Etikettarkiv: Peter Wolodarski

Julia Caesar: Agendajournalisterna

Idag presenterar Julia Caesar ännu en av hennes många högintressanta och läsvärda krönikor. Idag om Niklas Orrenius och Peter Wolodarski. Liksom de flesta andra krönikor finns denna på bloggen Snaphanen.

* * *

Han heter Niklas Emil Erik Orrenius och ska fylla 40 år om några månader. Han kallar sig journalist. Men det är han inte. Niklas Orrenius är politisk aktivist. Han använder det han kallar journalistik som redskap för att driva en tydlig politisk agenda – både sin egen och agendan hos den chefredaktör som håller honom om ryggen, Dagens Nyheters Peter Wolodarski.

Dagens Nyheter ska bedriva “agendajournalistik”

Dagens Nyheter ska bedriva “agendajournalistik”. Det deklarerade Peter Wolodarski klart i samband med att han utsågs till chefredaktör för tidningen i mars i år. I det arbetet är Niklas Orrenius en oumbärlig fotsoldat. Alla som har översköljts av medias förfasningsdrev mot Skånepolisens påstådda “etniska registrering av romer” den gångna veckan har fått klart för sig vad Niklas Orrenius lägger i begreppet journalistik: att dra igång drev som skandaliserar och misstänkliggör så många hederliga medborgare som möjligt. Regel nummer 1: Peka ut etniska svenskar som vidriga rasister, islamofober och antiziganister. Regel nummer 2: Kasta så mycket skit som möjligt på poliskåren.

Vi lever i rädslans diktatur

DN vill sprida skräck och rädsla bland vanliga människor som känner iskylan inpå bara kroppen när åsiktspiskan viner från höghuset i Marieberg i Stockholm. Vi ska möras som välhängt kött. Vi ska bankas i huvudet med åsiktsdiktat tills vi finner oss i vad som helst.

Vi lever i rädslans diktatur. När sanningen tabubeläggs blir priset alltid rädsla. Ångestnivån i Sverige har nu nått sådana nivåer att den kräver utlösning med jämna mellanrum. PK-eliten får utlösning för sin ångest när den får något riktigt saftigt att förfasa sig över, när den kan fördöma och förkasta. Det är där Niklas Orrenius kommer in i bilden. Han ger PK-eliten vad den vill ha. Han levererar de rätta, maffigt skräddarsydda förfasningsämnena. Han bjuder PK-eliten på lättnad när deras ångest tillfälligt blir förlöst. Men vilan är kort. Snart är jakten på nästa blodiga köttben igång.

Propagera för mångkultur och smutskasta oliktänkande

Andra punkter på Orrenius agenda: propagera för mångkultur och massinvandring samt med alla medel smutskasta och rasistförklara alla som har något att invända. Det främsta hatobjektet är Sverigedemokraterna. De ska oskadliggöras. Niklas Orrenius är sjupartiernas vispgräddeinbäddade marängdröm. Han är den änglalike korgosse som alla vill sjunga med. Han är den politiska maktens perfekte lakej, ständigt beredd att med stövelklacken krossa alla som tycker fel.

Själv har han alltid tyckt rätt. Niklas Orrenius har följt en utstakad väg mot den maktposition som i dag ger honom fria tyglar att mot fet betalning bedriva vilka djupt ohederliga kampanjer som helst som han för tillfället har lust med. Saklig, opartisk och korrekt journalistik som arbetsmetod har han för länge sedan kastat överbord. När man får så häftiga belöningar för att bedriva ond journalistik, varför ska man då kasta bort sitt liv på att vara hederlig?

På Sydsvenskan satte han upp pekfingret i luften

Efter Östgöta Correspondenten och Värnpliktsnytt tog karriären fart på Sydsvenska Dagbladet i Malmö, där han blev reporter 1997. På Sydsvenskan fick Niklas Orrenius upp ångan ordentligt genom att höja pekfingret i luften och känna efter vart vindarna blåste. I det mångkulturella PK-Sverige som Orrenius kraftfullt omhuldar blåste det tidigt styv kuling mot Sverigedemokraterna, ett parti som fördubblade sina röster för varje val och alltmer tornade upp sig som ett svart och ångestframkallande moln vid horisonten.

Alla prognoser pekade på att SD skulle komma in i riksdagen 2010. Det fick bara inte ske. Det gällde att vrida upp den styva kulingen till full storm. Niklas Orrenius gjorde vad han kunde för att förebygga katastrofen, både i artiklar och i en bok om Sverigedemokraterna, “Jag är inte rabiat. Jag äter pizza” (citat av den Sverigedemokratiske riksdagsmannen Mattias Karlsson). Boken kom ut i april 2010, lagom före valet. Niklas Orrenius var i gott sällskap. Merparten av kollegerna pumpade anabola steroider i sina karriärer genom att med så många skamtricks som möjligt försöka förhindra att SD kom in i riksdagen. Det var inte fult att säga att det var ens journalistiska mål. Det var lovvärt. Genom att uttrycka avsky för SD visade man ett demokratiskt sinnelag.

En oumbärlig kraft i “järnrörsskandalen”

SD kom dessvärre in i riksdagen trots Orrenius’ och andras heroiska insatser, och på Expressens redaktion i Marieberg i Stockholm satt chefredaktör Thomas Mattsson och insåg att Niklas Orrenius var exakt vad tidningen behövde i sin fortsatta kamp för att demonisera och marginalisera “de rasistiska Sverigedemokraterna”. I februari 2012 rekryterades Orrenius till Expressen, men av någon anledning blev succén kortvarig, bara ett år. Högre uppdrag hägrade i grannhuset i Marieberg. Men innan Niklas Orrenius köptes upp av Dagens Nyheters nye chefredaktör Peter Wolodarski i mars i år hann han göra kraftfulla insatser i den så kallade “järnrörsskandalen” – historien om hur Sverigedemokraterna Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Christian Westling efter en våt utekväll i Stockholm i juni 2010 betett sig som de omogna berusade valpar de var. Den historien gick det att krama oanade mängder saft ur, månader i sträck.

“Skandalen kommer att förfölja SD”

niklas orrenius

“Skandalen kommer att förfölja SD” fastslog Niklas Orrenius som självutnämnd sibylla i Expressen den 25 november 2012, givetvis utan att ha en aning om att hans ansträngningar bara skulle resultera i ständigt stigande opinionssiffror för partiet.

“Jimmie Åkessons hårda linje om nolltolerans mot rasism och extremism i partiet har exploderat i hans ansikte. Nu skickar SD ut den grovt antimuslimska tidningen Dispatch International som hetsar mot muslimer till partimedlemmarna”

Förfasar sig Niklas Orrenius. För säkerhets skull upprepar han omdömet “grovt antimuslimsk” flera gånger i artikeln.

En tidning som gör vad övriga media inte gör

Omdömet pådyvlas alltså en tidning som gör vad övriga svenska media inte gör, nämligen att rapportera om massinvandringen och kritiskt granska islam. En tidning som gör ett journalistiskt arbete så som det ska göras måste sänkas. Till råga på allt skickades tidningen ut gratis till SD:s medlemmar. Fullkomligt oacceptabelt.

“Inget annat riksdagsparti skulle ta i en tidning som Dispatch International ens med tång. Än mindre betala porto för att skicka ut den till sina medlemmar” ylar Orrenius.

Nej, just det. Och vi är numera ganska många som inte vill ta i de lögnaktiga media som Niklas Orrenius representerar ens med tång och skyddshandskar. Vi vill inte förlänga deras dödskamp med att betala ett enda öre.

Gammelmedia utkämpar sin sista strid

Men försöka duger. Gammelmedia utkämpar sin sista strid, och alla medel är tillåtna. Peter Wolodarski tillträdde ett sjunkande, tungt skuldsatt skepp när han utsågs till chefredaktör för Dagens Nyheter i mars. Trots i princip en halvering av webbredaktionen och lika kraftig utrensning av gamla kulturmarxister, som Stefan Jonsson, på kulturredaktionen för ett par år sedan fick Wolodarski börja sin chefredaktörskarriär med att 80 journalisttjänster måste bort – var femte journalist. Tio ska sägas upp, ett 30-tal har erbjudits tre månadslöner i avgångsvederlag, och tolv har erbjudits omplacering till påhittade “journalistiska arbetsuppgifter” inför DN:s 150-årsjubileum 2014.

Stämningen i DN-huset sägs vara tryckt.  Och inte bara där. Tidningsbranschen förlorade en miljard i intäkter under förra året.

“Sveriges kanske bästa reportageskribent”

Läget i branschen är desperat, och Peter Wolodarskis första insats var att från mars i år värva Niklas Orrenius till DN:s redaktion. Bort med 80 medelmåttor och in med en stjärna. Priset var högt, mycket högt. Men framför sig såg Wolodarski Niklas Orrenius som det perfekta redskapet för att genomföra SIN agenda. Köpet av Orrenius var en investering som snabbt kunde förväntas ge mångdubbel avkastning på investerat kapital. I en chatt med läsarna den 11 mars skriver Wolodarski, påtagligt stolt över sin reportershopping:

“Det inte bra om du upplever att kvaliteten minskar. Jag vill att du ska kunna känna motsatsen. Rekryteringen av Niklas Orrenius – Sveriges kanske bästa reportageskribent – är ett led i den ambitionen.”

“Sveriges kanske bästa reportageskribent” – ett täckord för politiskt redskap. I samma chatt skriver Wolodarski : “Vi kommer i närtid att satsa mer på berättande och agendasättande journalistik. “

Registerchock och landsomfattande förfasning

I måndags pumpade DN ut Niklas Orrenius senaste förfasnings-köttben. Skånepolisen påstods ha fört ett “etniskt register” över 4 029 romer, därav 1 000 barn.

“Svensk polis har upprättat ett olagligt register över romer. Totalt innehåller det 4.029 människor spridda över hela landet. Registret anses värdefullt av polisen, används i polisarbetet och är öppet för ett stort antal anställda. Det handlar om en kartläggning av släktband: ett biologiskt baserat register” skriver Orrenius.

Nu blir husse nöjd. Niklas Orrenius vet att han trycker på de exakt rätta rasbiologiska och nazistiska knapparna, och att landsomfattande registerchock och förfasning kommer att utbryta. Den bryter ut redan i Orrenius egen artikel:

“Den senaste veckan har DN varit i kontakt med flera människor som finns i registret. Ingen av dem har känt till att de eller deras barn registrerats. De reagerar med chock, vrede – och ibland ett sorgset igenkännande. “Det var så här Hitler gjorde. Först registrerar man oss. Sedan så ska vi bort” säger 44-årige Marcello Demeter i Skarpnäck, vars barn och barnbarn registrerats.”

“Vi bevittnar är en nationell katastrof”

På DN:s kultursidor öser den kurdiska feministen Lawen Mohtadi, före detta chefredaktör för den feministiska tidskriften Bang, ur sig:

“Vad vi nu bevittnar är en nationell katastrof”.

Det återstår för Lawen Mohtadi att skaffa sig insikt i ordens valörer. Hon jämför Skånepolisens register med den så kallade Zigenarinventeringen som svenska myndigheter genomförde 1943. Regeringen hade året innan gett Socialstyrelsen i uppdrag att räkna antalet zigenare i landet.

PK-eliten har julafton en hel vecka

Alla media hakar på DN:s drev. Det här köttbenet ska tuggas till sista gnuttan benmärg är avgnagd. Att alla som bor i Sverige är registrerade innan vi ens föds spelar ingen roll. Det som gäller alla andra får inte gälla romer, då är det diskriminering och rasism. Rikspolischefen Bengt Svensson säljer omedelbart ut sina underlydande och påstår att detta har han inte känt till, och ett sådant register är naturligtvis totalt förkastligt. Justitieminister Beatrice Ask (m) krälar i stoftet, faller på knä och ber landets alla romer om ursäkt – innan hon ens har satt sig in i saken eller tagit reda på om det finns någon anledning till ursäkter. Hysterin är total. De romska kränkthetsarméerna mobiliserar till siste man. PK-eliten har julafton en hel vecka. Här kom den äntligen, den slutgiltiga bekräftelsen på att svenskar är rasister och poliser de värsta rassesvinen. Var det inte det vi alltid har trott?

Läs fortsättningen och hela artikeln här.

Mer om Peter Wolodarski kan du läsa här, och här.

* * *

Några av Julia Caesars andra läsvärda artiklar kan du läsa här:

http://snaphanen.dk/2013/09/14/ondska-forkladd-till-godhet/

http://snaphanen.dk/2013/08/18/sondagskronika/

http://snaphanen.dk/2013/08/24/sondagskronika-myten-om-det-oskrivna-bladet/

http://snaphanen.dk/2013/09/01/sondagskronika-betydelsen-av-iq/

http://snaphanen.dk/2013/09/07/sondagskronika-konet-sitter-i-hjarnan/

Så visar Dagens Nyheter sitt rätta ansikte igen

Bonnierkoncernens flaggskepp Dagens Nyheter har många gånger visat var de står när det gäller invandringspolitiska frågor. DN liksom hela Bonnierkoncernen har den inställningen att invandringen till Sverige ska vara stor och helst näst intill fri.

I en ledare den 23 februari som inte är undertecknad kommenterar tidningen polisens kampanj för att komma åt illegala invandrare. DN gillar inte att polisen försöker upprätthålla lagen och avvisa människor som inte har rätt att vistas i Sverige. Såväl Sveriges Television som de flesta större tidningar kallar människor som vistas i Sverige för ”papperslösa”. Det är en term som ger en felaktig bild av vad slags människor polisen letar efter. De letar efter människor som befinner sig i Sverige illegalt och om inte polisen försöker att upprätthålla lagarna så kommer ingen annan att göra det.

Redan har lagarna urholkats när polisen inte tillåts ingripa och med kraft och allvar lösa många av de grova brott som sker i samhället. Polisens ovilja att ens lämna ut signalement på brottslingar är så vanligt förekommande att fler brottslingar än någonsin går lösa i samhället. Detta faktum har Sveriges Television vänt upp och ned på och påstår nu att brottsligheten har minskat – eftersom det sitter färre människor än tidigare på våra fängelser. Men det är en medveten propagandalögn som syftar till att dölja den omfattande invandrade brottsligheten och bristen på vilja eller förmåga att klara upp brott.

illegal_invandrare

Att uppehålla sig i Sverige illegalt är också ett brott även om statlig TV och pk-pressen försöker att påskina något annat. Kampen mot de poliser som vill upprätthålla lagen sker på två fronter. Det är media och det är liberala politiker som vill hindra poliser från att göra sitt jobb. Häromdagen gick Erik Ullenhag ut och kritiserade polisen för att de gjorde stickprovskontroller på ”färgade”. Att det är större chans att gripa illegala invandare om de kontrollerar icke-vita än om de kontrollerar människor med genomsnittligt svenskt utseende borde vara självklart för varje tänkande människa. Ullenhag och en rad andra politiker som vill att invandringen ska vara fri har ännu inte lyckats avskaffa de lagar som reglerar invandringen, men deras mål är att öka den kraftigt och som ett resultat av det slog invandringen nytt rekord förra året.

Än så länge finns det enstaka politiker och enstaka polischefer som tycker att lagarna ska upprätthållas, även om samma personer ibland tycker att invandringen ska vara näst intill fri. Därför initierades en kampanj som syftar till att öka antalet utvisningar av illegala jämfört med förra året. Kampanjen kan också vara initierad för att möta den invandringskritiska opinionens krav på krafttag mot illegal invandring.

Det kan mycket väl finnas långt över 50 000 illegala invandrare i Sverige. Ingen vet säkert men Socialstyrelsen anger siffran till mellan 10 000 och 50 000. Den som känner svenska myndigheter vet att de tillämpar glädjesiffror när det gäller allt som har med mångkultur och invandring att göra. Därför är siffran 50 000 illegala invandrare i Sverige mer sannolik än att det skulle vara färre.

DN vill inte att polisen ska jaga illegala invandrare utan menar att de istället kan gripas om de mera slumpvis upptäcks i samband med att brott uppklaras. DN verkar inte ha tänkt på att gripande av illegala invandrare istället kan förhindra brott. En enda gripen illegal invandrare kan kanske förhindra ett rån, en stöld, en misshandel, en våldtäkt eller ett mord. I så fall har polisen lyckats förhindra brott och det är bra.

Nu har hela systemet med invandring och bristfälliga kontroller vid våra gränser havererat, så polisen skulle behöva mer resurser till både att lösa grov brottslighet och jaga fler illegala invandrare. Det är det minsta som borde göras för att skapa ett tryggare samhälle.

Relaterat: Läs om Peter Wolodarski här.

Peter Wolodarski – blivande chefredaktör och ansvarig utgivare på DN

I listan över sveriges 20 viktigaste opinionsbildare 2012 återfinns Peter Wolodarski på andra plats. På första plats finns finansminister Anders Borg. På femte plats finns Fredrik Reinfeldt med Jimmie Åkesson direkt efter sig på plats nummer sex. Före Fredrik Reinfeldt finns på fjärde plats den politiskt okunnige åsiktsmaskinen Lena Mellin från Aftonbladet. År 2011 låg Reinfeldt på andra plats. Att han sjunkit till en sjätteplats måste ändå betyda att folk är mindre benägna att ta intryck av vad han säger nu än vad de var för något år sedan.

Det är tidningen DSM som sammanställt listan och den har röstats fram av ledarskribenter och folk inom media. Listan speglar vilka som påverkat den allmänna opinionen mest och av innehållet att döma så har det, med några undantag, till stor del att göra med hur ofta personerna har setts i TV.

sveriges_vikigaste_opinionsbildare2012

Den statliga televisionen är Sveriges viktigaste opinionsbildare och det kan avläsas i listan. Att Göran Greider finns med betyder att han har fått framträda så mycket att man kan tala om att Sveriges Television har lanserat honom som ”debattör” enbart på grund av sina kulturmarxistiska åsikter. Samma sak är det med Jonas Gardell och flera andra.

Att Jimmie Åkesson hamnat högt på listan trots att han och hans parti har framställts som obskyra beror på att Åkesson har ett opinionsbildande inflytande som inte begränsas av medias ovilja att respektera SD. Åkesson har inte förekommit i media för att han är uppskattad av journalisterna utan för att de pliktskyldigast har varit tvungna att låta honom komma till tals lite då och då.

Peter Wolodarski däremot är en frekvent gäst i TV-sofforna för att hans politiska åsikter sammanfaller med den av makthavarna utstakade liberala politiska agendan. Att han är Sveriges näst viktigaste opinionsbildare är ett uttryck för medieetablissemangets politiska slagsida.

Wolodarski kommer från Polen

Peter Wolodarskis föräldrar kom från Polen till Sverige under 1960-talet. Under den tiden lämnade många judar Polen för att de kände sig ovälkomna och diskriminerade. Deras ovilja att assimilera sig skapade motsättningar med majoritetsbefolkningen. Historisk sett är judarna tillsammans med romerna de enda folk i Europa som under hundratals år valt att behålla sin identitet och visat ovilja att assimilera sig. Det är därför de har bestått som folk, men det är också just därför som många konflikter har skapats med de värdfolk som huserat dem.

Peter Wolodarski föddes 1978 i Stockholm och blev politisk aktiv i Liberala ungdomsförbundet under gymnasietiden. Han utbildade sig till journalist och civilekonom och började sin journalistiska bana som ledarskribent på Expressen 1999 när han var 21 år gammal. Med de rätta liberala politiska åsikterna och med sin etniska bakgrund blev han omedelbart insläppt i mediamaktens korridorer. Han figurerade som programledare för programmet Studio 8 och hade en tid ett eget TV-program, Wolodarski i TV8 där stora delar mediaeliten inklusive sådana som Lars Adaktusson och Robert Aschberg medverkade.

peter_wolodarski-23

Wolodarski försvarar judisk identitet

Peter Wolodarski har redan tidigt definierat sig som jude. Han har varit skribent i tidningen Judisk Krönika som arbetar för att ”bevara judisk identitet”, samma tidning som är kvick med att visa ogillande mot den som försvarar svensk identitet. Peter Wolodarski tillhör numera redaktionskommittén. Samtidigt som Peter Wolodarski är noga med att försvara judisk identitet så har han gift sig med en svensk kvinna. I hans fall innebär det inte att han har för avsikt att överge sin judiska identitet och bli ”svensk”. Istället innebär det att han har två agendor, en som går ut på att försvara judisk identitet och en som går ut på att försvaga svensk identitet.

Sedan 2001 har Peter Wolodarski varit ledarskribent på Dagens Nyheter och 2009 blev han politisk redaktör. Han blev erbjuden tjänsten av Jonas Bonnier som ansåg att Wolodarskis politiska uppfattningar passade Bonnier som hand i handske. Där har han varit tidningens ansikte utåt och den som upplyst läsarna om ägarnas politiska viljeinriktning. Något förenklat så är ägarnas önskemål att Sverige ska öka invandringen och bli en blandstat där alla minoriteter tillåts hävda sin kulturella och etniska identitet – utom svenskarna som DN vill blanda upp så att de försvinner som etnisk grupp och på sikt förlorar rätten till sitt eget land. På det sättet medverkar DN till att stjäla landet från svenskarna.

Peter Wolodarski har en näst intill medfödd negativ inställning till Sverigedemokraterna. Ett parti som försvarar svensk identitet blir automatisk en fiende till sådana som Wolodarski eftersom han har en agenda som går ut på att motarbeta den. Som etnisk och kulturellt medveten jude är det judiska intressen han försvarar. Som ”svensk” medverkar han till att göra Sverige ännu mer mångkulturellt

År 2008 satt Wolodarski i TV1 och sade om SD att ”dom älskar den här underdog-stämpel på sig själva”. Kommentaren gjorde han med anledning av att så många sverigedemokrater har varit utsatta för hat och hot. Wolodarski påstod alltså att SD gillade att vara utsatta för hot och hat och naturligtvis fanns ingen från SD med i programmet för att kommentera det felaktiga påståendet. Wolodarski nämnde också att ”SD påstår att journalister är emot dem” och tillade ”vilket i och för sig stämmer ganska ofta” och skrattade sedan lite föraktfullt åt det. Just i den TV-soffan var samtliga deltagare överens om att de ogillade SD:s politik och den attityden har Sveriges Television uppvisat så länge SD har funnits. Idag är det lite svårare för TV att okritiskt håna SD. Då ingriper nämligen ”näthatarna” eller ”fotsoldaterna” till SD:s försvar.

judisk_kronika

Wolodarski försvarar överbefolkning

I en krönika den 17 juli 2011 redogjorde Wolodarski för sin, DN:s och globalisternas sin syn på frågor om överbefolkning. Redan för ett halvsekel sedan varnade många för en att överbefolkad värld ger upphov till spänningar och orsakar miljöproblem. Miljömedvetna människor framhöll att det tär på jordens resurser om vi blir för många.

Nu låter det inte så längre. Globalisterna ser positivt på stora befolkningsökningar eftersom det ger fler konsumenter i deras företag. Det är också så som de ser på människor, som konsumenter. Globalisterna bryr sig inte om naturen utan de är materialister som bara räknar pengar, vinster och statistik.

Wolodarski skrev den 17 juli 2011:

”Genom århundraden har olika profeter hävdat att jorden inte tål en växande befolkning. Ständigt har man underskattat hur en stark ekonomisk utveckling stöper om samhällen till det bättre.

I tidskriften National Geographic läser jag att jordens nuvarande befolkning skulle kunna få plats i Texas om delstaten var lika tätt befolkad som staden New York. Det motsvarar något mindre än Sveriges och Norges sammantagna yta.

7 miljarder, ja även 9 miljarder, ska nog kunna leva tillsammans utan att det blir alltför trångt.”

Wolodarski får kritik

Den miljömedvetne bloggaren John Järvenpää skrev på sin blogg. (John Järvenpää är för närvarande den ende trovärdige bloggaren i Sverige när den gäller miljöfrågor):

”En realistisk politik måste erkänna det obehagliga.

Ett evolutionärt scenario visar att brist på mat och (rent) vatten kommer att skapa enorma migrationsströmmar som oundvikligen kommer att förstöra även mottagarländernas redan hårt sargade ekosystem. Svält, hungersnöd och konflikter kommer att uppstå även där

För detta måste man förbereda sig. På samma sätt som varje individ har att ta ansvar för sitt liv, på samma sätt måste varje land ha ansvar för sitt område. Globalt krävs en högre grad av autarki där varje land tar ansvar for sina egna befolkningar, minskar sina populationer och lagstiftar om att leva i enlighet med naturens lagar.

För många länder är detta troligen redan försent. För Nordens del finns dock möjlighet att utveckla ett ekologiskt, hållbart leverne utan gifter. Detta går inte att förena med mer (miljöförstörande) immigration, utan alla som nu är här måste anpassa sig efter naturens krav, vilket kan ses som ett gemensamt projekt.”

Bloggaren och författaren Jan Milld kommenterade också Wolodarskis text. Han skrev:

Min egen reflexion blir denna. Wolodarski talar om att hela jordens befolkning skulle kunna få plats på Texas yta, med New Yorks befolkningstäthet. Jag skulle där vilja gå steget längre.

Antag att varje människa tilldelades en kvadratmeter. En kvadratkilometer är 1 miljon kvadratmeter. Där skulle då rymmas 1 miljon människor, och 7.000 miljoner skulle rymmas på 7.000 kvadratkilometer. Det motsvarar Medelpads yta.

Är det något i mitt resonemang som inte håller?

Jo, nog är det så. Det handlar ju inte bara om yta för våra kroppshyddor, det handlar om tillgång till jord som kan frambringa föda åt oss.

Produktiviteten inom lantbruket har ökat genom mekanisering och tillgång till handelsgödsel. Men även detta givet så räcker varken Medelpads eller Texas yta.

Till detta kommer en annan viktig faktor, som varje redaktör borde känna till. Efter att Peak Oil nu är passerat kommer förutsättningarna därvidlag att ändras, kanske inom en ganska nära framtid.

Kring detta finns fakta att tillgå, t ex i många böcker.

Järvenpää kritiserade Wolodarski starkt och hänvisade även till en artikel i DN den 14 mars 2010. Järvenpää skrev:

När PW talar isar blodet, för att parafrasera ett gammalt djungelordspråk ur Fantomen. Det enda isande som emellertid inställer sig vid läsningen har att göra med det (skrämmande) tyckande som PW levererar. Han tycker nämligen att det överlag är glädjande att jorden under detta sekel går mot 10 miljarder människor, siffror som han själv redovisar. Förvisso pekar han på en relevant sak, att människan blir allt äldre vilket bidrar till att vi blir fler; det är alltså inte bara nativiteten som orsakar detta.

Däremot bottnar orsaken till hans glädjerop i djup okunskap kring evolutionära och humanekologiska aspekter. Man kan också vända på steken och konstatera att hans bejakande sker utifrån en marknadsorienterad synvinkel. Farhågorna för om jordens yta, maten och miljön räcker för 10 miljarder besvarar PW med att ”en stark ekonomisk utveckling stöper om samhällen till det bättre”. PW har alltså missat att nuvarande ekonomiska ordning och dess krav på konsumtion är en av de främsta orsakerna till den förgiftade planet vi de facto lever på. Ju fler vi är och ju fler vi blir, desto mer förgiftad blir jorden. Och desto fler gifter krävs det, inte minst för att klara skördarna. Detta är faktum som inte längre kan avfärdas som vänsterflum – det handlar om liv eller död.

Emellertid avfärdar PW den här sortens varningar med att de ”är inte nya. Genom århundraden har olika profeter hävdat att jorden inte tål en växande befolkning. Ständigt har man underskattat hur en stark ekonomisk utveckling stöper om samhällen till det bättre.” Han hänvisar också till en artikel om att jordens nuvarande befolkning på snart 7 miljarder skulle få plats i ett tätt befolkat Texas. Vilket motsvarar Sveriges och Norges sammantagna yta. ”7 miljarder, ja även 9 miljarder, ska nog kunna leva tillsammans utan att det blir alltför trångt”, konkluderar PW sin artikel.

Så reducerar en av landets tongivande ledarskribenter frågan om överbefolkningen och dess ödesdigra konsekvenser, till en fråga om ekonomi och trångboddhet.

Uppenbarligen måste vissa obehagliga fakta upprepas till leda. Alltså får man – ännu en gång – länka till den viktiga artikel som fyra svenska forskare skrivit i PWs egen tidning. Vänligen läs och blunda inte, PW! Var inte rädd för kunskap!


Peter Wolodarski försöker ofta ge intryck av att han kan någonting. Därför presenterar han lite siffror och statistik för att underbygga sin tes om att det bara är positivt att jordens befolkning ökar. Men det behövs inte mycket för att visa att jorden inte mår bra och att människor mår allt sämre. Våra vattendrag innehåller mer gifter, maten vi äter är av sämre kvalitet och innehåller mer gifter än den som våra far- och morföräldrar åt. Idag är det gifter i allt, även i våra kläder och luften vi andas är på många håll så dålig att den ger upphov till en mängd sjukdomar även hos unga personer. Fisken går knappt att äta men likväl fortsätter den politik som ger oss ännu mer förgiftad mat.

Debattartikel i DN om global demografi

Ett drygt år innan Wolodarski skrev sin krönika hade några insiktsfulla personer skrivit en debattartikel som man måste tolka för att förstå. Cecilia Boldemann, Magnus Henreksson, Stig-Olof Holm och John Tempel skrev om hur världen skulle kunna se om 300 år om utvecklingen fortsätter. Om befolkningsökningen fortsätter blir vi minst 36 miljarder år 2300. Men om födelsetalen bara ökar lite, till 2,6 barn per kvinna så blir vi 134 miljarder människor år 2300. Författarna till artikeln insåg orimligheten i en sådan befolkningsökning och berörde de faktum att 47 procent av regeringarna i världens rikaste länder vill ha mer befolkningsökning, trots att mer naturresurser då tas i anspråk. Vad författarna av artikeln inte nämnde var att regeringar i länder med relativt små befolkningar, som de skandinaviska länder, inte vill öka den egna nativiteten utan vill öka befolkningen genom massimport av människor. Även i länder med stora befolkningar, som USA, Frankrike, Tyskland och Storbritannien förordar regeringarna massimport av människor trots att dessa länder snarare borde minska sina befolkningar åtminstone en aning. I de kraftigt överbefolkade världsdelarna Asien, Afrika och Sydamerika skulle det behövas kraftfulla insatser för att minska befolkningarna och det borde artikelförfattarna i första hand ha koncentrerat sig på. Den explosiva industrialiseringen i Kina, Indien och delar av Afrika, där regeringar struntar i följderna skulle må bra av en politik som leder till befolkningsminskning. När någon forskare börjar förorda befolkningsminskning hos oss måste man vara på sin vakt. Det finns folk som vill att européerna ska försvinna från jordens yta och om artikeln i DN fick några svenskar att avstå från familjebildning så har de missförstått allt. Sverige är inte överbefolkat, men vi bör inte bli fler än tio miljoner och vi bör inte blir fler genom import av människor utan genom egna födelsetal. Vad artikelförfattarna glömde att framhålla är att tidningar som DN och andra globalistiska mediahus också stöder global befolkningsökning och massimport av människor.

flyktingar_pa_vag_till_sverige
På väg till Sverige.

Wolodarski tycker att Sverige ska ta emot fler flyktingar

Den 10 februari 2013 skrev Wolodarski om en av sina och tidningens hjärtefrågor. Wolodarski: Det starkaste argumentet för en generös flyktingpolitik är inte ekonomiskt utan humanitärt.” Det kan han kosta på sig att skriva eftersom det inte är han som betalar, utan det svenska folket och särskilt då de med sämst ekonomi som tvingas betala via skattsedeln. Dessutom är de sämre bemedlade svenskarna ofta hänvisade till att bo i, eller i närheten av, mångkulturella områden eftersom de inte har råd att bo i de överklassområden som mångkulturförespråkarna, exempelvis Jan Guillou och Jan Helin, bor i. De sämre bemedlade svenskarna som bor nära mångkulturen är också de som oftare drabbas av rån eller andra brott.

Wolodarski tar Syrien som exempel när det gäller humanitära frågor eftersom den konflikten är aktuell just nu. Han frågar: ”Ska Sverige vara öppet för dem som söker undkomma förföljelse och förtryck?” För Wolodarski och DN är svaret självklart. Sverige ska ta emot hela världen. För att inte framställa sig som totalt ansvarslösa medger man att det finns en del problem förknippade med invandringen och Wolodarski kostade på sig att kritisera det märkliga och felaktiga resultat som Stefan Fölster från Reforminstitutet kommit fram till om ”invandrarfattiga” kommuner.

Att medge att det finns problem och inbilla folk att DN erkänner dessa problem är lite av tidningens specialitet. Det blir lättare att komma fram till en slutsats som ger intryck av att vara trovärdig då. För hur många problem DN än radar upp med invandringen så är slutsatsen alltid samma. Alla ska få komma hit.

Wolodarski skriver: ”Ett stort flyktingmottagande är kortsiktigt förenat med utgifter. Men även om man beaktar detta håller nog de flesta med om att ett välmående samhälle bör ställa upp för dem som befinner sig i nöd, särskilt när ett land som Syrien imploderar.” Varför ska just Sverige ”ställa upp” kan man då fråga sig? Ska Sverige vara en sköka som bara säger ja till allt och alla som ställer krav på henne? Wolodarski tror att ”de flesta” håller med honom, men det är bara en gissning från hans sida. De enda undersökningar som har gjorts om flyktingmottagande har visat att en mycket stor del av befolkningen ogillar den politiken. Den enda folkomröstning som har hållits om flyktingpolitiken var i Sjöbo 1988 där nästan 70 procent av väljarna sade nej till att kommunen skulle ta emot flyktingar. Men Wolodarski bryr sig inte om folkliga opinioner, hans agenda är solklar. Sverige ska fyllas upp med människor av annan etnisk bakgrund så att svenskarna trängs undan i sitt eget land. Om han har något gemensamt med den extremistiska judinnan Barbara Lerner Spectre från Paideia som vill att judarna ska ta kontrollen över Europa eller om han delar hennes mål är oklart, men inte uteslutet.

Wolodarski skriver också: ”Huvudargumentet för invandring förblir det humanitära: När diktatorer bedriver krig mot den egna befolkningen måste omvärlden erbjuda en fristad.”

Frågan är var den fristaden ska erbjudas. Peter Wolodarski är ganska hänsynslös när han framkastar tanken att Sverige ska ta emot, ta emot och återigen ta emot stora skaror människor utan att vi ens ser något slut på detta massmottagande. Bonnier kommer inte att vara nöjda ens om vi skulle ta emot 30 miljoner människor. De vill förvandla Sverige till ett nytt Orienten, ett nytt Babylon ett nytt mångkulturellt inferno. Det värsta av allt är att Bonnier gör detta utan att fråga folket, utan att ens debattera ämnet. DN har en totalitär agenda och vill inte ha öppna debatter i någon enda fråga. De vill kontrollera opinionen och styra den i önskad riktning. När det sedan kommer till de konflikter som orsakar flyktingströmmar så är det nästan alltid så att DN inte har någon politik för att lösa konflikter, men försvarar gärna en politik som skapar konflikter.

När det gäller konflikten i Syrien så har den etniska, religiösa och politiska dimensioner. Konflikten har dessutom skärpts genom att USA, Frankrike, Israel och Storbritannien har lagt sig i syrisk inrikespolitik och givit stöd till oppositionen. USA lägger sig allt oftare i främmande länders interna problem och för det mesta kommer ingenting gott ut av det. Maktens män i USA säger att de vill införa ”frihet” i andra länder, men i själva verket ersätter de ett mindre bra system med ett lika dåligt eller ännu sämre system.

Sverige är helt i händerna på den amerikanska makteliten och blir alltmer en del av ett politiskt och ekonomiskt system som inte har förankrats i vårt land. När klasskillnaderna ökar, demokratin urholkas, mångkulturen stärks och våra svenska företag säljs ut så beror det på att vi underkastat oss en kombination av amerikansk imperialism, EU, NATO och FN.

Amerikansk exceptionalism

När kalla kriget var över 1991 och de kommunistiska staterna hade fallit stod dörren öppen för amerikansk liberalism och imperialism att träda in i dess ställe. USA började alltmer agera som en imperiestat för att kontrollera andra stater och började ställa krav på hur politiken skulle utformas i andra länder. Den amerikanska modellen skulle spridas till fler länder oavsett vad folket i dessa länder tyckte om det. Nyorienteringen innebar att amerikansk exceptionalism, från början en amerikansk marxistisk dröm om internationalism, återuppstod i en ny tappning. Neokonservativa globalister slogs i valrörelsen 2011 om vem som var mer exceptionalistisk. De ville allihop sprida sin ”amerikanism”, eller amerikanska exceptionalism över hela världen och inbillade sig att hela världen tacksamt skulle ta emot den. De nykonservativa globalisterna har ingen respekt för andra nationers önskan att vara oberoende eller slippa amerikansk mångkultur.

Amerikansk exceptionalism är en övertro på att amerikanerna har byggt det mest framgångsrika samhället någonsin på jorden. Amerikanska politiker hyllar och framhåller USA på ett sätt som ingen europeisk politiker skulle våga göra med sitt land. Hur skulle det låta om Merkel använde amerikansk retorik i sina tal till det tyska folket? De amerikanska politikerna säger att det amerikanska samhället är så lyckat och framgångsrikt att den amerikanska modellen också måste gå på export. Det är ett synsätt som påminner om hur andra imperier, från Romarriket till det brittiska imperiet, Sovjet och det nationalsocialistiska Tyskland ville sprida sin variant av exceptionalism till andra territorier. Det gemensamma för dessa imperiebyggare är att makten var eller är centraliserad, att demokratin är urholkad och att yttrandefriheten är strypt. Ett annat resultat av imperiepolitik är att regioner med egen kulturell identitet tvingas överge den till förmån för en stornation, som Storbritannien, det nazistiska Stortyskland, Sovjetunionen, Amerikans förenta stater etc. Alla vet att stora stater fungerar sämre när det gäller sociala uttryck, demokrati och yttrandefrihet, ekonomisk rättvisepolitik, trygghet och brottslighet. I små nationer med homogena befolkningar fungerar det mesta bättre när det gäller yttrandefrihet, demokrati och social eller nationell sammanhållning.

USA anser sig ha lösningen på alla politiska och ekonomiska problem i världen och vill påtvinga andra folk sin ”frihet”. Vad folk får istället är mångkultur, öppna gränser, obefintlig välfärd, minskat politiskt inflytande, fler individer som saknar trygg anställning och mindre social och ekonomisk trygghet. Nationer och folk blir också mindre ekonomiskt självständiga när nationella tillgångar säljs ut till globala investmentföretag som vill äta sig in i nationerna och suga ut deras tillgångar. USA går även i krig för att etablera sin världsordning vilket tidigare imperiebyggare också har gjort.

USA vill skapa mångkulturer överallt

USA har sedan minst 30 år tillbaka på ett aktivt sätt ingripit i andra länders interna angelägenheter, inte bara när det gäller konflikter utan också för att påverka politiken. USA:s ambassad i Wien i Österrike har aktivt spridit propaganda för mångkultur och anordnade exempelvis en filmtävling 2012 med temat ”mångfald och tolerans” för att öka österrikarnas mottaglighet för mångkultur. USA arbetar på det sättet överallt. USA arbetar att slå sönder de europeiska nationalstaterna och sprida mångkultur.

När USA ingrep i kriget i forna Jugoslavien och bombade Serbien så var målet att sprida amerikanism. För att kunna göra det måste nationalism motarbetas och genom att skapa flyktingströmmar till övriga Europa undergräver man nationalstaternas homogenitet. I samband med bombningarna framhöll Natogeneralen Wesley Clark att en av anledningarna till bombningarna var:

”Det finns ingen plats i det moderna Europa för etniskt homogena stater. Det är en 1800-talsidé och vi försöker att gå in i 2000-talet och vi kommer att göra det med mångetniska stater.”

Andra imperiebyggare har haft sina skäl till militära insatser utanför det egna landets gränser och det har alltid handlat om att utvidga imperiet. Det gör USA nu med hjälp och stöd av globalister som George Soros och många andra. Soros är en av dem som har skapat hundratals gobala tankesmedjor för att driva den internationella politiken i en viss riktning. Soros har också tätt samarbete med många extremliberala folkpartister som vill avskaffa Sverige och införa en global världsordning. Det är samma kretsar som Wolodarski tillhör.

Ett stort antal andra opinionsbildare inom media och etablissemang gör vad de kan för att radera ut nationella identiteter. Bilderbergaren och FN:s sändebud för migrationsfrågor, Peter Sutherland, har sagt att EU bör göra allt i sin makt för att upplösa den nationella identiteten i de europeiska länderna. Han vill också skynda på utvecklingen mot mångkultur. Via FN, EU, NATO och WTO sprider sig globalism, mångkultur, överstatlighet och global maktkoncentration.

peter_sutherland

Peter Wolodarski är en globalist

Peter Wolodarski tillhör de globalistiska nätverken som vill slå sönder de europeiska nationalstaternas homogena befolkningar och införa mer mångkultur. Men samtidigt som han medverkar i att söndra svensk identitet så arbetar han för att stärka judisk identitet.

Anledningen till att Peter Wolodarski förordar invandring till Sverige är att han inte känner något för den svenska nationen. För honom är Sverige bara ett land och svenskarna bara ett antal människor som bor här som ska trängas undan och finansiera sin egen undergång. Enligt Wolodarski ska man inte göra någon ekonomisk analys när man tar emot människor i nöd. Kostnaderna är ointressanta för honom eftersom han slipper betala. Det som kanske ger en indikation om Wolodarskis agenda är att han inte har för avsikt att låta flyktingar bo i Sverige bara en kort tid i väntan på att ordningen är återställd i hemlandet, utan hans mål är att de ska permanentas här och bli en del av vårt land för all framtid.

Wolodarski upprepar: ”Huvudargumentet för invandring förblir det humanitära: När diktatorer bedriver krig mot den egna befolkningen måste omvärlden erbjuda en fristad.”

Det finns ett antal länder i närheten som samtliga syrier kan ta sig till tillfälligt istället för att komma till avlägsna Europa och Sverige. De kan få fristad i Turkiet, Libanon, Irak, Egypten, Saudiarabien, Iran – och Israel. Syriens problem är allvarliga, men de är inte våra. De är regionens. Kan inte Wolodarski och DN ta kontakt med regeringarna i de länderna och förmå dem att ta emot alla syrier. Till dem kan Wolodarski förklara att kostnaderna är ointressanta och att det endast handlar om att vara humanitär.

DN, globalisterna och Wolodarski har en agenda. De vill öka antalet ickevita människor i vita länder. De vill minska antalet vita människor i vita länder. De vill att andra etniska grupper ska öka sitt inflytande. De vill att svenskar ska trängas tillbaka i sitt eget land. Det är därför som Statens Kulturråd och Ungdomsstyrelsen ger miljoner till invandrarorganisationer som vill stärka sin kulturella och etniska identitet. Tidningen Judisk Krönika som Wolodarski stöder får varje år stora statliga bidrag, liksom den tidning han arbetar på och andra tidningar i samma koncern.

Nu blir Wolodarski ny chefredaktör och ansvarig utgivare för DN från den 1 mars. Han efterträder Gunilla Herlitz som ska koncentrera sig på jobbet som vd för tidningen. DN är genom sin storlek och genom sin politiska inriktning en maktfaktor i Sverige. Det är inte svårt att anta att Peter Wolodarski kommer att lämna nya avtryck i ett antal TV-soffor framöver. Statlig TV kommer inte att förneka sig när det gäller kontakten med den liberala tidningen. Det kanske vore dags för TV att låta krönikörer i alternativa medier som Avpixlat, Fria Tider, Nya Tider eller andra spännande tidningar få komma till tals och kommentera samhällsfrågor.

Makthavarna i Sverige är en elit av globalister och liberaler som samarbetar, de sitter i varandras knän och ger varandra pengar. Det måste bli slut med det. Makteliten som styr Sverige kontrollerar opinionen och släpper inte in några ”främlingar” i debatten, men släpper gärna in 100 000 främlingar i Sverige varje år. De talar om ”öppenhet” men är i praktiken en sluten krets av människor med likartade åsikter. Ett förslag är att när Wolodarski framträder i en TV-soffa så anmäler vi programmet till Granskningnämnden för att de sprider otillbörlig reklam för en kommersiell tidning.

peter_wolodarski

%d bloggare gillar detta: