Varför har inte Gabriella Hedarv uteslutits ur Sverigedemokraterna?

I måndags uteslöts nio personer ur SD. Sedan valet 2010 har 65 personer uteslutits och ännu fler har lämnat partiet innan de skulle bli föremål för uteslutning. Någon uteslöts för en önskan om att förbjuda islam, någon för att han kallade ensamkommande flyktingbarn för skäggebarn och någon för att han gillade det ukrainska EU-vänliga partiet Svoboda i Ukraina på Facebook.

I måndags uteslöts Marie Edenhager ur SD och partiet spred uppgifter om att hon köpt smink för 100 000 med partiets pengar. De flesta som kommenterade ärende på nätet ansåg att en sådan uteslutning var berättigad – om hon verkligen gjort sig skyldig till ett sådant brott. Idag tillbakavisar hon uppgifterna och menar att det finns maktpolitiska skäl bakom uteslutningen. Ord står mot ord i det här fallet, men visst finns det många exempel på att uteslutningar har varit befogade. Ibland används dock uteslutningar för att bli av med människor som står i vägen för olika maktkamper i partiet.

I måndags uteslöts Axel W Karlsson.

I måndags uteslöts prästen Axel W Karlsson som varit en av SD:s mest lojala trotjänare. Han var ordförande för valberedningen i Göteborg och har en plats som ersättare i kyrkomötet. Han är uppskattad av många långt utanför partiet. Det gräsrotsstöd som han har påminner om det starka stöd som Patrik Ehn hade även utanför partiet.

Som vanligt är det alltid Expo och vänsterextrema Nyheter 24 som informeras först om vilka som blivit uteslutna. Dessutom är det alltid SD:s version som återges, inte de uteslutnas. Det är inget nytt att Martin Kinnunen och Linus Bylund har en tät kontakt med Expo som är så tät att den kan kallas för samarbete.

Enligt obekräftade uppgifter uteslöts Karlsson för att han var försiktigt kritisk till nolltoleransen. Sin kritik framförde han i en intervju i den läsvärda tidningen nya Tider. Få personer har varit så lojala till partiet som Axel W Karlsson. I artikeln i Nya Tider (pappersupplagan) skrev han:

”Under mitt tal på landsdagarna (2013) sade jag att det finns alldeles för mycket rädslor i partiet. Jag tror att mycket av denna rädsla och oro faktiskt är obefogad. Jag har med andra ord en tilltro till att partiledningen inser värdet att ha konstruktiva kritiker i sina egna led – jag hoppas att jag inte har fel.

Han trodde verkligen att det skulle vara tillåtet att framföra kritik på ett sakligt sätt. Nu vet både han och vi andra att det inte är tillåtet. SD påminner mera om en sekt än ett politiskt parti.

SD har förmodligen, liksom de gjort i fallen Patrik Ehn, Mattias From, Daniel Rondslätt och Oleg Datsishin, fabricerat anklagelser för att göra sig kvitt Karlsson. From blev ju utsatt för en ren lögnkampanj och smutskastning från SD och fick inte ens försvara sig.

Folk kan alltså bli uteslutna för ingenting.

Sedan finns det en kategori individer som inte blir utesluta när de gör något som är partiskadligt, ohederligt eller omoraliskt i största allmänhet. De blir istället belönade fast det gjort sådant som står i strid med heder eller demokratiska och moraliska principer. Kretsen kring SD-Kvinnor som på ett ohederligt sätt manövrerade ut Anna Hagwall för att kunna utverka ekonomiska bidrag från Partibidragsnämnden har belönats med klappar på axeln och höga poster. Carina Herrstedt som deltog i härvan har belönats med poster som hon inte ens är kvalificerad för. De mesta kvalificerade kvinnan, Anna Hagwall, blev istället åsidosatt på ett sätt som mest kan liknas vid vuxenmobbing.

En person som det finns skäl att granska är Gabriella Hedarv. Hon är sambo med Mattias Karlsson. Det var Mattias Karlsson som på ett aktivt sätt inledde planen med att liberalisera SD, försvaga nationalismen, tona ned etnicitetsfrågorna, börja tala om ”öppen svenskhet” och kalla barn som adopterats från andra länder för ”infödda svenskar”. Han inledde liberaliseringen 2007 och den pågår fortfarande i oförminskad takt. Det är Mattias Karlsson som själv och via andra personer bedriver drev mot Fria Tider som han kallar ”neofascister”. Drevet går genom SD-Kuriren vars chefredaktör heter Paula Bieler. Bieler har varit sekreterare åt Karlsson. Jimmie Åkessons flickvän Louise Erixon försökte på uppdrag av Åkesson och Karlsson och på ett kuppartat sätt förmå Sverigedemokratisk Ungdom att välja Bieler till förbundsordförande istället för den populäre Gustav Kasselstrand. Det var ett kuppförsök som hade orkestrerats av Jimmie Åkesson, men misslyckades. Louise Erixon skulle inte kunna göra några utspel av det slaget om de inte vore beordrade av partiledaren. Det är inte första gången som partitoppen använder flickvänner eller nära anhöriga för att manipulera med den demokratiska beslutsordningen. Det har hänt många gånger.

När Jimmie Åkesson och dåvarande ekonomichefen Per Björklund i oktober 2010 skickade in en ansökan till Partibidragsnämnden om ett bidrag till ”Sverigedemokraternas kvinnoorganisation” så fanns ingen sådan organisation. Däremot fanns det från Jimmie Åkessons och partiledningens sida en vilja att komma åt de stora pengar som en sådan organisation skulle kunna inkassera. Så man satte planerna i verket.

Gabriella Hedarv och Louise Erixon fick i uppdrag att skriva protokoll för en organisation som inte existerade. Tanken var att datera protokollen tidigare så att det skulle se ut som om möten hade hållits.

I oktober 2010 skrev de ett protokoll från ett konstituerande årsmöte som daterades till 8 augusti. De skrev också ett protokoll för ett konstituerande styrelsemöte som daterades till den 22 augusti.

Protokollen skrevs under av Carina Herrstedt, Jimmie Åkessons flickvän Louise Erixon och Åkessons sekreterare Alexandra Brunell. Men allt var fejk. Varken årsmöte eller styrelsemöte hade hållits. Och Jimmie Åkesson kände till detta.

Gabriella Hedarv skrev i ett internmail till Per Björklund och Daniel Assai:

”Jag och Louise håller på att skissa på en styrelse som vi tror skulle funka och inte kommer att sätta käppar i hjulet, varken för verksamheten eller för att flytta partistödet dit det behövs bäst”

I samma brev skriver hon ”…vi måste få igång en styrelse osv på pappret”. Hon betonade att det skulle vara ”på pappret”.

Det var alltså ingen riktig styrelse med möten utan bara en papperskonstruktion som skulle kunna användas för att hjälpa till att få ut bidrag till kvinnoorganisationen. SD ville inte att det skulle bildas en riktig kvinnoorganisation av det slag som Anna Hagwall hade skissat på. Risken fanns ju att pengarna då skulle gå till en seriös kvinnoorganisation istället för till riksorganisation som skulle använda pengarna efter egna behov.

Det framgår att Gabriella ville hjälpa till att ”flytta partistödet dit det bäst behövs”. Tanken som Åkesson hade var att pengarna från Partibidragsnämnden till kvinnoorganisationen skulle sättas in till Sverigedemokraternas riksorganisation och sedan fördelas till de verksamheter i partiet som var mest i behov av pengar, inklusive en kvinnoorganisation kontrollerad av männen i partitoppen.

Gabriella tänker sig inte ett demokratiskt möte med inbjudna kvinnor utan hon tänker sig att fejka allt från början till slut. Hon skriver:

”Nu återstår att skapa en styrelse där faktiskt Anna inte är med, och förklara för henne hur det gick till.”

Gabriella och Louise hade planerat att plocka fram några lämpliga namn, ge dem en fejkad styrelseplats och se till att Anna inte får någon position. Planen som Gabriella och Louise hade gick ut på att plocka ihop några pålitliga men ohederliga personer, istället för att sammankalla kvinnor till ett riktigt möte, och med ett fejkat möte se till att Carina Herrstedt blev ordförande. Genom detta förfarande skulle det på pappret se ut som om ett riktigt möte hade ägt rum den angivna dagen.

Gabriella skriver själv: ”… för sanningen är ju att vi inte vill eller kan ha Anna med i styrelsen.” Och ”vi” det är kretsen kring Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson, det är Paula Bieler, Louise Erixon, Carina Herrstedt och några till.

Enligt Gabriella skulle Anna kunna ”obstruera och tjafsa om både pengarna och verksamheten” om hon hade inflytande över en kvinnoorganisation. Just det! Anna skulle reagera på ohederliga beteenden och på att pengarna inte gick dit de var avsedda för. Gabriella däremot ville visa stöd för Åkessons linje, som var att man vill kontrollera att pengarna gick till Åkessons liberala gäng och deras verksamheter, inte till en mera seriös kvinnoorganisation som Hagwall ville skapa.

Enligt Gabriella så fanns det bara två alternativ att handskas med Anna på. ”1. Anna får bli ordförande. 2 Anna lämnar partiet och gråter ut i media.”

Gabriella Hedarv och Louise Erixon satte ihop en styrelse där Carina Herrstedt på pappret blev ordförande. Hon visste att det hon gjorde vara omoraliskt och ohederligt, men gjorde det ändå. Det är tveksamt om Gabriella och Louise hade några moraliska tvivel, de förefaller kunna göra vad som helst för partiledningen hur omoraliskt det än är.

Anna Hagwall motarbetades med metoder som liknar vuxenmobbing av partiledningen som dels placerade henne långt ned på riksdagslistan, dels lade beslag på SD-Kvinnor som från början var Hagwalls idé och projekt. Dessutom ett seriöst projekt till skillnad från det som Gabriella Hedarv, Louise Erixon och Carina Herrstedt inledningsvis skapade.

Efter att SD skickat in fejade protokoll för en organisation som inte fanns på riktigt satte partibidragsnämnden in 1,4 miljoner till riksorganisationens konto i december 2010. Att hämta in 1,4 miljoner av skattebetalarnas pengar till en verksamhet som inte existerade var – även det – djupt omoraliskt.

När det första riktiga mötet för SD-Kvinnor skulle hållas i maj 2011 manipulerades mötet redan innan det skulle hållas. 24 timmar innan mötet skulle äga rum fick Anna Hagwall ett mail från Louise Erixon som berättade att hon (Louise) och några till hade tagit fram ett förslag på styrelse, valberedning och revision. De som stod bakom förslaget var:

Carina Herrstedt 2:a vice ordförande, Louise Erixon sekr. hos Björn Söder, Alexandra Brunell sekr. hos Jimmie Åkesson, Paula Bieler sekr. hos Matthias Karlsson, Janita Kirchberg ekonomiassistent SD, Anna Wigenstorp, sekr. hos partistyrelsen, Julia Holmelius, jur stud., Therese Borg, pol. Sekreterare SD Södermanland.

Alltså delvis samma personer som fejkade protokollen i oktober 2010. Det är inte så svårt att lista ut att bakom de kvinnor som fejkade protokollen fanns också deras pojkvänner, Åkesson, Söder och Karlsson som godkänt hela förfarandet. Det förslag som skickades ut nådde bara en inre krets och tanken var att hålla vissa personer borta från hela proceduren så att mötet kunde kontrolleras och styras av partiledningen. Ingen kallelse hade gått ut till alla kvinnor utan de enda som fick kallelse var ett litet antal personer som kunde kontrolleras i minsta detalj av partiledningen.

Anna Hagwall var den som vågade vara mest kritisk. Hon skrev bl.a.:

”Förslaget har bara nått den inre kretsen som personerna ovan rör sig i. Man kan fundera om det är på egna meriter. Inga diskussioner, inga invändningar från medlemmar har varit möjlig.

Och vilka är dessa personer? När började deras intresse vakna? Var var de när vi andra riskerade våra arbeten. vår säkerhet, vår yrkeskarriär pga. vårt engagemang i partiet?

Är inte del värt någonting längre att man har hängivet kämpat för Sds framgång och stått för våra åsikter öppet? Mötet hölls den 8 maj i Riksdagshuset.

Gabriella Hedarv, Carina Herrstedt, två flickvänner till medlemmar ur partistyrelsen, sex yrkesmässigt arbetande sekreterare som är avlönade av partiet med skattepengar satt redan där på plats i mötessalen, vana att röra sig i maktens korridorer, när vi andra (6 personer från hela landet) anlände.

Med tanke på de närvarande personernas position, numärera överlägsenhet, att flera av dem var med på den nya listan föreslagna till viktiga förtroendeposter, var utgången given.

Sveriges nyaste kvinnoförbund, Sverigedemokraternas Kvinnoförbund tillkom efter en kupp, framröstades av mindre än 10 personer.”

(Hela Hagwalls brev kan man läsa i den här tråden)

Faktum är att samtliga inblandade har medverkat i djupt ohederliga beteenden i samband med den här historien. De har alla medverkat till att skapa en organisation med hjälp av trixande och manipulerande.

Den lilla kretsen som ville kontrollera SD-Kvinnor och ekonomin var:

Carina Herrstedt var beredd att ljuga för partiledningens skull
Louise Erixon var då sekreterare åt Björn Söder och är flickvän till Jimmie Åkesson
Alexandra Brunell var då sekreterare hos Jimmie Åkesson
Paula Bieler var då sekreterare hos Mattias Karlsson
Janita Kirchberg var ekonomiassistent i SD
Anna Wigenstorp var då sekreterare hos partistyrelsen och är flickvän till Björn Söder
Julia Holmelius, jur stud.
Therese Borg, pol. Sekreterare SD Södermanland

Lite kortfakta om några av dem:

Björn Söder och Anna Wigenstorp i samband med en artikel där Expressen passande nog kallade SD för ”familjeföretaget”.

Anna Wigentorp är Björn Söders flickvän och hon fick hjälp av bl.a. Mattias Karlsson att skriva ihop anklagelseakten mot Ehn för att kunna utesluta honom. (Läs mer här!)

Louise Erixon försökte på uppdrag av Åkesson få bort Gustav Kasselstrand.

Efter en våldsam propaganda från Louise Erixon om att folk i SDU borde ge stöd åt Paula Bieler istället för Gustav Kasselstrand i valet som SDU-ledare så var upprördheten mycket stor bland många. Det ansågs allmänt att Jimmie Åkesson mer eller mindre beordrat Erixon att propagera för Bieler. (Läs mer här!)

Paula Bieler låtsas som allt gick rätt till när SD-Kvinnor bildades.

Paula Bieler bedriver tillsammans med Mattias Karlsson en hatkampanj mot Fria Tider som anklagas för att vara ”neofascister”. (Läs mer här!)

Therese Borg manövrerade ut partikollegan Isak Nygren.

Therese Borg gjorde sig känd för att vuxenmobba partikollegan Isak Nygren och dessutom (på uppdrag av Åkesson et al) öppna ett uteslutningsärende mot honom. Dessutom fick hons töd av Åkesson et al när hon den 14 februar i 2011: ”Öppen svenskhet. Det är vad vi i Sverigedemokraterna står för. Det innebär att vem som helst kan bli svensk.” (Läs mer här och här!)

Carina Herrstedt skrev på protokoll som hon visste var feldaterade.

Carina Herrstedt är ett särfall. Hon har gjort så många korkade uttalanden att de inte går att räkna. Allt från att SD bör värva ”assimilerade” irakier till att man ”inte ska göra politik” av händelser när svenskar dödas av invandrare. (Läs mer här!)

Dessa mer eller mindre inkompetenta kvinnor som i vissa fall arbetar med smutsiga metoder belönas med positioner i partiet.

– Carina Herrstedt belönades och blev andre vice ordförande i partiet.
– Paula Bieler blev chefredaktör för SD-kuriren.
– Anna Wigentorp blev sekreterare i Medlemsutskottet.
– Louise Erixon var så odugligt att hon inte kunde få en tjänst.
– Gabriella Hedarv blev krönikör på SD-kuriren.

Ohederlighet och manipulation lönar sig i SD.

Axel W Karlsson som kritiserade nolltoleransen blev däremot utesluten ur SD på lösa grunder, precis som många andra har blivit.

Trots att det finns mängder av fakta som visar hur rutten partiledningen i flera avseenden är, så finns det många som inte vill erkänna att det förekommer fulspel i SD. Samma personer som blundar för nepotism i det egna partiet är ofta snabba att döma eller kritisera oegentligheter i andra partier.

Det fulspel som bevisligen förekommer i SD kommer inte att minska kritiken mot partiet. Det hade varit svårare att kritisera SD om man skött sin interndemokrati och sina förhållanden med förtroendevalda och andra medlemmar på ett bra sätt. Om man hade varit lite ärligare och hade tillåtit både intern och extern kritik mot partiledningen så hade ingen höjt på ögonbrynen när kritiska uttalande framförs. Just därför att SD försöker hindra människor från att kritisera det fulspel som styrs från partitoppen med Jimmie Åkesson i centrum, så kommer kritikerna att bli fler och fler ju mer tiden går. Det finns nämligen människor som fortfarande har heder i kroppen och är beredda att riskera sitt medlemskap för att få uttrycka sina åsikter.

Prästen Axel W Karlsson uteslöts för att kan kritiserade ”nolltoleransen”.

Axel W Karlsson gjorde det enda rätta när han modigt kritiserade SD. Att han blev utesluten bekräftar bara det som vi har sagt ända sedan Patrik Ehn blev utesluten, nämligen att Jimmie Åkessons moral är extremt låg. Det är han som har huvudansvaret för myglet i partiet, det är hans sjukliga kontrollbehov som har skapat den anda som råder där ingen vågar kritisera partiledningen.

De flesta som röstar på SD har ingen aning om vad som händer i partiet. På det stora hela betyder det inte så mycket för antalet röster. SD är fortfarande det enda invandringskritiska partiet som är tillräckligt stort och känt. Skandalerna i SD påverkar inte de stora väljarskarorna. Det är kanske bara några tusen röster de förlorar, men samtidigt vinner de nya röster från andra partier som folk har tröttnat på. SD kan alltså gå framåt trots det fulspel man ägnar sig åt.

Men varje person som har huvudet på skaft borde agera på något sätt för att motverka skumrask och nepotism i partiet. Det enkla sättet är att de som är medlemmar stöder kandidater som är hederliga och motverkat kandidatur från folk som är ohederliga.

Den här bloggen har kontakt med individer som har lämnat partiet och anser att SD genom sin politiska förvandling inte längre har ett program som kan rädda Sverige. För många som sitter i partitoppen är det viktigare att få ha makt, inflytande och en hög lön än att kunna rädda Sverige. Anpassningen till det politiska korrekta samhället och myglet i partiet är en del i den strategin. Därför kastar man ut folk som på allvar vill lyfta invandringsfrågan och driva en hårdare. Partitoppen klarar inte den kritik man skulle få från de svenskfientliga krafterna och föredrar att använda en retorik som tonar ned all slags nationalism i partiet. Detta för att få lugn och ro och leva ett gott liv. Allt medan Sverige förfaller.

Gabriella Hedarv belönades för sitt fulspel och blev krönikör på SD-Kuriren. Hon skrev en artikel om att sjuklövern borde städa upp i leden. Uppenbarligen lider hon av brist på självinsikt.

Frågan vi ställer är varför personer som Gabriella Hedarv inte utesluts ur SD när hon bevisligen med hjälp av lögner och fulspel manipulerar för att kunna manövrera ut en person ur ett internpolitiskt sammanhang. Svaret är givet. Fulspel och lögner är tillåtna i partitoppen, särskilt om man är sambo med en person som tillhör den inre kretsen. En person som också ägnar sig åt fulspel och vuxenmobbing. Garbiella Hedarv belönades för sitt fulspel och blev krönikör på SD-kuriren. Den hederlige prästen Axel W Karlsson blev utesluten ur partiet. Detta medan SD-vänliga bloggar som Avpixlat försöker inbilla sina läsare att allt har gått rätt till i partiet.

Läs mer här:

Mattias Karlsson vuxenmobbar utesluten medlem

Härvan med Sverigedemokraternas kvinnoförbund visar på en rutten kultur i SD

Tråden om alla turer i SD finns här.

Märkt: axel w karlsson, Gabriella Hedarv, louise erixon, Marie Edenhager, sverigedemokraterna, Sverigedemokraternas Kvinnoförbund