Är det meningsfullt att rösta på Sverigedemokraterna i EU-valet?

Häromdagen skrev Sverigedemokraternas toppkandidater i EU-valet i debattartikel på SVT. Listan toppas av Kristina Winberg, andra namn är Peter Lundgren som av någon anledning kallar sig ”Nalle” även i officiella sammanhang.

När Winberg presenterades som kandidat och första namn på Sverigedemokraternas lista sade hon till den samlade pressen:

Jag vet att många delar min oro över att allt mer beslutanderätt flyttas över till EU och att utvecklingen mot mer federalism fortsätter. Jag kommer att arbeta stenhårt för att Sverige ska befrias från EU:s överstatliga struktur samtidigt som vi stannar inom den inre marknaden.

Peter Lundgren sade:

Svenska folket förtjänar representanter i Bryssel som vägrar tillåta att EU bidrar till lönedumpning och slår ned på den svenska modellen på arbetsmarknaden.

Ingen av dem hade något intressant att säga till människor som är starkt kritiska till EU eller vill att Sverige ska lämna den överstatliga unionen helt och hållet. Det blev mest några ytliga och intetsägande fraser som skulle kunna tolkas precis hur som helst.

Ingen av dem andades ens en vilja att lämna EU. Förklaringen är att både Winberg och Lundgren röstade ja till svenskt medlemskap år 1994. De är alltså delvis skyldiga till att Sverige gick med i EU och till att vi på grund av medlemskapet fått många problem på halsen. Nu är de SD:s toppnamn i EU-valet.

Häromdagen skrev de ett debattinlägg på SVT Debatt för att presentera sina åsikter till en bredare publik. Det blev mycket politiskt korrekt rappakalja.

Winberg och Lundgren skriver redan i inledningen en mening som lika gärna kunde vara skriven av Henrik Arnstad eller någon annan förvirrad person. Dessutom i fetstil:

Sverigedemokraterna kommer under inga omständigheter att samarbeta med extremister, antisemiter eller fascister i EU.

Har vi inte hört liknande fraser upprepas nästan varje dag i svenska medier och i olika vänsterextrema sammanhang? Vad menar Winberg och Lundgren egentligen? SD pekas ju ständig ut som extremistiskt och man skulle kunna tycka att det vore olämpligt att två blivande EU-politiker faller ned till samma låga nivå som många andra befinner sig på. Extremist kan ju vem som helst vara i förhållande till någon annan om skillnaden är stor. Att vara ”extremist” säger ingenting varken om åsikter, politisk placering eller något annat. Det är bara ett skällsord som folk ofta kastar på varandra, särskilt i politiska sammanhang. Att använda ordet på det sättet redan i inledningen av en text är ett tecken på okunnighet och benägenhet att vara etablissemanget till lags snarare än att ta strid mot det.

SD kommer inte heller att samarbeta med ”antisemiter”. Även det är ett lika urholkat begrepp som ”rasism” och oftast används av personer som vill hindra saklig kritik – hur befogad den än är – mot judiska makthavare, opinionsbildare, tidningsägare eller politiker – för att ta några exempel. Kritik mot Israel eller israelisk inrikes- eller utrikespoltik är inte heller ”antisemitism”. Att kritisera judiskt hyckleri, judar som försvarar judisk etnonationalism men motarbetar annan etnonationalism, är inte heller antisemitism, det är fullt legitim och befogad kritik. Att kritisera judar för att de är judar är däremot antisemitism men något sådant existerar inte i EU. Det finns ingen verklig ”antisemitism” i EU så att undanbe sig samarbete med något som inte finns var verkligen ett skott i luften. Särskilt när man 1: inte definierar vad man menar med antisemitism och 2: inte ger exempel på vem eller vilka som är antisemiter som man inte vill samarbeta med. Om det finns judar som försvarar judarnas rätt till ett hemland så finns det anledning att stödja den tanken. Om samma judar däremot kräver av oss att vi ska bli ett mångetniskt land istället för att vara ett svenskt land, så ska vi kunna kritisera dem. Svårare än så är det inte.

Sverigedemokraterna säger också att de inte vill samarbeta med ”fascister”. Om man ska ta intryck av vad fejkhistorikern Henrik Arnstad, och andra suspekta figurer som regelbundet får sitta i TV-sofforna och spy ut sitt hat mot nationalister säger, så är alla som bär på minsta lilla fosterlandskärlek att betrakta som fascister. Arnstad har dessutom sagt att Sverigedemokraterna är ett fascistiskt parti. Med lite självinsikt borde då både Winberg och Lundgren välja medlemskap i ett annat parti eller bli partilösa. Eller vems definition går de efter? De flesta seriösa historiker ansåg att fascismen dog med Mussolini efter andra världskriget även om efterföljare har försökt anamma vissa av Mussolinis tankar om den stora enade staten.

När Sverigedemokraterna Kristina Winberg och Peter Lundgren säger att de inte vill samarbeta med ”fascister” så uppstår en rad frågetecken. Det första frågetecknet som borde rätas ut är frågan om vems definition de hänvisar till. Vet SD:s toppnamn ens vad fascism är?

Vilka av partierna i Europaparlamentet är ”fascistiska” och vilka ledamöter är fascister? Hur många ledamöter finns det i Europaparlamentet som definierar sig som fascister? Eftersom Winberg och Lundgren deklarerar avståndstagande mot fascister i EU-parlamentet så vore det på sin plats att de förklarar vilka de avser.

SD:s toppnamn inledde med en jättegroda som inte ger något som helst förtroende hos människor med kunskaper om den politiska utvecklingen i Europa. Däremot fick alla som är trötta på pk-svamlet om ”fascism” överallt intryck av att SD:s toppnamn är två rätt korkade politiker som 1994 röstade för EU, sedan beklagar sig över hur EU sprider sitt gift i Europa och övriga världen. Politiskt medvetna människor som var vuxna 1994 kunde förutse det. I Sverigedemokraterna finns – eller fanns – det personer som skulle vara mer lämpade att bli EU-politiker.

Kristina Winberg och Peter Lundgren skriver sedan i sin artikel:

Vi kommer däremot att arbeta stenhårt för svenska intressen.

SD kommer alltså inte att samarbeta med ”extremister, antisemiter eller fascister” men de kommer att ”arbeta stenhårt för svenska intressen.” Även det låter som en fras utan innehåll. Vad är svenska intressen? Det borde väl vara att kämpa för ett svenskt Sverige. Winberg och Lundgren säger:

Sverigedemokraterna ställer upp i valet till Europaparlamentet utifrån en grundläggande princip – all offentlig makt i Sverige ska utgå från folket. Allt vårt arbete i Europaparlamentet kommer att utgå från denna princip.

Så vad innebär då det att ”all offentligt makt ska utgå från folket”? Betyder det att starka intressegrupper, särintresssen, främmande tankesmedjor eller mediamonopol ska tillåtas att fortsätta bedriva ensidiga kampanjer för att göra Sverige ännu mer mångetniskt genom öppna gränser, arbetskraftsinvandring från andra världsdelar, asylmottagning, adoptioner från tredje världen så att väljarna sedan röstar ”rätt” eller ”fel” beroende på vilka åsikter man har. Om man ska arbeta för att all offentlig makt ska utgår från folket så måste man också och lika intensivt arbeta mot de stora mediamonopolens makt över samhället och opinionen. Men SD har gång på gång visat att de inte vågar kritisera mediamonopolen av den enkla orsaken att de ägs av främmade intressen. Ju mer man gräver i vilka som äger och kontrollerar dem ju större är risken att man kallas ”antisemit” och det vore ju förödande. Hellre låta mediamonopolen kontrollera opinionen och i förlängningen förstöra Sverige än att kritisera deras maktmonopol och nätverk. Det tycks vara SD:s lösning.

Winberg och Lundgren:

EU är idag ett av de allra största hoten mot såväl den svenska som demokratin i EU-länderna. Det EU vi ser idag är något helt annat än det EU som vi blev medlemmar i 1995.

EU är ett stort hot, det är sant. Men det är mer komplicerat än så. Det finns nämligen en rad aktörer som har dragit in oss i EU och som fortsätter att göra EU både större och mera totalitärt. Om man inte känner till vilka dessa grupper eller personer är så kan man aldrig förstå varför Europa ser ut som det gör idag. Den finns två vägar att gå för att möta giftet från EU. Det är att avslöja agenda bakom och arbeta för utträde.

Winberg och Lundgren:

Hur vi kommer att samarbeta inom ramen för arbetet i Europaparlamentet är idag alldeles för tidigt att uttala sig om. Vår bedömning är att grupperna i parlamentet kommer att se väldigt annorlunda ut efter valet jämfört med hur de ser ut idag. Vi kommer att se flera nya konstellationer med för oss okända sammansättningar. Vår grundläggande inställning har därför varit att förutsättningslöst sondera terrängen genom att föra samtal med andra partier som delar vår grundläggande EU-kritik.

Eftersom Europaparlamentet består av så många olika partier och grupper av partier är det nästan en förutsättning att ansluta sig till någon av dessa grupper för att få inflytande. Eftersom Sverigedemokraterna inte har deklarerat om de kommer att ansluta sig till någon grupp eller visa stöd för något parti har de som röstar på SD ingen möjlighet att påverka det efter valet. SD kan ansluta sig till vilken grupp som helst och göra många väljare besvikna hur de än gör. För att en politisk grupp ska kunna bildas krävs 25 ledamöter. Hur eventuella grupper ser ut efter valet går inte att förutse eftersom det beror på valresultat och vilka partier som vill samarbeta.

Av många kommentarer på olika bloggar att döma ser många ett samarbete med Front National som önskvärt. SD har dock de senaste 3-4 åren liberaliserats kraftigt och det är tveksamt om det skulle kunna bli så. Liberalerna i partiet vill hålla SD långt borta från etnonationalism trots att etnonationalism är den mest naturliga och traditionella formen av nationalism.

Winberg och Lundgren skriver:

Idag påverkas närmare 70 procent av besluten på kommunal nivå av EU-direktiv. Makt har flyttats från de svenska parlamentariska församlingarna till EU-institutioner som saknar såväl legitimitet som demokratisk insyn.

Det är sant att nationalstaternas inflytande över den egna lagstiftningen minskar. Men det beror på att svenskar, som Kristina Winberg och Peter Lundgren, har röstat för ett EU-medlemskap. Orsaken till att de röstat för medlemskap, och att så många svenskar idag röstar på partier som förespråkar ett mångetniskt Sverige, är att de är hjärntvättade och inte vet bättre. De har blivit förledda av det mediamonopol som SD inte vill göra något åt. Utan att riva upp mediamonopolet och förändra det i grunden, för att sprida saklig information, så kommer det här folket aldrig att fatta att vårt land och folk är dödsdömt om vi inte ändrar politiken. Det är dessutom bråttom.

Winberg och Lundgren skriver:

Vi ser idag hur EU bidrar till att dumpa lönerna inom bygg- och åkerisektorn. Vad som skulle bidra till en bättre konkurrens på den svenska arbetsmarknaden har lett fram till en arbetsmarknad där konkurrens sker genom låga löner och sämre arbetsvillkor. Vi ser idag hur länder som Rumänien och Bulgarien kan frånsäga sig ansvar för sina egna invånare som istället reser till Sverige för att syssla med tiggeri i organiserad form.

Vi andra ser också det. Det är ju glädjande att SD också ser det. Men Winberg och Lundgren nämner inte med ett enda ord hur de vill åtgärda dessa problem. Har de ens några förslag? I så fall vilka? Att gå ur EU är det enda sättet att återta kontrollen över nationalstaten, men det krävs också andra åtgärder för att återta kontrollen över monopolmedia.

I slutet av artikeln upprepar Winberg och Lundgren det som tycks vara viktigast för dem när de blir EU-politiker.

Samtidigt har vi varit tydliga med att vi under inga omständigheter kommer att samarbeta med extremister, antisemiter eller fascister.

Återigen dessa politiskt korrekta och meningslösa fraser. Varför ska man rösta på politiker som spottar generaliserande floskler kring sig?

De avslutar sin artikel med att lova att hålla löften:

Vi kommer att hålla våra löften mot de svenska väljarna om att stenhårt arbeta för svenska intressen, mot maktförskjutning och mot en svällande EU-budget.

Om man ska tolka in vad de säger så framstår det mera som om de vill ifrågasätta några av de värsta avarterna i EU, men inte så mycket mer. De använder en retorik som påminner om den retorik som andra EU-politiker använder. Det är bara ord och de betyder inte så mycket.

Varför just Winberg och Lundgren blev första namn är lite svårt att förstå. De är säkert hyggliga människor, men har inte den intellektuella kapacitet som krävs för att representera den Sverigevänliga opinionen på ett bra sätt, inte bara liberaler från SD. Eller?

Två personer som skulle ha kunnat vara toppkandidater är den nyligen uteslutne Axel W Karlsson som är både språkkunnig och allmänbegåvad, och Anna Hagwall som kämpat hårt i SD men blivit motarbetad på flera sätt. Hagwall står med på listan men borde vara första namn. Axel W Karlsson hade kunnat vara andra namn.

Hur kommer de som röstar på SD i EU-valet agera? Kommer de att lägga sin röstsedel i ett kuvert utan att ta reda på något om kandidaterna? I så fall ska dessa välja inte klaga på om kandidaterna inte håller måttet. Väljarna har möjlighet att kryssa, men om de i stor utsträckning kryssar fram svekfulla politiker som Paula Bieler eller Markus Wiechel, som också finns på listan, så vore det rena katastrofen.

Om någon läser de här raderna så rekommenderar vi att man i första hand kryssar Anna Hagwall eller Christopher Dulny. Anna Hagwall är värd en plats i EU-parlamentet och skulle dessutom ge stadga åt SD.

Relaterat:

Lista över kandidaterna. Vilken kandidat är mest lämpad för jobbet som EU-politiker?

EU tar för mycket makt från Sverige

Peter Sutherland, en av globalisterna bakom EU