Kategoriarkiv: Patrik Ehn

Patrik Ehn blir medarbetare på tidningen Nationell Idag

Patrik Ehn som uteslöts ur Sverigedemokraterna för nästan ett år sedan blir nu medarbetare i tidningen Nationell Idag. Tidningen kom ut första gången 2002 och började ges ut som veckotidning 2009. I april 2010 fick tidningen presstöd, vilket kritiserades av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.

Idag är den före detta Sverigedemokraten Jimmy Windeskog (som uteslöts ur SD 2005) chefredaktör för Nationell Idag. Tidningen har också knutit till sig Mattias From som uteslöts ur Sverigedemokraterna 2012. När nu Patrik Ehn blir medarbetare så domineras tidningen av skribenter som tidigare varit medlemmar i Sverigedemokraterna.

Patrik Ehns första artikel i tidningen är en intervju med Oleg Datsishin som uteslöts ur SD förra året.

patrik-ehn1 patrik-ehn2

Vavra Suk som var ett av de tunga namnen bakom framväxten av Nationell Idag startade 2012 tidningen Nya Tider tillsammans med delar av redaktionen från Nationell Idag.

Sverige har nu två nationalistiska papperstidningar som kommer ut varje vecka.

Annonser

Patrik Ehns försvarsbrev – bemöter lögnerna från Björn Söder

Den här bloggen tycker uppriktigt synd om Patrik Ehn. Han får oss att tänka på Giordano Bruno som ställdes inför rätta av inkvisitionen på grund av sin samhällssyn. Ehn är offer för en samling undermåliga figurer i Sverigedemokraternas partistyrelse som snarast borde lämna partiet. Björn Söder och Jimmie Åkesson bör lämna skutan. Ni bör avgå – kan ni fatta det! Vi är många som inte vill ser er i partitoppen. Ni förtjänar inte att sitta där efter allt förakt ni visar nationalister. AVGÅ!

bjorn-soders-logner2

Fallet Patrik Ehn har blottlagt en allvarlig röta i Sverigedemokraterna där Björn Söder och Jimmie Åkesson är huvudansvariga. De har vaskat fram en partistyrelse som delvis består av totalt inkompetenta människor vars enda uppgift är att vara lojala till partiledningen. Det är skrämmande och än mer skrämmande är att inget uppror ännu har skett mot den totalitära partiledningen. Vi hoppas att reaktioner kommer. Patrik Ehn har skrivit ett försvarsbrev som publicerades idag på hans blogg.

Vi återger brevet i sin helhet för att visa att det är Ehn som är den gode medan SD:s partiledning med Björn Söder, Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson i spetsen bara är värda förakt.

* * *

patrik-ehns-forsvarsbrev

Försvarsbrevet

Inledning
Den 18 mars beslutade en majoritet av Sverigedemokraternas partistyrelse att utesluta mig ur partiet på grund av vad man kallar ”ideologisk avvikelse”. Den senaste veckan har varit hektisk och jag har fått ägna mycket tid åt kris- och mediehantering. Nu i stilla veckan har jag dock funnit tid att offentligt besvara de anklagelser som har riktats mot mig. I mitt svar utgår jag från de grunder som publicerades på Sverigedemokraternas hemsida i partisekreterare Björn Söders namn den 19 mars.

Övergripande synpunkter
Många av de anklagelser som räknas upp i partistyrelsens uttalande såg jag för första gången när uttalandet publicerades. Partistyrelsen valde alltså att inte ge mig chansen att bemöta alla de omständigheter som man har lagt till grund för sitt beslut. Det är inte seriöst och strider dessutom mot de regler som medlemsutskottet och partistyrelsen förväntas följa när de handlägger uteslutningsärenden. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att man aldrig hade för avsikt att ge mig någon rättvis prövning.

Partistyrelsen hävdar att beslutet att utesluta mig inte grundar sig på någon enskild omständighet av det som räknas upp i Björn Söders uttalande, utan att man istället har ”bedömt helheten”. Ingenting kunde vara längre från sanningen. Någon helhetsbedömning av var jag står ideologiskt har man inte gjort. Istället har man ur en enorm mängd privata e-postmeddelanden, bloggartiklar, samt inlägg på Twitter och Facebook, plockat ihop delar som man tycker sig kunna koppla till nazism eller extremism. Sedan har man sammanfogat dessa lösryckta uttalanden, länkar, artiklar, och så vidare, och påstått att dessa utgör en ”helhetsbild” av min politiska gärning. Mitt politiska arbete i Göteborg och Västra Götaland där jag företrätt partiet under ett flertal år utan att någon någonsin påstått att jag avvikit från partilinjen, låtsas man överhuvudtaget inte om.

Inte en enda punkt i kritiken handlar om att jag skulle ha gett uttryck för egna ideologiska övertygelser som inte stämmer överens med partiets. Det handlar uteslutande om att jag associeras med personer, böcker, filmer och sångtexter som enligt partistyrelsens mening i sin tur avviker från partiets ideologi. Traditionellt sett har vi i Sverigedemokraterna använt termen ”guilt by association” för att avfärda den här typen av anklagelser, men jag har ändå valt att i sak bemöta varje punkt i Björn Söders text nedan.

”Hyllningar till Strasser och kontakt med NPD:s ideolog”
Jag anklagas för att ha odlat en vänskap med Lennart Aae som är verksam inom det tyska partiet NPD. Det stämmer att jag umgicks med Aae då jag bodde i München 2003, alltså innan jag återinträdde i Sverigedemokraterna, men det är svårt att begripa varför en sådan kontakt skulle vara ett tecken på vad partistyrelsen kallar ”ideologisk avvikelse”.

Jag har vänner och bekanta i många olika politiska läger, och att jag umgicks med Aae betyder inte att jag sympatiserar med alla hans ståndpunkter. Partistyrelsen tycker sig emellertid kunna motbevisa detta genom att hänvisa till ett privat mejl där jag gratulerade Aae till att hans parti nått framgångar i det tyska delstatsvalet i Mecklenburg-Vorpommern 2006. Jag anser dock att man på ett personligt plan kan gratulera även politiska motståndare till framgångar, utan att dela deras politiska idéer. Vad gäller NPD har jag beskrivit att partiets trovärdighetsproblem är starkt kopplat till dess syn på Tysklands moderna historia.

Partistyrelsen påstår vidare att jag i ett mejl till Aae skulle ha ”ondgjort mig” över att Sverigedemokraterna håller en klar rågång mot extrema utomparlamentariska grupper och sagt att det är ett ”stort problem”. Det är fullständigt felaktigt. I det aktuella mejlet skriver jag att det är ett ”stort problem” att Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) i princip inte existerar och att många unga istället engagerar sig i så kallade ”fria grupper”, vilket var fallet när jag skickade mejlet för snart sju år sedan. Alla vettiga människor håller naturligtvis med mig om detta. Naturligtvis är det bättre att Sverigedemokraterna har ett ungdomsförbund som kan locka unga nationalister, än att dessa istället söker sig till grupper som exempelvis sysslar med gatuvåld. Återigen väljer man att tolka ett fullständigt okontroversiellt ställningstagande från min sida som att jag menar det rakt motsatta.

Partistyrelsen gör gällande att jag skulle ha ”hyllat” den tyske nazistiske politikern Gregor Strasser. Som ”bevis” åberopar man ett mejl som jag undertecknade ”Kamp Hell, Herr Strasser” och som kommit till Expos kännedom genom ett dataintrång i min privata e-postbox. Mejlet är emellertid autentiskt och var ett svar på ett meddelande från en person som hade undertecknat sitt mejl till mig med ”Heil Hitler”. Jag antog att det hela rörde sig om ett osmakligt skämt och valde därför att skämta bort det istället för att mer formellt förfasa mig över formuleringen. I mitt eget svar gjorde jag således en hänvisning till Strasser – en rival inom nazistpartiet som Hitler lät mörda 1934. Hade jag vetat att mina mejl skulle bli ämne för offentlig granskning hade jag naturligtvis valt ett annat sätt att hantera situationen, men endast en mycket illvillig tolkning av svaret kan göra gällande att min avsikt skulle ha varit att ”hylla” Strasser. Det här närmare åtta år gamla mejlet innehåller inga som helst ideologiska ställningstaganden från min sida, utan bara ett dåligt skämt.

Det läggs mig också till last att jag i ett inlägg på min blogg på årsdagen av De långa knivarnas natt skrivit att vi minns alla dem som fick plikta med sitt liv för sin opposition mot Hitler. Detta tolkar man som en ”hyllning” till Gregor Strasser och som att jag ”högtidlighåller minnet av en nazistisk ledare”. Det är rent struntprat. Strasser nämns överhuvudtaget inte i inlägget, och till skillnad från vad partistyrelsen vill låta påskina var det inte bara Strasser och hans anhängare som mördades under De långa knivarnas natt. Den ”opposition mot Hitler” som jag syftade på i inlägget var inte Strasser utan de konservativa antinazister som Hitler samtidigt lät mörda.

”Vurm för radikalkonservatismen och revolutionsbegreppet”
En av de anklagelser som lyfts fram i partistyrelsens uttalande är att jag skulle ha ”gjort en omfattande och positivt präglad genomgång” av företrädare för den så kallade radikalkonservatismen. I sitt uttalande använder partistyrelsen sedan detta för att antyda att jag skulle vara en extremist som föraktar demokratin och i princip vill avskaffa den genom revolution. Det är förstås en fullständigt befängd anklagelse, vilket var och en som följt mitt mångåriga arbete för Sverigedemokraterna känner till.

Vad partistyrelsen kallar ”en omfattande och positivt präglad genomgång” är i själva verket en serie mycket korta, helt neutralt formulerade, inlägg där jag presenterar tre radikalkonservativa författare: Ernst Jünger, Ernst von Salomon och Ernst Niekisch. Syftet med inläggen framgår klart och tydligt i den inledande artikeln, där jag skriver följande:

”Det hela ska förhoppningsvis leda till att någon eller några lär sig lite mer om vårt södra grannlands moderna politiska historia under den i alla aspekter rörliga mellankrigstiden.”

Det handlar alltså om folkbildning och inte om några ideologiska ställningstaganden. Jag tycker att det är viktigt att man tar del av europeisk litteratur och idéhistoria och har därför skrivit om en rad författare och kulturpersonligheter, och absolut inte bara radikalkonservativa sådana. Jag har till exempel även tagit upp författare som Arthur Rimbaud, Imre Madách och Michail Bulgakov.

Partistyrelsen utmålar radikalkonservatismen som en våldsam, antisemitisk idéströmning som stod nazismen nära. Det är en felaktig historiebeskrivning. Radikalkonservatismen präglades tvärtom av att man distanserade sig från nazismens antisemitism och rasbiologiska utgångspunkter. I mina texter lyfter jag också på punkt efter punkt fram de tre författarnas motstånd mot nazismen. Om Jünger skriver jag att han under sin tid i det ockuperade Paris umgicks med Picasso och skyddade denne från den tyska underrättelsetjänsten, att han formulerade ”djupsinnig kritik mot den stat som Hitler skapat”, samt att han var en inspirationskälla för konservativa antinazister och nära vän med de officerare som låg bakom attentatet mot Hitler den 20 juli 1944. Beträffande von Salomon betonar jag att han ”kände avsmak för nazisternas brutalitet”, och när det gäller Niekisch skriver jag att han varnade för ett nazistiskt maktövertagande, greps av Gestapo och fängslades på livstid av nazisterna.

Partistyrelsen påstår att mitt intresse för radikalkonservatismen inte är ”enbart akademiskt”, vilket jag inte kan tolka på annat vis än att man vill antyda att jag betraktar radikalkonservatismen som ett politiskt program som bör omsättas i dagens svenska politik. Detta tycker sig partistyrelsen kunna utläsa av ett meddelande jag skrivit på Twitter. Man undviker dock noga att citera innehållet. Meddelandet ifråga, som återfinns här, innehåller i själva verket bara ett tips om en totalt okontroversiell dokumentär om Ernst Jünger som sändes på SVT.

Att partistyrelsen drar häpnadsväckande långtgående slutsatser av mina litterära preferenser står alltså klart. När man även börjar granska min musiksmak blir det dock närmast komiskt. På Facebook har man funnit att jag i en statusuppdatering har länkat till Stefan Anderssons sång ”Revolution”. Stefan Andersson är en helt okontroversiell och vida uppskattad musiker från Göteborg som har skrivit många fina sånger som anknyter till svensk historia. Men partistyrelsen tolkar min länk till denna sång, som handlar om Gustav III:s statsomvälvning, som ett tecken på att jag sitter och fantiserar om väpnad revolution i Sverige och i princip drömmer om att genomföra en statskupp. Jag kan dock lugna mina läsare på den punkten. Bakgrunden till att jag överhuvudtaget länkade till sången var den maktkamp som då pågick inom partiets ungdomsförbund mellan den sittande ordföranden Gustav Kasselstrand och utmanaren Paula Bieler. Kasselstrands anhängare kallades skämtsamt för ”gustavianer” – en beteckning som en gång i tiden användes för att beskriva Gustav III:s anhängare. Länken var ett sätt att uttrycka stöd för Kasselstrand. Detta kan inte ha undgått någon, i synnerhet inte då länken gick till ett bildspel på YouTube till stöd för Kasselstrand där sången ”Revolution” användes som bakgrundsmusik.

”Starkt intresse för etnonationalistiska och neofascistiska rörelser”
Partistyrelsen klandrar mig för att ha länkat till artiklar på bloggportalen Motpol, som man beskriver som ”neofascistisk”. Till att börja med vill jag understryka något som borde vara en självklarhet. Att man länkar till en artikel från en tidning, blogg eller annan hemsida innebär inte att man ställer sig bakom allt som sägs på hemsidan ifråga. Det innebär bara att man av någon anledning funnit innehållet i artikeln man länkar till intressant, eller av någon annan anledning värt att kommentera. Det är talande att partistyrelsen aldrig diskuterar själva innehållet i de texter jag länkat till. Texterna innehåller ingenting som är olämpligt eller stötande. Motpol är dessutom ingen ”neofascistisk” bloggportal, vilket klart framgår av dess avsiktsförklaring som beskriver tankesmedjan som ”identitär och värdekonservativ”.

Detsamma gäller de bilder från en reklamsida för boken ”A Handbook of Traditional Living” som jag har ”gillat” på Facebook. Ingen av bilderna innehåller något anstötligt – eller ”neofascistiskt” som partistyrelsen påstår – och att jag gillar en bild på Facebook innebär givetvis inte att jag gillar eller rekommenderar boken ifråga, som jag överhuvudtaget inte har läst. Mattias Karlsson och flera andra sverigedemokrater har för övrigt ”gillat” bilder från samma sida på Facebook.

Samma resonemang är tillämpligt på att jag har länkat till sången ”Der Deutschen Wiegenlied” av trubaduren Frank Rennicke. Det betyder inte att jag ställer mig bakom Rennickes alla åsikter utan att jag uppskattade just den sången.

”Lyfte fram Hitlers favoritkonstnär”
Partistyrelsen försöker få det till något slags ställningstagande för nazism att jag har illustrerat ett blogginlägg med en bild av målningen ”De fyra elementen” av konstnären Adolf Ziegler, som sägs vara ”Hitlers favoritkonstnär”. Bakgrunden till att jag använde målningen som illustration var att jag hade skrivit ett blogginlägg med rubriken ”De fyra elementen” som i sin tur syftade på Sverigedemokraternas fyra bärande ideologiska element. Att tavlan jag valde målats av en konstnär som Hitler uppskattade kände jag inte till när jag skrev blogginlägget. Illustrationen av artikeln utgör inget ideologiskt ställningstagande från min sida. Den som vill veta var jag står ideologiskt gör klokt i att istället läsa själva texten i blogginlägget. Där framhåller jag att Sverigedemokraternas ideologi grundar sig på demokratisk nationalism och socialkonservatism, något som är helt oförenligt med nazism och som inte avviker från partilinjen på något vis.

”Fortsatta avslöjanden om extremismkopplingar”
Under rubriken ”fortsatta avslöjanden om extremistkopplingar” kastar partistyrelsen i slutet av sitt uttalande in ett antal citat ur min e-postkorrespondens som har publicerats av Expressen efter ett dataintrång och efter att partistyrelsen fattat sitt beslut. Det handlar om totalt fem meddelanden som hämtats ur min samlade privata korrespondens från en period som sträcker sig över tio år.

Det läggs mig till last att jag skrivit till bloggaren Oskorei på ”neofascistiska” Motpol att jag ”följer hans blogg med intresse” och att det skulle kunna vara trevligt att ses någon gång. Till detta har jag följande kommentarer: Motpol är, som redan anmärkts, inte någon ”neofascistisk” bloggportal, att följa något med intresse är inte samma sak som att hålla med om allt och att föreslå en träff för, som jag skriver i mejlet, ”lite intellektuellt utbyte och ett avbrott i dagspolitikens höstgrå lunk”, utgör inte heller någon avvikelse från Sverigedemokraternas ideologi.

Man tar också upp ett mejl där jag kommenterat en film med tyska soldater under andra världskriget, samt ett foto på en nazistflagga som skickades till mig via mejl. I det första fallet handlade det om ett rent militärt intresse, i det senare om ett försök att bemöta ett osmakligt mejl genom att skoja bort det. Partistyrelsen anser tydligen att jag istället borde ”uttryckt min avsky”. Själv tillät jag mig uppenbarligen att inta en mindre gravallvarlig attityd i min privata korrespondens, vilket man givetvis kan ha åsikter om. Några ideologiska ställningstaganden från min sida är det hursomhelst inte fråga om.

I ett annat mejl från 2009 beskriver jag Nationell Idag som ”en tidning av hög kvalitet som snart blir en veckotidning”. Att jag ansåg att Nationell Idag höll hög kvalitet utgör inget ideologiskt ställningstagande. Att se kvaliteter hos en tidning innebär, återigen, inte att man håller med om allt som står i den. Detsamma gäller det mejl där jag har länkat till en artikel på Svenska Motståndsrörelsens hemsida Patriot.nu. Artiklarna i Nationell Idag och på Patriot.nu handlade om afrikandernas situation i södra Afrika. Jag skickade dem till en god vän som jag rest tillsammans med ett flertal gånger i södra Afrika. Jag bedömde att artiklarna var av intresse i sammanhanget. Det betyder inte att jag sympatiserar med Nationaldemokraterna eller Svenska Motståndsrörelsen. Mottagaren av mejlet kan omöjligen heller ha uppfattat mig på det sättet.

