Julia Caesar: Medias lögner i godhetens tjänst

För drygt två veckor sedan, lördagen den 13 juli, förklarade en jury i Florida den 29-årige ordningsvakten George Zimmermanoskyldig till mord och dråp i ett av de senaste årens mest uppmärksammade rättsfall. Zimmerman sköt bevisligen 17-årige Trayvon Martin till döds inne i en så kallad gated community i Sanford, Florida, en regnig kväll den 26 februari förra året. Men rätten anser det bevisat att dödsskjutningen skedde i självförsvar. Zimmerman hade flera blodiga jack i huvudet och fick näsan krossad när Trayvon Martin slog ned honom med knytnävsslag, satte sig på honom och dunkade hans bakhuvud mot trottoaren. Skottvinkeln talade också för att George Zimmerman skjutit i nödvärn och att hans version av händelseförloppet var korrekt.

trayvon-sm-2

Den friande domen har utlöst våldsamma protester över USA. Kärnan i protesterna och det mediedrev som har karaktäriserat hela rättegången är påståenden att Trayvon Martin dödades av rasistiska motiv, för att han var svart. Svarta Pantrarna har förklarat att det friande domslutet är en ”krigsförklaring”. På flera håll krossades skyltfönster, bilar vandaliserades och flaggor brändes när domen blev offentlig. I Los Angeles blockerade demonstranter motorvägar och gator och skanderade ”Rättvisa för Trayvon”. I samma stad stormade svarta människor ett varuhus för att plundra det och kastade sedan sten på polis som försökte få dem att lämna byggnaden. Vita människor har misshandlats av svarta gäng som ropat att de ”ger igen för Trayvon”.

Media i trängande behov av färdiga scenarios

Den friande domen är den juridiska slutpunkten i den internationellt uppmärksammade rättegången mot George Zimmerman. Den mediala slutpunkten är inte lika given. Media manifesterar gång på gång att man för sin existens är i trängande behov av färdiga scenarios där rollistan är besatt redan från början, där det står fullkomligt klart vem som är The Bad Guy och vem som är The Good Guy och där svarta alltid är offer och vita alltid gärningsmän. Därför kunde ingenting passa medias dramaturgi mer perfekt än historien om dödsskjutningen av den 17-årige Trayvon Martin. Martin var svart och därmed “ett offer för vita amerikaners rasism”. George Zimmerman har i media genomgående kallats “vit”, trots att hans mor är peruanska, fadern av tysk härkomst och Zimmerman själv klassad som “hispanic” i folkbokföringen.

93 procent av morden begås av svarta

Medias upplägg stod klart redan från början: George Zimmerman framställdes som en våldsam rasist som av rasistiska skäl kallblodigt hade skjutit ihjäl en oskyldig svart tonåring. Det var ett medialt drömscenario, det slutgiltiga beviset på vitas förtryck och våld mot svarta i USA. Men verkligheten ser inte ut riktigt så. Enligt en rapport från Bureau of Justice Statistics mördas mellan 8 000 och 9 000 afroamerikaner varje år i USA. Men 93 procent av morden begås inte av vita utan av andra afroamerikaner.  Enligt samma statistiska källa är det 60 gånger vanligare att svarta attackerar vita än tvärtom. Närmare 37 miljoner afroamerikaner utgör bara 12,3 procent av landets befolkning – men begår hälften av alla brott.

PR-byrå regisserade hela mediadrevet

Nu har tidningen Nya Tiders reporter Dan Malmqvist – bland annat utifrån research som gjorts av den amerikanska bloggenThe Conservative Tree House – avslöjat sanningen bakom mediedrevet mot George Zimmerman. Och det är en sanning som borde svida ordentligt i de journalister som okritiskt rapat upp de versioner de matats med av stora amerikanska media, utan att kontrollera om de var korrekta. Den version som media kablade ut i fallet Trayvon Martin grundades på en kampanj skapad och orkestrerad av en PR-byrå som anlitats av Martins föräldrar. Uppdraget var att framställa dödsskjutningen av deras son som ett kallblodigt rasistdåd på en stackars oskyldig pojke för att bevisa hur svarta förtrycks och diskrimineras. Så gott som samtliga media svalde betet med hull och hår.

The Bad Guy och The Good Guy

I det välregisserade mediedramat ges George Zimmerman omedelbart rollen som The Bad Guy och Trayvon Martin som det oskyldiga offret. Men vilka är de egentligen?

Zimmerman, 28 år, bor i en gated community, ett bostadsområde med 260 bostäder som är omgärdat av stängsel och murar – ganska vanligt i delar av USA och verklighet hos oss inom en inte alltför avlägsen framtid. För att komma in i området måste man ha passerkort eller vara inbjuden. Ändå är brottslighet vanlig i det omgärdade området. Inbrott, stölder och skottlossning tvingar polisen till utryckning i snitt en gång om dagen. George Zimmerman vill göra en insats mot brottsligheten där han bor. Han arbetar på ett försäkringsbolag och läser kriminologi med sikte på att bli domare. Han har aldrig dömts för något brott. När de boende startar en grannsamverkan mot brott i området hösten 2011 väljs Zimmerman till samordnare, det vill säga ordningsvakt. Han håller kontakt med polisen och rapporterar iakttagelser av misstänkta personer som har tagit sig in på området.

Trayvon Martin, 17 år, är i februari 2012 suspenderad från sin skola på grund av bland annat klotter, innehav av stöldgods och inbrottsverktyg samt innehav av en haschpipa och en tom plastpåse med rester av marijuana. Han har varit avstängd från skolan vid flera tillfällen tidigare. Han missbrukar droger och har själv berättat om tillfällen när han blivit våldsam. I enSMS-konversation med en kvinnlig bekant den 21 november 2011 berättar Trayvon Martin att han varit i slagsmål med någon som hade ”golat” på honom. Han skriver att han ska slåss med samme kille igen därför att ”han blödde inte tillräckligt för mig, bara hans näsa”.

Kvällen den 26 februari är han ute för att “köpa godis och läsk” – just den sorts godis och läsk som brukar användas för att tillverka en drogdryck med kodein. Drycken går under namnet ”Lean”, och Trayvon Martin har använt den en längre tid.

Zimmerman rapporterar “misstänkt kille”

Dan Malmqvist beskriver i Nya Tider vad som hände kvällen den 26 februari förra året:

“Klockan 19:07 ringer George Zimmerman till polisen för att rapportera en misstänkt person i bostadsområdet. Han säger: ”Vi har haft en del inbrott i mitt område, och där är en riktigt misstänkt kille.” Han beskriver att den misstänkte mannen ”bara går runt och ser sig om” ute i regnet, och att ”de där arslena kommer alltid undan”. Ett par minuter in i samtalet börjar den misstänkte mannen springa, och Zimmerman följer efter. Larmoperatören frågar om Zimmerman följer efter och påminner honom om att han inte behöver göra det. ”Okej”, svarar Zimmerman, som snart tappar mannen ur sikte. Han ber om att polisen ska ringa honom då de anländer så att han kan visa dem platsen. Sedan lägger han på.

Två minuter senare anländer polismannen Timothy Smith och finner Zimmerman stående vid en livlös svart yngling. Zimmermans rygg är blöt och täckt av gräs och han blöder från näsan och bakhuvudet. Han blir gripen och tas i förvar, men eftersom han hävdar självförsvar och det inte finns några bevis för motsatsen blir han inte häktad.”

Föräldrarna anlitar kända PR-konsulter

Trayvon Martins mor Sybrina Fulton, 46, arbetar som samordnare på ett kommunalt bostadsbolag i Miami. Fadern Tracy Martin, 45, är lastbilschaufför. Men han är dessutom Stormästare i distrikt 6 av Illustrious Renford P. Brown Grand Lodge, en frimurarloge enbart för svarta, något som inte har framkommit i media.

Två dagar efter att sonen skjutits till döds anlitar fadern Tracy Martin de båda advokaterna Benjamin Crump och Natalie Jackson, båda svarta och den förstnämnde specialiserad på diskrimineringsärenden. I USA är detta en lukrativ bransch där en framgångsrik stämning mot ett företag för diskriminering eller ”kränkning av medborgerliga rättigheter” kan inbringa enorma belopp i skadestånd. Natalie Jackson anlitar i sin tur Ryan Julison, en vit PR-konsult (i media vanligen benämnd ”publicist”) som driver firman Julison Communications.

Miljardbelopp till “diskriminerade lantbrukare”

I slutet av 1990-talet ledde Julison Communications PR-arbetet i målet Pigford versus Glickman, en kollektiv stämning mot USA:s jordbruksdepartement USDA för diskriminering av svarta lantbrukare. Målet slutade i en förlikning som innebar att svarta som påstod sig vara diskriminerade lantbrukare kunde ansöka om utbetalningar på 50 000 dollar (330 000 SEK) var, i vissa fall mer. Hittills har 13 300 ansökningar beviljats, och den totala kostnaden är nästan en miljard dollar. Till och med politiskt korrekta New York Times konstaterade i april 2013 att en stor del av utbetalningarna – på vissa håll en majoritet – har gått till rena bedragare som aldrig satt sin fot på ett jordbruk.

Under PR-arbetet med Pigford-målet knöt Ryan Julison kontakter bland annat med svarta ”medborgarrättsledare” som Jesse Jackson och Al Sharpton. Gemensamt för personerna är att de har stor erfarenhet av att driva politiska kampanjer där alla som protesterar mot deras krav utmålas som rasister. De här kontakterna utnyttjade Ryan Julison i arbetet med att bygga upp en säljande story kring Trayvon Martin-fallet.

Bandat samtal klipptes och förvanskades

Den skicklige PR-konsulten Ryan Julison iscensatte snabbt en mediebild av dödsskjutningen av Trayvon Martin, givetvis skräddarsydd för att gynna hans uppdragsgivare, Tracy Martin och Sybrina Fulton. Historien slukades med hull och hår av politiskt korrekta journalister och spred sig snabbt via både MSM och sociala medier. Det här var exakt den sortens nyhet som alla vill ha och som passar perfekt in i medias svart-vita dramaturgi. Snart var fallet den mest uppmärksammade nyheten i hela USA, och lika snabbt spred den sig över världen, också till moraliskt skuldtyngda svenska media. Den här storyn var bara för bra för att vara sann. Ja, just det. Den var inte sann.

Det bandade samtalet mellan George Zimmerman och larmcentralen klipptes, och bitar av samtalet valdes ut i syfte att skapa intryck av rasistiska motiv. Den värsta förfalskningen sändes i flera program på NBC i slutet av mars och återsändes av SVT:s Aktuellt, Gomorron Sverige och Rapport.

Gamla bilder användes för att uppnå PR-byråns syfte

TrayvonMartin1
PR-byrån gick ut med en sex år gammal bild av Trayvon Martin, en bild där han är en prydligt leende tolvårig skolgosse. Den bild på George Zimmerman som användes av PR-byrån var sju år gammal och togs av polisen sedan han misstänktes ha knuffat en polisman. Han fälldes inte, men på bilden ser han ut som en våldsbrottsling, och det var självklart PR-byråns avsikt med bildvalet.

Zimmerman framställdes som en stor och stark vuxen karl, ”dubbelt så stor som” den ”tanige” Trayvon Martin. I verkligheten är Zimmerman 170 cm lång och väger 84 kg, medan Martin var 180 cm lång och vägde 72 kg.

LÄS resten av artikeln här.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: