Etikettarkiv: mattias karlsson sd

Sverigedemokraternas fula uteslutning av prästen Axel W Karlsson

För en vecka sedan, måndagen den 27 januari, fattade Sverigedemokraternas partistyrelse beslut om att utesluta nio personer. En av dem var prästen Axel W Karlsson. Många har undrat hur det kan komma sig att SD gång på gång utesluter människor som är populära, kloka och lojala till partiet.

axel-w-karlsson-sd
Axel W Karlsson uteslöts för att han gillar tidningen Nya Tider och kritiserade ”nolltoleransen” i SD.

Det enkla svaret är att SD är en sekt som inte tillåter minsta ideologiska avvikelse eller självständigt tänkande. Axel W Karlsson är en klok man, till skillnad från de flesta i partistyrelsen som kvoterats in enbart för sin lojalitet till partiledningen. Liksom Patrik Ehn och många andra uteslutna har han åsikter som tyder på ett intellekt som vida överstiger vad partiledningen kan prestera. Axel W Karlsson har också en högre moral än vad de som uteslutit honom kan prestera.

När Karlsson uteslöts väckte det stor förvåning även bland anhängare som har försvarat tidigare uteslutningar. Många upplevde att SD nu har passerat ytterligare en anständighetsgräns när de kastar ut en person som är lojal till SD, försvarar SD och försöka få folk att rösta på SD.

Vi skrev om uteslutningen av Karlsson tidigare där vi visade hur individer, som står nära partiledningen genom släktskap, kan bete sig ohederligt och illa och exemplifierade det med Garbriella Hedarvs fulspel som inte lett till några reprimander. Istället blev hon belönad med jobb som krönikör på SD-Kuriren. Den hederliga prästen Axel W Karlsson som alltid varit renhårig kastades däremot ut ur partiet på svaga grunder.

Kritiken mot uteslutningen av Karlsson har nu kommenterats av Sverigedemokraternas tidning SD-Kuriren. Vem eller vilka som satt ihop texten är oklart, men den är undertecknad av ”redaktionen” vilket måste vara Paula Bieler och hennes spökskrivare.

Paula Bieler är också medlem i partistyrelsen som var med om att utesluta Karlsson. Hon skriver:

Till grund för denna uteslutning ligger bland annat att Karlsson agerat skribent åt både Nya Tider och Nationell Idag. Den senare är Nationaldemokraternas tidning. Den förra är skapad av en tidigare redaktion för samma tidning. Bägge tidningar står således på en annan värdegrund än Sverigedemokraterna.

Axel W Karlsson anklagas alltså för att ha skrivit i tidningar som har en annan värdegrund än Sverigedemokraterna. Frågan som bör ställas är om det är förbjudet för medlemmar i SD att skriva i tidningar som har en annan värdegrund? Uppenbarligen anser SD det – ibland – beroende på vem som skriver.

Hur många gånger har inte Jimmie Åkesson skrivit i Aftonbladet och Expressen, de mest svenskfientliga tidningar vi har i landet? Tidningar som på alla sätt motarbetar Sverigedemokraterna, dessutom med mycket fula metoder. Borde det inte finnas skäl att kritisera eller utesluta Åkesson och andra ledande Sverigedemokrater som också har skrivit i dessa tidningar?

SD-Kuriren skriver:

Detta i sig är visserligen inte ovanligt, det gör större delen av all media, men de artiklar som skrivits har författats på eget bevåg och ingen kommunikation har skett med partiet, trots flertalet påpekanden om att det rör sig om tidskrifter vars ideologiska grunder partiet inte vill eller bör förknippas med.

Vad Bieler menar är att vuxna människor i Sverigedemokraterna inte får författa artiklar på eget bevåg och skicka in dessa artiklar till tidningar med en annan värdegrund än Sverigedemokraterna.

Men Sverigedemokratiska politiker skickar ju in artiklar regelbundet till medier som inte delar SD:s värdegrund. I stort sett varenda lokaltidning i Sverige är knuten till företag eller organisationer som är direkt fientliga till SD, men sverigedemokratiska politiker skriver ändå ofta där. De skickar in insändare eller artiklar, som dessutom ofta publiceras och politiker från SD låter sig ofta intervjuas av dessa medier vars agenda går ut på att bekämpa SD. Har dessa politiker uteslutits ur partiet för att de på eget bevåg har skrivit i tidningar som har en annan värdegrund än SD och stöder andra partier än SD?

Nej de har inte uteslutits för att de har skrivit i sådana tidningar. Att skriva i svenskfientlig press är tillåtet, men att skriva i Sverigevänlig press är tabu.

SD-Kuriren skriver:

Karlsson har dessutom aktivt kampanjat för Nya Tider, och bland annat delat ut den på partiets landsdagar samt uppmanat personer att teckna en prenumeration. Idag kan vi på hans facebookprofil läsa att han anser tidningen vara ”SD-vänlig” och lyfter fram att den är ”oberoende av partier och organisationer”. En tidning behöver dock inte vara beroende av någon specifik organisation för att ha en värdegrund som bör vägas in vid rekommendationer.

Nya Tider är en mycket bra tidning som alla Sverigevänner borde läsa och prenumerera på. Den har politisk bredd, intressant innehåll som ger kunskap och nyheter och den är läsvärd. Det är också unik eftersom det finns så få Sverigevänliga papperstidningar. Det är inte så förvånande om Sverigevänliga personer rekommenderar folk att prenumerera på tidningen.

Om Karlsson hade haft med sig en bunt av Svenska Dagbladet eller någon av de etablerade lokaltidningar som är svenskfientliga och delat ut dem som exempel på att de faktiskt är läsvärda, hade Karlsson då uteslutits ur SD?

Karlsson delade ut en tidning som hade en Sverigevänlig ton, men liksom många andra tidningar har den ett varierat utbud av artiklar som man kan tycker mer eller mindre bra om. I den sverigedemokratiska partistyrelsens värld är det tillåtet att kommunicera med Expo och svenskfientlig press men inte med Sverigevänliga tidningar utanför den egna sekten.

SD-Kuriren skriver:

Att han skrivit i Nationell Idag försvarar Karlsson i sitt svar till partiets medlemsutskott med att han då agerade i sin roll som präst och teolog, inte sverigedemokrat.

Hade Karlsson uteslutits om han hade skrivit en Sverigevänlig insändare eller artikel i moderaternas eller Folkpartiets partidning för att väckta intresse för SD eller förklara något om partiets politik? Karlssons texter har ju haft till syfte att öka förståelsen och tilltron till SD, inte at motarbeta SD.

SD-Kuriren skriver:

Det är inte heller första gången som Karlsson har anfört detta som argument för samröre med personer och rörelser på den extrema högerkanten. Som exempel kan nämnas hans närvaro vid seminariet Identitär idé 2011, som anordnades av bloggportalen Motpol och förlaget Arktos, bägge drivande krafter inom den så kallade identitära rörelsen.

Karlsson besökte Identitär Idé av nyfikenhet och intresse. Till saken hör att mötet besöktes av personer som är mycket positiva till SD och har röstat på SD i flera val. Skulle det vara negativt att besöka ett möte som befolkades av personer som uppskattar SD även om det kanske också fanns folk där som var kritiska till SD?

Svaret och sanningen är att Sverigedemokraternas partiledning hyser ett stort agg till bloggportalen Motpol eftersom den uteslutne SD-medlemmen Patrik Ehn började skriva där nio månader efter att han uteslutits. Mattias Karlsson (SD) har tidigare bedrivit kampanjer mot bloggportalen Motpol och genom guilt by association påstått att den ”ideologiskt ligger när fascismen”.

Axel W Karlsson ser en symbolik i uteslutningen och skriver på sin Facebooksida:

Dagen då befrielsen av förintelselägret Auschwitz högtidlighölls, den 27 januari 2014, beslutade Sverigedemokraternas partistyrelse att jag skulle uteslutas ur partiet.

Till Kyrkans Tidning säger Karlsson:

Nya Tider är en mediakritisk tidning men jag kan inte se att den är högerextrem, det är en floskel man klistrar på olika saker. Men Sverigedemokraterna har ett behov av att rensa ut vulgära medlemmar. De är hysteriskt förskräckta för att förknippas med nazister.

Flera av Karlssons vänner är upprörda över att han uteslutits, men suppleanten Mikael Jansson i partistyrelsen uttalar sig kritiskt mot Karlsson. Han säger:

– Själv skulle jag inte skriva i en sådan tidning som Nya Tider.

Den meningen är ganska avslöjade för hela den sverigedemokratiska partistyrelsens attityd till oberoende Sverigevänliga bloggar och medier. SD:s partistyrelse består till stor del av en samling politiskt korrekta nollor som sitter där för att de har en bra lön och ett bra liv. Sverige och Sveriges framtid struntar de fullkomligt i. Uteslutningen av Axel W Karlsson och föraktet för Sverigevänlig press är direkt skrämmande.

Relaterat:

BloggarDag försvarar Axel W Karlsson

Mattias Karlsson sprider hat mot utesluten medlem

Varför har inte Gabriella Hedarv uteslutits ur Sverigedemokraterna?

Härvan med Sverigedemokraternas kvinnoförbund visar på en rutten kultur i SD

Paula Bieler trollar med sanningen i ett pressmeddelande

Paula Bieler på SD-Kuriren släppte lös hatet mot Fria Tider

Läs mer om myglet i SD här.

Annonser

Samstämmiga uppgifter om fulspel och nepotism i Sverigedemokraternas partitopp

Många som varit föremål för uteslutning utan godtagbara skäl och många som har frysts ut ur Sverigedemokraterna eller valt att lämna partiet på grund av stort missnöje med partiledningen ger nästan alltid en samstämmig bild av partiet.

Svågerpolitiken är stadfäst. Partiledningen gynnar på ett otillbörligt sätt sina egna fruar, flickvänner, familjemedlemmar eller andra närstående. De försvarar sina välbetalda tjänster genom att stöta ut personer som kan hota deras makt.

De som blir utfrysta, uteslutna eller förtalade utsätts för offentlig smutskastning av partiledningen. De förtalade får aldrig något tack eller någon uppskattning oavsett hur mycket gott de har gjort för partiet. Partiledningens metoder anses av många vara rena svineriet mot egna partikamrater.

De som leder partiet uppträder som okultiverade pampar och förtjänar inte att leda partiet. De har kapat åt sig makten på ett otillbörligt sätt genom fulspel, intriger och maktpolitik.

SD är på pappret demokratiskt, men är i själva verket minst lika toppstyrt som vilket totalitärt parti som helst.

bjorn-soder-sd-jimmie-akesson

I partiet är nepotismen inte bara accepterad och utbredd utan den är en del av den sjuka partikultur som har grundlagts främst av Björn Söder och Jimmie Åkesson. De som gynnas av den klagar inte. De tar tacksamt emot sina titlar, sina löner och sina förmåner genom att sedan förbehållslöst ge stöd tillbaka i form av krypande och underdånig tacksamhet. Partiledningens taktik är att de som erhåller tjänster eller platser i styrelser och i organisationen ska vara obrutet lojala och okritiska till sin partiledning. Det fungerar som ett mutsystem där man köper lojalitet.

De som accepterar svågerpolitik har egentligen inte i politiken att göra. De är korrupta och de är opålitliga. De är personer som saknar den moraliska styrka som behövs inom politiken. SD-ledningen köper sig stöd av människor som är svaga nog att inte kunna nej till en sådan politik.

Dragan Klaric

En av de första som tydligt sade ifrån mot både nepotism och totalitära tendenser i partiet var Dragan Klaric. Han var en av de mest entusiastiska och lojala partimedlemmar som Sverigedemokraterna har haft under överskådlig tid. Till skillnad från den välbetala partitoppen så var Klaric en idealist, en sådan person som utgör grunden för en Sverigevänlig folkrörelse. Den nytta han gjorde för partiet var otroligt stor. Genom sin blotta närvaro entusiasmerade han många och genom sitt sympatiska sätt fick han många att bli Sverigedemokrater. Det är sådana som Klaric som har fört SD framåt.

dragan-klaric
Dragan Klaric blev utsatt för fult maktspel av SD-ledningen.

Dragan Klaric initierade i början av 2009 SD-Television, som var en serie intervjuer med olika partiföreträdare. För att väljarna skulle få känna sina politiker lite bättre intervjuades många lokalpolitiker i partiet och filmerna lades sedan ut på YouTube. Klaric hade för att kunna genomföra sitt projekt inköpt filmutrustning för delvis egna pengar, insamlade pengar och för bidrag från den lokala partikassan. Utrustningen som han köpte in var hans egen, inte partiets. Det var en mycket uppskattad marknadsföringsmetod av partiet som Klaric hade infört. Men det var inte alla i partiet som uppskattade Klarics initiativ.

Samtidigt hade Klaric haft en tjänst i SD Helsingborg med motarbetades av SD-ledningen så mycket att han självmant lämnade partiet den 15 september 2010.

Klaric berättar:

När jag skickade in mitt utträde ur SD till partisekreterare Björn Söder så utgick jag från att man med omedelbar verkan skulle avregistrera mig från medlemsregistret och samtidigt radera det e-post konto dragan.klaric@sverigedemokraterna.se som jag haft under min aktiva tid inom SD.

Men det visar sig att man istället för att radera mitt e-post konto som man egentligen skulle ha gjort så väljer IT-avdelningen att på uppdrag av någon inom makteliten att ändra mitt lösenord och således förhindra mig från att komma åt e-post kontot. Orsaken till att man väljer att ändra lösenordet till e-post kontot kan ha sin orsak i att man vill ha åtkomst till e-post kontot så att man kan gå in och läsa all den kommunikation som pågick på e-postkontot.

SD:s partiledning ville av någon anledning göra sig av med Dragan Klaric. De kontaktade honom och krävde att han skulle lämna ifrån sig filmutrustningen och det inspelade materialet till SD:s riksorganisation. Klaric, som tyckte att han gjorde ett bra jobb med SD-Television och visste att han hade stöd av många, vägrade att lämna tillbaka utrustningen, den tillhörde honom vilket även de inspelade filmerna gjort då han hade upphovsrätten till dem.

När Klaric vägrade att lämna ifrån sig filmerna med hänvisning till upphovsrätten började SD:s riksorganisation skicka hotbrev till Klaric där de hotade med rättsliga åtgärder om han inte gick deras krav tillmötes.

En Johan Larsson (politisk sekreterare, underställd Söder m.fl.) skrev brev till Klaric och krävde att han skulle sluta publicera intervjuer med partiföreträdare och ställde krav på att alla inspelade filmer lämnades till riksorganisationen.

Dragan Klaric som hade lagt ut massor av filmer på två olika kanaler på YouTube, SDTelevision och DragansTV, avkrävdes på samtliga filmer. Om Dragan inte upphörde med publiceringen och inte lydde kravet på att återlämnas rubbet så skulle rättsliga åtgärder vidtas. Dragans projekt väckte enbart positiva reaktioner och varför SD-ledningen ville ta död på det kan man spekulera i. Liksom i många andra fall så har egna goda initiativ från lokala företrädare stoppats av SD-ledningen av en hel rad underliga skäl. Ingen ska få bli mer populär än narcissisterna i partitoppen.

Så fort någon i SD började bli populär så skulle den personen kväsas eller tystas. Det har varit SD-ledningens policy sedan 2005 när Åkesson och Söder tog kontrollen över partiet. Dragan Klaric var upprörd över tilltaget. Medan han fick mycket beröm av partiets gräsrötter och väljare så valde partiledningen att tysta honom och att framställa honom som en suspekt bråkmakare. Den Björn Söderska mentaliteten hade greppet om partiet och den mentaliteten innebär att den som gör något bra för partiet ska baktalas såvida han eller hon inte tillhör kretsen av invalda svågerpolitiker. Det gjorde inte Klaric. Han vara bara en god idealist som kämpade hårt för sitt parti och gjorde det bra.

Klaric var bångstyrig tyckte SD-ledningen, men i själva verket var han bara ärlig och förde dialogen med hedern i behåll. Han gjorde det som var moraliskt rätt och han vägrade att ge efter för en partiledning som använde smutsiga metoder. Men smutsigare skulle det bli.

När Klaric den 10 december 2010 skickade ett mejl till sin egen f.d. mejladress hos SD för att kontrollera om kontot var avstängt fick han ett häpnadsväckande svar tillbaka.

Någon hade olovligen lagt in ett autosvar på hans mejl och texten som skickades ut till alla som skrev till Dragan löd:

Hej,

Jag är utesluten ur partiet då jag är olämplig som företrädare för Sverigedemokraterna.

För SD Helsingborg relaterad kommunikation måste jag hänvisa till:

helsingborg@sverigedemokraterna.se

Med vänlig hälsning

Dragan Klaric

Först trodde Dragan att det var någon sjuk människa utanför partiet som hackat sig in som gjort detta. Han hade svårt att tro att SD-ledningen skulle sjunka lågt. Men det var partiledningen som låg bakom. Det var ett övergrepp mot Klaric och ett uttryck för den sjuka partikultur som implementerats i partiet och som partiledningen gjort till norm. Dragan ansåg att partiets företrädare hade gjort sig skyldiga till dataintrång, urkundsförfalskning och förtal. De fabricerade en lögn om att han hade blivit utesluten för att framställa honom i sämre dager.

richard-jomshof-sd
Richard Jomshof (f.d. Johansson) fulspelar också.

Som svar på mejlet fick Klaric ytterligare ett svar från Richard Jomshof. Han skrev:

Snälla Dragan, det är inte lite patetiskt av dig att komma här och beklaga dig med tanke på hur illa du beter dig mot allt och alla. Lägg ner.

/Richard

Mannen bakom det falska autosvaret var Richard Jomshof som inte bara svarat med lögner och förakt utan svarade lika så som den sjuka partikulturen påbjuder. Klaric polisanmälde tilltaget och ansåg att Björn Söder borde vara den skyldige eftersom han var partisekreterare och administrativt ansvarig.

Istället för att ens försöka argumentera vuxet i affären kring Klaric så startade SD en hatkampanj mot honom där några personer som var lojala till partiledningen gjorde allt de kunde för att tala nedsättande om Dragan. Men de som kände honom och hade följt hans arbete för partiet visste att han var den gode och partikvartetten Björn Söder, Mattias Karlsson, Jimmie Åkesson och Richard Jomshof var de onda och de fula. Klaric avgick med hedern i behåll.

Stig Werner

I mars 2010 lämnade gruppledaren i Karlshamn Sverigedemokraterna. Han hade framfört kritik mot partiledningens i hans tycke orimligt höga arvoden. Werner hann knappt framföra kritiken förrän partiledningen börja inleda en kampanj mot honom för att få honom tyst. Att kritisera partiledningen är inte tillåtet i SD eftersom de som kritiseras förmodligen inte är vid sina sinnens fulla bruk. Att bli kritiserad och kunna svara på kritik tillhör den politiska vardagen, men i SD får man inte framföra kritik. Werner hotades med uteslutning men valde självmant att lämna partiet. När han lämnade SD fanns en hel rad personer som redan hade avgått eller sparkats ut som gav Werner moraliskt stöd.

Dragan Klaric tillhörde dem som kommenterade Werners avhopp. Han skrev:

Då måste man ställa sig frågan, vilken chans till överlevnad har SD om alla ska tycka som partitoppen? Om partitoppen enbart omgärdar sig med likasinnade som inte ifrågasätter, som bara gör det som de blir tillsagda att göra, som inte har något eget tänkande och vågar inte sakligt kritisera.

De blir som med små barn, ett barn som inte blir tillsagt när det gör fel kommer aldrig att lära sig eller förstå om eller när det gör fel. Så om partitoppen inte blir tillsagd när den gör fel för att ingen vågar ifrågasätta dem hur ska de veta att de har gjort fel? Hur ska de lära sig av sina misstag och korrigera dem?

Nä nu anser jag att det är dags för gräsrötterna att gå samman och börja ställa krav på SD:s förtroendevalda, vi kan inte ha ett parti som är toppstyrt av en liten maktelit som inte inser sina begränsningar utan tror att de vet och kan allt.

Ska partiet överleva så kommer det att behövas göra drastiska förändringar inom partiet, för risken är annars stor att SD som ny demokrati floppar i valet 2014 och vad händer då med Sverige? Ha detta i åtanke att det är inget fel på partiet utan felet ligger i ledarskapet. SD behövs som motvikt till de andra riksdagspartierna, för SD rör om i grytan och det behövs. Men om inte SD fungerar internt hur ska det då fungera att rädda Sverige?

När Björn Söder och Jimmie Åkesson tog kontrollen över partiet

Dragan hade helt rätt. Han hade kommit fram till nästa exakt samma slutsats som många andra. Sverigedemokraternas ledarskikt består inte av normala människor, det består av omogna personer som inte är värda att leda ett parti. Det har kapat åt sig makten i ett parti som ska försvara svenskarna, men de överger de mest fundamentala principerna i det politiska arbetet. De överger och kastar ut medlemmar som har åsikter om hur partiet ska styras. De överger och kastar ut medlemmar som inte ingår i den korrumperade kretsen kring Söder och Åkesson om dessa medlemmar är kritiska till bristerna i partiledningen. Den som kritiserar svågerpolitik och maktmissbruk åker ut. De som ifrågasätter eller har åsikter om de stora arvoden som partitoppen ger åt sig själva ska tystas.

Hur har Björn Söder och Jimmie Åkesson kunnat skaffa sig en så totalitär makt över partiet? En som berättar hur det gick till är partiveteranen Johan Rinderheim som var naiv nog att gå Söders och Åkessons ärenden och sedan slängdes ut ur partiet. Han lämnade partiet innan någon uteslutning hade hunnit verkställas.

Rinderheim förklarar i tidningen Nationell Idag (okänt datum, kanske 2010/2011) när toppstyrningen i partiet inleddes:

I någon mening började den årsskiftet 2003/2004. Vid tre efterföljande årsmöten lades förslag om stadgeändringar som jag insåg syftade till maktkoncentration. Den största förändringen gällde hur man väljer styrelse. Tidigare var valberedningens förslag just bara förslag och en förhållandevis öppen historia. Det ändrades till att årsmötesdelegaterna måste antingen fälla valberednings förslag i sin helhet eller godkänna allt. I praktiken tillsätter därmed valberedningen partiets styrelse, inte årsmötet. Skåningarna dominerar både styrelse och valberedning, vilket innebär att Åkesson och Söder kan beställa den styrelse de vill ha. Eventuella kritiker i valberedningen kan man också lätt göra sig av med.

Det ironiska är ju att Sverigedemokraterna en gång bildades bland annat för att man tyckte att andra partier var för toppstyrda. Stadgeförändringarna innebar alltså ett brott med partitraditionen och självbilden som ett mer interndemokratiskt parti än andra. Man kan se det som en anpassning till andra partiers kultur, enligt min mening inte till det bättre.

johan-rinderheim

Johan Rinderheim utnyttjades av dåvarande partiledningen år 2001 för att utesluta de nationalister som bildade Nationaldemokraterna (ett parti som det inte finns mycket kvar av idag). Den antinationalistiska trenden måste alltså ha varit införd helt eller delvis redan då. Rinderheim lämnade SD 2008 och var en av sista som försvarade de etniska svenskarna och hade en klar bild av att repatriering var nödvändigt för att rädda Sverige. Exakt vad som hände före 2003 är dock ointressant i det här sammanhanget eftersom Björn Söder och Jimmie Åkesson ännu inte hade full kontroll över partiet. Det fick de först 2005 när Åkesson blev partiledare. Rinderheim försökte starta en ny rörelse, men fick bara stöd av en handfull andra uteslutna medlemmar och lade ned projektet. Istället blev han utsatt för hånfulla och rätt aggressiva kommentarer av några i kretsen kring partiledningen.

Stefan Lundkvist

Centerpartisten Stefan Lundkvist lämnade sitt gamla parti och sin post i ungdomsförbundet 2010 eftersom han hade tröttnat på den invandringsliberala andan i partiet. Han gick över till Sverigedemokraterna. Lundkvist var en väluppfostrad idealist som inte ville att Sverige skulle förstöras. Det självklara valet för honom var att gå med i SD. Han blev förbundssekreterare i SD och fullmäktigeledamot i SD Uppsala. I september 2012 hade Lundkvist kommit fram till samma sak som många andra hade kommit fram till. Toppstyrning och nepotism var en del av partikulturen. Lundkvist hade noterat hur moderpartiet tillsätter tjänster och hur det försöker påverka organisationen och tysta kritiker. Han hade sett hur Louise Erixons inflytande inte stod i proportion till kunskap eller arbetsinsats utan snarare till hennes relation med partiledare Jimmie Åkesson.

Efter en tid av våldsam propaganda från Louise Erixon om att folk i SDU borde ge stöd åt Paula Bieler istället för Gustav Kasselstrand i valet som SDU-ledare så var upprördheten mycket stor bland många. Det ansågs allmänt att Jimmie Åkesson mer eller mindre beordrat Erixon att propagera för Bieler. Erixon skulle aldrig kunna bedriva en kampanj utan att först fråga om lov. Hon är knappt kapabel att ha det omdöme som krävs för att ge stöd åt rätt person.

louise-erixon
Används som redskap för partiledningens smutsiga syften.

Många var riktigt upprörda över hur partiledningen gick till offensiv för att hindra Kasselstrand att bli SDU-ledare. Stefan Lundkvist kunde inte hålla sig. Han insinuerade att Erixon hade gått sängkammarvägen rakt in i partitoppen och på sätt och vis var det sant. Lundkvist tvingades be om ursäkt.

I november 2012 undertecknade Louise Erixon ett brev som riktade sig mot Gustav Kasselstrand. Ett brev som hon helt säkert hade fått hjälp med att skriva. Brevet var ett enda långt angrepp på SDU. Efter att SDU hade framfört försiktig kritik mot Åkesson så skrev hon på uppdrag av sin pojkvän ett brev till organisationen. Där krävde hon att Gustav Kasselstrand och William Hahne skulle avgå. Hon skrev att kritiken mot Åkesson sågs som en ”mycket aggressiv krigsförklaring”. Då undrar man förstås om Erixon eller den som har skrivit brevet är riktigt frisk. Hur kan lindrig politisk kritik vara en ”aggressiv krigsförklaring”?

louise-erixon

Här ser vi återigen hur partiledningen inte får kritiseras. Är man politiker så måste man tåla debatter, tåla kritik och kunna bemöta kritik utan att hota med ”åtgärder” eller uteslutningar.

”Den politiska och kommunikativa omognad som dessa två personer påvisat, är en stor risk både för ungdomsförbundets och moderpartiets trovärdighet”, skrev Louise Eriksson och ”kräver att Gustav Kasselstrand och William Hahne snarast avgår från sina poster i SDU”.

Det är Åkessons ord hon skriver, inte hennes egna. Precis som när Åkesson fick henne att bedriva kampanj mot Kasselstrand innan valet av SDU-ordförande så är Åkesson pappa till hat-texten mot Kasselstrand. Både kampanjen mot Bieler och brevet mot Kasselstrand och Hahne avslöjar mycket om SD-ledningens intrigmakeri och fulspel.

Stefan Lundkvist fick nog och lämnade SD i december 2012. Han förklarade sin avgång så här:

”Jag är totalt missnöjd med hur ledningen styr partiet. Det råder en skriande inkompetens och nepotism – man ser partiet som sin egen privata lekstuga, man skor sig, sina flickvänner, sina kompisar. Man ger dem uppdrag, löner och förmåner utan att bedriva en vettig politik för att förändra landet och ta över makten. Alla övriga engagerade ser man som inkräktare och farliga konkurrenter om makten.”

Knappt var kritiken framförd förrän SD-folket kring partiledningen på sedvanligt sätt inledde en förtalskampanj mot Lundkvist.

Bernt Grönblad

Nyligen var en annan förtroendevald partimedlem föremål för en massa intriger. Det var gruppledaren för SD Norrtälje, Berndt Grönblad, som hade tröttnat på ungefär samma omogna beteende som andra tröttnat på. Vi ska inte plöja igenom alla detaljer utan låter Grönblad själv tala om varför han lämnade partiet.

”SD bedriver maktkamper, går bakom ryggen på de närmaste, baktalar, förtalar och förnedrar sina partikamrater. Om folk visste vad som försiggick bakom kulisserna, skulle få gå med i SD, än mindre åta sig några förtroendeuppdrag. Jag vill ha en rak, öppen, ärlig kommunikation och göra ett gott och hederligt arbete, något som jag nu har förstått inte går inom SD. Man vill inte ha allt för kunnigt folk; det upplevs som ett hot mot rådande maktstrukturer. Det är också svårt för mig, som varit en statlig opolitisk tjänsteman under decennier, att skola om och förstå rävspelet inom politiken.”

Berndt Grönblad lämnade partiet mars 2013.

Björn Söder och Anna Wigenstorp

Som ett led i den svågerpolitiker SD-ledningen uppskattar och uppmuntrar, men som normala moraliska människor ogillar, har Björn Söder och flickvännen Anna Wigenstorp ett märkligt förhållande till varandra i partiet. Hon ersatte nyligen Björn Söder som suppleant i Region Skånes polisstyrelse. Om hon inte hade haft en personlig relation till Söder så hade hon inte blivit ersättare eftersom hon saknar kompetens för ett sådant uppdrag. Anna Wigenstorp sitter i partiets Medlemsutskott som fattar beslut om vilka som ska bli föremål för uteslutningsärenden. Björn Söder sitter i den partistyrelse som verkställer besluten.

När Sverigedemokraternas Medlemsutskott öppnade ett uteslutningsärende mot Patrik Ehn så skickades ett brev till honom med diverse anklagelser. Det var undertecknat av Anna Wigenstorp för Medlemsutskottets räkning.

Precis som i förhållandet Jimmie Åkesson och Louise Erixon där flickvännen utnyttjas eller används på ett omoraliskt sätt i partistrider så använder sig Björn Söder av sin flickvän för ungefär samma sak.

anna_wigenstorp
Anna Wigenstorp går Björn Söders ärenden i partiet.

Wigenstorp och de övriga mediokra medlemmarna i partiets Medlemsutskott är inte kapabla att göra någon bedömning i turerna kring Patrik Ehn. Den skrivelse som Anna Wigenstorp hade satt sitt namn under innehöll så mycket guilt by association och falska anklagelser mot Ehn att Anna Wigenstorp framstår som väldigt korkad.

Vi ska inte kritisera varje enskild ledamot i Medlemsutskottet, men ingen av dem har varit kapabla att gör någon som helst bedömning i fallet Ehn. Enligt säkra källor så skickade en person i partitoppen ett anonymt brev till Medlemsutskottet där Ehns musiksmak och val av böcker ifrågasattes. Det kan mycket väl ha varit Söder själv som skickade det brevet. Om det inte var han så var det sannolikt Mattias Karlsson som i ett eget brev hade kallat Ehn för nazist, vilket närmast borde vara förtal.

Anklagelserna mot Ehn är lika befängda som om man hade anklagat honom för att ha skor i Hitlers favoritfärg brunt, eller för att ha ätit Hitlers favoritmat, vegetariskt, på någon sylta i Göteborg eller kanske pratat Hitlers favoritspråk tyska med någon. Brevet som Wigenstorp undertecknade var skamligt till sitt innehåll. Medlemsutskottet är bara en grupp partilojala nickedockor som gör vad partiledningen vill och önskar. Anna Wigenstorp position i Medlemsutskottet är en följd av nepotismen i partiet och själv har hon inga som helst moraliska betänkligheter mot att ha fått sina poster som en följd av relationen med Söder. Ju högre upp i partitoppen vi tittar ju lägre är moralen. I Medlemsutskottet sitter också Therese Borg som vill att alla som ifrågasätter den ”öppna svenskheten” ska lämna partiet. Hon var också den som jagade ut partivännen Isak Nygren ur partiet.

anna-wigenstorp

Det skulle vara intressant att få veta varför Anna Wigenstorp skrev under en text med så lösa anklagelser mot Ehn. Kan du förklara det Anna Wigenstorp? Tycker du inte själv att det låter direkt löjeväckande att anklaga någon för att han länkat till sången ”Revolution” av Stefan Andersson? Inser du inte att du framställer dig mera som en idiot som undertecknar sådana texter? Du har undertecknat en anklagelse som att Ehn har beskrivit BNP i ”förhållandevis positiv anda”. Är det förbjudet att vara positiv till ett invandringskritiskt parti i andra länder även om de har en annan grundsyn än SD i vissa frågor? Ni i medlemsutskottet avkrävde Ehn på svar. Nu är det väljarnas tur att avkräva Medlemsutskottet på svar. Anna, vi citerar en del av en text från Fria Tider. Nu kräver vi att du besvarar texten och kommenterar den i varje detalj. Du tror väl inte att väljarna ska låta dig framföra massa bisarra anklagelser mot en lojal trojänare som Ehn utan att själv svara på kritiken. Är du ens kapabel att svara? Här är texten som vi vill att du kommenterar:

Bland det som läggs Ehn till last är att han ska ha uppvisat ett ”starkt intresse” för den tyska radikalkonservatismen och ”lyft fram” författarna Ernst Niekisch, Ernst von Salomon och Ernst Jünger. ”På sin blogg har han gjort en omfattande och positivt präglad genomgång av företrädare för denna ideologi, som genom sin elitism, militarism, våldsromantisering och förakt för demokratin, på avgörande punkter skiljer sig ifrån SD:s ideologi”, skriver Söder.

Den ”omfattande och positivt präglade genomgång” som Söder syftar på är en serie inlägg som Patrik Ehn skrev på sin blogg för över tre år sedan. Det är frågan om korta, helt neutralt hållna artiklar som beskriver vilka Niekisch, von Salomon och Jünger var. Några ”hyllningar” eller ideologiska ställningstaganden förekommer överhuvudtaget inte. Och om det är något som ”lyfts fram” är det författarnas antinazistiska tendenser. När det gäller Niekisch nämner Ehn att denne varnade för ett nazistiskt maktövertagande, greps av Gestapo och dömdes till livstids fängelse av nazisterna. Beträffande von Salomon skriver Ehn att denne ”kände avsmak för nazisternas brutalitet”. Samma gäller texten om Jünger, som Ehn framhåller formulerade ”djupsinnig kritik mot den stat som Hitler skapat” och var ”en inspirationskälla för konservativa anti-nazister”.

Det är fullständigt omöjligt att se artiklarna som en sympatiyttring för ”elitism, militarism, våldsromantisering” eller ”förakt för demokratin”, vilket Söder vill göra gällande. I den inledande artikeln klargör Ehn dessutom att syftet med texterna är en förhoppning att ”någon eller några lär sig lite mer om vårt södra grannlands moderna politiska historia”, och alltså inte att ta ställning för någon politisk ideologi. Den enda slutsats man kan dra av artiklarna på Ehns blogg är att Söder antingen ljuger eller har svårt för att begripa skriven svenska.

Ehn har lyft fram inte författaren Jünger utan ”ideologen och den politiske aktivisten”, skriver Söder vidare, och påstår att Ehns intresse för radikalkonservatismen ”inte är enbart akademiskt”. Som bevis för det hänvisar Söder till ett meddelande på Twitter. I det aktuella meddelandet skriver Ehn följande:

”Hoppas att första dagen på #sdu12 varit lyckad. Om ni inte kan somna riktigt än så se gärna ”102 år i Europas hjärta”.”

”Beviset” för att Ehn vill implementera mellankrigstida tysk radikalkonservatism i svensk politik visar sig alltså vid närmare påseende vara ett tips om en dokumentärfilm om Jünger, ”102 år i Europas hjärta”. Innehållet i filmen, som har visats på SVT, är dessutom fullständigt okontroversiellt.

I syfte att visa att Patrik Ehn har en ”vurm för revolutionsbegreppet” anför Söder att Ehn har länkat till trubaduren Stefan Anderssons sång Revolution, som handlar om Gustav III:s statsomvälvning. Vi uppmanar våra läsare att lyssna på sången, vilket man kan göra här. Ställ er sedan frågan om en människa vid sina sinnens fulla bruk kan tolka en länk till den sången som ”vurmande” för revolutioner. Tanken är fullkomligt absurd. Men Söder antyder ändå, med stöd av den länken och Ehns artiklar om radikalkonservatismen, att Ehn vill se en revolution i Sverige idag. Det är ”uppenbart att länkningen inte bara kan ses som ett utryck för ett historiskt eller musikaliskt intresse från Ehns sida”, skriver Söder. I själva verket var hänvisningen till sången, som Ehn gjorde i samband med kuppförsöket mot Gustav Kasselstrand förra året, ett sätt att uttrycka stöd för Kasselstrand – vars anhängare skämtsamt kallades för gustavianer, precis som Gustav III:s närmaste krets en gång i tiden. Alla som följde maktkampen inom SDU förstod innebörden av anspelningen.

Resten av texten finns att läsa här.

Nu kan väl du Anna Wigenstorp på egen hand sätta dig och skicka ett svar till Fria Tider eller hit. Kommentera brevet från Medlemsutskottet till Ehn, jämför det med innehållet i Fria Tider och skriv ett svar. Är du ens kapabel att svara? Ta annars hjälp av dem som du skrev brevet tillsammans med. Nu vet vi att du inte kommer att svara och vi vet också vad det beror på. Det bror på din totala inkompetens och på att du bara har fått din position som en följd av relationen med din pojkvän.

Vi är många som följt SD:s valkampanj 2010, röstat på och stött partiet. Ända fram tills nu. Nu är vi många som har slutat stödja partiet och det är sådana som du Anna Wigenstorp som bidrar till att vårt stöd upphör. Visst får ni nya väljare, men de gamla återkommer inte. Ett parti som kastar duktiga medarbetare på sophögen är inte värdiga representanter för svenska folket. Ju mer vi gräver i vad Björn Söder och Jimmie Åkesson har ställt till med ju mer oroade blir vi över att de har kapat ett svensknationallt parti och jagat ut alla svensknationella ur partiet. Därför måste vi lämna SD och välja bättre alternativ.

Nya allvarliga fakta om uteslutningen av Patrik Ehn har kommit fram

Nya fakta om uteslutningen av Patrik Ehn. En mer eller mindre korrumperad partistyrelse gav stöd för uteslutningen av Ehn trots att inga goda skäl för uteslutning förelåg. Patrik Ehn fick inte ens ta del av alla anklagelser innan han uteslöts. Uteslutningen av Ehn är bara ett fult maktspel från inkvisitörerna i partiledningen.

inkvisitorerna

Den vanligtvis välinfomerade nättidningen Fria Tider avslöjar nu en stor rättsröta inom Sverigedemokraterna. Långt innan Patrik Ehn och Daniel Rondslätt blev föremål för uteslutningsärende förra veckan så har partiledningen försökt fått ut Ehn ur partiet.

I januari 2012 lyckades Hanna Wigh peta Rondslätt från sin plats om politisk sekreterare – av personliga skäl. Wigh ville också få bort Patrik Ehn redan då. Bedömare anser att Wigh och några andra medlemmar gick partistyrelsens ärende och att de tillsammans hade kokat ihop något för att få ut Rondslätt och Ehn ur partiet. Detta på uppdrag av Björn Söder och Jimmie Åkesson. Men det lyckades inte.

Sedan dess har inkvisitörerna i partiledningen finslipat sin taktik för att kunna göra sig av med personer som de – av personliga och maktpolitiska skäl – inte vill ha kvar i partiet. Uteslutningen av Patrik Ehn har väckt stor ilska, inte bara för att partiet gjorde sig av med en god kraft, utan på det sätt vilket det skedde.

Fria Tider har granskat turerna kring uteslutningen och kommit fram till häpnadsveckande fakta. Det visade sig att Patrik Ehn inte gavs möjligheter att bemöta anklagelserna mot honom, vilket är det minsta krav som borde ställas när ett uteslutningsärende ska avhandlas.

Flera av anklagelsepunkterna mot honom hölls hemliga tills efter att partiet hade beslutat att Ehn skulle uteslutas som medlem i partiet. Proceduren att utesluta Patrik Ehn och Daniel Rondslätt (tillsammans med tio andra varav minst två uteslöts på helt sakliga grunder) visar upp en partistyrelse utan moral och utan betänkligheter. De 14 som godkände uteslutningen är politiker av det slag vi inte vill ha, varken i Sverige eller i Sverigedemokraterna. De har inte varit kapabla att fatta korrekta beslut och de inte varit kapabla att låta de anklagade (Ehn och Rondslätt) få ta del av anklagelserna och försvara sig. De 14 personerna som uteslöt Partik Ehn har visat vad svineri, översitteri och förakt för rättvisa är.

Ingen av dem har förmåga att tänka och ingen av dem bör representera svenskarna i politiska sammanhang. När politiska bedömare fick beskedet att Ehn hade uteslutits så ville en del knappt tro att det var sant. Det finns nämligen andra, i partitoppen, som borde uteslutas långt före Ehn. Björn Söder, Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson borde själva uteslutas eftersom de har ägnat sig åt grovt förtal av Ehn, riktat falska anklagelser mot honom och inte låtit honom ta del av alla anklagelser och inte ens få försvara sig.

När det gäller Åkesson och Söder så är det inte första gången som de begår något kan kan liknas vid övergrepp mot partimedlemmar. När Mattias From uteslöts förra året så fabricerade partiledningen falska anklagelser mot honom.

Fria Tider skriver om Ehn-fallet:

Fria Tider noterade i en ledare på söndagen att uteslutningen knappast handlar om att Patrik Ehn gjort sig skyldig till några verkliga övertramp – i stil med järnrörsskandalen på Kungsgatan – utan snarare om att SD-toppen försöker göra sig av med intern opposition. Även GT noterade i en ledare att uteslutningen handlar om att tysta interna kritiker, och Aftonbladets Lena Mellin anmärkte att Ehn knappast borde vara den första att uteslutas om SD införde en verklig nolltolerans mot personer med rasistisk bakgrund.

Sent på tisdagen, alltså mer än ett dygn efter beslutet, publicerade SD:s partisekreterare Björn Söder ett svar på den omfattande kritiken, i form av en diger lista med påstådda försyndelser som man lade Ehn till last. Flera av uppgifterna i Söders lista var nya, inte bara för oss på Fria Tider och för media i övrigt – utan även för Patrik Ehn själv.

Det visar sig nämligen att beslutet att utesluta Patrik Ehn i hög grad grundar sig på anklagelser som Ehn aldrig har fått bemöta. Fria Tider har tagit del av medlemsutskottets brev till Patrik Ehn och där saknas ett stort antal anklagelsepunkter som finns i Björn Söders text. Läs gärna den mycket kortfattade skrivelse (undertecknad av Björn Söders flickvän Anna Wigenstorp) som Ehn fick tillfälle att yttra sig över och jämför den med den långa anklagelselista som partistyrelsen sedan grundade sitt beslut på. Att utesluta en partimedlem på grunder han inte fått chansen att bemöta strider inte bara mot den självklara principen att ingen ska dömas ohörd, utan även mot partiets interna regler för hantering av personärenden. Det väcker frågan om syftet överhuvudtaget varit att utreda ärendet ordentligt, eller om man redan från början bestämt sig för att bli av med Ehn så snabbt och smärtfritt som möjligt.

Att medlemsutskottets ambition inte har varit att göra en seriös prövning blir tydligt när man granskar vissa av de punkter som ligger till grund för uteslutningen. Utskottet gör sig i flera fall skyldigt till uppenbart illvilliga och ohållbara tolkningar av helt okontroversiella texter och uttalanden från Patrik Ehn. Låt oss titta närmare på några sådana exempel.

Bland det som läggs Ehn till last är att han ska ha uppvisat ett ”starkt intresse” för den tyska radikalkonservatismen och ”lyft fram” författarna Ernst Niekisch, Ernst von Salomon och Ernst Jünger. ”På sin blogg har han gjort en omfattande och positivt präglad genomgång av företrädare för denna ideologi, som genom sin elitism, militarism, våldsromantisering och förakt för demokratin, på avgörande punkter skiljer sig ifrån SD:s ideologi”, skriver Söder.

Den ”omfattande och positivt präglade genomgång” som Söder syftar på är en serie inlägg som Patrik Ehn skrev på sin blogg för över tre år sedan. Det är frågan om korta, helt neutralt hållna artiklar som beskriver vilka Niekisch, von Salomon och Jünger var. Några ”hyllningar” eller ideologiska ställningstaganden förekommer överhuvudtaget inte. Och om det är något som ”lyfts fram” är det författarnas antinazistiska tendenser. När det gäller Niekisch nämner Ehn att denne varnade för ett nazistiskt maktövertagande, greps av Gestapo och dömdes till livstids fängelse av nazisterna. Beträffande von Salomon skriver Ehn att denne ”kände avsmak för nazisternas brutalitet”. Samma gäller texten om Jünger, som Ehn framhåller formulerade ”djupsinnig kritik mot den stat som Hitler skapat” och var ”en inspirationskälla för konservativa anti-nazister”.

Det är fullständigt omöjligt att se artiklarna som en sympatiyttring för ”elitism, militarism, våldsromantisering” eller ”förakt för demokratin”, vilket Söder vill göra gällande. I den inledande artikeln klargör Ehn dessutom att syftet med texterna är en förhoppning att ”någon eller några lär sig lite mer om vårt södra grannlands moderna politiska historia”, och alltså inte att ta ställning för någon politisk ideologi. Den enda slutsats man kan dra av artiklarna på Ehns blogg är att Söder antingen ljuger eller har svårt för att begripa skriven svenska.

Ehn har lyft fram inte författaren Jünger utan ”ideologen och den politiske aktivisten”, skriver Söder vidare, och påstår att Ehns intresse för radikalkonservatismen ”inte är enbart akademiskt”. Som bevis för det hänvisar Söder till ett meddelande på Twitter. I det aktuella meddelandet skriver Ehn följande:

”Hoppas att första dagen på #sdu12 varit lyckad. Om ni inte kan somna riktigt än så se gärna ”102 år i Europas hjärta”.”

”Beviset” för att Ehn vill implementera mellankrigstida tysk radikalkonservatism i svensk politik visar sig alltså vid närmare påseende vara ett tips om en dokumentärfilm om Jünger, ”102 år i Europas hjärta”. Innehållet i filmen, som har visats på SVT, är dessutom fullständigt okontroversiellt.

I syfte att visa att Patrik Ehn har en ”vurm för revolutionsbegreppet” anför Söder att Ehn har länkat till trubaduren Stefan Anderssons sång Revolution, som handlar om Gustav III:s statsomvälvning. Vi uppmanar våra läsare att lyssna på sången, vilket man kan göra här. Ställ er sedan frågan om en människa vid sina sinnens fulla bruk kan tolka en länk till den sången som ”vurmande” för revolutioner. Tanken är fullkomligt absurd. Men Söder antyder ändå, med stöd av den länken och Ehns artiklar om radikalkonservatismen, att Ehn vill se en revolution i Sverige idag. Det är ”uppenbart att länkningen inte bara kan ses som ett utryck för ett historiskt eller musikaliskt intresse från Ehns sida”, skriver Söder. I själva verket var hänvisningen till sången, som Ehn gjorde i samband med kuppförsöket mot Gustav Kasselstrand förra året, ett sätt att uttrycka stöd för Kasselstrand – vars anhängare skämtsamt kallades för gustavianer, precis som Gustav III:s närmaste krets en gång i tiden. Alla som följde maktkampen inom SDU förstod innebörden av anspelningen.

Hanteringen av ärendet uppvisar också andra anmärkningsvärda brister. Vissa privata epostmeddelanden som Ehn har skickat ägnas stort utrymme i partistyrelsens uttalande. Det är frågan om material som Expo har kommit över genom dataintrång. De meddelanden som partistyrelsen citerar har Expo och Expressen valt ut ur Ehns samlade epostkorrespondens, som sträcker sig över många år. Partistyrelsen förlitar sig alltså på att Expo har gjort ett rättvisande urval och inte ryckt saker ur sitt sammanhang. Det tillvägagångssättet framstår, milt sagt, som en smula naivt. Och att använda sig av sådant här material utan att först ge Ehn chansen att förklara sig är fullständigt orimligt.

Så långt Fria Tider. Nu är det inte bara Björn Söder som är en inkvisitör i partiet. Partiledningen har medvetet arbetat för att få in personer i styrelsen som går deras ärenden. Det har varit viktigare att få in personer som gör som Åkesson och Söder vill än att få in personer som besitter någon slags politisk och moralisk mognad. Det är (med några undantag) en samling personer som på alla sätt är totalt inkompetenta som befolkar SD:s partistyrelse. Hur kan 14 personer ha så låg moral att de accepterar det sjuka kontrollsystem som partiledningen har initierat där medlemmar inte ens får läsa vilka böcker de vill eller lyssna på vilken musik de vill? Hur kan 14 personer i SD:s styrelse vara så infernaliskt omoraliska att de inte låter Ehn få försvara sig mot anklagelser som i många stycken är helt befängda och baserar sig på guilt by association så det står härliga till?

Vi som har röstat på SD accepterar inte det här fulspelet. Vi accepterar inte att ni sviker svenskarna, väljarna och de egna förtroendevalda som har varit 100 procent lojala till partiet. Det är inte första gången som Björn Söder och Jimmie Åkesson har ägnat sig åt fulspel och förmodligen inte sista gången heller. Men ni har gjort det för sista gången utan att behöva stå till svars för det. Från och med nu är ni att betrakta som svikare, lika stora svikare som politikerna i sjuklövern. Fast ert svek är så mycket värre. Era väljare har trott på SD, de har litat på sina partiföreträdare och de har trott att ni i SD har arbetat för svenskarna.

Nu visar det sig att ni arbetar för er själva, för att få behålla er makt, era positioner och era löner. Ni är för dumma för att fatta att vi är många väljare som inte vill ha er i partiet och inte längre vill ha ett parti där sådana som ni finns. Ni har svikit oss, ni har burit er åt som femtekolonnare. Att Mattias Karlsson har kallat Patrik Ehn för nazist i interna brev och kallar Fria Tider för ”neofascister” betyder att ni i partiet inte är värda de poster ni har.

Det är riktigt illa när partikulturen är så sjuk om den är i SD. Ännu värre är det om ingen vågar kritisera den sjuka partikulturen och det sjuka angiverisystemet som har utvecklats. Det enda som händer om SD-vänliga bloggar är tysta med sin kritik är att det blir ännu värre kontrollsystem i SD. När Martin Kinnunen förra veckan aviserade att det kommer att bli ännu mer kontroll över vad medlemmarna har för sig på sociala medier, vilka länkar det klickar på eller vilka gilla-knappar det trycker på så är det ett uttryck för ett sjukdomstillstånd – inget annat.

Det enda som kan få slut på den sortens totalitära tendenser i SD är att be partiledningen fara åt h-e om man inte får läsa Fria Tider eller Motpol eller lyssna på Stefan Andersson. Gör revolt mot era förtryckare i partitoppen. Byt ut dem eller byt parti!

Av intresse är särskilt en kommentar under artikeln på Fria Tider. Vi återger den här i sin helhet:

För ungefär 100 år sedan publicerades Robert Michels klassiska studie om organisationer och demokrati. Michels visar hur politiker i början av deras karriärer har integritet, är genuint hederliga och jordnära. Men ju högre upp de kommer i den politiska hierarkin, desto mer tvingas de anamma de värderingar som råder längst däruppe, värderingar som oftast skiljer sig markant från de ursprungliga. Michels använde begreppet ”oligarkins järnlag” för att beskriva detta. Det synes som om Michels begrepp kan tillämpas på SD-ledningen som i vissa avseenden verkar ha tagit till sig det vänsterliberala schemat enligt vilket allt traditionellt – från Pippi, Tintin och Junger – ska beskrivas med negativa epitet. 

Ehn har veterligen inte avvikit från partiets politiska hållning, däremot tycks han i sitt privatliv ha gjort saker som ledningen inte accepterar, att jämföra med exempelvis en duktig behandlare av alkoholister, som själv tar sig ett järn på helgen utan att han för den sakens skull blir av med jobbet. Ehn har ingalunda ägnat sig åt kriminella handlingar, snarare kan hans ”brott” kopplas till åsikter, en av de grundlagsstadgade friheterna i varje demokratiskt samhälle. Genom sitt agerande kan SD bidra till att konservera en av det senmoderna samhällets sämsta tendenser, där vissa åsikter betraktas med större avsky än kriminella gärningar.

Under alla omständigheter har Ehn, Kasselstrand och Almqvist m fl uttryckt sig i ett för partiledningen ”avvikande” sätt kring frågor rörande nationalism, Palestina/Israel, ekonomi och dylikt. Kanske finns det det skäl för dessa fritänkande herrar att ta sig en rejäl funderare på att initiera ett nytt, i huvudsak internetbaserat, politiskt parti, som siktar allenast på riksdagen och för detta syfte samlar de bästa systemkritikerna med integritet och en sann frihetlig hållning.

Läs mer om affärerna i SD här:

Patrik Ehn dömdes ohörd (Fria Tider)

Samlingstråd om turerna kring Patrik Ehn

Sverigedemokraternas partistyrelse – partitoppens intrigmakare och inkvisitörer

%d bloggare gillar detta: