister, som själv tar sig ett järn på helgen utan att han för den sakens skull blir av med jobbet. Ehn har ingalunda ägnat sig åt kriminella handlingar, snarare kan hans ”brott” kopplas till åsikter, en av de grundlagsstadgade friheterna i varje demokratiskt samhälle. Genom sitt agerande kan SD bidra till att konservera en av det senmoderna samhällets sämsta tendenser, där vissa åsikter betraktas med större avsky än kriminella gärningar.

Under alla omständigheter har Ehn, Kasselstrand och Almqvist m fl uttryckt sig i ett för partiledningen ”avvikande” sätt kring frågor rörande nationalism, Palestina/Israel, ekonomi och dylikt. Kanske finns det det skäl för dessa fritänkande herrar att ta sig en rejäl funderare på att initiera ett nytt, i huvudsak internetbaserat, politiskt parti, som siktar allenast på riksdagen och för detta syfte samlar de bästa systemkritikerna med integritet och en sann frihetlig hållning.

Läs mer om affärerna i SD här:

Patrik Ehn dömdes ohörd (Fria Tider)

Samlingstråd om turerna kring Patrik Ehn

Sverigedemokraternas partistyrelse – partitoppens intrigmakare och inkvisitörer

%d bloggare gillar detta: