Nu tar vi tillbaka vårt land

Här har vi skissat på ett program för att rädda Sverige. Det är varken färdigt eller komplett, men vill ge några idéer om att nytänkande behövs för att rädda det här landet. Alla som vill får fritt kopiera, låna eller stjäla innehållet till sina partier eller organisationer. 

vi-tar-tillbaka-sverige2

Sverige är svenskarnas land

Sverige är svenskarnas heliga land. Sverige är svenskarnas land och inget annat folk har rätt att göra anspråk på vårt land. Sverige har alltid varit bebott av nordiska folk med rötter i norra Europa.

Vårt land har aldrig var utsatt för massinvandring av folk från främmande kulturer. Om en sådan invandring hade skett tidigare i Sverige så skulle de etniska svenskarna redan vara utdöda. De enda som har kommit hit under vår historia är, med några enstaka undantag, ett litet antal skötsamma individer från närbelägna länder. Det har varit folk med samma kulturella eller etniska bakgrund.

Sverige har varit nästan 100 procent etniskt svenskt fram till slutet av 1960-talet och våra tidigare politiker tog för givet att Sverige alltid skulle förbli svenskt. Etniska konflikter och rasproblem fanns bara i andra länder.

År 1965 framhöll statsminister Tage Erlander att Sverige, till skillnad från USA, var lyckligt lottat för att vi hade en etnisk homogen befolkning. Han sade:

”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.”

Sedan hände något. Det började i USA i oktober 1965 då en ny väldigt liberal invandringspolitik infördes och trädde i full kraft 1968. Den nya politiken innebar en kursändring där det nationella ursprunget avskaffades som grund för invandringen. Samtidigt upphävdes den tidigare lagen National Origins Formula som begränsade invandringen så att den etniska sammansättningen inte skulle ändras. Liberaliseringen var en följd av intensivt lobbyarbete från liberala och judiska grupper som ville öppna landet för invandring av andra etniciteter än vita. Det var nu invandringen av latinamerikaner, asiater och afrikaner började öka i USA.

Samma slags lobbyarbete förekom i de europeiska länderna som nu började öka invandringen av främmande etniska grupper. Liberaliseringen av invandringspolitiken genomfördes stegvis och i smyg. År 1954 ratificerade Sverige Genèvekonventionen med en vidare geografisk definition av flyktingskap och en ny liberal utlänningslag antogs samma år. Mellan 1950 och 1967 tog Sverige emot 17 000 kvotflyktingar. Antalet ser litet ut i jämförelse med dagens massinvandring, men bland dessa 17 000 flyktingar fanns människor från många olika etniska grupper. För första gången i vår svenska historia kunde vi höra främmande tungomål på våra gator, se främmande etniska grupper på arbetsplatser och i samhället i övrigt.

År 1954 slöts en överenskommelse om en gemensam arbetsmarknad mellan de skandinaviska länderna, som innebar full passfrihet och inga krav på uppehålls- och arbetstillstånd för medborgare i de berörda länderna. Överenskommelsen ledde framförallt till en mycket stor invandring av finländare till Sverige.

Den nya utlänningslagen och en ny praxis i handläggningsärendena möjliggjorde en fri ”turist­invandring” från Europa. Grundvalen för denna nya praxis var förutom 1954 års lag en överenskommelse inom OEEC som gick ut på att ett lands myndigheter skulle bereda medborgare från andra medlemsländer möjlighet att arbeta om ingen inhemsk arbetskraft fanns tillgänglig. Det nya regelsystemet innebar bl.a. att den som reste in i Sverige för att söka arbete inte längre behövde ha ett arbetstillstånd ordnat före inresan. Man kunde resa in i landet som turist för att på ort och ställe söka arbete. Med ett löfte om anställning kunde man därefter söka arbetstillstånd.

På grund av det påstådda arbetskraftsbehovet kan man säga arbetskraftsinvandringen vid denna tid i princip var fri. Tillståndsgivningen var en formalitet som det bara tog några dagar att klara av.
 Man organiserade en kollektiv överföring av utländsk arbetskraft. På så vis skedde en import av arbetskraft från framförallt Italien, Tjeckoslovakien, Ungern och Västtyskland. Under femtiotalet överfördes sammanlagt ca 14 000 arbetare på det sättet till Sverige, i stort sett samtliga från Europa.

Inga som helst offentliga debatter förekom om den tilltagande invandringen utan allt styrdes uppifrån av politikerna. Invandringen fortsatte och ökade samtidigt som folk från mer avlägsna länder började komma hit. Under hösten 1966 och våren 1967 öppnade Sverige rekryteringskontor i Jugoslavien och Turkiet för att kunna rekrytera arbetskraft.

1960 var de utlandsfödda i Sverige 300 000 och i stort sett samtliga var vita européer som kommit hit för att arbeta. Många blev en del av det svenska Sverige medan en del reste tillbaka till sina hemländer efter en tid.

Sedan mitten av 1980-talet har den utomeuropeiska invandringen dominerat och förändrat Sverige på ett sätt som ingen tidigare trodde var möjligt. Idag är de etniska svenskarna bara ca 75 procent av befolkningen och i de yngre åldersgrupperna ännu färre.

Sverige håller på att byta ut de infödda svenskarna mot andra folk och i stället för att som under hela vår historia vara ett etnisk homogent land har Sverige blivit mångetniskt. Svenskarna krymper till antalet och blir bara en av många folkgrupper i det land som historiskt har tillhört oss. Förändringen sker utan några som helst politiska debatter, utan folkomröstningar och utan att någon förklarar hur länge denna förvandling ska pågå. Politikerna i riksdagen har arbetat i det tysta för att ändra den etniska sammansättningen i Sverige. Den 24 november 2010 ändrade den borgerliga regeringen under ledning av Fredrik Reinfeldt innehållet i grundlagen utan att beslutet föregicks av några som helst offentliga debatter. Enligt den nya grundlagen är Sverige numera ett ”mångkulturellt” land – inte ett svenskt land. Svenska folkets kännedom om hur politikerna misshandlar Sverige är obefintlig. Ändringen av grundlagen ska ses som en statskupp genomförd av odemokratiska element och de som genomförde den borde en dag straffas för sina handlingar.

Det står klart att det finns krafter som vill splittra och förstöra det tidigare etniskt homogena Sverige och sådant ska vi inte acceptera. Vi svenskar ska ta tillbaka vårt land. Sverige tillhör oss.

Demokrati och yttrandefrihet

Det folkliga inflytande över den politiska utvecklingen minskar i Sverige. I stället är det globalistiska intressegrupper, överstatliga organisationer och tankesmedjor med egna agendor som kontrollerar den politiska debatten och styr utvecklingen.

I Sverige saknar vi verklig yttrandefrihet och demokratin urholkas mer och mer. I jämförelsen med många andra länder i Europa är Sverige närmast totalitärt.

Den svenska opinionsbildningen kontrolleras av statliga Sveriges Television (SVT) och Sveriges Radio (SR) som också har en obehaglig politisk slagsida. De bedriver inrikes och utrikespolitik på ett sätt som är direkt svenskfientligt när de går makthavarnas ärenden. De fungerar på samma sätt som statlig TV och radio gör i totalitära stater. Olika åsikter får aldrig brytas mot varandra såvida det inte handlar om marginella åsiktsskillnader inom makteliten. Sverige har också ett antal mediekoncerner som går den politiska maktens ärenden och undviker folkliga debatter som strider mot den makthavande elitens agenda eller åsikter. Det rör sig om privatägda tidningar med så stor opinionsbildande betydelse att de kan tillsätta eller avsätta politiker efter egna önskemål. De ägnar sig åt politisk hjärntvätt och har en medveten strategi som går ut på att slå sönder det etniska homogena Sverige och förtala alla som vill att Sverige ska bestå som svensk nation. Många svenskar som utestängs från viktiga samhällsdebatter ser med oro på hur ensidiga debatterna är i Sverige. Ensidigheten gör att makthavarnas åsikter aldrig kan motsägas i det offentliga rummet. Inte heller kan alternativa åsikter presenteras för en större allmänhet. Det innebär att stora delar av befolkningen hålls okunniga om vart Sverige är på väg och om vilka beslut som fattas i de politiska församlingarna. Olika åsikter får aldrig brytas mot varandra såvida det inte handlar om marginella åsiktsskillnader inom makteliten.

Makten i Sverige har under lång tid centraliserats och det har blivit svårare för människor att påverka samhällsutvecklingen. Vad som föregår, eller är syftet med, vissa politiska beslut får vi inte veta och vi får inte ens veta vilka konsekvenserna av politiska beslut kan bli eftersom kritiker ofta tystas. Människor som har invändningar eller kritiska åsikter utestängs nästan systematiskt från debatter i det offentliga rummet. När människor känner sig maktlösa och inte har någon talan är demokratin i fara.

Mellan 1921 och 1952 hade Sverige 2 498 kommuner där medborgarna kunde utöva inflytande och påverka den utvecklingen i samhället. Under den perioden blomstrade landsbygden, järnvägen byggdes ut, bruken och industrierna expanderade. Några demografiska eller andra hot kunde inte skönjas då.  Demokratin fungerade, yttrandefriheten var större än idag och den som ville kunde delta i politiska debatter utan att stigmatiseras, förföljas, eller utsättas för hot och hatkampanjer. Svenskarna tog demokratin för given och när en serie beslut togs som försämrade den förstod inte alla konsekvenserna.

När den första kommunreformen genomfördes 1952 slog en rad landsbygdskommuner ihop. Antalet kommuner minskades från 2 498 till 1 037. Tanken kanske var at beslutsfattande skulle rationaliseras, men resultat blev en försvagning av folkstyret och en urholkning av demokratin. En ny reform genomfördes 1972 när landsbygdskommuner, köpingar och municipalsamhällen uppgick i kommunerna och försvann. Antalet kommuner minskade nu till 282 samtidigt som antalet människor med förtroende uppdrag minskade kraftigt. Sverige har idag (2013) 290 kommuner. I praktiken så berövades landsbygden sitt politiska inflytande när det lokala självstyret reducerades. Det innebar att folket i mindre byar och på landsbygden berövades rätten att styra i sina egna frågor. Lokala frågor flyttades längre bort från lokalsamhället vilket innebar att chansen att få gehör för en lokal fråga minskade. Demokratins förfall pågick nu för fullt. Parallellt med centraliseringen av kommunerna ökade inflyttningen från landsbygden till städerna och följden blev färre företag och färre människor i byarna på landet. I småstäderna lades tidigare blomstrande företag ned när befolkningsunderlaget minskade.

I mitten och slutet av 1960-talet byggdes miljonprogramområdena trots protester från många vars kritiska röster ignorerades. Landsbygdens folk skulle mera systematiskt flyttas till städerna i takt med att jordbruken lades ned och arbetstillfällen försvann. Nu skulle de bli arbetskraft åt storföretagen och bo i jättelika betongförorter istället för småskaligt på landsbygden. Vad de inte visste då var att deras röst skulle bli mindre värd i framtiden. Det dröjde inte länge förrän alla de svenskar som flyttade till betongen tvingades flytta därifrån när stora skaror invandrare som politikerna bjöd in till Sverige placerades där. Landsbygdens folk började rösta med fötterna eftersom de inte kunde påverka politiken i det område de nu bodde i.

Idag bor ca 30 procent av befolkningen i de tre största städerna, 50 procent bor i stora eller medelstora städer. Bara 20 procent bor på landsbygden och deras inflytande över politiken är obefintligt. De som bor på landsbygden saknar lokalt självbestämmande helt och hållet och är beroende av beslutsfattare långt från dem. Många av dem är på grund av en landsbygdsfientlig politik tvingade att lämna sin hembygd och flytta till större städer, där deras inflytande över politiken är ännu mindre.

Att ha rösträtt och kunna rösta på ett valfritt politiskt alternativ är inte detsamma som demokrati. Demokrati går djupare än så. En förutsättning för demokrati är att man kan påverka politiken genom att göra sin röst hörd. Det är lättare att göra det i små kommuner än i stora. Medborgarna måste kunna få större inflytande över lokala frågor. Demokratins grundval är lokalt medbestämmande. Om det tas ifrån oss har vi ingen demokrati. Sverige har inte bara övergivit demokratin. Det är mycket värre än så. Vi har ca 500 statliga myndigheter varav många arbetar för att genomföra en politik som inte har förankring i väljarkåren. Många statliga verk motarbetar svensk nationalism och stöder andra etniska gruppers expansion i vårt land. Statliga verk fungerar som spjutspetsar för mångkultur och svenskfientlig politik. Minst hälften av dem borde läggas ned.

En förutsättning för att Sverige ska bli en demokrati värd namnet är att yttrandefriheten förstärks och att det medborgerliga inflytande ökar. För att det ska kunna ske måste vi bygga upp demokratin från grunden. Vi behöver öka antalet kommuner i Sverige till minst 2 500 och sprida beslutsfattandet till gräsrotsnivå. Intresset för politik och samhällsfrågor kan öka när det blir accepterat att hysa vilka åsikter man vill utan att stigmatiseras eller hotas.

De största kommunerna måste brytas ned till mindre enheter. Dagens kommuner har allt från några tusen invånare till nästan 900 000 i Stockholm. En genomsnittskommun bör ha kanske 10 000 – 20 000 invånare som mest. Vägen till att demokratisera Sverige står öppen, men det krävs stora förändringar för att införa verklig demokrati.

Familjepolitik

Familjen är samhällets viktigaste beståndsdel. En väl fungerande familj med väl uppfostrade barn och ungdomar är till gagn för hela samhället.

Äktenskapet har så långt tillbaka det går att spåra i Norden varit mer eller mindre heligt. Det är i familjerna som nya generationer växer upp och fostras. När man i förkristen tid gifte sig med någon var det för att bilda familj, få barn, ta hand om barnen, följa dem genom livet och sedan åldras tillsammans med sin maka eller make. Innan man gifte sig ville parternas föräldrar ha ett ord med i laget och godkänna eller förkasta valet av partner. Äktenskapen föregicks av förlovning vars syfte var att pröva om paret skulle klara att leva ihop efter äktenskapet. Kvinnan var ofta noga med att pröva sina känslor och den tilltänkta makens lynne innan hon bestämde sig. Förutsättningar för ett hållbart äktenskap var betydligt större då. Skilsmässor kunde förekomma men var inte särskilt vanliga. Oftast berodde de på att kvinnan blivit illa behandlad vilket var legitimt skäl för skilsmässa. Andra legitima skäl kunde vara att mannen bröt sina äktenskapliga löften, klädde sig dåligt eller inte ställde upp med hjälp till kvinnans släkt när det behövdes.

Ett giftermål i äldre tider berörde inte bara brudparet utan var en angelägenhet för två släkter. Bägge parter var angelägna om att släktens goda arv bara kunder föras vidare om valet av partner var gott. I alla tider har nya generationer fått lära sig betydelsen av att hitta en god maka eller make. Som en följd av familjernas stabilitet och sammanhållning har vi under hela vår historia kunna öka vår befolkning och etablera en stark och sammanhållen nation. Sedan 1960-talet har vi kunna se en förändring där familjens betydelse har minskat vilket fått flera negativa följder för vårt land. Vi har sett en ökning av antalet skilsmässor och fler ensamhushåll än någonsin tidigare under hela vår historia. Vi har också sett att familjebildning och barnafödande nu sker betydligt senare än för bara ett par generationer sedan. Många kvinnor uppmuntras att göra karriär istället för att bilda familj. Det innebär också att många begåvade kvinnor föder betydligt färre barn än tidigare generationer. Dessutom är många inte längre noga med vilken partner de väljer. När socialt utslagna eller kriminella skaffar barn och när barn föds och växer upp utan två närvarande föräldrar så har delar av familjepolitiken havererat.

Vem som helst bör inte få bilda familj och skaffa barn. Barn ska vara ett resultat av äkta kärlek mellan en man och kvinna som har för avsikt att leva tillsammans hela livet. Samhället bör genomsyras av en mer traditionell syn på äktenskapet. Idag ser vi hur många barn kommer till världen och tvingas leva växelvis hos modern och växelvis hos fadern. En vuxen människa skulle inte stå ut med att behöva flytta varje vecka, men likväl tvingas många barn och ungdomar att leva så. Huvudskälet är att många inte var mogna när de skaffade barn eller att de skaffade barn med fel person utan att tänka på följderna.

Strikta regler för familjebildning bör därför sättas upp och reglerna ska baseras på tradition och ta hänsyn till barnens bästa. Att svenska män och kvinnor bör gifta sig med någon ur den egna folkgruppen har varit självklart i alla tider. När gamla sedvänjor tynar bort försvinner också medvetenheten om att familjebildning är en investering inte bara för två släkter som går samman utan för hela samhället. Kriminella människor bör förbjudas att gifta sig och skaffa barn. Äktenskap över rasgränserna bör också förbjudas. Hela samhället påverkas om främmande etniska grupper tillåts föda nya generationer i vårt land. Mer strikta regler bör tas fram för vilka som inte bör få föda barn och i vissa fall kan sterilisering vara den säkraste åtgärden för att reglerna följs.

Bara för några decennier sedan uttryckte ledande politiker och statsmän sin uppskattning över det svenska folkets goda kvaliteter. Dessa kvaliteter har varit ett resultat av ett gott arv där individer i generation efter generation har gjort goda partnerval.

När p-piller blev vanligt förekommande på 1960-talet ändrades synen på moral och familjebildning. Många kunde koncentrera sig på karriären och valde att skjuta upp barnafödandet. Andra valde att bli mer promiskuösa eftersom de på grund av de nya preventivmedlen inte behövde tänka på följderna av ett lösaktigt leverne. Resultatet blev en allmän försämring av familjernas status och en ökad omoral i samhället som tycks bestå än idag. Nu ser vi fler trasiga familjer, fler barn utan två föräldrar och färre svenska barn. Därför måste radikala åtgärder sättas in för att vända utvecklingen.

Samhället bör återgå till de sedvänjor som stadgar att en kvinna och en man som avser att gifta sig först förlovar sig för att pröva sin relation. Efter ett års förlovning kan de få tillstånd att gifta sig och bilda familj. Par som får barn utan att vara gifta bör ingå äktenskap för att visa lojalitet till varandra och till barnet. Att hindra människor från att inleda tillfälliga relationer som leder till graviditet är en viktig åtgärd. Samhället bör skapa tydliga regelverk kring samlevnad och äktenskap för att hindra människor att få barn som de senare överger. Samtidigt bör stabila familjer i medelklassen som föder tre barn eller fler kunna få särskilda bidrag eftersom de tillför kvalitet och nytt blod som gör att nationen kan överleva även på sikt.

Folk och Försvar

En försvarspolitik ska vara inriktad på att försvara svenskt territorium och det svenska folket. Vi behöver ett militärt försvar som kan slå tillbaka militära angrepp. Vi behöver också ett ideologiskt försvar mot krafter som vill upplösa vår nationella identitet.

Sverige har haft ett försvar, men det är i praktiken nedlagt och numera ägnar sig försvaret åt att ingripa i internationella konflikter som vi inte har med att göra istället för att försvara Sverige. År 2009 fattade politikerna i riksdagen beslut om att avskaffa den allmänna värnplikten i fredstid. Den 19 maj 2010 beslutade riksdagen också att värnpliktsutbildningen skulle ersättas med en frivillig militär grundutbildning. Nu skulle försvaret istället fungera med hjälp av anställda eller kontrakterade soldater.

I januari 2013 sade Överbefälhavaren Sverker Göransson i Svenska Dagbladet att Sverige bara kan försvara sig i en vecka. Samtidigt har svenska politiker antytt att de kan tänka sig att ansluta Sverige till Nato.

Svenska politiker har alltså lagt ned försvaret för att lättare kunna ansluta oss till Nato. En anslutning till Nato har enbart nackdelar. Vi blir då delaktig i en försvarsallians som inriktar sig på tvivelaktiga krigsoperationer med politiska syften som inte är gynnsamma för Sverige. Det skulle kunna leda till att svenska soldater tvingas gå i krig och dö för tvivelaktiga politiska mål som kommer från USA.

Nato har också sedan 1990-talet en tydligare politisk profil där man visar ett ogillande mot etniska homogena nationalstater.

Det blev extra tydligt när Natogeneralen Wesley Clark förklarade att en av anledningarna till bombningarna under kriget i forna Jugoslavien var:

”Det finns ingen plats i det moderna Europa för etniskt homogena stater. Det är en 1800-talsidé och vi försöker att gå in i 2000-talet och vi kommer att göra det med mångetniska stater.”

Nato medverkar i krig för att söndra nationalstater och bygga upp mångkulturella stater. En sådan allinas ska vi inte gå med i.

Sverige bör istället rusta upp sitt försvar på egen hand och återinföra den allmänna värnplikten för män. Vi bör också skapa försvarsallianser med övriga nordiska stater som är våra närmaste grannar.

Det finns flera goda skäl att införa den allmänna värnplikten. Värnpliktens uppgift är att göra pojkar till män som kan försvara sitt land. Samtidigt ska värnplikten fostra män till goda samhällsmedborgare och på sikt goda fäder som kan ta han om en familj. Sverige ska sträva efter att ha de bäst utbildade och mest kompetenta soldaterna i världen.

Religionsfrihet

I tusen år har kristendomen varit den dominerande religionen i Sverige. Övergången från hedendom till kristendom var inte helt smärtfri. Den genomfördes under ett tidsspann på över hundra år och visar att en helt ny ideologi kan ta över ett land trots att den baseras på sagor som har sitt ursprung i Mellanöstern. När kristendomen etablerade sig i Sverige under 800-talet blev vi katoliker och var det fram till 1500-talet. Under reformationen fick vi en evangelisk-luthersk statskyrka och katolicismen förbjöds. Sedan 1536 har vi haft en statskyrka som separerades från staten 2001.

Före 1860 kunde svenskar inte tillhöra andra samfund än svenska kyrkan. Vissa undantag gavs för utländska trosbekännare som befann sig i Sverige och för judar. Staten förbjöd också religiösa sammankomster som inte var en del av statskyrkan. Pietisten Thomas Leopold arresterades för sin trosbekännelses skull och dömdes till fängelse. Efter att ha suttit 43 år i fängelse avled han på Bohus fästning 77 år gammal. Leopolds lärjunge Johannes Stendahl landsförvisades efter tio års fängelse.

Genom nya lagar 1860 och 1873 kunde svenska medborgare få lämna Svenska kyrkan under förutsättning att de anmälde inträde i ett officiellt godkänt samfund. 1951 ändrades lagen så att man kunde gå ur kyrkan utan att behövs gå med i ett annat samfund.

Religionen har fungerat som ett sammanhållande kitt i samhället, men samtidigt har den varit doktrinär och hindrat medborgare från att göra fria val. Varje svensk man eller kvinna måste själv få avgöra om han eller hon vill vara medlem i ett religiöst samfund eller inte. Idag används argumentet att vi har religionsfrihet för att legitimera invandrade muslimers närvaro i landet. Religionsfriheten har inte tillkommit för att vi ska släppa in utövare av främmande religioner i Sverige utan den finns för att vi svenskar ska kunna göra fria val.

Samtliga moskéer i Sverige bör rivas eftersom de representerar en importerad ideologi utan någon som helst förankring i vår kultur. Islam och importen av muslimer är en del av det mångkulturella projektet som förstör Sverige.

Skiftet från hedendom till kristendom medförde inte att vår befolkning byttes ut. Det var bara en ny religion som infördes. Idag är den mångkultur som politikerna har infört och även skrivit in i grundlagen att betrakta som en ny statsreligion. Den får inte ifrågasättas trots att den innebär att de etniska svenskarna kommer att förlora sitt eget land. Den är vidskeplig till natur och baserar sig på felaktiga föreställningar om att alla raser, kulturer, religioner och folk kan blandas hur som helst. I själva verket leder sådana blandningar till svenska folkets undergång.

En gemensam samhällssyn är viktigt för ett samhälle. Inom ramen för religionsfriheten ska svenskarna även i fortsättningen fritt få välja vilka religiösa samfund de vill tillhöra. Men vi behöver en ersättning för statskyrkan som när den tynar bort skapar ett andligt tomrum.

Vi förordar en kulturell variant av statskyrkan för att ge hela Sverige ett nytt normsystem som baserar sig på heder, moral, plikt och lojalitet till folket och nationen.

Nationell suveränitet

I Sverige ska svensk lagstiftning gälla. Inga överstatliga organisationer ska styra utvecklingen i vårt land. Vi vill lämna EU och FN samt säga upp alla avtal och konventioner som minskar våra möjligheter att själva välja vilken politik som ska bedrivas i landet.

De utländska företag som har för avsikt att vara verksamma i vårt land måste underställas svensk lagstiftning. Eventuella vinster ska stanna i Sverige och personalen som anställs ska vara svensk. Utländska företag eller personer ska inte kunna köpa eller äga mark eller fastigheter i Sverige.

Jordbruk och landsbygd

När Sverige lämnar EU blir det lättare att återskapa mycket av den landsbygdspolitik som gått förlorad när svenska politiker har misskött sitt land. Varje år vi är med i EU är ett förlorat år när jordbruk tvingas lägga ned och gårdar som bebotts i generationer överges.

I stället för att avfolka landsbygden ska vi hjälpa till att återbefolka den. Vi ska väcka gamla byar till liv igen, vi ska starta upp nedlagda jordbruk igen, vi ska se till att många flyttar från de överbefolkade storstäderna till landsbygden. Vår landsbygd ska få liv igen och småföretag som etablerar sig i glesbygder ska kunna få särskilda förmåner. Familjer som väljer att bosätta sig på landsbygden bör kunna få skattefrihet för att lättare etablera sig där.

En del av landsbygdspolitiken är att få hem företag som placerat sin tillverkning i låglöneländer. Små industrier av alla de slag kan ge jobb åt landsbygdens folk och såväl barnfamiljer som äldre människor som bor i städer bör erbjudas goda villkor för att flytta till landsbygden. Produktionen inhemska livsmedel och närodlat ska prioriteras och matimport från avlägsna länder undvikas så långt det är möjligt.

Livsmedelskedjorna måste också ta ansvar för att livsmedlen och andra varor som de säljer är svenskproducerade i så stor utsträckning som möjligt.

Storstädernas tillväxt måste hejdas. Idag sägs det att Stockholm kommer att öka med ytterligare 500 000 invånare på 20 år. Främst genom invandring och genom att folk på landsbygden och i små orter tvingas flytta dit därför att det inte finns jobb. Vi bör införa en politik som innebär att folk i stället flyttar från storstäderna till mindre samhällen eller landsbygden.

Storstadspolitik

De svenska storstäderna Göteborg, Malmö och Stockholm har blivit alldeles för stora. Istället för att vara städer där folk kan arbeta och trivas ser vi nu hur sociala problem, brottslighet och vantrivsel breder ut sig. Det finns ofta kärnor av trivsamma områden i städerna och det finns villaförorter som är trivsamma och säkra att bo i. Utanför många större städer finns ofta miljonprogramområden där invandrare flockats efter att svenskar flyttat därifrån.  I stort set varje invandrartätt område har från början varit svenskt, men i takt med att invandrarna flyttade in så flyttade svenskarna ut. Fenomenet är detsamma i alla länder som tagit emot stora grupper främlingar. Folk röstar så att säga med fötterna och väljer att flytta till svenska områden. Begreppet går under namnet ”white flight” och har sitt ursprung i USA. När svarta började flytta in i vita områden flyttade de vita ut. I Sverige flyttar praktiskt taget inga svenskar till invandrartäta områden såvida de inte måste eller av någon säregen anledning vill bo där. Med en klok storstadspolitik ska områden av det slaget rivas eftersom de skapar vantrivsel och problem.

En viktig politik för en stad är att få kommunikationerna att fungera och få bort trängseln i trafiken. Att minska storstäderna befolkningar är en väg att gå, men också att inse att städerna inte är byggda för att hysa så många invånare som de har idag. I Stockholm kan det ta 1,5 timme att med bil i rusningstrafik ta sig från norra sidan till södra.

I Stockholm bygger man i dag stora bostadskomplex som påminner om miljonprogrammets hus förutom att de är modernare och att de ofta är bostadsrätter. Priserna på bostadsrätter har kunna stiga till oacceptabla nivåer därför att konkurrensen om bostäderna har ökat i takt med den orimligt stora inflyttningen. Planeringen av bostadshusen visar att man idag gör samma misstag som på 1960-talet. Man förtätar områden och bygger nära trafikleder och många hus har bara asfalt, betong och mycket trafik runt sig. Barn ska inte behöva växa upp i sådana områden och vuxna bör slippa att få bo så. Lyhördheten för folks önskemål är obefintlig när det gäller utbygganden av Stockholm.

Stockholm bör inte heller bygga några höghus och en maxgräns på sex våningar skulle kunna sättas även i centrala Stockholm. Alla bostadshus som byggs borde ha parker och grönområden i sin närhet och gångavstånd till förskolor eller lågstadieskolor. Det framtida bostadsplaneringen bör ta hänsyn till barn och barnfamiljer i större utsträckningen än idag. Sådana hänsyn skulle automatiskt gynna äldre människor som då också får närmare till grönområden.

Brott och straff

I Sverige ska alla svenskar kunna vara trygga i varje vrå av samhället alla tider på dygnet. Våldsbrott ska alltid bestraffas särskilt hårt och alla typer av överfall, misshandel och personrån bör alltid ge fängelsestraff. Den som dömts för brott ska automatiskt få dubblerat straff andra gången hans döms, tredubbelt straff tredje gången han dömas oavsett vilka brott det gäller. Om någon döms till fängelse i sex månader för något brott ska han eller hon automatisk få tolv månader nästa gång om personen döms för ett brott som normalt ger sex månaders fängelse. Om brottet medför skador och betalningsskyldighet ska gärningsmannen betala av hela summan oavsett hur stor den är. Det kan medföra att personen tvingas arbeta i fängelse resten av livet om summan är hög. Fjärde gången någon döms till fängelsestraff ska personen hållas inlåst resten av livet.

Brottslingar som döms för grova brott som mord, grovt rån, våldtäkt och liknande brott bör steriliseras så att de inte kan få barn. Livstids fängelse bör vara ett lämpligt straff för så grova brott. Grova brottslingar av det slaget ska också förbjudas att ingå äktenskap. Invandrare från icke-nordiska länder som begår grova brott bör automatiskt bli utvisade om det är en kostnad för staten att hysa dem i fängelse. Om de är svenska medborgare ska medborgarskapet tas från dem.

Dödsstraff bör kunna tillämpas i vissa fall när brotten är sällsynt grova. Brottsoffer eller anhöriga till brottsoffer som utsätts för grova brott ska kunna få avgöra om de vill att brottslingen ska avrättas eller få livstid.

Alla fängelsestraff ska också resultera i heltidsarbete i fängelset.

Politiker som hjälpt till att förstöra Sverige med massinvandring och annan skadlig politik bör också straffas. Fredrik Reinfeldt har ett särskilt ansvar för den katastrofala utvecklingen i Sverige sedan 2006. Dödsstraff är ett lämpligt straff för grovt landsförräderi och politisk manipulation som åsamkar Sverige stor skada. En framtida utredning bör få i uppdrag att se över möjligheten införa lagar som gör att sådana som Reinfeldt och hans likar kan dömas retroaktivt.

Press och media

Fria medier är grunden för varje samhälle som värnar om yttrandefrihet och demokrati. Den svenska dagspressen liksom statlig radio och TV är präglad av politisk ensidighet med stora inslag av politisk propaganda. Det svenska mediesamhället och därmed den politiska opinionsbildningen kontrolleras av några få mäktiga koncerner som delvis ägs av utländska banker.

Bonniers, Gota Media, Mittmedia, Schibsted, Stampen och några andra koncerner styr innehållet i den svenska dagspressen. De har en politisk agenda som inte kan eller får ifrågasättas och de manipulerar nyhetsförmedlingen så att den ska passa deras politiska syften. Statlig TV och radio ägnar sig åt politisk propaganda och ger direkt eller indirekt stöd åt de partier som vill göra Sverige mångkulturellt. Andra politiska partier motarbetas mer eller mindre öppet.

Av opinionsmätningar (2013) att döma röstar ca 90 procent av det svenska folket på partier som vill öka invandringen till Sverige. Knappt 10 procent röstar på partier som vill att Sverige ska bestå som svenska nation. Det är anmärkningsvärt. Att så många röstar för att det egna folket ska trängas undan i sitt eget land kan endast bero på pressens systematiska propagandakampanjer i kombination med propaganda för mångkultur i TV, radio och en rad statliga organisationer. Inget folk med självaktning ger bort sitt land.

Sverige är i skriande behov av fria medier som inte bara måste balansera den politiska debatten utan också ingjuta mod i svenska folket så att de blir kapabla att ta tillbaka sitt land från den elit som styr idag.

Några alternativa medier som lyckats blir stora på nätet är Avpixlat och Fria Tider. De har så många läsare att de kan konkurrera med andra tidningar på nätet. Men det räcker inte för att balansera några debatter. Det behövs många alternativa pappersmedier, TV och radio. Minst papperstidningar har under de senaste åren sett dagens ljus och de behöver fler läsare. De är Nya Tider, Nationell Idag och Dispatch International.

Det är varje svensksinnad medborgares plikt att läsa alternativa medier, att ta en prenumeration och sprida mer kännedom om dem. Sverige kan inte räddas utan alternativa medier. Varje upplyst medborgare bör också bojkotta de stora koncernernas dagstidningar genom att vägra att köpa lösnummer och undvika att prenumerera på deras alster.

Bistånd

Sverige kan ge ekonomiskt bistånd eller annan hjälp till folk i akut nöd. Hjälpen ska då riktas till välrenommerade hjälporganisationer som snabbt kan mobilisera insatser globalt. Sverige kan också ge särskilt stöd till överbefolkade nationer som vill inleda program för att minska sina befolkningar. Statliga Sida (Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete) bör läggas ned helt och hållet och alla dess välavlönade tjänstemän ska sägas upp. Slöseriet med svenska skattemedel som gått till meningslösa utvecklingsprojekt ska upphöra helt och hållet. Däremot kan vissa riktade insatser göras om det gynnar Sverige, miljön eller mänskligheten i stort.

Relaterat:

Jan Milld har också utvecklat ett studiematerial som är intressant och bör läsas av fler. Det heter ”Grundkurs för Sverigevänner” och bör läsas av så många som möjligt.

Annonser

Taggat:

One thought on “Nu tar vi tillbaka vårt land

  1. Tage Sundin juni 27, 2013 kl. 21:49 Reply

    Inlägget är i allt väsentligt genomarbetat och klokt. Det finns detaljer som bör omarbetas, men det tillhör vanligheten.

    Vad gäller möjligheten att retroaktivt införa lagstiftning som möjliggör att lagföra Reinfeld et al för den skada de tillfogat landet, finns – faktiskt – ett precedensfall:

    Nürnbergrättegångarna efter kriget!

    Där lagfördes ett betydande antal av de viktigaste nazisterna, ofta för brott som inte fanns lagmässigt när de begicks, exempelvis ”brott mot mänskligheten” och ”anfallskrig”. Detta utgjorde dock inget hinder för den internationellt sammansatta domstolen i Nürnberg.

    Efter ett mycket invecklat juridiskt resonemang kom domstolen fram till, bland annat med hänvisning till ett antal äldre internationella konventioner, att det gick bra med retroaktiv lagstiftning, varefter åtskilliga prominenta nazister fick sluta sina dagar i galgen.

    Därmed inte nödvändigtvis sagt att Reinfeldt hör hemma där. Min poäng är att med en annan sammansättning av den svenska riksdagen, kommer åtskilliga svenska landsförrädare ha anledning sova mindre gott om nätterna.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: