Många som varit föremål för uteslutning utan godtagbara skäl och många som har frysts ut ur Sverigedemokraterna eller valt att lämna partiet på grund av stort missnöje med partiledningen ger nästan alltid en samstämmig bild av partiet.
Svågerpolitiken är stadfäst. Partiledningen gynnar på ett otillbörligt sätt sina egna fruar, flickvänner, familjemedlemmar eller andra närstående. De försvarar sina välbetalda tjänster genom att stöta ut personer som kan hota deras makt.
De som blir utfrysta, uteslutna eller förtalade utsätts för offentlig smutskastning av partiledningen. De förtalade får aldrig något tack eller någon uppskattning oavsett hur mycket gott de har gjort för partiet. Partiledningens metoder anses av många vara rena svineriet mot egna partikamrater.
De som leder partiet uppträder som okultiverade pampar och förtjänar inte att leda partiet. De har kapat åt sig makten på ett otillbörligt sätt genom fulspel, intriger och maktpolitik.
SD är på pappret demokratiskt, men är i själva verket minst lika toppstyrt som vilket totalitärt parti som helst.
I partiet är nepotismen inte bara accepterad och utbredd utan den är en del av den sjuka partikultur som har grundlagts främst av Björn Söder och Jimmie Åkesson. De som gynnas av den klagar inte. De tar tacksamt emot sina titlar, sina löner och sina förmåner genom att sedan förbehållslöst ge stöd tillbaka i form av krypande och underdånig tacksamhet. Partiledningens taktik är att de som erhåller tjänster eller platser i styrelser och i organisationen ska vara obrutet lojala och okritiska till sin partiledning. Det fungerar som ett mutsystem där man köper lojalitet.
De som accepterar svågerpolitik har egentligen inte i politiken att göra. De är korrupta och de är opålitliga. De är personer som saknar den moraliska styrka som behövs inom politiken. SD-ledningen köper sig stöd av människor som är svaga nog att inte kunna nej till en sådan politik.
Dragan Klaric
En av de första som tydligt sade ifrån mot både nepotism och totalitära tendenser i partiet var Dragan Klaric. Han var en av de mest entusiastiska och lojala partimedlemmar som Sverigedemokraterna har haft under överskådlig tid. Till skillnad från den välbetala partitoppen så var Klaric en idealist, en sådan person som utgör grunden för en Sverigevänlig folkrörelse. Den nytta han gjorde för partiet var otroligt stor. Genom sin blotta närvaro entusiasmerade han många och genom sitt sympatiska sätt fick han många att bli Sverigedemokrater. Det är sådana som Klaric som har fört SD framåt.
Dragan Klaric blev utsatt för fult maktspel av SD-ledningen.
Dragan Klaric initierade i början av 2009 SD-Television, som var en serie intervjuer med olika partiföreträdare. För att väljarna skulle få känna sina politiker lite bättre intervjuades många lokalpolitiker i partiet och filmerna lades sedan ut på YouTube. Klaric hade för att kunna genomföra sitt projekt inköpt filmutrustning för delvis egna pengar, insamlade pengar och för bidrag från den lokala partikassan. Utrustningen som han köpte in var hans egen, inte partiets. Det var en mycket uppskattad marknadsföringsmetod av partiet som Klaric hade infört. Men det var inte alla i partiet som uppskattade Klarics initiativ.
Samtidigt hade Klaric haft en tjänst i SD Helsingborg med motarbetades av SD-ledningen så mycket att han självmant lämnade partiet den 15 september 2010.
Klaric berättar:
När jag skickade in mitt utträde ur SD till partisekreterare Björn Söder så utgick jag från att man med omedelbar verkan skulle avregistrera mig från medlemsregistret och samtidigt radera det e-post konto dragan.klaric@sverigedemokraterna.se som jag haft under min aktiva tid inom SD.
Men det visar sig att man istället för att radera mitt e-post konto som man egentligen skulle ha gjort så väljer IT-avdelningen att på uppdrag av någon inom makteliten att ändra mitt lösenord och således förhindra mig från att komma åt e-post kontot. Orsaken till att man väljer att ändra lösenordet till e-post kontot kan ha sin orsak i att man vill ha åtkomst till e-post kontot så att man kan gå in och läsa all den kommunikation som pågick på e-postkontot.
SD:s partiledning ville av någon anledning göra sig av med Dragan Klaric. De kontaktade honom och krävde att han skulle lämna ifrån sig filmutrustningen och det inspelade materialet till SD:s riksorganisation. Klaric, som tyckte att han gjorde ett bra jobb med SD-Television och visste att han hade stöd av många, vägrade att lämna tillbaka utrustningen, den tillhörde honom vilket även de inspelade filmerna gjort då han hade upphovsrätten till dem.
När Klaric vägrade att lämna ifrån sig filmerna med hänvisning till upphovsrätten började SD:s riksorganisation skicka hotbrev till Klaric där de hotade med rättsliga åtgärder om han inte gick deras krav tillmötes.
En Johan Larsson (politisk sekreterare, underställd Söder m.fl.) skrev brev till Klaric och krävde att han skulle sluta publicera intervjuer med partiföreträdare och ställde krav på att alla inspelade filmer lämnades till riksorganisationen.
Dragan Klaric som hade lagt ut massor av filmer på två olika kanaler på YouTube, SDTelevision och DragansTV, avkrävdes på samtliga filmer. Om Dragan inte upphörde med publiceringen och inte lydde kravet på att återlämnas rubbet så skulle rättsliga åtgärder vidtas. Dragans projekt väckte enbart positiva reaktioner och varför SD-ledningen ville ta död på det kan man spekulera i. Liksom i många andra fall så har egna goda initiativ från lokala företrädare stoppats av SD-ledningen av en hel rad underliga skäl. Ingen ska få bli mer populär än narcissisterna i partitoppen.
Så fort någon i SD började bli populär så skulle den personen kväsas eller tystas. Det har varit SD-ledningens policy sedan 2005 när Åkesson och Söder tog kontrollen över partiet. Dragan Klaric var upprörd över tilltaget. Medan han fick mycket beröm av partiets gräsrötter och väljare så valde partiledningen att tysta honom och att framställa honom som en suspekt bråkmakare. Den Björn Söderska mentaliteten hade greppet om partiet och den mentaliteten innebär att den som gör något bra för partiet ska baktalas såvida han eller hon inte tillhör kretsen av invalda svågerpolitiker. Det gjorde inte Klaric. Han vara bara en god idealist som kämpade hårt för sitt parti och gjorde det bra.
Klaric var bångstyrig tyckte SD-ledningen, men i själva verket var han bara ärlig och förde dialogen med hedern i behåll. Han gjorde det som var moraliskt rätt och han vägrade att ge efter för en partiledning som använde smutsiga metoder. Men smutsigare skulle det bli.
När Klaric den 10 december 2010 skickade ett mejl till sin egen f.d. mejladress hos SD för att kontrollera om kontot var avstängt fick han ett häpnadsväckande svar tillbaka.
Någon hade olovligen lagt in ett autosvar på hans mejl och texten som skickades ut till alla som skrev till Dragan löd:
Hej,
Jag är utesluten ur partiet då jag är olämplig som företrädare för Sverigedemokraterna.
För SD Helsingborg relaterad kommunikation måste jag hänvisa till:
helsingborg@sverigedemokraterna.se
Med vänlig hälsning
Dragan Klaric
Först trodde Dragan att det var någon sjuk människa utanför partiet som hackat sig in som gjort detta. Han hade svårt att tro att SD-ledningen skulle sjunka så lågt. Men det var partiledningen som låg bakom. Det var ett övergrepp mot Klaric och ett uttryck för den sjuka partikultur som implementerats i partiet och som partiledningen gjort till norm. Dragan ansåg att partiets företrädare hade gjort sig skyldiga till dataintrång, urkundsförfalskning och förtal. De fabricerade en lögn om att han hade blivit utesluten för att framställa honom i sämre dager.
Richard Jomshof (f.d. Johansson) fulspelar också.
Som svar på mejlet fick Klaric ytterligare ett svar från Richard Jomshof. Han skrev:
Snälla Dragan, det är inte lite patetiskt av dig att komma här och beklaga dig med tanke på hur illa du beter dig mot allt och alla. Lägg ner.
/Richard
Mannen bakom det falska autosvaret var Richard Jomshof som inte bara svarat med lögner och förakt utan svarade lika så som den sjuka partikulturen påbjuder. Klaric polisanmälde tilltaget och ansåg att Björn Söder borde vara den skyldige eftersom han var partisekreterare och administrativt ansvarig.
Istället för att ens försöka argumentera vuxet i affären kring Klaric så startade SD en hatkampanj mot honom där några personer som var lojala till partiledningen gjorde allt de kunde för att tala nedsättande om Dragan. Men de som kände honom och hade följt hans arbete för partiet visste att han var den gode och partikvartetten Björn Söder, Mattias Karlsson, Jimmie Åkesson och Richard Jomshof var de onda och de fula. Klaric avgick med hedern i behåll.
Stig Werner
I mars 2010 lämnade gruppledaren i Karlshamn Sverigedemokraterna. Han hade framfört kritik mot partiledningens i hans tycke orimligt höga arvoden. Werner hann knappt framföra kritiken förrän partiledningen börja inleda en kampanj mot honom för att få honom tyst. Att kritisera partiledningen är inte tillåtet i SD eftersom de som kritiseras förmodligen inte är vid sina sinnens fulla bruk. Att bli kritiserad och kunna svara på kritik tillhör den politiska vardagen, men i SD får man inte framföra kritik. Werner hotades med uteslutning men valde självmant att lämna partiet. När han lämnade SD fanns en hel rad personer som redan hade avgått eller sparkats ut som gav Werner moraliskt stöd.
Dragan Klaric tillhörde dem som kommenterade Werners avhopp. Han skrev:
Då måste man ställa sig frågan, vilken chans till överlevnad har SD om alla ska tycka som partitoppen? Om partitoppen enbart omgärdar sig med likasinnade som inte ifrågasätter, som bara gör det som de blir tillsagda att göra, som inte har något eget tänkande och vågar inte sakligt kritisera.
De blir som med små barn, ett barn som inte blir tillsagt när det gör fel kommer aldrig att lära sig eller förstå om eller när det gör fel. Så om partitoppen inte blir tillsagd när den gör fel för att ingen vågar ifrågasätta dem hur ska de veta att de har gjort fel? Hur ska de lära sig av sina misstag och korrigera dem?
Nä nu anser jag att det är dags för gräsrötterna att gå samman och börja ställa krav på SD:s förtroendevalda, vi kan inte ha ett parti som är toppstyrt av en liten maktelit som inte inser sina begränsningar utan tror att de vet och kan allt.
Ska partiet överleva så kommer det att behövas göra drastiska förändringar inom partiet, för risken är annars stor att SD som ny demokrati floppar i valet 2014 och vad händer då med Sverige? Ha detta i åtanke att det är inget fel på partiet utan felet ligger i ledarskapet. SD behövs som motvikt till de andra riksdagspartierna, för SD rör om i grytan och det behövs. Men om inte SD fungerar internt hur ska det då fungera att rädda Sverige?
När Björn Söder och Jimmie Åkesson tog kontrollen över partiet
Dragan hade helt rätt. Han hade kommit fram till nästa exakt samma slutsats som många andra. Sverigedemokraternas ledarskikt består inte av normala människor, det består av omogna personer som inte är värda att leda ett parti. Det har kapat åt sig makten i ett parti som ska försvara svenskarna, men de överger de mest fundamentala principerna i det politiska arbetet. De överger och kastar ut medlemmar som har åsikter om hur partiet ska styras. De överger och kastar ut medlemmar som inte ingår i den korrumperade kretsen kring Söder och Åkesson om dessa medlemmar är kritiska till bristerna i partiledningen. Den som kritiserar svågerpolitik och maktmissbruk åker ut. De som ifrågasätter eller har åsikter om de stora arvoden som partitoppen ger åt sig själva ska tystas.
Hur har Björn Söder och Jimmie Åkesson kunnat skaffa sig en så totalitär makt över partiet? En som berättar hur det gick till är partiveteranen Johan Rinderheim som var naiv nog att gå Söders och Åkessons ärenden och sedan slängdes ut ur partiet. Han lämnade partiet innan någon uteslutning hade hunnit verkställas.
Rinderheim förklarar i tidningen Nationell Idag (okänt datum, kanske 2010/2011) när toppstyrningen i partiet inleddes:
I någon mening började den årsskiftet 2003/2004. Vid tre efterföljande årsmöten lades förslag om stadgeändringar som jag insåg syftade till maktkoncentration. Den största förändringen gällde hur man väljer styrelse. Tidigare var valberedningens förslag just bara förslag och en förhållandevis öppen historia. Det ändrades till att årsmötesdelegaterna måste antingen fälla valberednings förslag i sin helhet eller godkänna allt. I praktiken tillsätter därmed valberedningen partiets styrelse, inte årsmötet. Skåningarna dominerar både styrelse och valberedning, vilket innebär att Åkesson och Söder kan beställa den styrelse de vill ha. Eventuella kritiker i valberedningen kan man också lätt göra sig av med.
Det ironiska är ju att Sverigedemokraterna en gång bildades bland annat för att man tyckte att andra partier var för toppstyrda. Stadgeförändringarna innebar alltså ett brott med partitraditionen och självbilden som ett mer interndemokratiskt parti än andra. Man kan se det som en anpassning till andra partiers kultur, enligt min mening inte till det bättre.
Johan Rinderheim utnyttjades av dåvarande partiledningen år 2001 för att utesluta de nationalister som bildade Nationaldemokraterna (ett parti som det inte finns mycket kvar av idag). Den antinationalistiska trenden måste alltså ha varit införd helt eller delvis redan då. Rinderheim lämnade SD 2008 och var en av sista som försvarade de etniska svenskarna och hade en klar bild av att repatriering var nödvändigt för att rädda Sverige. Exakt vad som hände före 2003 är dock ointressant i det här sammanhanget eftersom Björn Söder och Jimmie Åkesson ännu inte hade full kontroll över partiet. Det fick de först 2005 när Åkesson blev partiledare. Rinderheim försökte starta en ny rörelse, men fick bara stöd av en handfull andra uteslutna medlemmar och lade ned projektet. Istället blev han utsatt för hånfulla och rätt aggressiva kommentarer av några i kretsen kring partiledningen.
Stefan Lundkvist
Centerpartisten Stefan Lundkvist lämnade sitt gamla parti och sin post i ungdomsförbundet 2010 eftersom han hade tröttnat på den invandringsliberala andan i partiet. Han gick över till Sverigedemokraterna. Lundkvist var en väluppfostrad idealist som inte ville att Sverige skulle förstöras. Det självklara valet för honom var att gå med i SD. Han blev förbundssekreterare i SD och fullmäktigeledamot i SD Uppsala. I september 2012 hade Lundkvist kommit fram till samma sak som många andra hade kommit fram till. Toppstyrning och nepotism var en del av partikulturen. Lundkvist hade noterat hur moderpartiet tillsätter tjänster och hur det försöker påverka organisationen och tysta kritiker. Han hade sett hur Louise Erixons inflytande inte stod i proportion till kunskap eller arbetsinsats utan snarare till hennes relation med partiledare Jimmie Åkesson.
Efter en tid av våldsam propaganda från Louise Erixon om att folk i SDU borde ge stöd åt Paula Bieler istället för Gustav Kasselstrand i valet som SDU-ledare så var upprördheten mycket stor bland många. Det ansågs allmänt att Jimmie Åkesson mer eller mindre beordrat Erixon att propagera för Bieler. Erixon skulle aldrig kunna bedriva en kampanj utan att först fråga om lov. Hon är knappt kapabel att ha det omdöme som krävs för att ge stöd åt rätt person.
Används som redskap för partiledningens smutsiga syften.
Många var riktigt upprörda över hur partiledningen gick till offensiv för att hindra Kasselstrand att bli SDU-ledare. Stefan Lundkvist kunde inte hålla sig. Han insinuerade att Erixon hade gått sängkammarvägen rakt in i partitoppen och på sätt och vis var det sant. Lundkvist tvingades be om ursäkt.
I november 2012 undertecknade Louise Erixon ett brev som riktade sig mot Gustav Kasselstrand. Ett brev som hon helt säkert hade fått hjälp med att skriva. Brevet var ett enda långt angrepp på SDU. Efter att SDU hade framfört försiktig kritik mot Åkesson så skrev hon på uppdrag av sin pojkvän ett brev till organisationen. Där krävde hon att Gustav Kasselstrand och William Hahne skulle avgå. Hon skrev att kritiken mot Åkesson sågs som en ”mycket aggressiv krigsförklaring”. Då undrar man förstås om Erixon eller den som har skrivit brevet är riktigt frisk. Hur kan lindrig politisk kritik vara en ”aggressiv krigsförklaring”?
Här ser vi återigen hur partiledningen inte får kritiseras. Är man politiker så måste man tåla debatter, tåla kritik och kunna bemöta kritik utan att hota med ”åtgärder” eller uteslutningar.
”Den politiska och kommunikativa omognad som dessa två personer påvisat, är en stor risk både för ungdomsförbundets och moderpartiets trovärdighet”, skrev Louise Eriksson och ”kräver att Gustav Kasselstrand och William Hahne snarast avgår från sina poster i SDU”.
Det är Åkessons ord hon skriver, inte hennes egna. Precis som när Åkesson fick henne att bedriva kampanj mot Kasselstrand innan valet av SDU-ordförande så är Åkesson pappa till hat-texten mot Kasselstrand. Både kampanjen mot Bieler och brevet mot Kasselstrand och Hahne avslöjar mycket om SD-ledningens intrigmakeri och fulspel.
Stefan Lundkvist fick nog och lämnade SD i december 2012. Han förklarade sin avgång så här:
”Jag är totalt missnöjd med hur ledningen styr partiet. Det råder en skriande inkompetens och nepotism – man ser partiet som sin egen privata lekstuga, man skor sig, sina flickvänner, sina kompisar. Man ger dem uppdrag, löner och förmåner utan att bedriva en vettig politik för att förändra landet och ta över makten. Alla övriga engagerade ser man som inkräktare och farliga konkurrenter om makten.”
Knappt var kritiken framförd förrän SD-folket kring partiledningen på sedvanligt sätt inledde en förtalskampanj mot Lundkvist.
Bernt Grönblad
Nyligen var en annan förtroendevald partimedlem föremål för en massa intriger. Det var gruppledaren för SD Norrtälje, Berndt Grönblad, som hade tröttnat på ungefär samma omogna beteende som andra tröttnat på. Vi ska inte plöja igenom alla detaljer utan låter Grönblad själv tala om varför han lämnade partiet.
”SD bedriver maktkamper, går bakom ryggen på de närmaste, baktalar, förtalar och förnedrar sina partikamrater. Om folk visste vad som försiggick bakom kulisserna, skulle få gå med i SD, än mindre åta sig några förtroendeuppdrag. Jag vill ha en rak, öppen, ärlig kommunikation och göra ett gott och hederligt arbete, något som jag nu har förstått inte går inom SD. Man vill inte ha allt för kunnigt folk; det upplevs som ett hot mot rådande maktstrukturer. Det är också svårt för mig, som varit en statlig opolitisk tjänsteman under decennier, att skola om och förstå rävspelet inom politiken.”
Berndt Grönblad lämnade partiet mars 2013.
Björn Söder och Anna Wigenstorp
Som ett led i den svågerpolitiker SD-ledningen uppskattar och uppmuntrar, men som normala moraliska människor ogillar, har Björn Söder och flickvännen Anna Wigenstorp ett märkligt förhållande till varandra i partiet. Hon ersatte nyligen Björn Söder som suppleant i Region Skånes polisstyrelse. Om hon inte hade haft en personlig relation till Söder så hade hon inte blivit ersättare eftersom hon saknar kompetens för ett sådant uppdrag. Anna Wigenstorp sitter i partiets Medlemsutskott som fattar beslut om vilka som ska bli föremål för uteslutningsärenden. Björn Söder sitter i den partistyrelse som verkställer besluten.
När Sverigedemokraternas Medlemsutskott öppnade ett uteslutningsärende mot Patrik Ehn så skickades ett brev till honom med diverse anklagelser. Det var undertecknat av Anna Wigenstorp för Medlemsutskottets räkning.
Precis som i förhållandet Jimmie Åkesson och Louise Erixon där flickvännen utnyttjas eller används på ett omoraliskt sätt i partistrider så använder sig Björn Söder av sin flickvän för ungefär samma sak.
Anna Wigenstorp går Björn Söders ärenden i partiet.
Wigenstorp och de övriga mediokra medlemmarna i partiets Medlemsutskott är inte kapabla att göra någon bedömning i turerna kring Patrik Ehn. Den skrivelse som Anna Wigenstorp hade satt sitt namn under innehöll så mycket guilt by association och falska anklagelser mot Ehn att Anna Wigenstorp framstår som väldigt korkad.
Vi ska inte kritisera varje enskild ledamot i Medlemsutskottet, men ingen av dem har varit kapabla att gör någon som helst bedömning i fallet Ehn. Enligt säkra källor så skickade en person i partitoppen ett anonymt brev till Medlemsutskottet där Ehns musiksmak och val av böcker ifrågasattes. Det kan mycket väl ha varit Söder själv som skickade det brevet. Om det inte var han så var det sannolikt Mattias Karlsson som i ett eget brev hade kallat Ehn för nazist, vilket närmast borde vara förtal.
Anklagelserna mot Ehn är lika befängda som om man hade anklagat honom för att ha skor i Hitlers favoritfärg brunt, eller för att ha ätit Hitlers favoritmat, vegetariskt, på någon sylta i Göteborg eller kanske pratat Hitlers favoritspråk tyska med någon. Brevet som Wigenstorp undertecknade var skamligt till sitt innehåll. Medlemsutskottet är bara en grupp partilojala nickedockor som gör vad partiledningen vill och önskar. Anna Wigenstorp position i Medlemsutskottet är en följd av nepotismen i partiet och själv har hon inga som helst moraliska betänkligheter mot att ha fått sina poster som en följd av relationen med Söder. Ju högre upp i partitoppen vi tittar ju lägre är moralen. I Medlemsutskottet sitter också Therese Borg som vill att alla som ifrågasätter den ”öppna svenskheten” ska lämna partiet. Hon var också den som jagade ut partivännen Isak Nygren ur partiet.
Det skulle vara intressant att få veta varför Anna Wigenstorp skrev under en text med så lösa anklagelser mot Ehn. Kan du förklara det Anna Wigenstorp? Tycker du inte själv att det låter direkt löjeväckande att anklaga någon för att han länkat till sången ”Revolution” av Stefan Andersson? Inser du inte att du framställer dig mera som en idiot som undertecknar sådana texter? Du har undertecknat en anklagelse som att Ehn har beskrivit BNP i ”förhållandevis positiv anda”. Är det förbjudet att vara positiv till ett invandringskritiskt parti i andra länder även om de har en annan grundsyn än SD i vissa frågor? Ni i medlemsutskottet avkrävde Ehn på svar. Nu är det väljarnas tur att avkräva Medlemsutskottet på svar. Anna, vi citerar en del av en text från Fria Tider. Nu kräver vi att du besvarar texten och kommenterar den i varje detalj. Du tror väl inte att väljarna ska låta dig framföra massa bisarra anklagelser mot en lojal trojänare som Ehn utan att själv svara på kritiken. Är du ens kapabel att svara? Här är texten som vi vill att du kommenterar:
Bland det som läggs Ehn till last är att han ska ha uppvisat ett ”starkt intresse” för den tyska radikalkonservatismen och ”lyft fram” författarna Ernst Niekisch, Ernst von Salomon och Ernst Jünger. ”På sin blogg har han gjort en omfattande och positivt präglad genomgång av företrädare för denna ideologi, som genom sin elitism, militarism, våldsromantisering och förakt för demokratin, på avgörande punkter skiljer sig ifrån SD:s ideologi”, skriver Söder.
Den ”omfattande och positivt präglade genomgång” som Söder syftar på är en serie inlägg som Patrik Ehn skrev på sin blogg för över tre år sedan. Det är frågan om korta, helt neutralt hållna artiklar som beskriver vilka Niekisch, von Salomon och Jünger var. Några ”hyllningar” eller ideologiska ställningstaganden förekommer överhuvudtaget inte. Och om det är något som ”lyfts fram” är det författarnas antinazistiska tendenser. När det gäller Niekisch nämner Ehn att denne varnade för ett nazistiskt maktövertagande, greps av Gestapo och dömdes till livstids fängelse av nazisterna. Beträffande von Salomon skriver Ehn att denne ”kände avsmak för nazisternas brutalitet”. Samma gäller texten om Jünger, som Ehn framhåller formulerade ”djupsinnig kritik mot den stat som Hitler skapat” och var ”en inspirationskälla för konservativa anti-nazister”.
Det är fullständigt omöjligt att se artiklarna som en sympatiyttring för ”elitism, militarism, våldsromantisering” eller ”förakt för demokratin”, vilket Söder vill göra gällande. I den inledande artikeln klargör Ehn dessutom att syftet med texterna är en förhoppning att ”någon eller några lär sig lite mer om vårt södra grannlands moderna politiska historia”, och alltså inte att ta ställning för någon politisk ideologi. Den enda slutsats man kan dra av artiklarna på Ehns blogg är att Söder antingen ljuger eller har svårt för att begripa skriven svenska.
Ehn har lyft fram inte författaren Jünger utan ”ideologen och den politiske aktivisten”, skriver Söder vidare, och påstår att Ehns intresse för radikalkonservatismen ”inte är enbart akademiskt”. Som bevis för det hänvisar Söder till ett meddelande på Twitter. I det aktuella meddelandet skriver Ehn följande:
”Hoppas att första dagen på #sdu12 varit lyckad. Om ni inte kan somna riktigt än så se gärna ”102 år i Europas hjärta”.”
”Beviset” för att Ehn vill implementera mellankrigstida tysk radikalkonservatism i svensk politik visar sig alltså vid närmare påseende vara ett tips om en dokumentärfilm om Jünger, ”102 år i Europas hjärta”. Innehållet i filmen, som har visats på SVT, är dessutom fullständigt okontroversiellt.
I syfte att visa att Patrik Ehn har en ”vurm för revolutionsbegreppet” anför Söder att Ehn har länkat till trubaduren Stefan Anderssons sång Revolution, som handlar om Gustav III:s statsomvälvning. Vi uppmanar våra läsare att lyssna på sången, vilket man kan göra här. Ställ er sedan frågan om en människa vid sina sinnens fulla bruk kan tolka en länk till den sången som ”vurmande” för revolutioner. Tanken är fullkomligt absurd. Men Söder antyder ändå, med stöd av den länken och Ehns artiklar om radikalkonservatismen, att Ehn vill se en revolution i Sverige idag. Det är ”uppenbart att länkningen inte bara kan ses som ett utryck för ett historiskt eller musikaliskt intresse från Ehns sida”, skriver Söder. I själva verket var hänvisningen till sången, som Ehn gjorde i samband med kuppförsöket mot Gustav Kasselstrand förra året, ett sätt att uttrycka stöd för Kasselstrand – vars anhängare skämtsamt kallades för gustavianer, precis som Gustav III:s närmaste krets en gång i tiden. Alla som följde maktkampen inom SDU förstod innebörden av anspelningen.
Resten av texten finns att läsa här.
Nu kan väl du Anna Wigenstorp på egen hand sätta dig och skicka ett svar till Fria Tider eller hit. Kommentera brevet från Medlemsutskottet till Ehn, jämför det med innehållet i Fria Tider och skriv ett svar. Är du ens kapabel att svara? Ta annars hjälp av dem som du skrev brevet tillsammans med. Nu vet vi att du inte kommer att svara och vi vet också vad det beror på. Det bror på din totala inkompetens och på att du bara har fått din position som en följd av relationen med din pojkvän.
Vi är många som följt SD:s valkampanj 2010, röstat på och stött partiet. Ända fram tills nu. Nu är vi många som har slutat stödja partiet och det är sådana som du Anna Wigenstorp som bidrar till att vårt stöd upphör. Visst får ni nya väljare, men de gamla återkommer inte. Ett parti som kastar duktiga medarbetare på sophögen är inte värdiga representanter för svenska folket. Ju mer vi gräver i vad Björn Söder och Jimmie Åkesson har ställt till med ju mer oroade blir vi över att de har kapat ett svensknationallt parti och jagat ut alla svensknationella ur partiet. Därför måste vi lämna SD och välja bättre alternativ.
Bojkotta Aftonbladet 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.