Jag är INTE Jason

Mitt pass är en samling papper, som jag, liksom du Jason, bara bär med mig när jag ska lämna Sverige. Det är ett nödvändigt dokument i just den kontexten, men annars betyder det inte särskilt mycket. Det är en samling papper, som inte säger något mer om mig än vad jag heter och i vilket land jag är medborgare. Det berättar ingenting om min identitet. Ingenting om hur, och av vad, jag formats till att bli den jag är. Så det är inte så viktigt för mig. Det är inte det yttersta beviset på något annat än att jag har svenskt medborgarskap.

Jag har tusen andra saker i mitt hem, i min omgivning, som berättar mer om vem jag är, vad jag tycker och hur jag tänker. Saker ni antirasister aldrig tagit del av, så fientligheten mot mig på grund av min hudfärg, min kultur och mina värderingar kan aldrig vara något annat än illvilja och okunskap.

Ni behöver inte vara toleranta mot mig och er nåd är definitivt ingenting jag kräver. Jag skulle kunna säga att jag kräver, med all kraft jag kan uppbåda, att mina värderingar blir bedömda och definierade på verkliga grunder, och inte baserat på er föreställning om dem. Jag skulle kunna säga att jag kräver att de doktriner som upphäver och devalverar de traditioner, värden och förhållanden som skapar min identitet, min historia och min kultur omedelbart och för alltid diskrediteras, suddas ut och överges. Jag skulle kunna säga, att jag kräver att få känna mig säker i Sverige, att jag kräver att få uppfostra mina barn i den kontext deras anfäder byggt åt dem. Att jag kräver friheten att yttra mig, även av dem som inte håller med mina yttringar, utan att bli uthängd, förföljd och stigmatiserad.

Jag skulle kunna säga att jag kräver att bli sedd som en del i något större, något evigt, något som under årtusenden format min identitet, och att denna identitet erkänns och värnas. Det skulle jag kunna säga, men det tänker jag inte göra, för det är inte ni som sätter agendan längre. Det jag önskar är ingenting ni kan ge mig, jag kräver ingenting av er. Jag kräver däremot av mig själv att inte låta er definiera vem jag är och vad jag står för.

Och i gengäld ger jag mig själv mitt liv. Mig själv i bemärkelsen min identitet, som kvinna, svensk och europé. Den identiteten kommer jag och mina barn alltid hjälpa till att bygga upp och bevara. Jag ger mig själv min kreativitet och min uppfinningsrikedom, för att finna nya sätt att värna om de värden som skapar denna identitet, och nya sätt att slå tillbaka de krafter som vill döda den. Jag kommer att älska, leva och dö med utgångspunkt i denna identitet.

Jag är inte Jason. Jag är Charlotta. Och jag är min mor och min far, och deras fäder och mödrar. Jag är det kyliga, reserverade och ”tråkiga”, framsprunget ur tusen år av arbete i ett bistert klimat. Jag är det goda, vänliga och lite naiva, format av en gemenskap som möjliggjorts av att mina anfäder delade värderingar, kultur och historia. Jag är det fria, det kreativa, det jag fått av mina anfäders innovativa strävan efter att skapa och förbättra. Jag är något mer och något större än ett medborgarskap. Jag är mitt arv, och det är det upp till mig att förvalta. Min rätt till min identitet är något jag själv måste erövra.

Ni får gärna fortsätta se er själva som offer, ni får gärna ryggdunka varandra och vinna sympatier för er påstådda utsatthet, ni får gärna fortsätta att modigt kämpa mot era fantasifoster. Jag är något mycket större än det ni vill reducera mig till. Av er önskar jag ingenting.

– – – – –

TEXTEN finns här på Motpol.

Annonser

Taggat:, ,

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: