Peter Wolodarski – blivande chefredaktör och ansvarig utgivare på DN

I listan över sveriges 20 viktigaste opinionsbildare 2012 återfinns Peter Wolodarski på andra plats. På första plats finns finansminister Anders Borg. På femte plats finns Fredrik Reinfeldt med Jimmie Åkesson direkt efter sig på plats nummer sex. Före Fredrik Reinfeldt finns på fjärde plats den politiskt okunnige åsiktsmaskinen Lena Mellin från Aftonbladet. År 2011 låg Reinfeldt på andra plats. Att han sjunkit till en sjätteplats måste ändå betyda att folk är mindre benägna att ta intryck av vad han säger nu än vad de var för något år sedan.

Det är tidningen DSM som sammanställt listan och den har röstats fram av ledarskribenter och folk inom media. Listan speglar vilka som påverkat den allmänna opinionen mest och av innehållet att döma så har det, med några undantag, till stor del att göra med hur ofta personerna har setts i TV.

Den statliga televisionen är Sveriges viktigaste opinionsbildare och det kan avläsas i listan. Att Göran Greider finns med betyder att han har fått framträda så mycket att man kan tala om att Sveriges Television har lanserat honom som ”debattör” enbart på grund av sina kulturmarxistiska åsikter. Samma sak är det med Jonas Gardell och flera andra.

Att Jimmie Åkesson hamnat högt på listan trots att han och hans parti har framställts som obskyra beror på att Åkesson har ett opinionsbildande inflytande som inte begränsas av medias ovilja att respektera SD. Åkesson har inte förekommit i media för att han är uppskattad av journalisterna utan för att de pliktskyldigast har varit tvungna att låta honom komma till tals lite då och då.

Peter Wolodarski däremot är en frekvent gäst i TV-sofforna för att hans politiska åsikter sammanfaller med den av makthavarna utstakade liberala politiska agendan. Att han är Sveriges näst viktigaste opinionsbildare är ett uttryck för medieetablissemangets politiska slagsida.

Wolodarski kommer från Polen

Peter Wolodarskis föräldrar kom från Polen till Sverige under 1960-talet. Under den tiden lämnade många judar Polen för att de kände sig ovälkomna och diskriminerade. Deras ovilja att assimilera sig skapade motsättningar med majoritetsbefolkningen. Historisk sett är judarna tillsammans med romerna de enda folk i Europa som under hundratals år valt att behålla sin identitet och visat ovilja att assimilera sig. Det är därför de har bestått som folk, men det är också just därför som många konflikter har skapats med de värdfolk som huserat dem.

Peter Wolodarski föddes 1978 i Stockholm och blev politisk aktiv i Liberala ungdomsförbundet under gymnasietiden. Han utbildade sig till journalist och civilekonom och började sin journalistiska bana som ledarskribent på Expressen 1999 när han var 21 år gammal. Med de rätta liberala politiska åsikterna och med sin etniska bakgrund blev han omedelbart insläppt i mediamaktens korridorer. Han figurerade som programledare för programmet Studio 8 och hade en tid ett eget TV-program, Wolodarski i TV8 där stora delar mediaeliten inklusive sådana som Lars Adaktusson och Robert Aschberg medverkade.

Wolodarski försvarar judisk identitet

Peter Wolodarski har redan tidigt definierat sig som jude. Han har varit skribent i tidningen Judisk Krönika som arbetar för att ”bevara judisk identitet”, samma tidning som är kvick med att visa ogillande mot den som försvarar svensk identitet. Peter Wolodarski tillhör numera redaktionskommittén. Samtidigt som Peter Wolodarski är noga med att försvara judisk identitet så har han gift sig med en svensk kvinna. I hans fall innebär det inte att han har för avsikt att överge sin judiska identitet och bli ”svensk”. Istället innebär det att han har två agendor, en som går ut på att försvara judisk identitet och en som går ut på att försvaga svensk identitet.

Sedan 2001 har Peter Wolodarski varit ledarskribent på Dagens Nyheter och 2009 blev han politisk redaktör. Han blev erbjuden tjänsten av Jonas Bonnier som ansåg att Wolodarskis politiska uppfattningar passade Bonnier som hand i handske. Där har han varit tidningens ansikte utåt och den som upplyst läsarna om ägarnas politiska viljeinriktning. Något förenklat så är ägarnas önskemål att Sverige ska öka invandringen och bli en blandstat där alla minoriteter tillåts hävda sin kulturella och etniska identitet – utom svenskarna som DN vill blanda upp så att de försvinner som etnisk grupp och på sikt förlorar rätten till sitt eget land. På det sättet medverkar DN till att stjäla landet från svenskarna.

Peter Wolodarski har en näst intill medfödd negativ inställning till Sverigedemokraterna. Ett parti som försvarar svensk identitet blir automatisk en fiende till sådana som Wolodarski eftersom han har en agenda som går ut på att motarbeta den. Som etnisk och kulturellt medveten jude är det judiska intressen han försvarar. Som ”svensk” medverkar han till att göra Sverige ännu mer mångkulturellt

År 2008 satt Wolodarski i TV1 och sade om SD att ”dom älskar den här underdog-stämpel på sig själva”. Kommentaren gjorde han med anledning av att så många sverigedemokrater har varit utsatta för hat och hot. Wolodarski påstod alltså att SD gillade att vara utsatta för hot och hat och naturligtvis fanns ingen från SD med i programmet för att kommentera det felaktiga påståendet. Wolodarski nämnde också att ”SD påstår att journalister är emot dem” och tillade ”vilket i och för sig stämmer ganska ofta” och skrattade sedan lite föraktfullt åt det. Just i den TV-soffan var samtliga deltagare överens om att de ogillade SD:s politik och den attityden har Sveriges Television uppvisat så länge SD har funnits. Idag är det lite svårare för TV att okritiskt håna SD. Då ingriper nämligen ”näthatarna” eller ”fotsoldaterna” till SD:s försvar.

Wolodarski försvarar överbefolkning

I en krönika den 17 juli 2011 redogjorde Wolodarski för sin, DN:s och globalisternas sin syn på frågor om överbefolkning. Redan för ett halvsekel sedan varnade många för en att överbefolkad värld ger upphov till spänningar och orsakar miljöproblem. Miljömedvetna människor framhöll att det tär på jordens resurser om vi blir för många.

Nu låter det inte så längre. Globalisterna ser positivt på stora befolkningsökningar eftersom det ger fler konsumenter i deras företag. Det är också så som de ser på människor, som konsumenter. Globalisterna bryr sig inte om naturen utan de är materialister som bara räknar pengar, vinster och statistik.

Wolodarski skrev den 17 juli 2011:

”Genom århundraden har olika profeter hävdat att jorden inte tål en växande befolkning. Ständigt har man underskattat hur en stark ekonomisk utveckling stöper om samhällen till det bättre.

I tidskriften National Geographic läser jag att jordens nuvarande befolkning skulle kunna få plats i Texas om delstaten var lika tätt befolkad som staden New York. Det motsvarar något mindre än Sveriges och Norges sammantagna yta.

7 miljarder, ja även 9 miljarder, ska nog kunna leva tillsammans utan att det blir alltför trångt.”

Wolodarski får kritik

Den miljömedvetne bloggaren John Järvenpää skrev på sin blogg. (John Järvenpää är för närvarande den ende trovärdige bloggaren i Sverige när den gäller miljöfrågor):

”En realistisk politik måste erkänna det obehagliga.

Ett evolutionärt scenario visar att brist på mat och (rent) vatten kommer att skapa enorma migrationsströmmar som oundvikligen kommer att förstöra även mottagarländernas redan hårt sargade ekosystem. Svält, hungersnöd och konflikter kommer att uppstå även där

För detta måste man förbereda sig. På samma sätt som varje individ har att ta ansvar för sitt liv, på samma sätt måste varje land ha ansvar för sitt område. Globalt krävs en högre grad av autarki där varje land tar ansvar for sina egna befolkningar, minskar sina populationer och lagstiftar om att leva i enlighet med naturens lagar.

För många länder är detta troligen redan försent. För Nordens del finns dock möjlighet att utveckla ett ekologiskt, hållbart leverne utan gifter. Detta går inte att förena med mer (miljöförstörande) immigration, utan alla som nu är här måste anpassa sig efter naturens krav, vilket kan ses som ett gemensamt projekt.”

Bloggaren och författaren Jan Milld kommenterade också Wolodarskis text. Han skrev:

Min egen reflexion blir denna. Wolodarski talar om att hela jordens befolkning skulle kunna få plats på Texas yta, med New Yorks befolkningstäthet. Jag skulle där vilja gå steget längre.

Antag att varje människa tilldelades en kvadratmeter. En kvadratkilometer är 1 miljon kvadratmeter. Där skulle då rymmas 1 miljon människor, och 7.000 miljoner skulle rymmas på 7.000 kvadratkilometer. Det motsvarar Medelpads yta.

Är det något i mitt resonemang som inte håller?

Jo, nog är det så. Det handlar ju inte bara om yta för våra kroppshyddor, det handlar om tillgång till jord som kan frambringa föda åt oss.

Produktiviteten inom lantbruket har ökat genom mekanisering och tillgång till handelsgödsel. Men även detta givet så räcker varken Medelpads eller Texas yta.

Till detta kommer en annan viktig faktor, som varje redaktör borde känna till. Efter att Peak Oil nu är passerat kommer förutsättningarna därvidlag att ändras, kanske inom en ganska nära framtid.

Kring detta finns fakta att tillgå, t ex i många böcker.

Järvenpää kritiserade Wolodarski starkt och hänvisade även till en artikel i DN den 14 mars 2010. Järvenpää skrev:

När PW talar isar blodet, för att parafrasera ett gammalt djungelordspråk ur Fantomen. Det enda isande som emellertid inställer sig vid läsningen har att göra med det (skrämmande) tyckande som PW levererar. Han tycker nämligen att det överlag är glädjande att jorden under detta sekel går mot 10 miljarder människor, siffror som han själv redovisar. Förvisso pekar han på en relevant sak, att människan blir allt äldre vilket bidrar till att vi blir fler; det är alltså inte bara nativiteten som orsakar detta.

Däremot bottnar orsaken till hans glädjerop i djup okunskap kring evolutionära och humanekologiska aspekter. Man kan också vända på steken och konstatera att hans bejakande sker utifrån en marknadsorienterad synvinkel. Farhågorna för om jordens yta, maten och miljön räcker för 10 miljarder besvarar PW med att ”en stark ekonomisk utveckling stöper om samhällen till det bättre”. PW har alltså missat att nuvarande ekonomiska ordning och dess krav på konsumtion är en av de främsta orsakerna till den förgiftade planet vi de facto lever på. Ju fler vi är och ju fler vi blir, desto mer förgiftad blir jorden. Och desto fler gifter krävs det, inte minst för att klara skördarna. Detta är faktum som inte längre kan avfärdas som vänsterflum – det handlar om liv eller död.

Emellertid avfärdar PW den här sortens varningar med att de ”är inte nya. Genom århundraden har olika profeter hävdat att jorden inte tål en växande befolkning. Ständigt har man underskattat hur en stark ekonomisk utveckling stöper om samhällen till det bättre.” Han hänvisar också till en artikel om att jordens nuvarande befolkning på snart 7 miljarder skulle få plats i ett tätt befolkat Texas. Vilket motsvarar Sveriges och Norges sammantagna yta. ”7 miljarder, ja även 9 miljarder, ska nog kunna leva tillsammans utan att det blir alltför trångt”, konkluderar PW sin artikel.

Så reducerar en av landets tongivande ledarskribenter frågan om överbefolkningen och dess ödesdigra konsekvenser, till en fråga om ekonomi och trångboddhet.

Uppenbarligen måste vissa obehagliga fakta upprepas till leda. Alltså får man – ännu en gång – länka till den viktiga artikel som fyra svenska forskare skrivit i PWs egen tidning. Vänligen läs och blunda inte, PW! Var inte rädd för kunskap!


