Jimmie Åkesson lider av ideologisk bacillskräck

Jimmie Åkesson och Björn Söder kontrollerar vad alla medlemmar säger på sociala medier och vad de länkar till från sina bloggar eller Facebook. De kontrollerar vilka gilla-knappar medlemmarna trycker på och har utvecklat ett angiverisystem som skulle imponera på Kim Jong-un i Nordkorea. SD-ledningen har nära samarbete med Bonnierpressen och Expo och använder numera extremvänsterns vokabulär när de smutskastar ”ideologiska avvikare”. SD har blivit ett totalitärt och otrevligt parti.

jimmie-akesson

Den nolltolerans som Sverigedemokraterna har infört kommer från Jimmie Åkesson och är ett beslut som inte är demokratiskt förankrat bland fotfolket. Nolltoleransen riktar sig mot ”ideologiska avvikare” och därmed i praktiken mot alla som inte tycker exakt som Åkesson eller vad partiprogrammet föreskriver i varje enskild fråga. Då ska man komma ihåg att partiprogrammet som antogs 2011 inte var helt förankrat i partiet och att 25 procent av medlemmarna på landsmötet inte ville godkänna det. Det är många. Dels förekom kritik mot införande av begreppet ”socialkonservativ” och dels fanns det flera punkter som var motsägelsefulla och ogenomtänkta. På Landsdagarna tvingades deltagarna förkasta eller anta programmet, några andra alternativ fanns inte. Alltså kunde inte enskilda punkter ändras eller förkastas, vilket var ett anmärkningsvärt förfarande.

Det är inte första gången i historien som en politiker uttrycker sig som Åkesson gör. Vi har sett det under sovjetkommunismen, under fascismen och i det nazistiska Tyskland där ideologiska avvikare frystes ut, förföljdes eller i många fall mördades. I vår samtid är det bara i bananrepubliker av typen Kongo som enväldiga politiker har förklarat krig mot ideologiskt avvikande. Annars var det vanligt förekommande i totalitära kommunistländer i Asien under 1970-talet och på Kuba.

I Sverige har sådant aldrig förekommit i politiska partier i modern tid utom möjligen i de små stalinistiska sekterna som förökade sig genom delning under 1960 och 1970-talet. Åkessons politiska motsvarighet står närmast att finna i det kommunistiska Östtyskland där ideologiska avvikare ständigt rensades ut från kommunistpartiet och som utrensad fick man inte längre tillträde till arbetsmarknaden på samma villkor som andra.

I dagens Sverige är den politiska korrekthet som bärs upp av de totalitära medierna att jämföra med Åkessons nolltolerans. Mediasamhället har ingen som helst tolerans mot invandringskritik (eller andra politiskt inkorrekta ämnen) och varje invandringskritiker riskerar att stigmatiseras, förföljas och frysas ut från den övriga samhällsgemenskapen. Den politiska korrektheten är totalitär till sin natur och när Jimmie Åkesson bedriver kamp mot ideologiska avvikare så är det samma totalitära grund som han står på. Ingen ska få ha någon annan åsikt än den i partiet rådande. Ingen ska få tänka tankar som partiledningen inte begriper sig på. Om folk lyssnar på fel musik, läser fel böcker och länkar till fel hemsidor ska de sparkas ut ur partiet. Istället för intellektuella interna debatter, så fördöms folk utan att kunna försvara sig. Det senaste exemplet var när den populäre krönikören Mats Dagerlind på Avpixlat fördömdes av Jimmie Åkessons pressekreterare Linus Bylund utan att ens få uppskattning för det fina arbete han har utfört i debatter och på bloggar.

Jimmie Åkesson lider av ideologisk bacillskräck. Han klarar inte av att hantera människor som tänker självständigt och har ingen som helst respekt för människor som ändå gör det. Det handlar inte bara om bristande intellektuell förmåga och det handlar också om ett snedvridet sätt att se på andra människor i såväl den egna organisationen som i samhället. Om han inte har påverkats av det sjuka samhällsklimatet i Sverige där varje fri åsikt ska jagas med blåslampa så har han påverkats av en egen inre övertygelse om att endast hans egna åsikter ska få råda.

Varje normalt politiskt parti har en mittfåra och en bredd till höger och vänster. Alla partier utom de totalitära har en tillåtande attityd till människor med åsikter utanför mittfåran. Ideologisk bredd är bra för debatten, för intellektet och för förtroendet för partiet. Människor är nämligen olika och hittar ofta olika infallsvinklar på samhällsproblem. Men i Sverigedemokraterna utesluts man om man inte befinner sig mitt i mittfåran.

Den politiska korrektheten, som är totalitär, har på många sätt redan lamslagit Sverige och gjort medborgarna rädda för att säga vad de tycker i olika frågor. Genom Åkessons kamp mot ”ideologiska avvikare” och införandet av ”nolltolerans” mot sådana avvikare så ansluter sig Åkesson till den totalitära ideologin – kanske utan att förstå det själv. Nolltoleransen som Åkesson har infört kommer från hans sätt att se på andra människor. De ska inte få tycka olika. Bara exakt likadant annars ska de ut ur partiet.

När Erik Helmersson skrev en artikel i DN 2011 om kommunismens brott mot mänskligheten så skrev han.

”Det viktiga med att tala om nazismens och kommunismens brott är inte att en gång för alla slå fast vilka som var värst. Det är att vända ryggen åt alla totalitära tendenser och se till att de aldrig får tolkningsföreträde igen.”

Åkesson har infört en totalitär regim i partiet, men de partlojala har inte insett det. Det dags för alla frihetsälskare att vända Åkesson ryggen nu. Nästa gång kan det bli deras tur att åka ur partiet. När tidningen Expressen gjorde en poll idag om hur många som tror att förtroendet för SD skadas genom uteslutningarna av Patrik Ehn, Daniel Rondslätt och andra så var det mellan 20 – 30 procent som ansåg det (beroende på vilken tid man tittade på pollen). Översatt till antalet väljare så skulle det vara 250 000 väljare som inte gillar uteslutningarna om SD ligger på strax över 10 procent i opinionsundersökningarna. Eller över 1 000 av medlemmarna. Det tyder på att uteslutningarna sannolikt uppskattas mindre av väljarna än av den egna partistyrelsen där 14 ledamöter var för uteslutning och bara 3 emot.

Jimmie Åkessons och Björn Söders anklagelser mot Patrik Ehn är delvis helt bisarra, i något fall kan de diskuteras, men att utesluta honom för att han har skrivit några privata mejl med oförargligt innehöll är inte förenligt med politisk anständighet. Dessutom är det bara enstaka mejl eller brottstycken ur korrespondens med någon som SD har läst och det ger ingen bild av Ehns politiska uppfattning. Däremot står det ju helt klart att Ehn har varit 100 procent partilojal till SD, vilket SD-ledningen försöker dölja eller förringa. Liksom i fallet med Mats Dagerlind har Patrik Ehn inte fått ett enda uppskattande ord av partiledningen för det behjärtansvärda arbete han lagt ned på partiet. Åkesson och Söder är inget annat än okultiverade pajaser som inte förtjänar de poster de innehar. De upprepar sig ständigt. De intrigerar och konspirerar, de övervakar varje medlems förehavanden på sociala medier och de samarbetar med Expo för att rensa ut nationalister och ideologiska avvikare. Det är inte första gången det sker, men efter uteslutningen av de tolv medlemmarna har det gått överstyr.

Några minuter efter att uteslutningen av Patrik Ehn m.fl. var bekräftad så uttalande sig Björn Söder i media till pressen. Han sade ordagrant:

”Det är klart att det är olyckligt att partiet förlorar företrädare, men för partiet så är det viktigt att visa att vi menar allvar med den nolltolerans som Jimmie Åkesson har slagit in på och att vi tar inte saker i beaktande huruvida det påverkar partiet negativt just för tillfället utan det här är viktigt att vi visar att vi håller rent i våra led.”

Att notera är att Stasi-organisationen Expo fick nyheten om uteslutningarna före alla andra medier.

För partiet är det alltså viktigare att följa partiledarens totalitära direktiv och ”hålla rent” i partiet än att bry sig om vilka konsekvenser nolltoleransen ger. Det är ännu märkligare att ingen diskuterat det moraliska i att stjäla en persons privata mejl eller att ta emot sådant stöldgods. Om SD hade bestått av civiliserade människor så hade den första reaktionen blivit att fråga varifrån stöldgodset har kommit. Att det har stulits mejl tidigare, just på västkusten, är oroande och att Expos inflytande över SD är så stort hade nog ingen känt till om detta inte kommit fram. Dessutom bör folk i SD fråga sig om de har rätt till ett privatliv eller om även det är underkastat Jimmie Åkesson ideologiska bacillskräck. Sverigedemokraternas intellektuella haveri är totalt.

Läs mer:
Samlingstråd om Sverigedemokraterna efter uteslutningen av Patrik Ehn.

Advertisements

Taggat:, , ,

2 thoughts on “Jimmie Åkesson lider av ideologisk bacillskräck

  1. […] Jimmie Åkesson lider av ideologisk bacillskräck (20 mars 2013) […]

  2. Benny Bernstein mars 23, 2013 kl. 01:47 Reply

    Det värsta är att rädslan börjar sprida sig i partiet här på västkusten. Imorgon, lördag, har vi årsmöte i Göteborg och ingen vet vem som rapporterar till Stasi-Björn. Eftersom Stasi-Björn har gått ut med att alla som stödjer Patrik Ehn på något sätt ska uteslutas ser jag det som början till slutet för för det parti som vi röstade in i riksdagen. Personligen funderar jag på om jag överhuvud taget ska rösta på SD i riksdagsvalet igen. Stor BESVIKELSE är ordet för dagen.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: