Patrik Ehns försvarsbrev – bemöter lögnerna från Björn Söder

Den här bloggen tycker uppriktigt synd om Patrik Ehn. Han får oss att tänka på Giordano Bruno som ställdes inför rätta av inkvisitionen på grund av sin samhällssyn. Ehn är offer för en samling undermåliga figurer i Sverigedemokraternas partistyrelse som snarast borde lämna partiet. Björn Söder och Jimmie Åkesson bör lämna skutan. Ni bör avgå – kan ni fatta det! Vi är många som inte vill ser er i partitoppen. Ni förtjänar inte att sitta där efter allt förakt ni visar nationalister. AVGÅ!

Fallet Patrik Ehn har blottlagt en allvarlig röta i Sverigedemokraterna där Björn Söder och Jimmie Åkesson är huvudansvariga. De har vaskat fram en partistyrelse som delvis består av totalt inkompetenta människor vars enda uppgift är att vara lojala till partiledningen. Det är skrämmande och än mer skrämmande är att inget uppror ännu har skett mot den totalitära partiledningen. Vi hoppas att reaktioner kommer. Patrik Ehn har skrivit ett försvarsbrev som publicerades idag på hans blogg.

Vi återger brevet i sin helhet för att visa att det är Ehn som är den gode medan SD:s partiledning med Björn Söder, Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson i spetsen bara är värda förakt.

* * *

Försvarsbrevet

Inledning
Den 18 mars beslutade en majoritet av Sverigedemokraternas partistyrelse att utesluta mig ur partiet på grund av vad man kallar ”ideologisk avvikelse”. Den senaste veckan har varit hektisk och jag har fått ägna mycket tid åt kris- och mediehantering. Nu i stilla veckan har jag dock funnit tid att offentligt besvara de anklagelser som har riktats mot mig. I mitt svar utgår jag från de grunder som publicerades på Sverigedemokraternas hemsida i partisekreterare Björn Söders namn den 19 mars.

Övergripande synpunkter
Många av de anklagelser som räknas upp i partistyrelsens uttalande såg jag för första gången när uttalandet publicerades. Partistyrelsen valde alltså att inte ge mig chansen att bemöta alla de omständigheter som man har lagt till grund för sitt beslut. Det är inte seriöst och strider dessutom mot de regler som medlemsutskottet och partistyrelsen förväntas följa när de handlägger uteslutningsärenden. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att man aldrig hade för avsikt att ge mig någon rättvis prövning.

Partistyrelsen hävdar att beslutet att utesluta mig inte grundar sig på någon enskild omständighet av det som räknas upp i Björn Söders uttalande, utan att man istället har ”bedömt helheten”. Ingenting kunde vara längre från sanningen. Någon helhetsbedömning av var jag står ideologiskt har man inte gjort. Istället har man ur en enorm mängd privata e-postmeddelanden, bloggartiklar, samt inlägg på Twitter och Facebook, plockat ihop delar som man tycker sig kunna koppla till nazism eller extremism. Sedan har man sammanfogat dessa lösryckta uttalanden, länkar, artiklar, och så vidare, och påstått att dessa utgör en ”helhetsbild” av min politiska gärning. Mitt politiska arbete i Göteborg och Västra Götaland där jag företrätt partiet under ett flertal år utan att någon någonsin påstått att jag avvikit från partilinjen, låtsas man överhuvudtaget inte om.

Inte en enda punkt i kritiken handlar om att jag skulle ha gett uttryck för egna ideologiska övertygelser som inte stämmer överens med partiets. Det handlar uteslutande om att jag associeras med personer, böcker, filmer och sångtexter som enligt partistyrelsens mening i sin tur avviker från partiets ideologi. Traditionellt sett har vi i Sverigedemokraterna använt termen ”guilt by association” för att avfärda den här typen av anklagelser, men jag har ändå valt att i sak bemöta varje punkt i Björn Söders text nedan.

”Hyllningar till Strasser och kontakt med NPD:s ideolog”
Jag anklagas för att ha odlat en vänskap med Lennart Aae som är verksam inom det tyska partiet NPD. Det stämmer att jag umgicks med Aae då jag bodde i München 2003, alltså innan jag återinträdde i Sverigedemokraterna, men det är svårt att begripa varför en sådan kontakt skulle vara ett tecken på vad partistyrelsen kallar ”ideologisk avvikelse”.

Jag har vänner och bekanta i många olika politiska läger, och att jag umgicks med Aae betyder inte att jag sympatiserar med alla hans ståndpunkter. Partistyrelsen tycker sig emellertid kunna motbevisa detta genom att hänvisa till ett privat mejl där jag gratulerade Aae till att hans parti nått framgångar i det tyska delstatsvalet i Mecklenburg-Vorpommern 2006. Jag anser dock att man på ett personligt plan kan gratulera även politiska motståndare till framgångar, utan att dela deras politiska idéer. Vad gäller NPD har jag beskrivit att partiets trovärdighetsproblem är starkt kopplat till dess syn på Tysklands moderna historia.

Partistyrelsen påstår vidare att jag i ett mejl till Aae skulle ha ”ondgjort mig” över att Sverigedemokraterna håller en klar rågång mot extrema utomparlamentariska grupper och sagt att det är ett ”stort problem”. Det är fullständigt felaktigt. I det aktuella mejlet skriver jag att det är ett ”stort problem” att Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) i princip inte existerar och att många unga istället engagerar sig i så kallade ”fria grupper”, vilket var fallet när jag skickade mejlet för snart sju år sedan. Alla vettiga människor håller naturligtvis med mig om detta. Naturligtvis är det bättre att Sverigedemokraterna har ett ungdomsförbund som kan locka unga nationalister, än att dessa istället söker sig till grupper som exempelvis sysslar med gatuvåld. Återigen väljer man att tolka ett fullständigt okontroversiellt ställningstagande från min sida som att jag menar det rakt motsatta.

Partistyrelsen gör gällande att jag skulle ha ”hyllat” den tyske nazistiske politikern Gregor Strasser. Som ”bevis” åberopar man ett mejl som jag undertecknade ”Kamp Hell, Herr Strasser” och som kommit till Expos kännedom genom ett dataintrång i min privata e-postbox. Mejlet är emellertid autentiskt och var ett svar på ett meddelande från en person som hade undertecknat sitt mejl till mig med ”Heil Hitler”. Jag antog att det hela rörde sig om ett osmakligt skämt och valde därför att skämta bort det istället för att mer formellt förfasa mig över formuleringen. I mitt eget svar gjorde jag således en hänvisning till Strasser – en rival inom nazistpartiet som Hitler lät mörda 1934. Hade jag vetat att mina mejl skulle bli ämne för offentlig granskning hade jag naturligtvis valt ett annat sätt att hantera situationen, men endast en mycket illvillig tolkning av svaret kan göra gällande att min avsikt skulle ha varit att ”hylla” Strasser. Det här närmare åtta år gamla mejlet innehåller inga som helst ideologiska ställningstaganden från min sida, utan bara ett dåligt skämt.

Det läggs mig också till last att jag i ett inlägg på min blogg på årsdagen av De långa knivarnas natt skrivit att vi minns alla dem som fick plikta med sitt liv för sin opposition mot Hitler. Detta tolkar man som en ”hyllning” till Gregor Strasser och som att jag ”högtidlighåller minnet av en nazistisk ledare”. Det är rent struntprat. Strasser nämns överhuvudtaget inte i inlägget, och till skillnad från vad partistyrelsen vill låta påskina var det inte bara Strasser och hans anhängare som mördades under De långa knivarnas natt. Den ”opposition mot Hitler” som jag syftade på i inlägget var inte Strasser utan de konservativa antinazister som Hitler samtidigt lät mörda.

”Vurm för radikalkonservatismen och revolutionsbegreppet”
En av de anklagelser som lyfts fram i partistyrelsens uttalande är att jag skulle ha ”gjort en omfattande och positivt präglad genomgång” av företrädare för den så kallade radikalkonservatismen. I sitt uttalande använder partistyrelsen sedan detta för att antyda att jag skulle vara en extremist som föraktar demokratin och i princip vill avskaffa den genom revolution. Det är förstås en fullständigt befängd anklagelse, vilket var och en som följt mitt mångåriga arbete för Sverigedemokraterna känner till.

Vad partistyrelsen kallar ”en omfattande och positivt präglad genomgång” är i själva verket en serie mycket korta, helt neutralt formulerade, inlägg där jag presenterar tre radikalkonservativa författare: Ernst Jünger, Ernst von Salomon och Ernst Niekisch. Syftet med inläggen framgår klart och tydligt i den inledande artikeln, där jag skriver följande:

”Det hela ska förhoppningsvis leda till att någon eller några lär sig lite mer om vårt södra grannlands moderna politiska historia under den i alla aspekter rörliga mellankrigstiden.”

Det handlar alltså om folkbildning och inte om några ideologiska ställningstaganden. Jag tycker att det är viktigt att man tar del av europeisk litteratur och idéhistoria och har därför skrivit om en rad författare och kulturpersonligheter, och absolut inte bara radikalkonservativa sådana. Jag har till exempel även tagit upp författare som Arthur Rimbaud, Imre Madách och Michail Bulgakov.

Partistyrelsen utmålar radikalkonservatismen som en våldsam, antisemitisk idéströmning som stod nazismen nära. Det är en felaktig historiebeskrivning. Radikalkonservatismen präglades tvärtom av att man distanserade sig från nazismens antisemitism och rasbiologiska utgångspunkter. I mina texter lyfter jag också på punkt efter punkt fram de tre författarnas motstånd mot nazismen. Om Jünger skriver jag att han under sin tid i det ockuperade Paris umgicks med Picasso och skyddade denne från den tyska underrättelsetjänsten, att han formulerade ”djupsinnig kritik mot den stat som Hitler skapat”, samt att han var en inspirationskälla för konservativa antinazister och nära vän med de officerare som låg bakom attentatet mot Hitler den 20 juli 1944. Beträffande von Salomon betonar jag att han ”kände avsmak för nazisternas brutalitet”, och när det gäller Niekisch skriver jag att han varnade för ett nazistiskt maktövertagande, greps av Gestapo och fängslades på livstid av nazisterna.

Partistyrelsen påstår att mitt intresse för radikalkonservatismen inte är ”enbart akademiskt”, vilket jag inte kan tolka på annat vis än att man vill antyda att jag betraktar radikalkonservatismen som ett politiskt program som bör omsättas i dagens svenska politik. Detta tycker sig partistyrelsen kunna utläsa av ett meddelande jag skrivit på Twitter. Man undviker dock noga att citera innehållet. Meddelandet ifråga, som återfinns här, innehåller i själva verket bara ett tips om en totalt okontroversiell dokumentär om Ernst Jünger som sändes på SVT.

Att partistyrelsen drar häpnadsväckande långtgående slutsatser av mina litterära preferenser står alltså klart. När man även börjar granska min musiksmak blir det dock närmast komiskt. På Facebook har man funnit att jag i en statusuppdatering har länkat till Stefan Anderssons sång ”Revolution”. Stefan Andersson är en helt okontroversiell och vida uppskattad musiker från Göteborg som har skrivit många fina sånger som anknyter till svensk historia. Men partistyrelsen tolkar min länk till denna sång, som handlar om Gustav III:s statsomvälvning, som ett tecken på att jag sitter och fantiserar om väpnad revolution i Sverige och i princip drömmer om att genomföra en statskupp. Jag kan dock lugna mina läsare på den punkten. Bakgrunden till att jag överhuvudtaget länkade till sången var den maktkamp som då pågick inom partiets ungdomsförbund mellan den sittande ordföranden Gustav Kasselstrand och utmanaren Paula Bieler. Kasselstrands anhängare kallades skämtsamt för ”gustavianer” – en beteckning som en gång i tiden användes för att beskriva Gustav III:s anhängare. Länken var ett sätt att uttrycka stöd för Kasselstrand. Detta kan inte ha undgått någon, i synnerhet inte då länken gick till ett bildspel på YouTube till stöd för Kasselstrand där sången ”Revolution” användes som bakgrundsmusik.

”Starkt intresse för etnonationalistiska och neofascistiska rörelser”
Partistyrelsen klandrar mig för att ha länkat till artiklar på bloggportalen Motpol, som man beskriver som ”neofascistisk”. Till att börja med vill jag understryka något som borde vara en självklarhet. Att man länkar till en artikel från en tidning, blogg eller annan hemsida innebär inte att man ställer sig bakom allt som sägs på hemsidan ifråga. Det innebär bara att man av någon anledning funnit innehållet i artikeln man länkar till intressant, eller av någon annan anledning värt att kommentera. Det är talande att partistyrelsen aldrig diskuterar själva innehållet i de texter jag länkat till. Texterna innehåller ingenting som är olämpligt eller stötande. Motpol är dessutom ingen ”neofascistisk” bloggportal, vilket klart framgår av dess avsiktsförklaring som beskriver tankesmedjan som ”identitär och värdekonservativ”.

Detsamma gäller de bilder från en reklamsida för boken ”A Handbook of Traditional Living” som jag har ”gillat” på Facebook. Ingen av bilderna innehåller något anstötligt – eller ”neofascistiskt” som partistyrelsen påstår – och att jag gillar en bild på Facebook innebär givetvis inte att jag gillar eller rekommenderar boken ifråga, som jag överhuvudtaget inte har läst. Mattias Karlsson och flera andra sverigedemokrater har för övrigt ”gillat” bilder från samma sida på Facebook.

Samma resonemang är tillämpligt på att jag har länkat till sången ”Der Deutschen Wiegenlied” av trubaduren Frank Rennicke. Det betyder inte att jag ställer mig bakom Rennickes alla åsikter utan att jag uppskattade just den sången.

”Lyfte fram Hitlers favoritkonstnär”
Partistyrelsen försöker få det till något slags ställningstagande för nazism att jag har illustrerat ett blogginlägg med en bild av målningen ”De fyra elementen” av konstnären Adolf Ziegler, som sägs vara ”Hitlers favoritkonstnär”. Bakgrunden till att jag använde målningen som illustration var att jag hade skrivit ett blogginlägg med rubriken ”De fyra elementen” som i sin tur syftade på Sverigedemokraternas fyra bärande ideologiska element. Att tavlan jag valde målats av en konstnär som Hitler uppskattade kände jag inte till när jag skrev blogginlägget. Illustrationen av artikeln utgör inget ideologiskt ställningstagande från min sida. Den som vill veta var jag står ideologiskt gör klokt i att istället läsa själva texten i blogginlägget. Där framhåller jag att Sverigedemokraternas ideologi grundar sig på demokratisk nationalism och socialkonservatism, något som är helt oförenligt med nazism och som inte avviker från partilinjen på något vis.

”Fortsatta avslöjanden om extremismkopplingar”
Under rubriken ”fortsatta avslöjanden om extremistkopplingar” kastar partistyrelsen i slutet av sitt uttalande in ett antal citat ur min e-postkorrespondens som har publicerats av Expressen efter ett dataintrång och efter att partistyrelsen fattat sitt beslut. Det handlar om totalt fem meddelanden som hämtats ur min samlade privata korrespondens från en period som sträcker sig över tio år.

Det läggs mig till last att jag skrivit till bloggaren Oskorei på ”neofascistiska” Motpol att jag ”följer hans blogg med intresse” och att det skulle kunna vara trevligt att ses någon gång. Till detta har jag följande kommentarer: Motpol är, som redan anmärkts, inte någon ”neofascistisk” bloggportal, att följa något med intresse är inte samma sak som att hålla med om allt och att föreslå en träff för, som jag skriver i mejlet, ”lite intellektuellt utbyte och ett avbrott i dagspolitikens höstgrå lunk”, utgör inte heller någon avvikelse från Sverigedemokraternas ideologi.

Man tar också upp ett mejl där jag kommenterat en film med tyska soldater under andra världskriget, samt ett foto på en nazistflagga som skickades till mig via mejl. I det första fallet handlade det om ett rent militärt intresse, i det senare om ett försök att bemöta ett osmakligt mejl genom att skoja bort det. Partistyrelsen anser tydligen att jag istället borde ”uttryckt min avsky”. Själv tillät jag mig uppenbarligen att inta en mindre gravallvarlig attityd i min privata korrespondens, vilket man givetvis kan ha åsikter om. Några ideologiska ställningstaganden från min sida är det hursomhelst inte fråga om.

I ett annat mejl från 2009 beskriver jag Nationell Idag som ”en tidning av hög kvalitet som snart blir en veckotidning”. Att jag ansåg att Nationell Idag höll hög kvalitet utgör inget ideologiskt ställningstagande. Att se kvaliteter hos en tidning innebär, återigen, inte att man håller med om allt som står i den. Detsamma gäller det mejl där jag har länkat till en artikel på Svenska Motståndsrörelsens hemsida Patriot.nu. Artiklarna i Nationell Idag och på Patriot.nu handlade om afrikandernas situation i södra Afrika. Jag skickade dem till en god vän som jag rest tillsammans med ett flertal gånger i södra Afrika. Jag bedömde att artiklarna var av intresse i sammanhanget. Det betyder inte att jag sympatiserar med Nationaldemokraterna eller Svenska Motståndsrörelsen. Mottagaren av mejlet kan omöjligen heller ha uppfattat mig på det sättet.

”Farit med osanning och fört partiet bakom ljuset”
Jag har aldrig gjort någon som helst hemlighet av min politiska bakgrund och vare sig farit med osanning eller fört partivänner bakom ljuset. De sverigedemokrater som arbetat tillsammans med mig vet att min och partiets ideologi är densamma.

Avslutande kommentar
Politik handlar om idéer men också om makt, och jag är övertygad om att hela den här historien har sin grund i Sverigedemokraternas interna maktspel. Jag har vid sidan av mina uppdrag som gruppledare i Göteborg och Västra Götaland under många års tid varit ledamot av partiets centrala valberedning där jag är den ende representanten från Västsverige. I år ska valberedningen påbörja sitt arbete med valsedlarna till Europaparlamentet och riksdagen. Då kan det vara bekvämt för partiledningen att göra sig av med en stark och kritisk röst från västra Sverige. Sedan jag flyttade till Göteborg 2005 har jag arbetat nära den tidigare partiledaren Mikael Jansson, men även SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand som inledde sin politiska bana i SD Göteborg. Jag håller inte för otroligt att Jimmie Åkesson är rädd för att samma öde ska drabba honom som Mikael Jansson, det vill säga att SDU-ordföranden tar över som partiledare en vacker dag.

Avslutningsvis vill jag tacka för allt stöd som jag har fått från allmänheten, partikamrater och ungdomsförbundare under de här veckorna. Tre partidistrikt i Västsverige har gett mig sitt oreserverade stöd under processens gång och detsamma gäller 12 av de 13 regionpolitiker som träffades på gruppmötet i Lerum den 7 mars.

Patrik Ehn, Göteborg, dymmelonsdagen 2013

Läs mer:
Samlingstråd om Sverigedemokraterna efter uteslutningen av Patrik Ehn.

Märkt: Björn Söder, Jimmie Åkesson, patrik ehn, sverigedemokraterna