Peter Wolodarski försöker ofta ge intryck av att han kan någonting. Därför presenterar han lite siffror och statistik för att underbygga sin tes om att det bara är positivt att jordens befolkning ökar. Men det behövs inte mycket för att visa att jorden inte mår bra och att människor mår allt sämre. Våra vattendrag innehåller mer gifter, maten vi äter är av sämre kvalitet och innehåller mer gifter än den som våra far- och morföräldrar åt. Idag är det gifter i allt, även i våra kläder och luften vi andas är på många håll så dålig att den ger upphov till en mängd sjukdomar även hos unga personer. Fisken går knappt att äta men likväl fortsätter den politik som ger oss ännu mer förgiftad mat.

Debattartikel i DN om global demografi

Ett drygt år innan Wolodarski skrev sin krönika hade några insiktsfulla personer skrivit en debattartikel som man måste tolka för att förstå. Cecilia Boldemann, Magnus Henreksson, Stig-Olof Holm och John Tempel skrev om hur världen skulle kunna se om 300 år om utvecklingen fortsätter. Om befolkningsökningen fortsätter blir vi minst 36 miljarder år 2300. Men om födelsetalen bara ökar lite, till 2,6 barn per kvinna så blir vi 134 miljarder människor år 2300. Författarna till artikeln insåg orimligheten i en sådan befolkningsökning och berörde de faktum att 47 procent av regeringarna i världens rikaste länder vill ha mer befolkningsökning, trots att mer naturresurser då tas i anspråk. Vad författarna av artikeln inte nämnde var att regeringar i länder med relativt små befolkningar, som de skandinaviska länder, inte vill öka den egna nativiteten utan vill öka befolkningen genom massimport av människor. Även i länder med stora befolkningar, som USA, Frankrike, Tyskland och Storbritannien förordar regeringarna massimport av människor trots att dessa länder snarare borde minska sina befolkningar åtminstone en aning. I de kraftigt överbefolkade världsdelarna Asien, Afrika och Sydamerika skulle det behövas kraftfulla insatser för att minska befolkningarna och det borde artikelförfattarna i första hand ha koncentrerat sig på. Den explosiva industrialiseringen i Kina, Indien och delar av Afrika, där regeringar struntar i följderna skulle må bra av en politik som leder till befolkningsminskning. När någon forskare börjar förorda befolkningsminskning hos oss måste man vara på sin vakt. Det finns folk som vill att européerna ska försvinna från jordens yta och om artikeln i DN fick några svenskar att avstå från familjebildning så har de missförstått allt. Sverige är inte överbefolkat, men vi bör inte bli fler än tio miljoner och vi bör inte blir fler genom import av människor utan genom egna födelsetal. Vad artikelförfattarna glömde att framhålla är att tidningar som DN och andra globalistiska mediahus också stöder global befolkningsökning och massimport av människor.

På väg till Sverige.

Wolodarski tycker att Sverige ska ta emot fler flyktingar

Den 10 februari 2013 skrev Wolodarski om en av sina och tidningens hjärtefrågor. Wolodarski: ”Det starkaste argumentet för en generös flyktingpolitik är inte ekonomiskt utan humanitärt.” Det kan han kosta på sig att skriva eftersom det inte är han som betalar, utan det svenska folket och särskilt då de med sämst ekonomi som tvingas betala via skattsedeln. Dessutom är de sämre bemedlade svenskarna ofta hänvisade till att bo i, eller i närheten av, mångkulturella områden eftersom de inte har råd att bo i de överklassområden som mångkulturförespråkarna, exempelvis Jan Guillou och Jan Helin, bor i. De sämre bemedlade svenskarna som bor nära mångkulturen är också de som oftare drabbas av rån eller andra brott.

Wolodarski tar Syrien som exempel när det gäller humanitära frågor eftersom den konflikten är aktuell just nu. Han frågar: ”Ska Sverige vara öppet för dem som söker undkomma förföljelse och förtryck?” För Wolodarski och DN är svaret självklart. Sverige ska ta emot hela världen. För att inte framställa sig som totalt ansvarslösa medger man att det finns en del problem förknippade med invandringen och Wolodarski kostade på sig att kritisera det märkliga och felaktiga resultat som Stefan Fölster från Reforminstitutet kommit fram till om ”invandrarfattiga” kommuner.

Att medge att det finns problem och inbilla folk att DN erkänner dessa problem är lite av tidningens specialitet. Det blir lättare att komma fram till en slutsats som ger intryck av att vara trovärdig då. För hur många problem DN än radar upp med invandringen så är slutsatsen alltid samma. Alla ska få komma hit.

Wolodarski skriver: ”Ett stort flyktingmottagande är kortsiktigt förenat med utgifter. Men även om man beaktar detta håller nog de flesta med om att ett välmående samhälle bör ställa upp för dem som befinner sig i nöd, särskilt när ett land som Syrien imploderar.” Varför ska just Sverige ”ställa upp” kan man då fråga sig? Ska Sverige vara en sköka som bara säger ja till allt och alla som ställer krav på henne? Wolodarski tror att ”de flesta” håller med honom, men det är bara en gissning från hans sida. De enda undersökningar som har gjorts om flyktingmottagande har visat att en mycket stor del av befolkningen ogillar den politiken. Den enda folkomröstning som har hållits om flyktingpolitiken var i Sjöbo 1988 där nästan 70 procent av väljarna sade nej till att kommunen skulle ta emot flyktingar. Men Wolodarski bryr sig inte om folkliga opinioner, hans agenda är solklar. Sverige ska fyllas upp med människor av annan etnisk bakgrund så att svenskarna trängs undan i sitt eget land. Om han har något gemensamt med den extremistiska judinnan Barbara Lerner Spectre från Paideia som vill att judarna ska ta kontrollen över Europa eller om han delar hennes mål är oklart, men inte uteslutet.

Wolodarski skriver också: ”Huvudargumentet för invandring förblir det humanitära: När diktatorer bedriver krig mot den egna befolkningen måste omvärlden erbjuda en fristad.”

Frågan är var den fristaden ska erbjudas. Peter Wolodarski är ganska hänsynslös när han framkastar tanken att Sverige ska ta emot, ta emot och återigen ta emot stora skaror människor utan att vi ens ser något slut på detta massmottagande. Bonnier kommer inte att vara nöjda ens om vi skulle ta emot 30 miljoner människor. De vill förvandla Sverige till ett nytt Orienten, ett nytt Babylon ett nytt mångkulturellt inferno. Det värsta av allt är att Bonnier gör detta utan att fråga folket, utan att ens debattera ämnet. DN har en totalitär agenda och vill inte ha öppna debatter i någon enda fråga. De vill kontrollera opinionen och styra den i önskad riktning. När det sedan kommer till de konflikter som orsakar flyktingströmmar så är det nästan alltid så att DN inte har någon politik för att lösa konflikter, men försvarar gärna en politik som skapar konflikter.

När det gäller konflikten i Syrien så har den etniska, religiösa och politiska dimensioner. Konflikten har dessutom skärpts genom att USA, Frankrike, Israel och Storbritannien har lagt sig i syrisk inrikespolitik och givit stöd till oppositionen. USA lägger sig allt oftare i främmande länders interna problem och för det mesta kommer ingenting gott ut av det. Maktens män i USA säger att de vill införa ”frihet” i andra länder, men i själva verket ersätter de ett mindre bra system med ett lika dåligt eller ännu sämre system.

Sverige är helt i händerna på den amerikanska makteliten och blir alltmer en del av ett politiskt och ekonomiskt system som inte har förankrats i vårt land. När klasskillnaderna ökar, demokratin urholkas, mångkulturen stärks och våra svenska företag säljs ut så beror det på att vi underkastat oss en kombination av amerikansk imperialism, EU, NATO och FN.

Amerikansk exceptionalism

När kalla kriget var över 1991 och de kommunistiska staterna hade fallit stod dörren öppen för amerikansk liberalism och imperialism att träda in i dess ställe. USA började alltmer agera som en imperiestat för att kontrollera andra stater och började ställa krav på hur politiken skulle utformas i andra länder. Den amerikanska modellen skulle spridas till fler länder oavsett vad folket i dessa länder tyckte om det. Nyorienteringen innebar att amerikansk exceptionalism, från början en amerikansk marxistisk dröm om internationalism, återuppstod i en ny tappning. Neokonservativa globalister slogs i valrörelsen 2011 om vem som var mer exceptionalistisk. De ville allihop sprida sin ”amerikanism”, eller amerikanska exceptionalism över hela världen och inbillade sig att hela världen tacksamt skulle ta emot den. De nykonservativa globalisterna har ingen respekt för andra nationers önskan att vara oberoende eller slippa amerikansk mångkultur.

Amerikansk exceptionalism är en övertro på att amerikanerna har byggt det mest framgångsrika samhället någonsin på jorden. Amerikanska politiker hyllar och framhåller USA på ett sätt som ingen europeisk politiker skulle våga göra med sitt land. Hur skulle det låta om Merkel använde amerikansk retorik i sina tal till det tyska folket? De amerikanska politikerna säger att det amerikanska samhället är så lyckat och framgångsrikt att den amerikanska modellen också måste gå på export. Det är ett synsätt som påminner om hur andra imperier, från Romarriket till det brittiska imperiet, Sovjet och det nationalsocialistiska Tyskland ville sprida sin variant av exceptionalism till andra territorier. Det gemensamma för dessa imperiebyggare är att makten var eller är centraliserad, att demokratin är urholkad och att yttrandefriheten är strypt. Ett annat resultat av imperiepolitik är att regioner med egen kulturell identitet tvingas överge den till förmån för en stornation, som Storbritannien, det nazistiska Stortyskland, Sovjetunionen, Amerikans förenta stater etc. Alla vet att stora stater fungerar sämre när det gäller sociala uttryck, demokrati och yttrandefrihet, ekonomisk rättvisepolitik, trygghet och brottslighet. I små nationer med homogena befolkningar fungerar det mesta bättre när det gäller yttrandefrihet, demokrati och social eller nationell sammanhållning.

USA anser sig ha lösningen på alla politiska och ekonomiska problem i världen och vill påtvinga andra folk sin ”frihet”. Vad folk får istället är mångkultur, öppna gränser, obefintlig välfärd, minskat politiskt inflytande, fler individer som saknar trygg anställning och mindre social och ekonomisk trygghet. Nationer och folk blir också mindre ekonomiskt självständiga när nationella tillgångar säljs ut till globala investmentföretag som vill äta sig in i nationerna och suga ut deras tillgångar. USA går även i krig för att etablera sin världsordning vilket tidigare imperiebyggare också har gjort.

USA vill skapa mångkulturer överallt

USA har sedan minst 30 år tillbaka på ett aktivt sätt ingripit i andra länders interna angelägenheter, inte bara när det gäller konflikter utan också för att påverka politiken. USA:s ambassad i Wien i Österrike har aktivt spridit propaganda för mångkultur och anordnade exempelvis en filmtävling 2012 med temat ”mångfald och tolerans” för att öka österrikarnas mottaglighet för mångkultur. USA arbetar på det sättet överallt. USA arbetar att slå sönder de europeiska nationalstaterna och sprida mångkultur.

När USA ingrep i kriget i forna Jugoslavien och bombade Serbien så var målet att sprida amerikanism. För att kunna göra det måste nationalism motarbetas och genom att skapa flyktingströmmar till övriga Europa undergräver man nationalstaternas homogenitet. I samband med bombningarna framhöll Natogeneralen Wesley Clark att en av anledningarna till bombningarna var:

”Det finns ingen plats i det moderna Europa för etniskt homogena stater. Det är en 1800-talsidé och vi försöker att gå in i 2000-talet och vi kommer att göra det med mångetniska stater.”

Andra imperiebyggare har haft sina skäl till militära insatser utanför det egna landets gränser och det har alltid handlat om att utvidga imperiet. Det gör USA nu med hjälp och stöd av globalister som George Soros och många andra. Soros är en av dem som har skapat hundratals gobala tankesmedjor för att driva den internationella politiken i en viss riktning. Soros har också tätt samarbete med många extremliberala folkpartister som vill avskaffa Sverige och införa en global världsordning. Det är samma kretsar som Wolodarski tillhör.

Ett stort antal andra opinionsbildare inom media och etablissemang gör vad de kan för att radera ut nationella identiteter. Bilderbergaren och FN:s sändebud för migrationsfrågor, Peter Sutherland, har sagt att EU bör göra allt i sin makt för att upplösa den nationella identiteten i de europeiska länderna. Han vill också skynda på utvecklingen mot mångkultur. Via FN, EU, NATO och WTO sprider sig globalism, mångkultur, överstatlighet och global maktkoncentration.

Peter Wolodarski är en globalist

Peter Wolodarski tillhör de globalistiska nätverken som vill slå sönder de europeiska nationalstaternas homogena befolkningar och införa mer mångkultur. Men samtidigt som han medverkar i att söndra svensk identitet så arbetar han för att stärka judisk identitet.

Anledningen till att Peter Wolodarski förordar invandring till Sverige är att han inte känner något för den svenska nationen. För honom är Sverige bara ett land och svenskarna bara ett antal människor som bor här som ska trängas undan och finansiera sin egen undergång. Enligt Wolodarski ska man inte göra någon ekonomisk analys när man tar emot människor i nöd. Kostnaderna är ointressanta för honom eftersom han slipper betala. Det som kanske ger en indikation om Wolodarskis agenda är att han inte har för avsikt att låta flyktingar bo i Sverige bara en kort tid i väntan på att ordningen är återställd i hemlandet, utan hans mål är att de ska permanentas här och bli en del av vårt land för all framtid.

Wolodarski upprepar: ”Huvudargumentet för invandring förblir det humanitära: När diktatorer bedriver krig mot den egna befolkningen måste omvärlden erbjuda en fristad.”

Det finns ett antal länder i närheten som samtliga syrier kan ta sig till tillfälligt istället för att komma till avlägsna Europa och Sverige. De kan få fristad i Turkiet, Libanon, Irak, Egypten, Saudiarabien, Iran – och Israel. Syriens problem är allvarliga, men de är inte våra. De är regionens. Kan inte Wolodarski och DN ta kontakt med regeringarna i de länderna och förmå dem att ta emot alla syrier. Till dem kan Wolodarski förklara att kostnaderna är ointressanta och att det endast handlar om att vara humanitär.

DN, globalisterna och Wolodarski har en agenda. De vill öka antalet ickevita människor i vita länder. De vill minska antalet vita människor i vita länder. De vill att andra etniska grupper ska öka sitt inflytande. De vill att svenskar ska trängas tillbaka i sitt eget land. Det är därför som Statens Kulturråd och Ungdomsstyrelsen ger miljoner till invandrarorganisationer som vill stärka sin kulturella och etniska identitet. Tidningen Judisk Krönika som Wolodarski stöder får varje år stora statliga bidrag, liksom den tidning han arbetar på och andra tidningar i samma koncern.

Nu blir Wolodarski ny chefredaktör och ansvarig utgivare för DN från den 1 mars. Han efterträder Gunilla Herlitz som ska koncentrera sig på jobbet som vd för tidningen. DN är genom sin storlek och genom sin politiska inriktning en maktfaktor i Sverige. Det är inte svårt att anta att Peter Wolodarski kommer att lämna nya avtryck i ett antal TV-soffor framöver. Statlig TV kommer inte att förneka sig när det gäller kontakten med den liberala tidningen. Det kanske vore dags för TV att låta krönikörer i alternativa medier som Avpixlat, Fria Tider, Nya Tider eller andra spännande tidningar få komma till tals och kommentera samhällsfrågor.

Makthavarna i Sverige är en elit av globalister och liberaler som samarbetar, de sitter i varandras knän och ger varandra pengar. Det måste bli slut med det. Makteliten som styr Sverige kontrollerar opinionen och släpper inte in några ”främlingar” i debatten, men släpper gärna in 100 000 främlingar i Sverige varje år. De talar om ”öppenhet” men är i praktiken en sluten krets av människor med likartade åsikter. Ett förslag är att när Wolodarski framträder i en TV-soffa så anmäler vi programmet till Granskningnämnden för att de sprider otillbörlig reklam för en kommersiell tidning.

Märkt: Peter Wolodarski