”Farit med osanning och fört partiet bakom ljuset”
Jag har aldrig gjort någon som helst hemlighet av min politiska bakgrund och vare sig farit med osanning eller fört partivänner bakom ljuset. De sverigedemokrater som arbetat tillsammans med mig vet att min och partiets ideologi är densamma.

Avslutande kommentar
Politik handlar om idéer men också om makt, och jag är övertygad om att hela den här historien har sin grund i Sverigedemokraternas interna maktspel. Jag har vid sidan av mina uppdrag som gruppledare i Göteborg och Västra Götaland under många års tid varit ledamot av partiets centrala valberedning där jag är den ende representanten från Västsverige. I år ska valberedningen påbörja sitt arbete med valsedlarna till Europaparlamentet och riksdagen. Då kan det vara bekvämt för partiledningen att göra sig av med en stark och kritisk röst från västra Sverige. Sedan jag flyttade till Göteborg 2005 har jag arbetat nära den tidigare partiledaren Mikael Jansson, men även SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand som inledde sin politiska bana i SD Göteborg. Jag håller inte för otroligt att Jimmie Åkesson är rädd för att samma öde ska drabba honom som Mikael Jansson, det vill säga att SDU-ordföranden tar över som partiledare en vacker dag.

Avslutningsvis vill jag tacka för allt stöd som jag har fått från allmänheten, partikamrater och ungdomsförbundare under de här veckorna. Tre partidistrikt i Västsverige har gett mig sitt oreserverade stöd under processens gång och detsamma gäller 12 av de 13 regionpolitiker som träffades på gruppmötet i Lerum den 7 mars.

Patrik Ehn, Göteborg, dymmelonsdagen 2013

Läs mer:
Samlingstråd om Sverigedemokraterna efter uteslutningen av Patrik Ehn.

Daniel Rondslätt blev också utesluten ur SD utan goda skäl

Det har varit mycket fokus på den inkvisitoriska behandlingen av Patrik Ehn. Sverigedemokraternas Medlemsutskott och 14 personer i partistyrelsen valde att utesluta Ehn på mer eller mindre grundlösa rykten och anklagelser samt på uppgifter om hans politiska åtaganden för 20-30 år sedan. Därmed diskvalificerade sig SD för att respresentera svenska nationalister. Mindre omtalat är att även Daniel Rondslätt har blivit utesluten. Både Ehn och Rondslätt har en bakgrund i Centerpartiet.

Rondslätt blev nyligen intervjuad i Nationell Idag (papperstidningen) och förklarade där sin syn på uteslutningarna, som bekräftar det som så många andra redan har sagt. Om det fanns obetydliga skäl att utesluta Ehn så fanns det ännu mindre skäl att utesluta Rondslätt.

patrik-ehn-daniel-rondslatt-sd-goteborg2

Ehn har förtydligat att uteslutningen mot honom var en del av ett maktspel i partiet där falska argument riktades mot honom för att partiet skulle kunna bli av med en god kraft. Rondslätt ger samma bild som många andra om SD, nämligen att det är ett toppstyrt parti som åtminstone delvis är korrumperat. Rondslätt säger till Nationell Idag:

– Patrik Ehn har öppet sagt att han skulle driva linjen att kompetens går före lojalitet i sin roll som ledamot i valberedningen när det började bli dags för valsedlarna. Att det inte fick bli fler sådana här fiaskon som med William Petzäll och Lars Isovaara. Det gjorde att man kände sig tvingade att flytta på Patrik.

Rondslätt uppger att han inte var förvånad över beslutet att utesluta honom och Ehn. Partiledningen försökte redan i januari 2012 avsluta Rondslätts anställning som politisk sekreterare. Då bredrevs ett fult maktspel där Hanna Wigh var en av inkvisitörerna. Hon försökte tillsammans med Birgitta Kulvén, Jimmie Stranne, Birgit Martinsson och Tommy Larsson få bort Rondslätt. Istället vill partiledningen att Björn Söders kompis Krister Maconi skulle ta Rondslätts jobb.

Det visade sig att hela förfarandet var stadgevidrigt och att gruppledaren Patrik Ehn inte ens var kallad till det möte där Wigh försökte utesluta Rondslätt. Hanna Wigh har som tack för sin lojalitet till Söder och partiledningen fått flera viktiga poster i partiet, trots avsaknad av kompetens. Det är precis sådana metoder, svågerpolitik och nepotism, som Ehn och många andra inom SD ogillar.

Att Rondslätt nu uteslöts är en seger för de krafter i partiet som tycker att nepotism och tillsättningar av poster av lojalitetsskäl är viktigare än att personerna besitter kompetens. När Ehn signalerade att kompetens måste gå före så var hans dagar i partiet räknade.

Rondslätt uteslöts för att han har vågat säga ifrån när partiet har misskötts. Han uppfattades som obekväm av partiledningen.

Rondslätt har varit kritisk till Björn Söder som ständigt vill ändra på partistadgarna. Det har skickats ut förslag och sedan ska man gå till beslut på mycket kort tid. Beslut som Söder vill genomföra på ett par veckor ska normalt ta mycket längre tid och debatteras mer, men Söder vill hasta igenom förslagen utan att kritiska åsikter beaktas.

Kritiken mot partiledningen yttrar sig i att det saknas föreningsvana och att partiet är väldigt toppstyrt. Rondslätt säger till Nationell Idag att många i partiet bara har vana från en frimärksklubb eller att vara passiv medlem i facket. Då kan det vara irriterande att någon vill debattera eller utreda saker noga och ordentligt.

På frågan vad Rondslätt ska göra nu så svarar han att han har en del motioner som måste följas upp. Sedan får han se.

Vi hoppas att Rondslätt är medveten om att ifall han och Ehn eller några andra skulle bilda ett nytt parti så kommer de att få stort stöd, inte bara från uteslutna och missnöjda medlemmar utan från stora skaror missnöjda väljare.

Källor: Nationell idag (papperstidningen)

Samlingstråd om SD efter uteslutningen av Ehn.

Samstämmiga uppgifter om fulspel och nepotism i Sverigedemokraternas partitopp

Många som varit föremål för uteslutning utan godtagbara skäl och många som har frysts ut ur Sverigedemokraterna eller valt att lämna partiet på grund av stort missnöje med partiledningen ger nästan alltid en samstämmig bild av partiet.

Svågerpolitiken är stadfäst. Partiledningen gynnar på ett otillbörligt sätt sina egna fruar, flickvänner, familjemedlemmar eller andra närstående. De försvarar sina välbetalda tjänster genom att stöta ut personer som kan hota deras makt.

De som blir utfrysta, uteslutna eller förtalade utsätts för offentlig smutskastning av partiledningen. De förtalade får aldrig något tack eller någon uppskattning oavsett hur mycket gott de har gjort för partiet. Partiledningens metoder anses av många vara rena svineriet mot egna partikamrater.

De som leder partiet uppträder som okultiverade pampar och förtjänar inte att leda partiet. De har kapat åt sig makten på ett otillbörligt sätt genom fulspel, intriger och maktpolitik.

SD är på pappret demokratiskt, men är i själva verket minst lika toppstyrt som vilket totalitärt parti som helst.

bjorn-soder-sd-jimmie-akesson

I partiet är nepotismen inte bara accepterad och utbredd utan den är en del av den sjuka partikultur som har grundlagts främst av Björn Söder och Jimmie Åkesson. De som gynnas av den klagar inte. De tar tacksamt emot sina titlar, sina löner och sina förmåner genom att sedan förbehållslöst ge stöd tillbaka i form av krypande och underdånig tacksamhet. Partiledningens taktik är att de som erhåller tjänster eller platser i styrelser och i organisationen ska vara obrutet lojala och okritiska till sin partiledning. Det fungerar som ett mutsystem där man köper lojalitet.

De som accepterar svågerpolitik har egentligen inte i politiken att göra. De är korrupta och de är opålitliga. De är personer som saknar den moraliska styrka som behövs inom politiken. SD-ledningen köper sig stöd av människor som är svaga nog att inte kunna nej till en sådan politik.

Dragan Klaric

En av de första som tydligt sade ifrån mot både nepotism och totalitära tendenser i partiet var Dragan Klaric. Han var en av de mest entusiastiska och lojala partimedlemmar som Sverigedemokraterna har haft under överskådlig tid. Till skillnad från den välbetala partitoppen så var Klaric en idealist, en sådan person som utgör grunden för en Sverigevänlig folkrörelse. Den nytta han gjorde för partiet var otroligt stor. Genom sin blotta närvaro entusiasmerade han många och genom sitt sympatiska sätt fick han många att bli Sverigedemokrater. Det är sådana som Klaric som har fört SD framåt.

dragan-klaric
Dragan Klaric blev utsatt för fult maktspel av SD-ledningen.

Dragan Klaric initierade i början av 2009 SD-Television, som var en serie intervjuer med olika partiföreträdare. För att väljarna skulle få känna sina politiker lite bättre intervjuades många lokalpolitiker i partiet och filmerna lades sedan ut på YouTube. Klaric hade för att kunna genomföra sitt projekt inköpt filmutrustning för delvis egna pengar, insamlade pengar och för bidrag från den lokala partikassan. Utrustningen som han köpte in var hans egen, inte partiets. Det var en mycket uppskattad marknadsföringsmetod av partiet som Klaric hade infört. Men det var inte alla i partiet som uppskattade Klarics initiativ.

Samtidigt hade Klaric haft en tjänst i SD Helsingborg med motarbetades av SD-ledningen så mycket att han självmant lämnade partiet den 15 september 2010.

Klaric berättar:

När jag skickade in mitt utträde ur SD till partisekreterare Björn Söder så utgick jag från att man med omedelbar verkan skulle avregistrera mig från medlemsregistret och samtidigt radera det e-post konto dragan.klaric@sverigedemokraterna.se som jag haft under min aktiva tid inom SD.

Men det visar sig att man istället för att radera mitt e-post konto som man egentligen skulle ha gjort så väljer IT-avdelningen att på uppdrag av någon inom makteliten att ändra mitt lösenord och således förhindra mig från att komma åt e-post kontot. Orsaken till att man väljer att ändra lösenordet till e-post kontot kan ha sin orsak i att man vill ha åtkomst till e-post kontot så att man kan gå in och läsa all den kommunikation som pågick på e-postkontot.

SD:s partiledning ville av någon anledning göra sig av med Dragan Klaric. De kontaktade honom och krävde att han skulle lämna ifrån sig filmutrustningen och det inspelade materialet till SD:s riksorganisation. Klaric, som tyckte att han gjorde ett bra jobb med SD-Television och visste att han hade stöd av många, vägrade att lämna tillbaka utrustningen, den tillhörde honom vilket även de inspelade filmerna gjort då han hade upphovsrätten till dem.

När Klaric vägrade att lämna ifrån sig filmerna med hänvisning till upphovsrätten började SD:s riksorganisation skicka hotbrev till Klaric där de hotade med rättsliga åtgärder om han inte gick deras krav tillmötes.

En Johan Larsson (politisk sekreterare, underställd Söder m.fl.) skrev brev till Klaric och krävde att han skulle sluta publicera intervjuer med partiföreträdare och ställde krav på att alla inspelade filmer lämnades till riksorganisationen.

Dragan Klaric som hade lagt ut massor av filmer på två olika kanaler på YouTube, SDTelevision och DragansTV, avkrävdes på samtliga filmer. Om Dragan inte upphörde med publiceringen och inte lydde kravet på att återlämnas rubbet så skulle rättsliga åtgärder vidtas. Dragans projekt väckte enbart positiva reaktioner och varför SD-ledningen ville ta död på det kan man spekulera i. Liksom i många andra fall så har egna goda initiativ från lokala företrädare stoppats av SD-ledningen av en hel rad underliga skäl. Ingen ska få bli mer populär än narcissisterna i partitoppen.

Så fort någon i SD började bli populär så skulle den personen kväsas eller tystas. Det har varit SD-ledningens policy sedan 2005 när Åkesson och Söder tog kontrollen över partiet. Dragan Klaric var upprörd över tilltaget. Medan han fick mycket beröm av partiets gräsrötter och väljare så valde partiledningen att tysta honom och att framställa honom som en suspekt bråkmakare. Den Björn Söderska mentaliteten hade greppet om partiet och den mentaliteten innebär att den som gör något bra för partiet ska baktalas såvida han eller hon inte tillhör kretsen av invalda svågerpolitiker. Det gjorde inte Klaric. Han vara bara en god idealist som kämpade hårt för sitt parti och gjorde det bra.

Klaric var bångstyrig tyckte SD-ledningen, men i själva verket var han bara ärlig och förde dialogen med hedern i behåll. Han gjorde det som var moraliskt rätt och han vägrade att ge efter för en partiledning som använde smutsiga metoder. Men smutsigare skulle det bli.

När Klaric den 10 december 2010 skickade ett mejl till sin egen f.d. mejladress hos SD för att kontrollera om kontot var avstängt fick han ett häpnadsväckande svar tillbaka.

Någon hade olovligen lagt in ett autosvar på hans mejl och texten som skickades ut till alla som skrev till Dragan löd:

Hej,

Jag är utesluten ur partiet då jag är olämplig som företrädare för Sverigedemokraterna.

För SD Helsingborg relaterad kommunikation måste jag hänvisa till:

helsingborg@sverigedemokraterna.se

Med vänlig hälsning

Dragan Klaric

Först trodde Dragan att det var någon sjuk människa utanför partiet som hackat sig in som gjort detta. Han hade svårt att tro att SD-ledningen skulle sjunka lågt. Men det var partiledningen som låg bakom. Det var ett övergrepp mot Klaric och ett uttryck för den sjuka partikultur som implementerats i partiet och som partiledningen gjort till norm. Dragan ansåg att partiets företrädare hade gjort sig skyldiga till dataintrång, urkundsförfalskning och förtal. De fabricerade en lögn om att han hade blivit utesluten för att framställa honom i sämre dager.

richard-jomshof-sd
Richard Jomshof (f.d. Johansson) fulspelar också.

Som svar på mejlet fick Klaric ytterligare ett svar från Richard Jomshof. Han skrev:

Snälla Dragan, det är inte lite patetiskt av dig att komma här och beklaga dig med tanke på hur illa du beter dig mot allt och alla. Lägg ner.

/Richard

Mannen bakom det falska autosvaret var Richard Jomshof som inte bara svarat med lögner och förakt utan svarade lika så som den sjuka partikulturen påbjuder. Klaric polisanmälde tilltaget och ansåg att Björn Söder borde vara den skyldige eftersom han var partisekreterare och administrativt ansvarig.

Istället för att ens försöka argumentera vuxet i affären kring Klaric så startade SD en hatkampanj mot honom där några personer som var lojala till partiledningen gjorde allt de kunde för att tala nedsättande om Dragan. Men de som kände honom och hade följt hans arbete för partiet visste att han var den gode och partikvartetten Björn Söder, Mattias Karlsson, Jimmie Åkesson och Richard Jomshof var de onda och de fula. Klaric avgick med hedern i behåll.

Stig Werner

I mars 2010 lämnade gruppledaren i Karlshamn Sverigedemokraterna. Han hade framfört kritik mot partiledningens i hans tycke orimligt höga arvoden. Werner hann knappt framföra kritiken förrän partiledningen börja inleda en kampanj mot honom för att få honom tyst. Att kritisera partiledningen är inte tillåtet i SD eftersom de som kritiseras förmodligen inte är vid sina sinnens fulla bruk. Att bli kritiserad och kunna svara på kritik tillhör den politiska vardagen, men i SD får man inte framföra kritik. Werner hotades med uteslutning men valde självmant att lämna partiet. När han lämnade SD fanns en hel rad personer som redan hade avgått eller sparkats ut som gav Werner moraliskt stöd.

Dragan Klaric tillhörde dem som kommenterade Werners avhopp. Han skrev:

Då måste man ställa sig frågan, vilken chans till överlevnad har SD om alla ska tycka som partitoppen? Om partitoppen enbart omgärdar sig med likasinnade som inte ifrågasätter, som bara gör det som de blir tillsagda att göra, som inte har något eget tänkande och vågar inte sakligt kritisera.

De blir som med små barn, ett barn som inte blir tillsagt när det gör fel kommer aldrig att lära sig eller förstå om eller när det gör fel. Så om partitoppen inte blir tillsagd när den gör fel för att ingen vågar ifrågasätta dem hur ska de veta att de har gjort fel? Hur ska de lära sig av sina misstag och korrigera dem?

Nä nu anser jag att det är dags för gräsrötterna att gå samman och börja ställa krav på SD:s förtroendevalda, vi kan inte ha ett parti som är toppstyrt av en liten maktelit som inte inser sina begränsningar utan tror att de vet och kan allt.

Ska partiet överleva så kommer det att behövas göra drastiska förändringar inom partiet, för risken är annars stor att SD som ny demokrati floppar i valet 2014 och vad händer då med Sverige? Ha detta i åtanke att det är inget fel på partiet utan felet ligger i ledarskapet. SD behövs som motvikt till de andra riksdagspartierna, för SD rör om i grytan och det behövs. Men om inte SD fungerar internt hur ska det då fungera att rädda Sverige?

När Björn Söder och Jimmie Åkesson tog kontrollen över partiet

Dragan hade helt rätt. Han hade kommit fram till nästa exakt samma slutsats som många andra. Sverigedemokraternas ledarskikt består inte av normala människor, det består av omogna personer som inte är värda att leda ett parti. Det har kapat åt sig makten i ett parti som ska försvara svenskarna, men de överger de mest fundamentala principerna i det politiska arbetet. De överger och kastar ut medlemmar som har åsikter om hur partiet ska styras. De överger och kastar ut medlemmar som inte ingår i den korrumperade kretsen kring Söder och Åkesson om dessa medlemmar är kritiska till bristerna i partiledningen. Den som kritiserar svågerpolitik och maktmissbruk åker ut. De som ifrågasätter eller har åsikter om de stora arvoden som partitoppen ger åt sig själva ska tystas.

Hur har Björn Söder och Jimmie Åkesson kunnat skaffa sig en så totalitär makt över partiet? En som berättar hur det gick till är partiveteranen Johan Rinderheim som var naiv nog att gå Söders och Åkessons ärenden och sedan slängdes ut ur partiet. Han lämnade partiet innan någon uteslutning hade hunnit verkställas.

Rinderheim förklarar i tidningen Nationell Idag (okänt datum, kanske 2010/2011) när toppstyrningen i partiet inleddes:

I någon mening började den årsskiftet 2003/2004. Vid tre efterföljande årsmöten lades förslag om stadgeändringar som jag insåg syftade till maktkoncentration. Den största förändringen gällde hur man väljer styrelse. Tidigare var valberedningens förslag just bara förslag och en förhållandevis öppen historia. Det ändrades till att årsmötesdelegaterna måste antingen fälla valberednings förslag i sin helhet eller godkänna allt. I praktiken tillsätter därmed valberedningen partiets styrelse, inte årsmötet. Skåningarna dominerar både styrelse och valberedning, vilket innebär att Åkesson och Söder kan beställa den styrelse de vill ha. Eventuella kritiker i valberedningen kan man också lätt göra sig av med.

Det ironiska är ju att Sverigedemokraterna en gång bildades bland annat för att man tyckte att andra partier var för toppstyrda. Stadgeförändringarna innebar alltså ett brott med partitraditionen och självbilden som ett mer interndemokratiskt parti än andra. Man kan se det som en anpassning till andra partiers kultur, enligt min mening inte till det bättre.

johan-rinderheim

Johan Rinderheim utnyttjades av dåvarande partiledningen år 2001 för att utesluta de nationalister som bildade Nationaldemokraterna (ett parti som det inte finns mycket kvar av idag). Den antinationalistiska trenden måste alltså ha varit införd helt eller delvis redan då. Rinderheim lämnade SD 2008 och var en av sista som försvarade de etniska svenskarna och hade en klar bild av att repatriering var nödvändigt för att rädda Sverige. Exakt vad som hände före 2003 är dock ointressant i det här sammanhanget eftersom Björn Söder och Jimmie Åkesson ännu inte hade full kontroll över partiet. Det fick de först 2005 när Åkesson blev partiledare. Rinderheim försökte starta en ny rörelse, men fick bara stöd av en handfull andra uteslutna medlemmar och lade ned projektet. Istället blev han utsatt för hånfulla och rätt aggressiva kommentarer av några i kretsen kring partiledningen.

Stefan Lundkvist

Centerpartisten Stefan Lundkvist lämnade sitt gamla parti och sin post i ungdomsförbundet 2010 eftersom han hade tröttnat på den invandringsliberala andan i partiet. Han gick över till Sverigedemokraterna. Lundkvist var en väluppfostrad idealist som inte ville att Sverige skulle förstöras. Det självklara valet för honom var att gå med i SD. Han blev förbundssekreterare i SD och fullmäktigeledamot i SD Uppsala. I september 2012 hade Lundkvist kommit fram till samma sak som många andra hade kommit fram till. Toppstyrning och nepotism var en del av partikulturen. Lundkvist hade noterat hur moderpartiet tillsätter tjänster och hur det försöker påverka organisationen och tysta kritiker. Han hade sett hur Louise Erixons inflytande inte stod i proportion till kunskap eller arbetsinsats utan snarare till hennes relation med partiledare Jimmie Åkesson.

Efter en tid av våldsam propaganda från Louise Erixon om att folk i SDU borde ge stöd åt Paula Bieler istället för Gustav Kasselstrand i valet som SDU-ledare så var upprördheten mycket stor bland många. Det ansågs allmänt att Jimmie Åkesson mer eller mindre beordrat Erixon att propagera för Bieler. Erixon skulle aldrig kunna bedriva en kampanj utan att först fråga om lov. Hon är knappt kapabel att ha det omdöme som krävs för att ge stöd åt rätt person.

louise-erixon
Används som redskap för partiledningens smutsiga syften.

Många var riktigt upprörda över hur partiledningen gick till offensiv för att hindra Kasselstrand att bli SDU-ledare. Stefan Lundkvist kunde inte hålla sig. Han insinuerade att Erixon hade gått sängkammarvägen rakt in i partitoppen och på sätt och vis var det sant. Lundkvist tvingades be om ursäkt.

I november 2012 undertecknade Louise Erixon ett brev som riktade sig mot Gustav Kasselstrand. Ett brev som hon helt säkert hade fått hjälp med att skriva. Brevet var ett enda långt angrepp på SDU. Efter att SDU hade framfört försiktig kritik mot Åkesson så skrev hon på uppdrag av sin pojkvän ett brev till organisationen. Där krävde hon att Gustav Kasselstrand och William Hahne skulle avgå. Hon skrev att kritiken mot Åkesson sågs som en ”mycket aggressiv krigsförklaring”. Då undrar man förstås om Erixon eller den som har skrivit brevet är riktigt frisk. Hur kan lindrig politisk kritik vara en ”aggressiv krigsförklaring”?

louise-erixon

Här ser vi återigen hur partiledningen inte får kritiseras. Är man politiker så måste man tåla debatter, tåla kritik och kunna bemöta kritik utan att hota med ”åtgärder” eller uteslutningar.

”Den politiska och kommunikativa omognad som dessa två personer påvisat, är en stor risk både för ungdomsförbundets och moderpartiets trovärdighet”, skrev Louise Eriksson och ”kräver att Gustav Kasselstrand och William Hahne snarast avgår från sina poster i SDU”.

Det är Åkessons ord hon skriver, inte hennes egna. Precis som när Åkesson fick henne att bedriva kampanj mot Kasselstrand innan valet av SDU-ordförande så är Åkesson pappa till hat-texten mot Kasselstrand. Både kampanjen mot Bieler och brevet mot Kasselstrand och Hahne avslöjar mycket om SD-ledningens intrigmakeri och fulspel.

Stefan Lundkvist fick nog och lämnade SD i december 2012. Han förklarade sin avgång så här:

”Jag är totalt missnöjd med hur ledningen styr partiet. Det råder en skriande inkompetens och nepotism – man ser partiet som sin egen privata lekstuga, man skor sig, sina flickvänner, sina kompisar. Man ger dem uppdrag, löner och förmåner utan att bedriva en vettig politik för att förändra landet och ta över makten. Alla övriga engagerade ser man som inkräktare och farliga konkurrenter om makten.”

Knappt var kritiken framförd förrän SD-folket kring partiledningen på sedvanligt sätt inledde en förtalskampanj mot Lundkvist.

Bernt Grönblad

Nyligen var en annan förtroendevald partimedlem föremål för en massa intriger. Det var gruppledaren för SD Norrtälje, Berndt Grönblad, som hade tröttnat på ungefär samma omogna beteende som andra tröttnat på. Vi ska inte plöja igenom alla detaljer utan låter Grönblad själv tala om varför han lämnade partiet.

”SD bedriver maktkamper, går bakom ryggen på de närmaste, baktalar, förtalar och förnedrar sina partikamrater. Om folk visste vad som försiggick bakom kulisserna, skulle få gå med i SD, än mindre åta sig några förtroendeuppdrag. Jag vill ha en rak, öppen, ärlig kommunikation och göra ett gott och hederligt arbete, något som jag nu har förstått inte går inom SD. Man vill inte ha allt för kunnigt folk; det upplevs som ett hot mot rådande maktstrukturer. Det är också svårt för mig, som varit en statlig opolitisk tjänsteman under decennier, att skola om och förstå rävspelet inom politiken.”

Berndt Grönblad lämnade partiet mars 2013.

Björn Söder och Anna Wigenstorp

Som ett led i den svågerpolitiker SD-ledningen uppskattar och uppmuntrar, men som normala moraliska människor ogillar, har Björn Söder och flickvännen Anna Wigenstorp ett märkligt förhållande till varandra i partiet. Hon ersatte nyligen Björn Söder som suppleant i Region Skånes polisstyrelse. Om hon inte hade haft en personlig relation till Söder så hade hon inte blivit ersättare eftersom hon saknar kompetens för ett sådant uppdrag. Anna Wigenstorp sitter i partiets Medlemsutskott som fattar beslut om vilka som ska bli föremål för uteslutningsärenden. Björn Söder sitter i den partistyrelse som verkställer besluten.

När Sverigedemokraternas Medlemsutskott öppnade ett uteslutningsärende mot Patrik Ehn så skickades ett brev till honom med diverse anklagelser. Det var undertecknat av Anna Wigenstorp för Medlemsutskottets räkning.

Precis som i förhållandet Jimmie Åkesson och Louise Erixon där flickvännen utnyttjas eller används på ett omoraliskt sätt i partistrider så använder sig Björn Söder av sin flickvän för ungefär samma sak.

anna_wigenstorp
Anna Wigenstorp går Björn Söders ärenden i partiet.

Wigenstorp och de övriga mediokra medlemmarna i partiets Medlemsutskott är inte kapabla att göra någon bedömning i turerna kring Patrik Ehn. Den skrivelse som Anna Wigenstorp hade satt sitt namn under innehöll så mycket guilt by association och falska anklagelser mot Ehn att Anna Wigenstorp framstår som väldigt korkad.

Vi ska inte kritisera varje enskild ledamot i Medlemsutskottet, men ingen av dem har varit kapabla att gör någon som helst bedömning i fallet Ehn. Enligt säkra källor så skickade en person i partitoppen ett anonymt brev till Medlemsutskottet där Ehns musiksmak och val av böcker ifrågasattes. Det kan mycket väl ha varit Söder själv som skickade det brevet. Om det inte var han så var det sannolikt Mattias Karlsson som i ett eget brev hade kallat Ehn för nazist, vilket närmast borde vara förtal.

Anklagelserna mot Ehn är lika befängda som om man hade anklagat honom för att ha skor i Hitlers favoritfärg brunt, eller för att ha ätit Hitlers favoritmat, vegetariskt, på någon sylta i Göteborg eller kanske pratat Hitlers favoritspråk tyska med någon. Brevet som Wigenstorp undertecknade var skamligt till sitt innehåll. Medlemsutskottet är bara en grupp partilojala nickedockor som gör vad partiledningen vill och önskar. Anna Wigenstorp position i Medlemsutskottet är en följd av nepotismen i partiet och själv har hon inga som helst moraliska betänkligheter mot att ha fått sina poster som en följd av relationen med Söder. Ju högre upp i partitoppen vi tittar ju lägre är moralen. I Medlemsutskottet sitter också Therese Borg som vill att alla som ifrågasätter den ”öppna svenskheten” ska lämna partiet. Hon var också den som jagade ut partivännen Isak Nygren ur partiet.

anna-wigenstorp

Det skulle vara intressant att få veta varför Anna Wigenstorp skrev under en text med så lösa anklagelser mot Ehn. Kan du förklara det Anna Wigenstorp? Tycker du inte själv att det låter direkt löjeväckande att anklaga någon för att han länkat till sången ”Revolution” av Stefan Andersson? Inser du inte att du framställer dig mera som en idiot som undertecknar sådana texter? Du har undertecknat en anklagelse som att Ehn har beskrivit BNP i ”förhållandevis positiv anda”. Är det förbjudet att vara positiv till ett invandringskritiskt parti i andra länder även om de har en annan grundsyn än SD i vissa frågor? Ni i medlemsutskottet avkrävde Ehn på svar. Nu är det väljarnas tur att avkräva Medlemsutskottet på svar. Anna, vi citerar en del av en text från Fria Tider. Nu kräver vi att du besvarar texten och kommenterar den i varje detalj. Du tror väl inte att väljarna ska låta dig framföra massa bisarra anklagelser mot en lojal trojänare som Ehn utan att själv svara på kritiken. Är du ens kapabel att svara? Här är texten som vi vill att du kommenterar:

Bland det som läggs Ehn till last är att han ska ha uppvisat ett ”starkt intresse” för den tyska radikalkonservatismen och ”lyft fram” författarna Ernst Niekisch, Ernst von Salomon och Ernst Jünger. ”På sin blogg har han gjort en omfattande och positivt präglad genomgång av företrädare för denna ideologi, som genom sin elitism, militarism, våldsromantisering och förakt för demokratin, på avgörande punkter skiljer sig ifrån SD:s ideologi”, skriver Söder.

Den ”omfattande och positivt präglade genomgång” som Söder syftar på är en serie inlägg som Patrik Ehn skrev på sin blogg för över tre år sedan. Det är frågan om korta, helt neutralt hållna artiklar som beskriver vilka Niekisch, von Salomon och Jünger var. Några ”hyllningar” eller ideologiska ställningstaganden förekommer överhuvudtaget inte. Och om det är något som ”lyfts fram” är det författarnas antinazistiska tendenser. När det gäller Niekisch nämner Ehn att denne varnade för ett nazistiskt maktövertagande, greps av Gestapo och dömdes till livstids fängelse av nazisterna. Beträffande von Salomon skriver Ehn att denne ”kände avsmak för nazisternas brutalitet”. Samma gäller texten om Jünger, som Ehn framhåller formulerade ”djupsinnig kritik mot den stat som Hitler skapat” och var ”en inspirationskälla för konservativa anti-nazister”.

Det är fullständigt omöjligt att se artiklarna som en sympatiyttring för ”elitism, militarism, våldsromantisering” eller ”förakt för demokratin”, vilket Söder vill göra gällande. I den inledande artikeln klargör Ehn dessutom att syftet med texterna är en förhoppning att ”någon eller några lär sig lite mer om vårt södra grannlands moderna politiska historia”, och alltså inte att ta ställning för någon politisk ideologi. Den enda slutsats man kan dra av artiklarna på Ehns blogg är att Söder antingen ljuger eller har svårt för att begripa skriven svenska.

Ehn har lyft fram inte författaren Jünger utan ”ideologen och den politiske aktivisten”, skriver Söder vidare, och påstår att Ehns intresse för radikalkonservatismen ”inte är enbart akademiskt”. Som bevis för det hänvisar Söder till ett meddelande på Twitter. I det aktuella meddelandet skriver Ehn följande:

”Hoppas att första dagen på #sdu12 varit lyckad. Om ni inte kan somna riktigt än så se gärna ”102 år i Europas hjärta”.”

”Beviset” för att Ehn vill implementera mellankrigstida tysk radikalkonservatism i svensk politik visar sig alltså vid närmare påseende vara ett tips om en dokumentärfilm om Jünger, ”102 år i Europas hjärta”. Innehållet i filmen, som har visats på SVT, är dessutom fullständigt okontroversiellt.

I syfte att visa att Patrik Ehn har en ”vurm för revolutionsbegreppet” anför Söder att Ehn har länkat till trubaduren Stefan Anderssons sång Revolution, som handlar om Gustav III:s statsomvälvning. Vi uppmanar våra läsare att lyssna på sången, vilket man kan göra här. Ställ er sedan frågan om en människa vid sina sinnens fulla bruk kan tolka en länk till den sången som ”vurmande” för revolutioner. Tanken är fullkomligt absurd. Men Söder antyder ändå, med stöd av den länken och Ehns artiklar om radikalkonservatismen, att Ehn vill se en revolution i Sverige idag. Det är ”uppenbart att länkningen inte bara kan ses som ett utryck för ett historiskt eller musikaliskt intresse från Ehns sida”, skriver Söder. I själva verket var hänvisningen till sången, som Ehn gjorde i samband med kuppförsöket mot Gustav Kasselstrand förra året, ett sätt att uttrycka stöd för Kasselstrand – vars anhängare skämtsamt kallades för gustavianer, precis som Gustav III:s närmaste krets en gång i tiden. Alla som följde maktkampen inom SDU förstod innebörden av anspelningen.

Resten av texten finns att läsa här.

Nu kan väl du Anna Wigenstorp på egen hand sätta dig och skicka ett svar till Fria Tider eller hit. Kommentera brevet från Medlemsutskottet till Ehn, jämför det med innehållet i Fria Tider och skriv ett svar. Är du ens kapabel att svara? Ta annars hjälp av dem som du skrev brevet tillsammans med. Nu vet vi att du inte kommer att svara och vi vet också vad det beror på. Det bror på din totala inkompetens och på att du bara har fått din position som en följd av relationen med din pojkvän.

Vi är många som följt SD:s valkampanj 2010, röstat på och stött partiet. Ända fram tills nu. Nu är vi många som har slutat stödja partiet och det är sådana som du Anna Wigenstorp som bidrar till att vårt stöd upphör. Visst får ni nya väljare, men de gamla återkommer inte. Ett parti som kastar duktiga medarbetare på sophögen är inte värdiga representanter för svenska folket. Ju mer vi gräver i vad Björn Söder och Jimmie Åkesson har ställt till med ju mer oroade blir vi över att de har kapat ett svensknationallt parti och jagat ut alla svensknationella ur partiet. Därför måste vi lämna SD och välja bättre alternativ.

Nya allvarliga fakta om uteslutningen av Patrik Ehn har kommit fram

Nya fakta om uteslutningen av Patrik Ehn. En mer eller mindre korrumperad partistyrelse gav stöd för uteslutningen av Ehn trots att inga goda skäl för uteslutning förelåg. Patrik Ehn fick inte ens ta del av alla anklagelser innan han uteslöts. Uteslutningen av Ehn är bara ett fult maktspel från inkvisitörerna i partiledningen.

inkvisitorerna

Den vanligtvis välinfomerade nättidningen Fria Tider avslöjar nu en stor rättsröta inom Sverigedemokraterna. Långt innan Patrik Ehn och Daniel Rondslätt blev föremål för uteslutningsärende förra veckan så har partiledningen försökt fått ut Ehn ur partiet.

I januari 2012 lyckades Hanna Wigh peta Rondslätt från sin plats om politisk sekreterare – av personliga skäl. Wigh ville också få bort Patrik Ehn redan då. Bedömare anser att Wigh och några andra medlemmar gick partistyrelsens ärende och att de tillsammans hade kokat ihop något för att få ut Rondslätt och Ehn ur partiet. Detta på uppdrag av Björn Söder och Jimmie Åkesson. Men det lyckades inte.

Sedan dess har inkvisitörerna i partiledningen finslipat sin taktik för att kunna göra sig av med personer som de – av personliga och maktpolitiska skäl – inte vill ha kvar i partiet. Uteslutningen av Patrik Ehn har väckt stor ilska, inte bara för att partiet gjorde sig av med en god kraft, utan på det sätt vilket det skedde.

Fria Tider har granskat turerna kring uteslutningen och kommit fram till häpnadsveckande fakta. Det visade sig att Patrik Ehn inte gavs möjligheter att bemöta anklagelserna mot honom, vilket är det minsta krav som borde ställas när ett uteslutningsärende ska avhandlas.

Flera av anklagelsepunkterna mot honom hölls hemliga tills efter att partiet hade beslutat att Ehn skulle uteslutas som medlem i partiet. Proceduren att utesluta Patrik Ehn och Daniel Rondslätt (tillsammans med tio andra varav minst två uteslöts på helt sakliga grunder) visar upp en partistyrelse utan moral och utan betänkligheter. De 14 som godkände uteslutningen är politiker av det slag vi inte vill ha, varken i Sverige eller i Sverigedemokraterna. De har inte varit kapabla att fatta korrekta beslut och de inte varit kapabla att låta de anklagade (Ehn och Rondslätt) få ta del av anklagelserna och försvara sig. De 14 personerna som uteslöt Partik Ehn har visat vad svineri, översitteri och förakt för rättvisa är.

Ingen av dem har förmåga att tänka och ingen av dem bör representera svenskarna i politiska sammanhang. När politiska bedömare fick beskedet att Ehn hade uteslutits så ville en del knappt tro att det var sant. Det finns nämligen andra, i partitoppen, som borde uteslutas långt före Ehn. Björn Söder, Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson borde själva uteslutas eftersom de har ägnat sig åt grovt förtal av Ehn, riktat falska anklagelser mot honom och inte låtit honom ta del av alla anklagelser och inte ens få försvara sig.

När det gäller Åkesson och Söder så är det inte första gången som de begår något kan kan liknas vid övergrepp mot partimedlemmar. När Mattias From uteslöts förra året så fabricerade partiledningen falska anklagelser mot honom.

Fria Tider skriver om Ehn-fallet:

Fria Tider noterade i en ledare på söndagen att uteslutningen knappast handlar om att Patrik Ehn gjort sig skyldig till några verkliga övertramp – i stil med järnrörsskandalen på Kungsgatan – utan snarare om att SD-toppen försöker göra sig av med intern opposition. Även GT noterade i en ledare att uteslutningen handlar om att tysta interna kritiker, och Aftonbladets Lena Mellin anmärkte att Ehn knappast borde vara den första att uteslutas om SD införde en verklig nolltolerans mot personer med rasistisk bakgrund.

Sent på tisdagen, alltså mer än ett dygn efter beslutet, publicerade SD:s partisekreterare Björn Söder ett svar på den omfattande kritiken, i form av en diger lista med påstådda försyndelser som man lade Ehn till last. Flera av uppgifterna i Söders lista var nya, inte bara för oss på Fria Tider och för media i övrigt – utan även för Patrik Ehn själv.

Det visar sig nämligen att beslutet att utesluta Patrik Ehn i hög grad grundar sig på anklagelser som Ehn aldrig har fått bemöta. Fria Tider har tagit del av medlemsutskottets brev till Patrik Ehn och där saknas ett stort antal anklagelsepunkter som finns i Björn Söders text. Läs gärna den mycket kortfattade skrivelse (undertecknad av Björn Söders flickvän Anna Wigenstorp) som Ehn fick tillfälle att yttra sig över och jämför den med den långa anklagelselista som partistyrelsen sedan grundade sitt beslut på. Att utesluta en partimedlem på grunder han inte fått chansen att bemöta strider inte bara mot den självklara principen att ingen ska dömas ohörd, utan även mot partiets interna regler för hantering av personärenden. Det väcker frågan om syftet överhuvudtaget varit att utreda ärendet ordentligt, eller om man redan från början bestämt sig för att bli av med Ehn så snabbt och smärtfritt som möjligt.

Att medlemsutskottets ambition inte har varit att göra en seriös prövning blir tydligt när man granskar vissa av de punkter som ligger till grund för uteslutningen. Utskottet gör sig i flera fall skyldigt till uppenbart illvilliga och ohållbara tolkningar av helt okontroversiella texter och uttalanden från Patrik Ehn. Låt oss titta närmare på några sådana exempel.

Bland det som läggs Ehn till last är att han ska ha uppvisat ett ”starkt intresse” för den tyska radikalkonservatismen och ”lyft fram” författarna Ernst Niekisch, Ernst von Salomon och Ernst Jünger. ”På sin blogg har han gjort en omfattande och positivt präglad genomgång av företrädare för denna ideologi, som genom sin elitism, militarism, våldsromantisering och förakt för demokratin, på avgörande punkter skiljer sig ifrån SD:s ideologi”, skriver Söder.

Den ”omfattande och positivt präglade genomgång” som Söder syftar på är en serie inlägg som Patrik Ehn skrev på sin blogg för över tre år sedan. Det är frågan om korta, helt neutralt hållna artiklar som beskriver vilka Niekisch, von Salomon och Jünger var. Några ”hyllningar” eller ideologiska ställningstaganden förekommer överhuvudtaget inte. Och om det är något som ”lyfts fram” är det författarnas antinazistiska tendenser. När det gäller Niekisch nämner Ehn att denne varnade för ett nazistiskt maktövertagande, greps av Gestapo och dömdes till livstids fängelse av nazisterna. Beträffande von Salomon skriver Ehn att denne ”kände avsmak för nazisternas brutalitet”. Samma gäller texten om Jünger, som Ehn framhåller formulerade ”djupsinnig kritik mot den stat som Hitler skapat” och var ”en inspirationskälla för konservativa anti-nazister”.

Det är fullständigt omöjligt att se artiklarna som en sympatiyttring för ”elitism, militarism, våldsromantisering” eller ”förakt för demokratin”, vilket Söder vill göra gällande. I den inledande artikeln klargör Ehn dessutom att syftet med texterna är en förhoppning att ”någon eller några lär sig lite mer om vårt södra grannlands moderna politiska historia”, och alltså inte att ta ställning för någon politisk ideologi. Den enda slutsats man kan dra av artiklarna på Ehns blogg är att Söder antingen ljuger eller har svårt för att begripa skriven svenska.

Ehn har lyft fram inte författaren Jünger utan ”ideologen och den politiske aktivisten”, skriver Söder vidare, och påstår att Ehns intresse för radikalkonservatismen ”inte är enbart akademiskt”. Som bevis för det hänvisar Söder till ett meddelande på Twitter. I det aktuella meddelandet skriver Ehn följande:

”Hoppas att första dagen på #sdu12 varit lyckad. Om ni inte kan somna riktigt än så se gärna ”102 år i Europas hjärta”.”

”Beviset” för att Ehn vill implementera mellankrigstida tysk radikalkonservatism i svensk politik visar sig alltså vid närmare påseende vara ett tips om en dokumentärfilm om Jünger, ”102 år i Europas hjärta”. Innehållet i filmen, som har visats på SVT, är dessutom fullständigt okontroversiellt.

I syfte att visa att Patrik Ehn har en ”vurm för revolutionsbegreppet” anför Söder att Ehn har länkat till trubaduren Stefan Anderssons sång Revolution, som handlar om Gustav III:s statsomvälvning. Vi uppmanar våra läsare att lyssna på sången, vilket man kan göra här. Ställ er sedan frågan om en människa vid sina sinnens fulla bruk kan tolka en länk till den sången som ”vurmande” för revolutioner. Tanken är fullkomligt absurd. Men Söder antyder ändå, med stöd av den länken och Ehns artiklar om radikalkonservatismen, att Ehn vill se en revolution i Sverige idag. Det är ”uppenbart att länkningen inte bara kan ses som ett utryck för ett historiskt eller musikaliskt intresse från Ehns sida”, skriver Söder. I själva verket var hänvisningen till sången, som Ehn gjorde i samband med kuppförsöket mot Gustav Kasselstrand förra året, ett sätt att uttrycka stöd för Kasselstrand – vars anhängare skämtsamt kallades för gustavianer, precis som Gustav III:s närmaste krets en gång i tiden. Alla som följde maktkampen inom SDU förstod innebörden av anspelningen.

Hanteringen av ärendet uppvisar också andra anmärkningsvärda brister. Vissa privata epostmeddelanden som Ehn har skickat ägnas stort utrymme i partistyrelsens uttalande. Det är frågan om material som Expo har kommit över genom dataintrång. De meddelanden som partistyrelsen citerar har Expo och Expressen valt ut ur Ehns samlade epostkorrespondens, som sträcker sig över många år. Partistyrelsen förlitar sig alltså på att Expo har gjort ett rättvisande urval och inte ryckt saker ur sitt sammanhang. Det tillvägagångssättet framstår, milt sagt, som en smula naivt. Och att använda sig av sådant här material utan att först ge Ehn chansen att förklara sig är fullständigt orimligt.

Så långt Fria Tider. Nu är det inte bara Björn Söder som är en inkvisitör i partiet. Partiledningen har medvetet arbetat för att få in personer i styrelsen som går deras ärenden. Det har varit viktigare att få in personer som gör som Åkesson och Söder vill än att få in personer som besitter någon slags politisk och moralisk mognad. Det är (med några undantag) en samling personer som på alla sätt är totalt inkompetenta som befolkar SD:s partistyrelse. Hur kan 14 personer ha så låg moral att de accepterar det sjuka kontrollsystem som partiledningen har initierat där medlemmar inte ens får läsa vilka böcker de vill eller lyssna på vilken musik de vill? Hur kan 14 personer i SD:s styrelse vara så infernaliskt omoraliska att de inte låter Ehn få försvara sig mot anklagelser som i många stycken är helt befängda och baserar sig på guilt by association så det står härliga till?

Vi som har röstat på SD accepterar inte det här fulspelet. Vi accepterar inte att ni sviker svenskarna, väljarna och de egna förtroendevalda som har varit 100 procent lojala till partiet. Det är inte första gången som Björn Söder och Jimmie Åkesson har ägnat sig åt fulspel och förmodligen inte sista gången heller. Men ni har gjort det för sista gången utan att behöva stå till svars för det. Från och med nu är ni att betrakta som svikare, lika stora svikare som politikerna i sjuklövern. Fast ert svek är så mycket värre. Era väljare har trott på SD, de har litat på sina partiföreträdare och de har trott att ni i SD har arbetat för svenskarna.

Nu visar det sig att ni arbetar för er själva, för att få behålla er makt, era positioner och era löner. Ni är för dumma för att fatta att vi är många väljare som inte vill ha er i partiet och inte längre vill ha ett parti där sådana som ni finns. Ni har svikit oss, ni har burit er åt som femtekolonnare. Att Mattias Karlsson har kallat Patrik Ehn för nazist i interna brev och kallar Fria Tider för ”neofascister” betyder att ni i partiet inte är värda de poster ni har.

Det är riktigt illa när partikulturen är så sjuk om den är i SD. Ännu värre är det om ingen vågar kritisera den sjuka partikulturen och det sjuka angiverisystemet som har utvecklats. Det enda som händer om SD-vänliga bloggar är tysta med sin kritik är att det blir ännu värre kontrollsystem i SD. När Martin Kinnunen förra veckan aviserade att det kommer att bli ännu mer kontroll över vad medlemmarna har för sig på sociala medier, vilka länkar det klickar på eller vilka gilla-knappar det trycker på så är det ett uttryck för ett sjukdomstillstånd – inget annat.

Det enda som kan få slut på den sortens totalitära tendenser i SD är att be partiledningen fara åt h-e om man inte får läsa Fria Tider eller Motpol eller lyssna på Stefan Andersson. Gör revolt mot era förtryckare i partitoppen. Byt ut dem eller byt parti!

Av intresse är särskilt en kommentar under artikeln på Fria Tider. Vi återger den här i sin helhet:

För ungefär 100 år sedan publicerades Robert Michels klassiska studie om organisationer och demokrati. Michels visar hur politiker i början av deras karriärer har integritet, är genuint hederliga och jordnära. Men ju högre upp de kommer i den politiska hierarkin, desto mer tvingas de anamma de värderingar som råder längst däruppe, värderingar som oftast skiljer sig markant från de ursprungliga. Michels använde begreppet ”oligarkins järnlag” för att beskriva detta. Det synes som om Michels begrepp kan tillämpas på SD-ledningen som i vissa avseenden verkar ha tagit till sig det vänsterliberala schemat enligt vilket allt traditionellt – från Pippi, Tintin och Junger – ska beskrivas med negativa epitet. 

Ehn har veterligen inte avvikit från partiets politiska hållning, däremot tycks han i sitt privatliv ha gjort saker som ledningen inte accepterar, att jämföra med exempelvis en duktig behandlare av alkoholister, som själv tar sig ett järn på helgen utan att han för den sakens skull blir av med jobbet. Ehn har ingalunda ägnat sig åt kriminella handlingar, snarare kan hans ”brott” kopplas till åsikter, en av de grundlagsstadgade friheterna i varje demokratiskt samhälle. Genom sitt agerande kan SD bidra till att konservera en av det senmoderna samhällets sämsta tendenser, där vissa åsikter betraktas med större avsky än kriminella gärningar.

Under alla omständigheter har Ehn, Kasselstrand och Almqvist m fl uttryckt sig i ett för partiledningen ”avvikande” sätt kring frågor rörande nationalism, Palestina/Israel, ekonomi och dylikt. Kanske finns det det skäl för dessa fritänkande herrar att ta sig en rejäl funderare på att initiera ett nytt, i huvudsak internetbaserat, politiskt parti, som siktar allenast på riksdagen och för detta syfte samlar de bästa systemkritikerna med integritet och en sann frihetlig hållning.

Läs mer om affärerna i SD här:

Patrik Ehn dömdes ohörd (Fria Tider)

Samlingstråd om turerna kring Patrik Ehn

Sverigedemokraternas partistyrelse – partitoppens intrigmakare och inkvisitörer

Sverigedemokrat kallar Fria Tider för ”neofascister”.

Mattias Karlsson är mest känd för att vara den huvudsakliga författaren bakom Sverigedemokraternas senaste principprogram som antogs i november 2011. När programmet skulle antas fanns ett stort missnöje med innehållet eftersom många uppfattade det som en tydlig liberalisering av partiet.

Karlsson och den övriga SD-ledningen tog ett stort steg bort från nationalismen och ville från och med nu kalla sig socialkonservativa. Programmet antogs efter många protester där 25 procent av de närvarande inte ville godkänna det.

Bland annat kunde man läsa i programmet:

”Sverigedemokraternas nationalism är öppen och ickerasistisk. Eftersom vi definierar nationen i termer av kultur, språk, identitet och lojalitet, och inte i termer av historisk nationstillhörighet eller genetisk grupptillhörighet, så är vår nationella gemenskap öppen även för människor med bakgrund i andra nationer.”

En kritiker av programmet skrev: ”Sverigedemokraterna gör alltså en egen definition av begreppet nationalism som urholkar begreppets innebörd. När SD definierar nationalismen utesluter de alltså den historiska nationstillhörigheten som förenar oss svenskar eller andra folk i sin nationalism. När SD säger att de definierar nationen ”i termer av kultur, identitet och lojalitet”; så blir dessa begrepp helt innehållslösa om man inte lägger till ”folklig” eller något annat som relaterar till en fysisk verklighet. Vems identitet, vems språk, vems lojalitet och till vad? Istället för att definiera nationen som en historisk och kulturell gemenskap och gemensamma rötter så förnekar SD en sådan gemenskap genom att blanda in genetik i sammanhanget. Genetiken har med vetenskap och forskning att göra och varför detta nämns tycks bara bero på att man vill ta avstånd från den nationalism som tar avstamp i etnisk eller folklig grupptillhörighet, något som de allra flesta anser vara nationalism. I det här fallet borde det väl vara svensk identitet etc, men varför inte det förtydligas är svårt att förstå.”

Karlsson ville också att adopterade personer skulle räknas som ”infödda”. Han skrev:

”Som infödd svensk räknar vi den som är född eller i tidig ålder adopterad till Sverige av svensktalande föräldrar med svensk eller nordisk identitet.”

Hur kan man räkna någon som är född i ett annat land, kanske i Kina, för infödd i Sverige? Då är man född i ett annat land, men uppväxt här. Inte infödd.

Sverigedemokraternas partiledning har sedan november 2011 förtydligat att partiet står för ”öppen svenskhet” och vill att alla som inte delar den inställningen ska lämna partiet. Öppen svenskhet innebär att man överger de etniska svenskarna och anser att alla etniska grupper har samma rätt att bo i Sverige. Det innebär också att alla 600 000 muslimer med exempelvis arabiskt eller afrikanskt ursprung ska få bo kvar i Sverige i evighet. Eftersom en del medlemmar inte har fattat att SD inte längre försvarar de etniska svenskarna så har ”nolltolerans” införts. Det innebär att partiet nyckfullt sparkar ut alla som har invändningar mot den öppna svenskheten. Att försvara etnisk homogenitet i vårt eget land är inte tillåtet i SD. Att hävda att Sverige ska vara en etniskt svensk nation är inte tillåtet i SD.

Istället för att aktivt gör något för svenskarna, t.ex. svenska ungdomar som vill ha jobb och bostad så går SD i fiendens ledband och skapar en politik som bidrar till att avsvenska Sverige. SD har i praktiken samma mål som Expo som också vill göra Sverige mångetniskt. SD har inte bara ändrat karaktär kraftigt sedan de kom in i riksdagen utan de har inlett Arnstad-liknande kampanjer mot Sverigevänner utanför SD.

De senaste veckorna har de som försvarat Patrik Ehn fått veta att de är ”fascister”. Mattias Karlsson skrev tillsammans med Björn Söder ett långt brev där de försökte förklara varför de uteslöt Patrik Ehn (och Daniel Rondslätt). De framförde mängder av anklagelser, insinuationer under underliga kopplingar till musik, böcker och andra hemsidor för att framställa Ehn som en nazist. De babblade om ”neofascism” och använde sig av långsökta kopplingar som blev rena skolexemplet på hur guilt by association kan användas för att misskreditera en person, något som Expo och extremvänstern är bra på. Åtta gånger använde Karsson ordet neofascism i texten mot Ehn vilket placerar honom i samma klass som låtsashistoriken Henrik Arnstad som använde ordet minst 50 gånger, fast mot SD.

Nu är alla som kritiserar SD neofascister.

mattias-karlsson
Inte undra på att denne man misslyckades med sitt principprogram

Nu håller partiledningen på att anteckna vilka i partiet som har gett stöd till Patrik Ehn och vill att de ska lämna partiet. Björn Söder har redan hotat med nya uteslutningar och det är väl bara en tidsfråga innan de kommer. De medlemmar som är trötta på inkvisitörerna Björn Söder, Mattias Karlsson och Jimmie Åkesson borde istället lämna partiet. Vägen är öppet för att bilda ett nytt parti.

Läs mer om affärerna i SD här:

Patrik Ehn dömdes ohörd (Fria Tider)

Samlingstråd om turerna kring Patrik Ehn

Sverigedemokraternas partistyrelse – partitoppens intrigmakare och inkvisitörer

Sverigedemokraternas partistyrelse – partitoppens intrigmakare och inkvisitörer

Vissa av konflikterna i partiet har att göra med att partistyrelsen huvudsakligen består av personer som förnekar svensk etnicitet. När någon försvarar svensk etnicitet eller de etniska svenskarnas rätt till sitt eget land så kallas denne ”rasist”, detta trots att de etniska svenskarna före ca 1970 utgjorde nästan 100 procent av befolkningen. Partiet har infört något som kallas ”öppen svenskhet” och den får inte ifrågasättas. Öppen svenskhet går ut på att det inte är tillåtet att hävda att Sverige är svenskarnas land utan man måste tycka att det är bra att andra etniska grupper blir ”svenskar”.

Sverigedemokraterna bidrar därmed till att radera ut vår egen etnicitet och skapa ett mångetniskt samhälle. De vägrar ens att erkänna svenska folkets rätt till sitt eget land. Sverigedemokraterna är inget parti för den som till att Sverige ska tas tillbaka för SD kommer aldrig att göra det. Istället kommer SD att bekämpa alla som vill att Sverige ska tas tillbaka. Den senaste raden av uteslutningar som kulminerade i uteslutningen av Patrik Ehn visar med önskvärd tydlighet att svenskarna är värda ett bättre parti än Sverigedemokraterna. SD försvarar inte svenskarna, de försvarar det mångetniska Sverige. Vi kan inte acceptera ett sådant svek!

Personerna som sitter i partistyrelsen har intresse för politik, men knappt någon av dem vill erkänna det svenska folkets rätt till sitt eget land. Om du tror att SD kan åstadkomma några verkliga förbättringar av politiken i Sverige så ska du läsa det här.

Efter en hastig granskning av styrelsemedlemmarnas åsikter så fram går det att de allra flesta försvarar ett mångetniskt Sverige och knappt någon vill ha ett Sverige med ungefär samma etniska sammansättning som Sverige hade före ca 1970.

partistyrelsen-sverigedemokraternaPartistyrelsen

Presidium: Jimmie Åkesson, Jonas Åkerlund. Carina Herrstedt. Ledamöter: Björn Söder, Mattias Karlsson, Richard Jomshof, Tony Wiklander, Sven-Olof Sällström, David Lång, Johnny Skalin, Marie Edenhager, Therese Borg, Hanna Wigh. SDU-representant i styrelsen är Gustav Kasselstrand. Suppleanter är Mikael Jansson Mattias Bäckström-Johansson, Markus Weichel, Magnus Olsson, Julia Kronlid, Fredrik Eriksson, Pavel Gamov.

* * *

Jimmie Åkesson, Sölvesborg, Partiordförande

Jimmie Åkesson har varit partiledare sedan 2005 och är den som synts och hörts mest i olika sammanhang. Under åren har han gjort flera bra framträdanden i debatter och i riksdagen som visar att han på många sätt är en bra politiker.

Åkesson är en liberal politiker och inte en nationalist även om han inbillar sig att han är det. Han saknar känsla för sitt eget folk och var redan från början en politisk karriärist – ingenting annat. Han gick med i SD på grund av partiets EU-politik, inte på grund av partiets invandringspolitik – det har han själv betonat flera gånger.

Han är den som personifierar partiet och som ledare får han ofta beröm av sina egna, och även av andra utomstående som tycker att han ger ett bra intryck, att han är lugn och sansad. Men om man analyserar vad han säger så finns det inte något som pekar på att SD har för avsikt att åtgärda våra allvarliga demografiska problem. Istället gör SD allt för att undvika att komma med konkreta förslag på lösningar eftersom sådana förslag skulle strida mot partiets bisarra idé om ”öppen svenskhet” och ”nolltolerans”. Öppen svenskhet är ett begrepp som infördes för att ge invandrare av annan etnicitet en känsla av att de kan bli en del av vår nation. Samtidigt som SD förordar ”öppen svenskhet” erkänns inte de etniska svenskarnas rätt till sitt eget land.

SD har inte för avsikt att stoppa invandringen för att hindra det pågående befolkningsutbytet. De vill inte heller återflytta alla de fjärrinvandrare som kommit till Sverige utan att den politiken har förankrats bland folket. Istället anser de att invandringen ska fortsätta och att Sverige ska ta emot FN-flyktingar från jordens alla krisområden. Dock i mindre omfattning än tidigare. SD-ledningen bestämde sig före valet 2010 för att låta kristna från Mellanöstern få företräda partiet. Jimmie Åkesson var en av personerna bakom förslaget. Partiledningen gjorde klart att samarbetet med irakier och andra Mena-kristna skulle ske inte bara i Södertälje utan i alla kommuner där det finns kristna från Mellanöstern – nästan samtliga kommuner i Sverige. De som allra hårdast försvarade samarbetet med irakierna var Jimmie Åkesson, Tommy Hansson, Carina Herrstedt, Sven-Olof Sällström, Christoffer Jonsson och Erik Almqvist. En vanligt förekommande kritik mot beslutet var att många tyckte det var underligt att SD kunde samarbeta med andra etniciteter, men inte med etniskt medvetna svenskar.

”Jag är öppen för det, en flyktinginvandring av kristna från Irak, men vi kan inte ta emot alla kristna i Irak på en gång, de är väldigt många, men visst kan vi ta vårt ansvar.” (Jimmie Åkesson 2010)

Observera att Åkesson sade det i det fördolda, det var inte meningen att det skulle komma ut. Irakierna filmade allt själva och det var därför Åkessons löften kunde avslöjas. Det här hade varit en stor skandal i vilket parti som helst, men i det toppstyrda SD var det få som vågade framföra kritik mot Åkesson. De skulle sannolikt bli uteslutna om de vågade göra det. Istället visade Åkesson vilken ful fisk han är som delar ut löften på det här sättet. Om inte irakierna hade filmat allt, så hade ingen trott på att Åkesson hade avgivit löften om att importera fler irakier.

Jimmie Åkesson medverkade i en debatt med Lars Adaktusson i TV8 i april 2010 och fick frågor om demografiska förhållanden i Sverige. Åkessons svar bekräftade bilden av SD och honom som ovilliga att lösa några demografiska problem.

Adaktusson: – Vill ni värna svenskarna genom att sätta stopp för aborterna?
Åkesson: – Nej, det är inte någon orsak över huvud taget.
Adaktusson: – Betyder det att Sverigedemokraterna välkomnar fler barn även i muslimska familjer i Sverige?
Åkesson: – Ja, om man bor i Sverige och har ett svenskt medborgarskap så välkomnar vi naturligtvis alla barn, det viktiga är att barnen som växer upp i Sverige också får bli en del av det svenska samhället.
Adaktusson: – Om det blir fler muslimer genom att det föds fler muslimska barn så välkomnar ni det?
Åkesson: – I vårt samhälle så kommer människor, andra tredje generationens invandrare att assimileras i det svenska samhället, vi kommer att skapa möjligheter för människor som föds i t.ex. invandrarfamiljer att bli en del av det svenska samhället, till skillnad från den regering som vi ser idag.
Adaktusson: – …och då gör det ingenting att de här barnen växer upp i muslimska hem?
Åkesson: – Vilken trosuppfattning man har tror jag inte har så stor betydelse, Sverige är ett väldigt sekulariserat samhälle. Om vi ser till att det förblir så, så har det ingen betydelse.

Åkesson är alltså mycket tydlig med att han inte vill värna om svenskarna och att han inte har något emot att muslimerna förökar sig i Sverige på svenskarnas bekostnad. För en person som värnar om Sverige och svenskarna är Åkessons svar totalt oacceptabla.

Under landsdagarna 2011 sade Åkesson:

”Givetvis är det så att en hel del svenskar har sin bakgrund i andra länder, i andra kulturer. Det är vi väl medvetna om, det måste inte göra någon vare sig mer eller mindre svensk för den delen. Det intressanta för oss, det är inte var man kommer ifrån ursprungligen eller vilken hudfärg man har eller vilken skostorlek som passar ens fötter för den delen. Det är inte det som är det viktiga, svenskheten sitter inte i skinnet, den sitter i ditt beteende och i dina värderingar och låt oss alltid i alla sammanhang vara mycket tydliga med det.”

För Åkesson är det helt ointressant om befolkningen i Sverige består av exempelvis afrikaner eller svenskar. På något annat sätt går det inte att tolka vad han säger. Åkesson fick stora applåder för uttalandet som bekräftade det som kritikerna redan sagt, att SD struntar totalt i de etniska svenskarna. Alla är välkomna. Åkesson har inte ens en uppfattning om att svenskarna faktiskt är ett folk och att Sverige i mitten av 1960-talet var nästan 100 procent homogent. Sverige var till 100 procent svenskarnas land.

När Jimmie Åkesson gästade Göran Rosenberg i programmet ”Rosenberg” i TV4 den 15 november 2012 så visade han sig vara mycket bortkommen i det ämne som han och partiet borde behärska bäst. När Rosenberg frågar Åkesson om det finns etniska svenskar så svarar han:

– Det är inte politik tycker jag, jag tycker inte att det är så intressant för mig att göra den analysen, jag kan inte svara på det, det beror på vad man väger in i begreppet etnicitet helt och hållet. Vissa vill ju göra det i princip synonymt med, som ett samlingsbegrepp för kultur och religion och språk och sådana saker medan andra menar att i etnicitetsbegreppet så vägs det också in biologiska egenskaper och att man då som i USA gör det nästan synonymt med rasbegreppet.

Rosenberg upprepar: – Finns det etniska svenskar?
Åkesson svarar: – Det finns en grupp människor som har bott här väldigt länge som man skulle kunna betrakta som etniska svenskar alldeles säkert, men det är nog ganska få nu levande människor med svensk nationell identitet, som kan betraktas som det, möjligtvis, det beror på vad du väger in i begreppet.
Rosenberg: – Så egentligen säger du att det finns inga etniska svenskar som betydande grupp i Sverige?
Åkesson: – Jag är inte så insatt i de frågorna så jag kan avgöra…
Rosenberg: – Det här tillhör ju era kärnfrågor att definiera vad som är nationen och svenskheten och den svenska nationen….
Åkesson: – Vi definierar inte nationen utifrån etnicitet och därför tycker jag inte att det är politiskt intressant utan det får vetenskapen analysera om de tycker det är spännande.

Först säger Åkesson att han inte vet vad etnicitet är men uppenbarligen vet han vad det inte är eftersom han säger att partiet inte definierar nationen utifrån etnicitetsbegreppet. Och det är just för att SD inte bryr sig om etnicitet och de etniska svenskarna som deras politik om ”öppen svenskhet” är så farlig. De medverkar till att göra Sverige mångetniskt eftersom de inte bryr sig de etniska svenskarna. De etniska svenskarna är det folk som äger Sverige, som har rätten till vårt land. Just här vi har den gordiska knut som SD aldrig lyckats lösa eller förklara trots att det är så enkelt. Och just deras ovilja att försvara det svenska folket är vad som framkallar ilska och irritation bland många Sverigevänner. Åkessons svar bevisar att han är en politiker, inte en tänkare och definitivt inte en nationalist. Han resonerar som en liberal.

Det svenska folket består av människor som i båda led har rötter i Sverige eller i Norden. De etniska svenskarna är människor som har sina rötter i Sverige eller i andra delar av Norden. De talar oftast germanska språk, men kan också ha rötter i våra östra grannländer, exempelvis i Baltikum eller Finland där icke-germanska språk talas. Det kan också finnas släktskap långt bak i tiden med andra folk i Nordvästeuropa, t.ex. holländare, skottar, tyskar eller andra som under århundradenas lopp har kommit till vårt land som kvalitetsinvandrare i begränsat antal tyskar. Läs mer här!

Om man har menafolk eller andra folk av icke-europeiskt ursprung i sina släktled så är man inte etnisk svensk. Det borde Åkesson ändå fatta, men på något sätt är frågan för komplicerad för honom och det kan bero en ovilja att se etniciteten som betydelsefull. Om man är etniskt blind så svarar man som Åkesson gör.

Sverigedemokraterna har övergivit de etniska svenskarna enbart för att de inte lyckats förstå eller kunnat förklara vilka vi är. Åkessons tal om ”öppen svenskhet” är ett resultat av brist på kunskap och känsla för det egna folket. Åkesson klappjakt på ”etnonationalister” är lika idiotisk som okunskapen om vilka vi är. Sverige har i alla tider varit ett etnonationalistiskt land och den som försvarar vår etnicitet är inte rasist, vilken en del totalt okunniga människor inbillar sig. Att försvara det svenska folket och de etniska svenskarnas rätt till sitt land är legitimt och självklart.

Statsminister Tage Erlanders självklara insikt om vårt folk är bara ett av många exempel på en etnonationalism som var helt självklar för de flesta innan det mångetniska giftet slog rot i Sverige. Erlander sade 1965:

”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden”.

Åkesson kanske ser Tage Erlander som rasist. Vad värre är Åkessons införande av ”nolltolerans” där sanningar om de etniska svenskarnas rätt till sitt get land inte ska få framföras. Då ska man uteslutas. Åkesson har blivit en lysenkoist och det är väldigt allvarligt.

Jonas Åkerlund , Stockholm, Vice partiordförande

Jonas Åkerlund är begravningsentreprenör till yrket, men har inte gjort något väsen av sig alls. En vanlig medborgare eller sympatisör till SD har knappt hört talas om honom. Det är så tyst att man undrar om han är i livet. Är det inte meningen att riksdagsmän ska sätta spår i form av utspel, debatter och annat så att väljarna kan hitta till partiet eller till sin riksdagsman? Ska de inte säga något klokt som lockar väljare eller väcker debatt om vilken farlig väg Sverige är inne på? Enligt en före detta partikollega från moderaterna, som Åkerlund var medlem i 1988-1991 så var han en skicklig debattör. Av det har vi inte sett ett spår trots att han är riksdagsman.

Jonas Åkerlund har gjort sig mest känd för att ha öppnat ett uteslutningsärende mot Jimmy Windeskog för att han kritiserade partikollegan Tony Wiklanders lämplighet i partiet – eftersom Wiklander har en adoptivdotter från Indien.

Carina Herrstedt , Landskrona, Andre vice partiordförande

Carina Herrstedt är mest känd för att ha misslyckats med det mesta hon har gjort i politiken. Efter att SD fick stora lokala framgångar i kommunvalet 2006 låg dörren öppen för ytterligare framgångar 2010. Men efter att SD Landskrona, där Carina Herrstedt hade stort inflytande, trampade luft och inte uträttade någonting av betydelse i den av mångkultur hårt drabbade kommunen så gick partiet tillbaka i kommunvalet 2010. SD hade ingen politik och inga verktyg för att lösa stadens allvarliga problem.

Det enda möjliga verktyget för att lösa problem av det slag som Landskrona drabbats av är att införa ett repatrieringsprogram för att få så många fjärrinvandrare som möjligt att lämna orten och Sverige. Men SD har ingen politik för att rädda Sverige, så oavsett hur många röster de får kommer de inte att göra något annat än att möjligen minska invandringen. Den demografiska utvecklingen kräver en radikalare politik och ett återflyttningsprogram. Allt annat är nationellt självmord. Istället gav Carina Herrstedt och SD Landskrona stöd till partiets inviter till irakier och skrev på sin hemsida 2010: ”Dessa Irak flyktingar, en del av dem är medlemmar i SD, har anpassat sig till det svenska samhället precis enligt SD:s politik. De har assimilerats väl och vill göra rätt för sig… De vill kämpa för ett bättre Sverige, precis som SD.”

Enligt Helsingborgs Dagblad är Carina Herrstedt dömd för förtal tre gånger, men likväl återfinns hon på ledande positioner i partiet. Bedömare anser att lojaliteten till Åkesson har var avgörande för hennes karriär. I jämförelse med de nyligen uteslutna Daniel Rondslätt och Patrik Ehn så är hon en mycket inkompetent politiker och helt vilsen i viktiga frågor. Hon tillhör det liberala klustret i partiet och röstar alltid som Åkesson och Söder i alla viktiga frågor.

Björn Söder, Kristianstad, Partisekreterare

Björn Söder är den koleriske inkvisitören som älskar att utesluta folk ur partiet av hygieniska skäl. Ideologiska avvikare ska städas ut som ohyra oavsett om de verkligen är avvikare eller bara vanliga människor med självständiga kloka åsikter och även om de följer partilinjen lojalt. Redan 2001 uppstod en konflikt i partiet där Björn Söder, Jimmie Åkesson och partiledaren Mikael Jansson var inblandade. Ett antal personer hade sparkat igång aktiviteter och fått fart på ett då nästan lamslaget SD. Flera personer uteslöts av Mikael Jansson och en infiltratör vid namn Tommy Funebo. De som uteslöts hade framgångsrikt skapat flera starka lokalavdelningar och bidragit till att lyfta partiet till en högre nivå. År 2008 avslöjade Björn Söder maktspelet bakom uteslutningarna och hur fult SD agerade mot utbrytarpartiet Nationaldemokraterna (ND). Vad Söder sade framgår av videon här.

År 2001 uteslöts ett antal personer från SD och bildade Nationaldemokraterna. De som bildade ND ansåg att SD hade övergivit de nationella hjärtefrågorna och blivit menlöst. En av dem som orsakade splittringen var Johan Rinderheim. Hans erkännande finns i en ljudupptagning. Själv blev han senare tvingad bort från partiet av Jimmie Åkesson och Björn Söder efter att han framfört kritik mot dem. De fabricerade då ihop ett antal svepskäl för att kunna utesluta Rinderheim (som avgick innan uteslutningen hann verkställas). Redan tidigt så visade Söder och Åkesson att de inte tål kritik och att den som kritiserar dem ska uteslutas. Det använder partiet som ett redskap för sig själva och sina egna maktsträvanden, inte som ett verktyg för att rädda landet.

På det hemliga möte som hölls i november 2008 avslöjade Björn Söder sina och SD:s djupt ohederliga, omoraliska och fula arbetsmetoder, samma fula metoder som de använder än idag. Så här sade Söder om hur de bekämpade ND med fulspel:

Björn Söder: ”Det fanns en uttalad policy från partiledningen, om än inte nedskriven, det fanns en policy att vi skulle ställa upp överallt där vi kunde för att hindra ND från att nå mandat, därför att de har alltid legat efter oss hela tiden och kopierat oss överallt där vi var, dom ville också givetvis komma in och få styrka genom att få ekonomiska resurser och liknande. Det fanns en uttalad policy från ledningen att, oavsett om vi inte hade (kandidater) t.ex. så i valet 2002 så skenskrev vi, eller vi skrev folk på listorna vi hade alltså inte kandidater, men vi skrev ändå bara för att stoppa dom, därför att vi visste att skulle dom få dom här baserna, vilket dom har nu i Södertälje, så visste vi, att då blir vi aldrig av med dom heller så att de fanns en uttalad policy från partiledningens sida”

Partiledningen under dåvarande ledaren Mikael Jansson utvecklade den här taktiken och hela partistyrelsen involverades i de osmakliga arbetsmetoderna. Frågan är inte bara hur omoraliskt det var av SD att bara sätta upp skyltdockor på listorna, med enda syfte att försöka stoppa ND. Frågan är varför så många i SD:s partiledning deltog i ett så smutsigt och djupt omoraliskt sätt att arbeta med politik på.

Rinderheim utnyttjades politiskt av Jimmie Åkesson, Björn Söder och Mikael Jansson för att motarbeta ND, men han var för dum att fatta det och gick rakt i fällan för deras ohederliga metoder. Rinderheim hotades med uteslutning för partiskadlig verksamhet även om han formellt avgick själv innan beslutet om hans uteslutning hade tagits. Björn Söder och Jimmie Åkesson har sedan fortsatt med arbetsmetoder som är lika osmakliga som de alltid varit när de har intrigerat och uteslutit folk.

Många uteslutningar som har skett under de senaste åren har baserat sig på rena lögner. Mattias From som uteslöts 2012 av obegripliga skäl blev så upprörd över lögnerna att han polisanmälde SD. Men det hjälpte inte.

Så här skrev From på sin hemsida:

Det är ingen överdrift att säga att de senaste dagarna varit minst sagt tunga för mig. Inte minst efter att jag tvingats lämna SD efter allt arbete jag lagt ned de senaste åren på att bygga upp SD Kungsbacka. En tidigare partikamrat har även gått ut i massmedia och huggit en i ryggen med rena lögner och förtal. I detta inlägg tänkte jag redogöra lite närmare för just den händelsen och de åtgärder jag vidtagit, därav namnet på detta inlägg.

I mitt senaste inlägg nämnde jag att en anmälan om förtal lämnats in från mig mot partiets pressekreterare Martin Kinnunen. Detta pågrund av några av de uttalanden han gjort i massmedia i samband med uteslutningen av mig. De citat jag reagerade starkast över var dessa:

”Det som aktualiserade detta var en text som lades upp på Froms hemsida där han ställde sig bakom konspiratoriska och antisemitiska idéer om att Sverigedemokraterna styrs av judar och ja, väldigt märkliga konspiratoriska idéer”
– Martin Kinnunen till Sveriges Radio Halland.

”Det är olika saker som kommer fram. Men Mattias From är ideologiskt avvikande och hör helt enkelt inte hemma i SD. Det handlar bland annat om en text han publicerade på sin hemsida där han ger stöd åt antisemitiska konspirationsteorier som att judar styr och kontrollerar SD, säger Martin Kinnunen, pressansvarig för Sverigedemokraterna.”
– Martin Kinnunen till Norra Halland.

Kinnunen påstår att jag i den text som ligger till grund för uteslutningen av mig ”ställt mig bakom” antisemitiska idéer om att SD styrs av judar. Jag har ALDRIG varken uttryckt eller gett stöd åt den typen av åsikter. Att citera en person utan att ta ställning till dennes uttalande innebär INTE att jag ”ställer mig bakom” uttalandet i fråga. Det har jag också tydligt förklarat i det försvarsbrev jag skickade in till partiet efter att ärendet väcktes i våras.

Trots detta går Kinnunen ut i massmedia med rena lögner och förtal mot mig. Något som allvarligt skadat mitt anseende. Jag har inget personligt emot Martin Kinnunen och jag är verkligen ingen person som anmäler folk i vrede eller på lösa grunder. Men när han fällde dessa djupt osanna uttalanden om mig i massmedia kände jag mig tvungen att markera och försvara mig. Jag är därför beredd att vidta de rättsliga åtgärder som kommer att krävas för att få upprättelse om inte Kinnunen ber om ursäkt och går ut och tar tillbaka sina uttalanden…

Martin Kinnunen anses vara Expos man i SD. Även Jimmie Åkessons flickvän Louise Erixon är Facebook-vän med Daniel Pool på Expo.

En hel rad andra personer har uteslutits på fullständigt lögnaktiga, påhittade eller konstruerade lögner från partiledningen. Listan är lång, för lång för att kunna redovisas här.

När Patrik Ehn, Daniel Rondslätt och tio andra uteslöts så var det i flera fall rena bagateller som de uteslöts för. Möjligen var det befogat i ett par fall. Daniel Rondslätt visste inte ens varför han uteslutits. Mot bakgrund av det fulspel som SD bedrivit mot SDU-ledaren Gustav Kasselstrand kan man misstänka att SD vill minska stödet till Kasselstrand genom att utesluta sympatisörer till honom. Mattias From, Daniel Rondslätt och Patrik Ehn har stött Kasselstrand och när det gäller Ehn så hade han en plats i den valberedning som ska föreslå kandidater till riksdagsvalet 2014. SD ville ha bort honom från den platsen. Det här är typiska Söder-metoder och ett fult maktspel även om Söder vill göra gällande att det handlar om något annat.

Efter kritiken mot uteslutningen av Patrik Ehn m.fl. så tvingades partiet skriva en förklaring om skälen till uteslutningen av Ehn. Texten var undertecknad Björn Söder men hade satts samman av Mattias Karlsson. Det var en hel del bisarra anklagelser som riktades som riktades mot Ehn och innehållet var ett skolexempel på hur man staplar falska anklagelser mot någon genom Guilt By Association.

Innehållet i det kraftigt överbearbetade brevet väckte delvis ett löjets skimmer. Bloggaren Solguru skrev så här.

”Sluta skylla på ”ideologisk avvikelse” när ni vill utesluta folk ni känner er hotade av. Hela partiet (och ganska många utanför) vet att det handlar om andra saker, och ni matar hatkampanjen mot er själva genom att spela med i massmedias fradgetuggande åsiktsförföljelser. Förföljelser som dessutom riktar sig mot era egna väljare och er egen medlemsbas. Att i den situation där SD idag befinner sig gå ut med att man samlar information om obekväma medlemmar i syfte att slänga ut dem ur det politiska parti de (av allt oklarare orsaker) valt att ta stora risker för, är moralisk totalkollaps. Betydligt mer så än någon ”ideologisk avvikelse”. Läs hela texten här!

Patrik Ehn har anklagats av Sverigedemokraterna för att ha läst böcker av Ernst Jünger. Istället för att låta Ehn läsa vilka böcker han vill så går Björn Söder/Mattias Karlsson till angrepp mot både Jünger och Ehn. Söder/Karlsson skriver:

”I Patriks Ehns fall är det dock inte författaren Jünger som har lyfts fram i ett positivt ljus utan ideologen och den politiske aktivisten. Ideologen och den politiskt verksamme Ernst Jünger, som Ehn framförallt intresserat sig för, har knappast fått något brett erkännande. Hans våldsbejakande idéer med starka inslag av antisemitism, militarism, övermänniskoideal och demokratiförakt låg på avgörande punkter mycket nära de tyska nazisternas. Så nära att nazisterna erbjöd honom en plats i den tyska Riksdagen. Att Jünger tackade nej till den platsen har lyfts fram som ett bevis på hans antinazism, vilket till viss del är sant. Värt att känna till är dock att Jüngers antinazism inte grundade sig på en kritik mot diktatur, förtryck och våld som sådant utan emot att nazisterna inte utövade våldet på ett tillräckligt förfinat sätt och inte var tillräckligt elitistiska.”

Istället för att som en normal människa skita i vilka böcker andra läser så gör den sverigedemokratiska inkvisitionsdomstolen en stor sak av att Ehn har läst fel bok. Därmed ska han dömas till uteslutning. Men det stannar inte vid det. Ehn hade också lyssnat på ett musikstycke kallat ”Revolution” av Stefan Andersson som ingår i en historisk teater som Andersson uppträder med. Inkvisitörerna Söder/Karlsson skriver:

”Den 25 april 2012 lade Ehn på sin facebookstatus upp texten ”Konservativ revolution” tillsammans med en länk till sången ”Revolution” av Stefan Andersson som handlar om Gustav III:s militärkupp mot det dåvarande parlamentariska styret. Sången innehåller strofer som:

”Ja, denna politik som förs den söndrar och förstör Och det är min plikt – min skyldighet – att detta ändra på. Jag tänker inte stå här och se på. Ett ord – skrivet i blod – Revolution (…) ladda era vapen – ladda dem med skarpa skott. Låt stridsropen eka mot dem som skövlat och förrått. Ett ord – skrivet i blod – Revolution”

Att länka till en sång som behandlar en del av Sveriges historia är naturligtvis inte problematiskt i sig självt. När Ehn med sin extremistiska och revolutionära politiska bakgrund och sin vurm för den våldsorienterade radikalkonservatismen lägger upp just denna sång och dessutom kommenterar länken med det politiska utropet: ”Konservativ Revolution!”, så är det dock uppenbart att länkningen inte bara kan ses som ett utryck för ett historiskt eller musikaliskt intresse från Ehns sida.”

Här är musikstycket av Andersson:

Vidare så anklagas Ehn för att ha länkat till annan musik som Söder/Karlsson inte gillar och till ”fascistiska” hemsidor. På klassiskt inkvisitoriskt vis haglar anklagelserna mot Ehn för att han velat lyssna på någon musik eller läsa någon artikel på hemsida som inte godkänts av SD. Visst, Ehn har läst artiklar på nazistiska sidor, men bara för att man gör det betyder inte det att man automatiskt sympatiserar med nazism – Ehn gillar inte nazism. Lika lite som man sympatiserar med sossarna om man läser Aftonbladet. Om det är förbjudet att läsa valfria texter i valfria tidningar i SD så ska man lämna partiet, inte stödja det.

Texten som Söder och Karlsson har satt samman är fylld av inkvisitoriska anklagelser och Guilt By Association så det står härliga till. De avslutar med en varning och ett hot till andra sverigedemokrater: ”Men om det finns sverigedemokrater, som efter att ha tagit del av denna redogörelse fortfarande finner det acceptabelt med ideologiska avvikelser av den art som Ehn har uppvisat, vill vi uppmana dem att allvarligt fundera över om Sverigedemokraterna är rätt parti för dem.”

Söder/Karlsson skriver att Ehn har ”Starkt intresse för etnonationalistiska och neofascistiska rörelser.
Av innehållet på Patrik Ehns blogg samt hans facebook och twitterkonto framgår att han har ett starkt intresse för diverse etnonationalistiska och neofascistiska rörelser. Även om han sällan går så långt som till direkta hyllningar, beskrivs extrema rörelser såsom NPD, BNP och de italienska neofascisterna i förhållandevis positiva anda.”

Söder/Karlsson skulle säkert vilja utesluta Ehn för att han uppskattade vår gamle socialdemokratiske statsminister Tage Erlander som, liksom hela den svenska befolkningen vid den här tiden, var ”etnonationalister”. Att försöka framställa etnonationalism som något obskyrt är vad SD-ledningen har gjort i flera år nu. Det är svårt att begripa varför eftersom etnonationalism är det naturliga och egentliga tillståndet i de europeiska nationalstaterna. Det som gloablisterna vill förstöra. Att SD går samma väg som extremisten Peter Sutherland som vill göra de europeiska nationalstaterna mångetniska är på ett sätt förvånande, men när man tittar på hur stor okunskapen är i partiet är det bara att inse fakta. SD är lika stora förrädare som vilka liberaler som helst.

Sutherland är bara en av många som vill slå sönder den etniska homogeniteten och det är alarmerande att SD intar en liknande position. Söder/Karlsson står här på samma sida som Expo, Bonnierpressen, multikulturalisterna, extremvänstern och de liberala tankesmedjorna som allihop vill slå sönder nationalstaterna genom att splittra befolkningarnas nationella identiteter. Om Söder/Karlsson inte har fattat det så har det inte fattat någonting och då är de precis lika okunniga som Jimmie Åkesson. Och då förstår vi bättre varför partiet inte vill försvara de etniska svenskarna.

Skrivelsen från Söder/Karlsson är inkvisitorisk och fylld av skit. Vi ska inte ödsla tid på att kommentera alla dumheter utan tror att alla förnuftiga människor inser det bisarra i de inkvisitoriska anklagelserna mot Ehn. Värst är kanske slutraderna i texten där Söder/Karlsson indirekt hotar andra sverigedemokrater med uteslutning om de inte accepterar uteslutningen av Ehn.

Inte ett enda uppskattade ord fanns med om Ehn trots hans mångåriga lojala insatser för partiet.

Mattias Karlsson, Lund

Mattias Karlsson är huvudförfattare till Sverigedemokraternas partiprogram och den som sett till att partiet fortsatt kursen åt det mera liberala hållet. Här kommer kritik mot delar av programmet som vi hittade en annan blogg. Efter att han läst den kan vi nog instämma:

I principprogrammet skriver man:

”Sverigedemokraternas nationalism är öppen och ickerasistisk. Eftersom vi definierar nationen i termer av kultur, språk, identitet och lojalitet, och inte i termer av historisk nationstillhörighet eller genetisk grupptillhörighet, så är vår nationella gemenskap öppen även för människor med bakgrund i andra nationer.”

Sverigedemokraterna gör alltså en egen definition av begreppet nationalism som urholkar begreppets innebörd. När SD definierar nationalismen utesluter de alltså den historiska nationstillhörigheten som förenar oss svenskar eller andra folk i sin nationalism. När SD säger att de definierar nationen ”i termer av kultur, identitet och lojalitet”; så blir dessa begrepp helt innehållslösa om man inte lägger till ”folklig” eller något annat som relaterar till en fysisk verklighet. Vems identitet, vems språk, vems lojalitet och till vad? Istället för att definiera nationen som en historisk och kulturell gemenskap och gemensamma rötter så förnekar SD en sådan gemenskap genom att blanda in genetik i sammanhanget. Genetiken har med vetenskap och forskning att göra och varför detta nämns tycks bara bero på att man vill ta avstånd från den nationalism som tar avstamp i etnisk eller folklig grupptillhörighet, något som de allra flesta anser vara nationalism. I det här fallet borde det väl vara svensk identitet etc, men varför inte det förtydligas är svårt att förstå. SD avståndstagande till ”genetisk” grupptillhörighet kan möjligen ha varit ett sätt att markera mot ”Svenskarnas Parti” som försöker göra genetik av invandringspolitiken på ett sätt som väcker avsmak mera än sympati. Men oavsett orsak och sammanhang så blir det malplacerat här.

När magasinet Fokus frågade Nils Gustaf Labba, verksamhetsledare på Samiskt informationscentrum, om vem som är same blev svaret följande:

– Usch, vilken besvärlig fråga. Det finns ett enkelt svar att den som känner sig som same också är det. Men det är också en fråga om etnicitet. Man kan till exempel inte konvertera till same.

– Varför inte det?

– Det handlar om ursprung och om blodsband. Man måste vara av samisk börd för att vara same.

En same och många andra folk i vår omvärld, särskilt alla folk som kan kallas naturfolk och som inte tvingats överge sin stam- eller nationstillhörighet, skulle inte gilla SD formuleringar som är ett avståndstagande från den folkliga nationalismen. Det är inte farligt att tala om blodsband och gemensamma rötter, varken för etniska minoriteter eller för oss svenskar. Vi har en historia av gemensamma rötter som är unik och som enbart har varit positiv, även om många politiska korrekta idag inte förmår begripa det. Det socialdemokratiska folkhemsbygget hade inte varit möjligt utan en homogen nation.

Ur principprogrammet:

”Vi inser till exempel att det i vissa fall är nödvändigt att låta en stat omfatta flera nationer och att vissa nationer med hävdvunnen, historisk rätt till det territorium de bebor saknar realistiska förutsättningar att kunna skapa och upprätthålla en egen stat. Närliggande exempel på detta är den svenska statens relation till de samiska och tornedalsfinska nationerna samt till den finlandssvenska minoritet som idag lever inom den finska statens ramar. Lösningen på dylika situationer bör vara att de nationer som befinner sig i minoritet inom den stat som de tillhör undantas från allmänna assimileringssträvanden och ges långtgående kulturell autonomi. Denna autonomi får dock inte i något avseende stå i motsats till allmänna rättsprinciper, grundläggande mänskliga rättigheter eller demokratiska principer.”

Det innebär att SD accepterar samernas rätt till sin identitet för att de saknar förutsättningar att kunna skapa en egen stat, men inte vill erkänna samma förhållande till oss svenskar för att vi redan har en egen stat. Kan det tolkas på något annat sätt?

Ur principprogrammet:

”Som infödd svensk räknar vi den som är född eller i tidig ålder adopterad till Sverige av svensktalande föräldrar med svensk eller nordisk identitet.”

Sverigedemokraterna väljer att räkna adoptivbarn som infödda svenskar trots att deras bakgrund är väldigt olika och trots att de finns en stor kluvenhet bland många adoptivbarn om den egna identiteten. Möjligen är principprogrammet fel forum för vilken politik som ska accepteras när det gäller internationella adoptioner, men det vore på sin plats om SD ville hjälpa till att avbryta denna omoraliska människohandel. I de tre-fyra första partiprogrammen från SD fanns ingen acceptans för internationella adoptioner, men av någon anledning så har SD valt att tillåta sådana adoptioner trots att det bästa vore att förbjuda dem.

I principprogrammet talar man mycket om mångkulturalism och invandring. Det ser ut som partiet har ansträngt sig för att invandring från främmande kulturer ska kunna fortsätta även i framtiden, om än i reducerad form.

Ur principprogrammet:

”Ju mer en invandrares ursprungliga identitet och kultur skiljer sig ifrån den svenska nationens och ju större gruppen av invandrare är, desto svårare blir assimileringsprocessen. Detta är en av de primära orsakerna till att Sverigedemokraterna förespråkar en begränsad och långsiktigt ansvarstagande invandring, i synnerhet ifrån länder där kulturen och värdegrunden starkt avviker ifrån den svenska.”

Frågan är varför man vill förespråka ens en begränsa invandring från främmande kulturer, när man borde stänga dörren för en sådan invandring helt och hållet.

Ur principprogrammet:

”Sverigedemokraterna motsätter sig inte invandring, men menar att invandringen måste hållas på en sådan nivå och vara av en sådan karaktär att den inte utgör ett hot mot vår nationella identitet eller mot vårt lands välfärd och trygghet.”

Själva begreppet invandring bör omprövas helt och hållet och ifrågasättas som fenomen. Invandring är ingen naturlag som inte går att kontrollera, åtgärda eller stoppa. Det land eller folk som utsätts för yttre påtryckningar av folk som vill invandra eller organisationer och företag som uppmuntrar sådan invandring måste ha rätt att slå tillbaka och säga stopp. Under hela 1970-talet försvarade vänstern naturfolk och nationer i tredje världen från att utsättas för västerländska mark- och företagsuppköp, invandring av främlingar och gav stöd till dessa folks rätt till sin egen nationella självständighet. Var det inte samer, så var det aborginers eller indianers rättigheter man stred för. Idag är den kampen död och nu handlar de bara om att vänstern vill fylla upp alla vita nationer med så många icke-vita människor som möjligt. Gränser ska suddas ut och folk ska blandas upp. Det är den bistra verkligheten som en del inte vågar sätta ord på.

Ur principprogrammet:

”Flyktinginvandringen bör vara begränsad till en mindre mängd kvotflyktingar som uppfyller kraven i FN:s flyktingkonvention och som endast beviljas tillfälliga uppehållstillstånd under den period som de livshotande konsekvenserna av den konflikt eller naturkatastrof man har flytt ifrån varar. Flyktingpolitiken skall annars primärt vara inriktad på att hjälpa flyktingar på plats, i krisområdenas närhet. Detta ger oss förutsättningar att nå de allra mest nödlidande och medför dessutom att vi kan hjälpa betydligt fler flyktingar för samma summa pengar jämfört med en modell där stora grupper av flyktingar hjälps i Sverige.”

När Sverigedemokraterna väljer att finna sig i att ta emot en FN-kvot av flyktingar är det en eftergift för den politiska korrektheten. Partiet borde istället föreslå att vi lämnar FN och att Sverige inte tar emot några kvotflyktingar alls, då sådana istället kan placeras på andra håll i världen till ett billigare pris. Genom att år efter år acceptera kvotflyktingar binder vi ris åt egen rygg och minskar möjligheten att förbli en svensk nation även i framtiden. Se på Södertälje som tog emot ”några få” flyktingar på 1970-talet, idag är situationen i kommunen alarmerande när den första skaran förökat sig mer än infödda svenskar och fått hit sina anhöriga.

Sverigedemokraterna hade åtminstone kunnat framhålla att flyktingar som Sverige tillfälligt tar emot (för återplacering senare) aldrig ska kunna få stanna i Sverige permanent eller någonsin kunna bli svenska medborgare.

Ur principprogrammet:

”Reglerna för anhöriginvandring måste vara utformade på ett sådant sätt att de inte bidrar till att skapa ökad segregation eller andra sociala och ekonomiska problem.”

Anhöriginvandring är en oändlig invandring. Den upphör aldrig om man accepterar den. Att ens tala om regler i det här sammanhanget är tveksamt eftersom all anhörighetsinvandring borde upphöra automatiskt om invandringen näst intill upphör från främmande kulturer. När man talar om anhöriginvandring har man redan omedvetet anpassat sig till de begrepp som präglar den extrema invandring vi har idag.

Ur principprogrammet:

”Att av ekonomiska skäl tvingas stanna i ett land där man inte trivs och inte vill leva är destruktivt för såväl landet som för den enskilde individen. Ett aktivt och generöst stöd skall därför ges till de invandrare som önskar återvända till sina hemländer.”

Det har visat sig att invandrare inte reser hem frivilligt i någon större utsträckning även om man ger dem generöst stöd. Alla frivilliga åtgärder för att förmå dem att flytta med är helt meningslösa. Det krävs istället en mer handfast politik och ett viss mått av tvångsåtgärder. Man kan exempelvis meddela en viss grupp av människor som kommit hit som asylanter att deras uppehållstillstånd (och eventuellt medborgarskap) nu kommer att omprövas eftersom det är möjligt att resa hem igen. Staten erbjuder (eller påbjuder) dem vissa humant uppställda villkor som de måste följa. Det är bra för asylanterna att få komma hem och viktigast av allt är att det är bra för den svenska nationen att bli i fas med sig själv igen.

Det mest anmärkningsvärda i principprogrammet är att de talas mycket om invandring, men ingenting om hur man ska rädda den svenska nationen på lång sikt. Inte ett ord om någon politisk inriktning för att kunna höja de svenska födelsetalen och inga åtgärder ens i idéform för att höja den allmänna moralen, öka familjebildningen och förbättra tillvaron för barnfamiljer. Man konstaterar att familjen är viktig, men ingenstans ser man tecken på en vilja att göra något åt det trasiga Sverige som bokstavligt talat sjunker.

Front National föreslog en gång att varje hel och stabil familj borde skaffa ett eller flera barn extra och få stöd för det. Med det ville de säga att det är bättre att nativiteten höjs i bra familjer som satsar seriöst på familjebildning med inriktning på ett livslångt äktenskap. Stockholm är den huvudstad i världen som har flest singelhushåll och en av de städer där man skjutit upp sin första graviditet till långt över de trettio. Det är inte bra, folk bör av en hel rad skäl bilda familj tidigare i livet dels för att då hinna skaffa fler barn och för att barn som föds av unga föräldrar inte i samma utsträckning som barn som föds av äldre föräldrar får sjukdomar av olika slag.

Situationen är alarmerande även om det inte syns i vardagen på annat sätt än att fler främlingar vandrar på våra gator för varje år som går. Familjedelen i programmet illustrerades med ett fint foto av en barnfamilj (det var ett bra grepp att använda foton.) När ryska myndigheter bedrev en kampanj för nativitetsökning illustrerade man sin kampanj med familjer som hade tre barn eller fler för att visa vad som behövs för att rädda Ryssland från sitt demografiska öde.

Här släpar SD efter rejält och om partiet inte lyfter fram ämnet så kanske ingen annan heller gör det. Partiets uppgift borde vara att gå i spetsen för en folkupplysningskampanj om sambandet mellan livsstil och sjunkande nativitet och hjälpa till att hitta vägar till en livsstil som höjer nativiteten. Det kommer att innebära färre kvinnor i karriären och fler kvinnor som är hemma med barnen längre och de kommer att vara bra för samhället. Men om ingen bryr sig om att nativiteten sjunker så kommer den fortsätta att sjunka. SD borde på allvar ta ett grepp om detta så snart det är möjligt. Läget är akut.

Utan att fördjupa sig i alla detaljer i det programmet så antogs det senaste principprogrammet i november 2011. Programmet var väldigt ojämnt och hade stora kvalitetsbrister med antogs ändå med 128 röster mot 25 och 7 nedlagda.

Mattias Karlsson har skapat ett innehållslöst program som inte ens visar en ansats till att vilja rädda Sverige. Det viktigaste som ett program borde innehålla finns inte med. Det är liberalerna i SD som kokat ihop den här soppan med Karlsson som chefskock. Det smakar inget vidare.

Från en annan blogg läser vi:

”Landsmötet 2011 röstade för att adopterade barn ska anses vara infödda svenskar. Det är en märklig formulering som tillsammans med många andra formuleringar borde ha gjort att mötet skickade programmet på återremiss, men så skedde inte trots bristerna. De förtroendevaldas brist på förmåga att hitta enkla fel i programmet stod väldigt klar och visade att även den genomsnittlige förtroendevalde inte har några invändningar mot att programmet är odugligt som verktyg för att rädda Sverige.”

Det enda Mattias Karlsson har åstadkommit är ett program som inte leder till några dramatiska förbättringar av läget i Sverige om det skulle genomföras. Det viktigaste saknas. De som attraheras av ett program utan mening är sådana som inte vill, vågar eller kan förstå vilken politik vi skulle behöva för att svenskarna ska överleva som folkgrupp.

Richard Jomshof, Karlskrona

Richard Jomshof har en liberal bakgrund och har tidigare varit förespråkare för ett svenskt medlemskap EU. Jomshof var en av dem som såg till att den mycket udda personen Tommy Hansson kunde bli chefredaktör på SD-Kuriren. Tommy Hansson är medlem i ”Unification Church”, en sällsynt extrem sekt som vill att alla raser ska blanda sig och ordnar därför massvigslar mellan olika etniska grupper. Kyrkans mål är att bilda en världsregering som styrs av kyrkans medlemmar.

Innan Tommy Hansson kom till SD var han chefredaktör för den liberala tidningen ”Contra” som vill att gränserna ska vara helt öppna för alla som vill komma hit och arbeta. Hanssons favoritpolitiker är Expo-medarbetaren Fredrik Malm som förespråkar helt fri invandring. Hansson har deklarerat att han bara stöder en enda etnisk grupp och det är den judiska, svensk etnicitet har han inget intresse av att försvara. Tommy Hansson bor i Södertälje och var en av dem som låg bakom att SD värvade kristna irakier till partiet. Tommy Hansson anser att det viktigare att acceptera kristna i SD oavsett vilken etnisk bakgrund de har än att försvara de etniska svenskarna, vilket Hansson inte gör. Irakiern Nader Hillawi som värvades till SD sade i SD-Kuriren i december 2009: ”Det finns ett positivt intresse för SD i Södertälje från inte bara kristna irakier, utan från kristna människor från Mellanöstern i allmänhet”. Tommy Hansson är en av dem som skulle kunna bjuda in halva Mellanösterns kristna till Sverige utan några som helst förbehåll. Jomshof lät denna figur få jobb på SD-kuriren.

Bland det första som Hansson gjorde som nybliven medlem i SD var att helt oprovocerat gå till verbalt angrepp mot Nationaldemokraterna (som har två mandat i Södertälje). Han kallade dem ”hitlerdrängar” och visade att några sakliga argument mot partiet inte fanns i hans huvud. En person skrev en kommentar om ND på Hanssons blogg. ”De (ND) fungerar ju som en utmärkt avstjälpningsplats för patetiska tokpatrioter (typ Windeskog) och annat löst folk som icke är önskvärda i det potentiella riksdagspartiet Sverigedemokraterna.” Hansson svarade då ”håller med dig om ND”.

På sin blogg utvecklade Hansson sin samhällssyn genom att hänvisa till Gud. Hanson skrev den 14 augusti 2009.:

”Gud bryr sig inte om hudfärg, eller så kallad ras, så varför skulle jag göra det? För mig är alla svenska medborgare, som vinnlägger sig om att anpassa sig till svenska förhållanden och svenska lagar, precis lika mycket värda oavsett etnisk värdegrund.”

När Tommy Hansson deltog i Almedalsveckan för SD:s räkning 2012 lämnades det rum han bodde i mer eller mindre förstört. Någon hade rökt där och urinerat på mattorna och madrasserna. Tommy Hansson förnekade att det var han som var skyldig, men likväl valde SD-Södertälje att betala för sanering av rummet. Jomshof är den som har mest skuld i att Tommy Hansson bjudits in till SD och hittills har inget gjort för att få ut honom ur partiet. Tommy Hansson stod på riksdagslistan inför valet 2010 och risken finns att han blir riksdagsman efter valet 2014 om SD låter honom stå på samma valbara plats som i förra valet.

Jomshof är en vänlig själ och en duktig politiker, men han är mycket liberal och otroligt naiv. Han skulle aldrig medverka i att stötta ett partiprogram med invandringstopp eller repatriering utan föredrar som så många andra att smågnälla på invandringspolitiken utan att fatta att det behövs radikala åtgärder för att åstadkomma något. Trots att han har medverkat i att utesluta goda medlemmar, så har han inte haft någon enda invändningen mot den uppenbara stollen Tommy Hansson. Det ligger Jomshof i fatet.

Tony Wiklander, Åstorp

Tony Wiklander är en hoppjerka som vart med i nästan alla partier som legat i tiden. Han är en politisk karriärist och socialliberal kommunpolitiker som liksom Carina Herrstedt har misslyckats med alla sina politiska åtaganden. Han fick en del uppmärksamhet i Åstorp som motståndare till delar av flyktingpolitiken, men han tillhör dem som aktivt skulle bekämpa varje ansats till etnonationalism, trots att det är etnonationalismen som är det naturliga tillståndet i Europa – folkens Europa. Han har en adoptivdotter från Indien. När den för detta Sverigedemokraten Jimmy Windeskog framförde kritik mot Tony Wiklander öppnades omedelbart ett uteslutningsärende mot honom. Den som öppnade ärendet var Jonas Åkerlund. Wiklander har flera gånger visat tydlig agg mot alla tendenser till etnonationalism, trots att etnonationalismen inte är kontroversiell, utan snarare är normaltillståndet i de europeiska nationalstaterna. Wiklander har kallat Nationaldemokraterna för ett nazistiskt parti som ett led i SD:s allmänna hatkampanj mot partier som försvarar de etniska svenskarna. Visst är ND ett obetydligt parti, men man uppför sig inte så ändå.

Sven-Olof Sällström, Östersund

Sällström har misslyckats med det som ingen annan skulle kunna ha misslyckats med. Han har haft två ICA-butiker som har gått i konkurs. När Sveriges Television hade en valpejl före valet 2010 fick Sällström frågan om han skulle kunna gå emot sitt parti i någon fråga. Han svarade då att han skulle kunna göra det och det gäller frågan om adoptioner. Sällström förklarade att han anser att samkönade par ska kunna adoptera barn.

Den 3 mars 2010 sade Sällström: ”De som förespråkar repatriering och de som inte accepterar att några människor från MENA assimileras och anpassar sig till det svenska samhället har valt fel parti om de gått med i SD. Vi förespråkar en öppen svenskhet. Alla som idag bor i Sverige kan bli svenskar, men det krävs ett aktivt ställningstagande och en aktiv anpassning. Om ni tror på assimilering, en öppen svenskhet och förstår att de flesta som idag bor i Sverige också kommer att stanna i Sverige. Då är ni Sverigedemokrater. Eftersträvar ni det etniskt homogena Sverige, där ni förespråkar en politik innehållande repatriering, registrering av ’ras’ och ’etnisk tillhörighet’ för att kunna fullfölja repatrieringen i syfte att erhålla dessa ’renrasiga’ Sverige. Då är nu mycket långt från Sverigedemokrater.”

Sällström sällade sig i praktiken till den attityd som är förhärskande inom de övriga riksdagspartierna. Om han skulle bestämma den politiska utvecklingen i Sverige så skulle svenskarna bli i minoritet rätt snabbt. Redan under våren 2010 skrev Sällström liknande texter på olika bloggar och syftet var att jaga ut etnonationalister ur partiet. Sällström har alltså ingen ambition att åstadkomma några tydliga kursändringar i politiken utan arbetar istället för att permanenta det mångetniska samhället. Klappjakt på etnonationalister ligger honom varmt om hjärtat.

Sällström ställde sig också bakom att SD värvade ett större antal irakier till partiet och en sverigedemokratisk blogg skrev (2010): ”Jag håller med Sven-Olof och Patrik att givetvis ska människor oavsett bakgrund välkomnas till partiet. Bra att ni markerar mot dessa människor som vill ha det till en vit klubb… Kul att nya grupper (irakiska kristna hittar till vårt parti). Det finns absolut ingenting i Sverigdemokraternas inställning eller politik som motsäger att vi kan välkomna personer med bakgrund i MENA-länder i vårt parti. Det kan handla både om personer med kristen bakgrund och personer med muslimsk bakgrund som lyckats kasta av sig det islamska oket.”

I en intervju i Mittnytt 2009 berättade Sällström att han är aktiv när det gäller att försöka få ut personer med ”extrema” åsikter ur partiet och att han själv har varit med om att utesluta sådana.

Sällström har en bakgrund som yrkesofficer och har gjort en ovanligt snabb karriär i partiet. Han kom från ingenstans rakt in i partitoppen. Varför han är så ivrig att förtala etnonationalister och jaga dem med blåslampa kan man spekulera i.

David Lång, Stockholm

David Lång är den ende vettige och normalbegåvade personen i SD:s partistyrelse. Han har varit med länge i partiet och lyckats hålla sig kvar. Om hans anda fick råda i partiet skulle vi ha ett riktigt bra parti. Han är den ende som en sann Sverigevän helt säkert kan lita på och man vet att han inte har gått in i SD för att omvandla det till ett kulturnationalistiskt parti, vilka vissa andra har gjort. Lång är däremot lojal till partilinjen.

Johnny Skalin, Sundsvall

Det var tänkt att Johnny Skalin skulle bli Sverigedemokraternas motsvarighet till Anders Borg. Men han klarade inte pressen. Han gjorde en väldigt bra insats under en svår intervju med journalisten K. G. Bergström, men där slutar hans karriär. Fria Tider skriver om Skalin: ”Johnny Skalin – en person utan andra meriter än en 13 år lång sjukskrivning under vilken han inte ens klarade av att utföra terapiarbete i en korvkiosk.”

Skalin sitter också i det medlemsutskott som ägnar sig åt uteslutningsarbete, kanske en uppgift han trivs med.

Skalin ställer upp som kandidat till EU-valet 2014 med plats 4 på listan.

Marie Edenhager, Borlänge

Marie Edenhager är ordförande för SD Borlänge. Hon gick in i partiet 2009 för att hon är intresserad av samhällsfrågor och företagande. Hon är själv företagare och tycker att det bra att fler kvinnor kommer in i partiet så att de mjuka frågorna lyfts fram mer. Hennes intresseområden är skolpolitik, djurrättsfrågor, sjukvård och rättvisefrågor. Edenhager har varit ordförande för partiets Medlemsutskott (MU) (som handlägger uteslutningsärenden) och hon har haft en hel del andra uppdrag i partiet. För många tyckte hennes partivänner i Dalarna som avsatte henne som gruppledare. De tyckte också att Edenhager har varit med om att utesluta alldeles för många. Samma månad lämnade hon ordförandeskapet i MU men blev kvar som ledamot. Ny ordförande i MU blev Johnny Skalin. I valpejl 2010 inför valet sade Edenhager att hon ville ha ”ansvarsfull Invandrar politik”.

År 2011 ville Edenhager utesluta friskolelektorn och medlemmen Ove Rasktopp ur partiet för att han vågade kritisera partiledningen. Rasktopp sade själv att han först försökt kritisera partiet internt, men att inget hände. Då valde han att gå ut offentligt med sin kritik. Då uteslöts han men fortsatte som politisk vilde. Förra året ville Rasktopp att Falu kommun skulle anordna en demonstration mot det ökande våldet mot svenskar. Rasktopp skrev i sin motion att det svenska samhällets fördelar bör belysas och att ”de etniska svenskarnas rätt att få leva i detta samhälle säkerställs”. Han krävde vidare ”ett försvar för de etniska svenskarnas rätt att få leva i frihet i sitt eget land tydliggörs och manifesteras”. Om Rasktopp hade skrivit något sådant som medlem i SD hade han uteslutits omedelbart.

Edenhager har fått kritik för att hon ha givit sin dotter en avlönad tjänst i partiet, något som inte är helt ovanligt i SD där nepotismen är fullt utvecklad. Hennes främsta merit är att ha överklagat bygget av ett islamiskt center i Borlänge.

På grund av en del misstänkta oegentligheter där partiet anklagat henne för förskingring tvingades hon bort från partistyrelsen under 2013. Den 27 januari 2014 uteslöts hon ur partiet. Vänsterbloggen Nyheter24 uppger att det beror på att hon lagt stora summor (mellan 100 000 – 400 000 kr) oredovisade belopp på klädinköp, smink och frisörbesök.

Therese Borg, Klippan

”För mig är det därför viktigt att påpeka att etnicitet inte är något som vi föds med, vilket somliga verkar tro. Etniciteten sitter inte i våra gener, utan är något som formas under vår uppväxt.” Therese Borg på sin blogg, 2011. Citatet säger allt om henne.

Therese Borg skriver på sin blogg den 14 februari 2011:

”Öppen svenskhet. Det är vad vi i Sverigedemokraterna står för. Det innebär att vem som helst kan bli svensk. Det handlar om assimilering, om att anpassa sig till våra grundläggande och gemensamma värderingar, om att ta till sig de sociala koder som är typiska för oss svenskar och om att lära känna och respektera vårt kulturarv. Gör man detta känner man sig säkerligen svensk, och betraktas också som svensk. I vilket land man är född, varifrån ens föräldrar kommer, vilken hudfärg man har… inget av detta spelar någon som helst roll. Inte för mig, och inte heller för partiet. Finns det sedan enskilda individer som inte ställer upp på detta synsätt på svenskhet så får det stå för dem. Jag rekommenderar dock att de söker sig till ett annat parti än SD i så fall.”

Therese Borg skrev också:

”Begreppet etnicitet är ibland förvirrande, det är vanligt att man definierar det på olika sätt och lägger olika innebörd i det. Därför uppstår ibland också missförstånd i diskussioner kring just detta med etnisk likhet. För mig är det därför viktigt att påpeka att etnicitet inte är något som vi föds med, vilket somliga verkar tro. Etniciteten sitter inte i våra gener, utan är något som formas under vår uppväxt. Skillnaden mellan etnicitet och kultur är alltså inte särskilt stor, snarare är begreppen snarlika. Av detta följer att det är möjligt att ha ett annat ursprung än det svenska och ändå bli svensk. Även om det inte är helt lätt. Assimilering går inte särskilt fort, speciellt inte om det är stora kulturella skillnader mellan Sverige och det ursprungliga hemlandet.”

Hon fick ett svar från läsaren ”Micke”:

”Det var det mest intelligensbefriade jag någonsin läst! Etnicitet ÄR något vi föds till och den sitter i våra gener. Du är en av de mest egocentriska och självupptagna personerna jag träffat, men några naturlagar kan du inte ändra på Therese Borg! Efter att ha läst detta vedervärdiga inlägg kan man allvarligt börja fundera på vilken svenskfientlig agenda du ställer dig bakom. Du som uppmanar andra med avvikande åsikter att söka sig till ett annat parti borde ta en ordentlig funderare på om du egentligen inte passar bättre in hos Socialdemokraterna!”

Therese Borg svarar tillbaka:

”Men låt oss nu säga att ett barn föds i Japan, av japanska föräldrar. Barnet får förstås ett typiskt japanskt utseende. Dock blir barnet i tidig ålder adopterat av ett svenskt par, och växer upp i Sverige. Inom kort är det ingen som helst skillnad mellan denna individ och individer som är födda i Sverige. Individen har svenska som sitt modersmål, är helt och fullt införstådd med vår svenska kultur, hanterar våra sociala koder och känner till våra normer på precis samma sätt som alla andra. Individen ifråga känner sig också (naturligtvis) svensk, och betraktas som svensk av alla i sin omgivning. Allt som skiljer är några fysiska egenskaper, och enbart dessa utgör inte en persons etnicitet.”

”Micke” svarar tillbaka:

”Nu är det ju så här. Det finns något som heter DNA. Det är rätt vetenskapligt. Genom ett enda hårstrå kan man genom DNA-analys få fram exakt vad du har för ursprung. Det innebär kort och gott att det finns olika former av vetenskaplig fakta som bevisar ditt ursprung. Givetvis finns det då olika former av etniciteter. Dessa kommer ju faktiskt någonstans ifrån. Svenskar, dvs etniska svenskar är härifrån norden. Japaner är från Japan, Basker från Baskien, Judar är judar och Somalier är somalier… Allt detta är ganska självklart för dom flesta. Därför är det rent ut sagt idiotiskt att hävda att etnicitet inte har med saken att göra huruvida du är svensk eller inte. Skulle man slutat att leka pk och intellektuellt ohederliga så hade SD vare sig fått speciellt mycket skit av väljarna. Snarare tvärtom då detta här är självklart för större delen av befolkningen, Speciellt bland många invandrargrupper. Syrianer, kurder, serber, kineser, judar etc är stolta över sitt etniska arv. De ser inte sig själva som svenskar i första hand. Vilket är rätt naturligt. Det SD istället borde göra är att säga att man är för en öppet svenskt medborgarskap ist för öppen svenskhet. Jag hoppas dessutom att du förstår att ditt inlägg provocerar större delen av SD:s gräsrötter? Gräsrötterna är inte för öppen svenskhet och det vet du om!”

En besviken läsare av Therese Borgs blogg skriver den 18 januari 2013:

”Menar Sverigedemokraterna att det inte finns etniska Svenskar alltså? Att det inte existerar ett Svenskt folk? Att vara Svensk är som att vara amerikan? Om 30 år, majoriteten av befolkningen i Sverige är araber/afrikaner/asiater, så enligt SD är de Svenskar så länge de följer samma traditioner och seder som Svenskar?”

Therese Borg sitter i det Medlemsutskott som ägnar sig åt att utesluta medlemmar och med tanke på hennes bristfälliga kunskaper om det mesta så kan vem som helst bli utesluten.

Hanna Wigh Mazeitaviciene, Falköping

Hanna Wigh är född 1986 och gruppledare för SD i Falköping. I januari 2012 avslöjades det att hon hade gått bakom ryggen på Daniel Rondslätt och petat honom från sin plats som politisk sekreterare – av personliga skäl. I ett internt mejl skrev Wigh: ”En majoritet av ledamöterna i Sverigedemokraternas fullmäktigegrupp i VG-regionen har undertecknat ett beslut om att den politiska sekreteraren Daniel Rondslätt med omedelbar verkan avsätts.” Det är inte uteslutet att den åtgärden var ett försök från den intrigerande partiledningen att få bort Rondslätt och Ehn redan då. Ehn som var gruppledare för Västra Götaland visste ingenting om beslutet. Rondslätt menade också att Wighs åtgärd var ett stadgebrott och i praktiken partiskadlig verksamhet. Wigh och fyra andra ledamöter hade utan Ehns vetskap fattat beslutet, vilket inte varit stadgeenligt. Redan då fanns tecken på att Åkesson och Söder i hemlighet använde Wigh för att få ut Ehn och Rondslätt ur partiet. Den lokale sverigedemokraten Michael Andersson sade ”Jag får vibbar att det ligger annat bakom än just personfrågan med Daniel. Förra gången frågan var uppe fick jag samtal från Tommy om hur jag ställde mig till att byta ut Patrik också. Han och Hanna ansåg hans s.k. förflutna var en belastning för partiet.” Men Hanna Wigh hade aldrig kunnat göra denna stagdevidriga och fula åtgärd utan att ha fått stöd från Åkesson och Söder i hemlighet. Hon begick nämligen ett allvarlig formfel och borde själv ha ställts inför SD:s inkvisitionsdomstol. Men efter detta uppdrag var utfört med Söders och Åkessons direkta stöd så belönades hon med nya uppgifter i partiet. SD-ledningen misslyckades den gången med att få bort Rondslätt och Ehn ur partiet.

Nu gjorde partiledningen mera drastiska försökt för att få ut Ehn och Rondslätt ur partiet. De fabricerade en rad anklagelser så att det skulle se ut som om Ehn var nazist, vilket han inte är. Ehn har i själva verket var en av Sverigedemokraterna mest dugliga och trogna medarbetare som alltid hållit sig till partilinjen.

Hanna Wigh är Åkesson-lojal och gör som partiledningen ålägger henne utan att tänka efter särskilt mycket. Den 20 mars 2013 valde Hanna Wigh att offentligt smutskasta Patrik Ehn och Daniel Rondslätt. Hon lät sig intervjuas i bl.a. Expressen där hon framställde Ehn som en falsk person. Wigh sade att Ehn hade en ”dubbel agenda” och anklagade Daniel Rondslätt för att ha ”uppträtt olämpligt”. Till Expressen sade Wigh ordagrant att Rondslätt  ”har misskött sitt jobb som politisk sekreterare och skötte sig synnerligen olämpligt i partisammanhang.” De som känner Ehn och Rondslätt anser att Wigh framförde rena lögner på uppdrag av Söder och Åkesson och att det bara är partitaktik att smutskasta de uteslutna för att inbilla SD:s medlemmar att uteslutningen var nödvändig. Patrik Ehn har varit 100 procent partilojal och gjort ett bra jobb och Rondslätt blev utesluten för att han har samarbetat i SD med Ehn. Rondslätt säger till Expressen att det inte finns något att anmärka på när det gäller hans politiska arbete. Han har skött sig bra.

Så här håller Björn Söder, Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och andra i partiledningen på. De intrigerar, de ljuger och de förtalar medlemmar som gör ett bättre jobb än vad många i partistyrelsen gör.

SDU-REPRESENTANT

Gustav Kasselstrand, Stockholm

Det är omöjligt att säga ett enda ont ord om Gustav Kasselstrand. Han har gjort så mycket gott för SD på ett sympatiskt sätt och han är ett stort föredöme för alla Sverigevänner. Det underliga är att de enda som har talat illa om honom är Sverigedemokrater kring Jimmie Åkesson och hans flickvän Louise Erixon som bedrev en kampanj för att få den intetsägande liberalen Paula Bieler som SDU-ordförande, vilket hade varit rena katastrofen, men ytterligare ett exempel på det katastrofalt dåliga omdöme som finns i partistyrelsen. Jimmie Åkesson kallade Kasselstrand ”valpig” i TV för några månader sedan. Istället för att ge Kasselstrand beröm så ville Åkesson förminska honom. Åkessons påhopp på Kasselstrand är ett uttryck för en sällsynt osund mentalitet.

gustav-kasselstrand-ehnKasselsstrand är Sveriges modigaste politiker alla kategorier.

SUPPLEANTER ÄR:

Mikael Jansson, Göteborg

Jansson var partiordförande i SD mellan 1995 och 2005. Janson var den som inledde en serie förändringar som i flera fall var nödvändiga men som på andra sätt gick för långt. Han tog bort förbudet mot internationella adoptioner och tog bort punkter om repatriering och etnicitet. Han uteslöt också ett antal etniskt medvetna personer och kallade dem ”nazister”. I något enstaka fall kanske det var befogat.

Jansson ställer upp som kandidat till EU-valet 2014 med plats 10 på listan.

Mattias Bäckström-Johansson, Oskarshamn

Mattias Bäckström Johansson är distriktsordförande i SD Kalmar. Bäckström ställer upp som kandidat till EU-valet 2014 med plats 14 på listan.

Markus Wiechel, Norrköping

Markus Wiechel är en av de mest liberala personerna i partistyrelsen. Enligt Martin Kinnunen har Weichel stött Demokraterna i USA som vill ge amnesti åt miljoner illegala invandrare. Han har också stött valet av Obama som amerikansk president. Media avslöjade i slutet av april 2013 att Weichel ett par år tidigare använt ord som ”aphelveten” om afrikaner som begick våldsbrott mot andra afrikaner. Han skrev också att han ”vill döda folk”. Weichel fick dock stanna kvar i partiet trots den så kallade ”nolltoleransen”. Detta kan jämföras med andra medlemmar som uteslutits för betydligt mer grunda skäl. Anledningen till att Weichel fick stanna kvar är hans liberalism och stora lojalitet till personerna i partiledningen. Partiledningen använder sin ”nolltolerans” som det behagar dem och utesluter folk som de vill.

Marcus Weichel gjorde sig också känd i slutet av maj 2013 när det avslöjades att han med stasi-liknande metoder på uppdrag av partiledningen har registrerat partivänner som har framfört kritik mot Björn Söder, Jimmie Åkesson eller andra liberaler i partitoppen. Skälet till att de registreras är att de ska hindras i sin politiska karriär eller uteslutas om det finns ”skäl” till det. Flera personer har ju som bekant uteslutits utan att det ens funnits några skäl och då har Åkesson-falangen tillgripit rena lögner, som de gjorde mot Patrik Ehn, Daniel Rondslätt och Mattias From. Även andra har drabbats på liknande sätt. Andra har hindrats från att klättra i partiet medan flera personer med undermåliga kvaliteter har fått toppositioner enbart på grund av sin lojalitet till Söder och Åkesson. Linus Bylund och Therese Borg är två sådana exempel. Se även detta!

Weichel ställer upp som kandidat till EU-valet 2014 med plats 8 på listan.

Magnus Olsson, Malmö

Magnus Olsson är sverigedemokratiskt kommunalråd i Malmö. När Sverigedemokraterna arrangerade ett torgmöte i Malmö mot våld och kriminalitet så sade Olsson under sitt tal ”Vår stad präglas av en oroväckande arabisering och en minskande gemenskap och samhörighet.” Det socialdemokratiska kommunalrådet Katrin Stjernfeldt Jammeh kritiserade Olsson och menade att det nästan var hets mot folkgrupp att använda et sådant ord. Olsson lovade då att inte använda ordet mer.

Julia Kronlid, Örebro

Julia Kronlid är gift med David Kronlid som har lämnat SD eftersom han tycker att partiet är lite för ”extremt”. Julia Kronlid har arbetat på SIDA med biståndsfrågor och är troende kristen.

Kronlid ställer upp som kandidat till EU-valet 2014 med plats 4 på listan.

Fredrik Eriksson, Partille

Den 15 oktober 2012 välkomnade Fredrik Eriksson SDU-ledaren Gustav Kasselstrand som höll tal i SD Partille.

Pavel Gamov, Uppsala

Pavel Gamov är gruppledare för SD Uppsala och disktriktsordförande för SD Uppland.

Gamov ställer upp som kandidat till EU-valet 2014 med plats 7 på listan.

det-mangetniska-sverige

Den som har orkat ta sig igenom den här sidan bör tänka på några saker.

1. De flesta medlemmar i SD arbetar ideellt och gör så gott de kan.
2. Många ställer upp i partiarbetet för att de vill hjälpa till att rädda Sverige. De är värda all beröm.
3. Det finns också karriärister och folk med egna agendor som antingen vill ha en politisk position, egen uppmärksamhet eller förändra partiet i någon – oftast mer liberal – riktning.

De problem vi ofta ser i partiet med hysteriska utfall mot politiska avvikare är en del av en partikultur som initierats av Björn Söder och Jimmie Åkesson. De har flera gånger ägnat sig åt intriger och maktspel för att säkra sina positioner i partiet. På grund av egna bristande kunskaper och rädsla för att tala om etnicitet så har de valt en politisk linje som innebär att de försvarar ett framväxande mångetniskt samhälle. De tror på fullt allvar att ”etnonationalism” eller synonyma begrepp är rasism när etnisk homogenitet i de europeiska nationalstaterna i själva verket är det naturliga stillståndet. Sverige var nästan 100 procent etniskt homogent – och om man så vill ”etnonationalistiskt” före 1970. SD vill inte ha tillbaka den etniska homogeniteten utan har övergivit tanken på den. Istället för att markera i vissa politiska frågor som skulle ge oss Sverige tillbaka så tar de för varje år som går ett nytt kliv bort från det etniskt svenska Sverige. De unga nästan nyliberala krafter som SD släpper in på ledande platser i partiet borgar för att SD kommer att bli ännu mer liberalt när det kommer till invandringspolitiska frågor.

Snart återstår bara kritik mot islam. Men inte ens här har SD några invändningar mot att det bor 600 000 muslimer i Sverige. De ska få bo kvar och ta över landet om Åkesson får bestämma. Även om vi skulle stoppa invandringen helt så blir svenskarna i minoritet om ett antal decennier på grund av den demografiska obalans som Åkesson inte vill göra något åt.

Det mest anmärkningsvärda med SD är att de inte har en plan för hur Sverige ska räddas. Det finns inga tankar på att stoppa all invandring från främmande kulturer. Det finns inga tankar på att skapa incitament för att öka familjebildningen och nativiteten bland de etniska svenskarna. Det finns inga incitament för att få män och kvinnor att bilda familj tidigare i livet och skaffa fler barn än tre. Det finns inga incitament för att skapa mer hållbara och stabila familjer. De allra viktigaste frågorna duckar SD för.

Det som är mest skrämmande är att SD-ledningen under Jimmie Åkesson och Björn Söder har skapat en partikultur som är osmaklig. När krönikören på Avpixlat och skribenten i SD-Kuriren Mats Dagerlind hade twittrat ”Jag anser att en nation och ett folk skall reproducera sig själv och sin särart” så sade Jimmie Åkessons pressekreterare Linus Bylund till media att ”Det är högst anmärkningsvärt” att säga något sådant. Mats Dagerlind, som tillskillnad från många i SD:s partitopp har en hjärna, är en otrolig tillgång för den Sverigevänliga rörelsen fick höra av en småkorkad person att han hade sagt något olämpligt. I själva verket var det Dagerlind som hade sagt något klokt, medan Bylund stod för det olämpliga. Dagerlind fick se sig offentlig påhoppad av en nolla som ingår i den partitopp som består av ett antal okultiverade figurer som för länge sedan borde ha bytts ut. Dagerlind valde att ta bort twittermeddelandet och gjorde en pudel för husfridens skull. Det var stort av honom att sänka sig för att en dumskalle hade kritiserat honom.

Drevet mot Patrik Ehn och den långa skrivelsen med massa löjliga anklagelser som Björn Söder och Mattias Karlsson hade satt ihop var ännu ett bottennapp och ytterligare bevis på hur lågsinnade människorna i partitoppen är. Risken är betydande att de överför sina dåliga egenskaper till den yngre generationen sverigedemokrater. De kanske tror att Söders partikultur är det normaltillstånd som ska råda i partiet och att man ska stödja den för att kunna klättra.

Den som försvarar de etniska svenskarna har ingen framtid i SD, den saken är helt klar. Med SD har inte de etniska svenskarna någon framtid. Så illa är det. Det enda som skulle kunna rädda SD är en inre revolution där Söder och Åkesson byts ut snarast mot mer medvetna och kunniga personer som vågar försvara sitt folk. Men det kommer aldrig att ske. SD har redan övergivit de etniska svenskarna.

Har SD någon framtid då? Jo SD kommer att förbli ett parti som ägnar sig åt samma slags gnabb som de övriga sju partierna i riksdagen gör. De kommer att prata om allt utom det som är viktigt och de kommer att växa. Etablissemanget har tagit kontrollen över SD och gjort partiet impotent. Så då gör det inget om SD växer. De kan ändå aldrig uträtta något.

* * *

Läs mer om SD efter uteslutningen av Ehn här.

%d bloggare gillar detta: