Tal av Värmlandsgruppen den 16 juni 2013 i Stockholm

Först och främst – Tack alla ni som kom !

Värmlandsgruppen är initiativtagare till den manifestationen för demokratin och regeringens avgång, som ni medvekar i idag. Det är en partipolitiskt oberoende förening med säte i Värmland, men med medlemmar över hela Sverige, som växer till sig som folkrörelse.

Att vi blev så många som vi faktiskt blev är riktigt roligt, dels med tanke på att vi inte hunnit etablera oss och dels för att manifestationen med kort varsel råkat ut för både tidsförskjutning och platsändring och diverse småkäppar i hjulen i sista stund.

folkrorelsen-varmlandsgruppen

Bild från manifestation 16 juni 2013. Foto: Värmlandsgruppen.

Betydelsen ”partipolitiskt oberoende” måste vara totalt obegriplig för många journalister och diverse obskyra nätgäng vi stött på, med tanke på hur mycket partipolitiska signaler som de tydligen försöker läsa in i den, beroende på deltagares personliga partitillhörigheter. De senaste dagarna har varit riktigt irriterande. Alla gör anspråk på att få definiera oss och vad vi står för, utan hänsyn till vårt tolkningsföreträde.

Allt är politik, men utan en omfattande åsiktstolerans som plattform finns ingen demokratisk opinionsutveckling kvar. Vi reagerar på politik, men har ingen egen. Vi månar bara om Sveriges framtid. Alla är välkomna i egenskap av enskilda individer som vill stödja våra budskap och inte har något intresse för partipolitisk påverkan i engagemanget. Det är också ett partipolitiskt neutralt bemötande vi förväntar oss av vår omgivning, även om det inte gått så bra för den, hittills.

Med tanke på olika partiers reaktioner på oss och vår vägran att ta politiska ställningstaganden, för eller emot dem själva, eller andra partier, så har vi tydligen ändå lyckats understryka vår partipolitiska neutralitet. Just nu verkar nämligen alla politiska partier tävla om att ta avstånd från oss för att inte bli förknippade med varandra.

Ja. Vi betraktas kanske just nu med både nyttig och obefogad misstänksamhet. Men så är det.

Vad är vi här för?

Vi är här för att Sverige inte håller ihop som land längre. Inte ens som en samhörighet, där alla är lika mycket värda. Aldrig förr har man rangordnat människovärden med sådan skoningslös urskiljningslöshet som man gör idag – och det är regeringens fel. Make till intolerans har aldrig skådats som hos den som förespråkar den varmast. De är sin egen retoriks raka motsats i nästan allt. Det är hyckleri på hög nivå.

I det här landet värderas man efter vilken bakgrund eller politisk färg man har, och i andra hand efter vilka inflytelserika personer man är släkt eller står på god fot med. Är det rättvisa och likabehandling? Är det solidaritet? Bygger sådan inställning upp nödvändiga förtroenden och god sammanhållning – fundamentet för ett demokratiskt och fritt land? Vi hade det förr och vi saknar det. Någon stal det från oss och vi förlåter aldrig.

I det stora hela handlar detta om rättigheterna som folkmajoriteten äger, eller rättade sagt ägde, innan politikers konflikträdda övertolkning av våra mänskliga fri- och rättigheter medgav minoriteter rätt att ställa krav på särrättigheter som tryckte tillbaka majoritetsbefolkningen. Hänsyn ska alltid tas till minoriteter. Men från det till att låta minoritetsgruppernas intressen diktera villkoren som majoriteten måste navigera mellan och anpassa sig efter, är steget ganska stort, och heller inte tillåtet.

Demokratin har hittills urholkats lite i taget och i bräschen för detta praktfulla övergrepp går Reinfeldt. Han trotsar dessutom riksdagen som är landets högsta och beslutande lagstiftning, trots som andra människor straffas ordentligt för. Samma regler gäller inte för honom, han anser sig stå över oss andra och lagen. Bristen för respekt för demokratin hos Reinfeldt är så alarmerande att den är utom all beskrivning.

Det håller inte att politiker och media undanhåller väsentlig information för oss invånare – vilket åtminstone en del journalister bekänner att de gör -, eller att makthavare driver igenom beslut utan föregående dialog med dem besluten berör mest. Det upprör. Det är folket som ska leva med konsekvenserna av deras beslut.

Vi menar då beslut som på ett dramatiskt sätt förändrar och påverkar människors grundläggande trygghet ute på gatorna, den ekonomiska trygghet, sociala välfärden, hemfriden, arbetsrätten, lika lön för lika arbete, det som påverkar vården och våra barns skolgång– vad kan angå befolkningen mer?

Allt detta som vi värdesätter och byggt upp rämnar för att politikerna offrar vad vi har för att få något som inte är möjligt, och vi tänker inte stå vid sidan om detta längre och knyta näven i fickorna, utan att tala om för dem att: nu räcker det!

Vi är inte dörrmattor åt någon.

Vi måste utkräva rätt till folkomröstningar i frågor som angår hela befolkningen både samtid och framtid, de som rör ändringar i vår grundlag eller avtal för vår räkning som allvarligt förändrar innebörden i de medlemskap och skyldigheter vi en gång förband oss till, med en mycket knapp folkmajoritet. Detta måste omprövas och förnyas.  Exempelvis är EU inte alls vad det var för 20 år sedan. Nya avtal tecknade över huvudet på oss medborgare förändrade vad vi gick med på och skulle idag aldrig ha godkänts.

Inte folkomröstningar bara om trängselskatter och nedläggningshotade skolor, om vi ska höger eller vänstertrafik, eller annat som förvisso är angeläget, men som alla faktiskt kan leva med, hur det än blir med det.

Vi har en fråga, eftersom den är aktuellare än någonsin och kommer bli ännu aktuellare inom snar framtid:

Är det – tycker regeringen – i långa loppet berikande för Sverige om alla vantrivs med varandras kulturer? För VEM är det berikande att folk med oförenliga kulturer, livsstil och religioner tvingas leva ihop och acceptera varandra mot sin vilja? Som inte behöver kunna värdlandets språk som minsta gemensamma nämnare? Eller är det berikande att tvingas leva i parallella samhällen från varandra, av samma anledning, och för att integrationspolitiken är ett stort fiasko? Och allra ytterst: på grund av en arrogant invandringspolitik som försöker sätta sig över människors fria vilja och diktera för dem vad de ska känna och tycka, för att det är enda sättet att driva den egna politiska viljan igenom? DET är inte bara extremt, det är diktatoriskt.

Någon främlingsfientlighet finns inte i ett land där vi måste vänja oss vid att vårt eget land har blivit helt främmande för oss. Det är vad vi sörjer och protesterar mot. Vi vill ha vårt land tillbaka! I det nya Sverige finns bara verklighetsfientlighet – och den står vår makthavare och massmedier för.

Är rädda människor berikande? Är det berikande att människor blir mobbade på sina arbetsplatser och i skolor på grund av en politik som kräver fullständig avsaknad av självbevarelsedrift och gränser?

Kommer svenskarna vilja stanna kvar i Sverige så länge till? Kommer nyttoinvandringen vilja flytta hit eller stanna kvar om de känner att de måste räkna med att när som helst kunna bli vräkta eller satta på undantaget – precis som svenskar – bara för att Ullenhag tycker att andra befolkningars behov är lönsammare eller mer godhjärtade att sätta före dem?

Är inte alla lika mycket värda i Sverige? Ska inte regeringen döma människor efter deras handlingar och inte efter deras bakgrunder, som de säger? Det märks inte. De talar om att man ska det, men så är det inte i ett land där spelreglerna, toleransen och kraven är helt olika – och där gemensamma resurser fördelas partiskt – beroende på vem man är i samhället och inte på vad man gör där och hur man förtjänar det.

När Mona Sahlin var partiledare sa hon det oförglömliga: Människor måste få kosta. Har politikerna glömt det, eller får bara vissa människors behov kosta vad vi alla ska betala? ”Humanitet på bekostnad av humanitet” – är det humant? Svälta ut en grupp för att försörja en annan?

Sahlin har sagt: För att klara framtidens utmaningar måste framtidens svenska folkhem bebos av människor från alla världsdelar, men med facit i hand blev alla dessa världsdelar i ett och samma land en katastrof. Detta hade aldrig hänt om politikerna kommit på den geniala idén att låta folket folkomrösta om den mest landsomvälvande förändringen av nationen i vår historia.

Landet slits sönder för att det gått prestige i en liten elits fixa idé om att Sverige MÅSTE vara mångkulturellt. Varför måste det vara det, när det inte lyckats någonstans tidigare, när vi ser verkningarna av det, och trots att omgivande länder har insett att det inte går och har dragit öronen åt sig?

Katastrofen är ett faktum för alla utom politikerna som sitter oberörda av vansinnet i sina försäkrade bostadsområden med livvakter och allt högre fantasilöner och umgås med sina gelikar.

Sahlin sa också, redan 2001, att integrationspolitiken har misslyckats. Hon insåg det, ändå körde sossarna vidare i samma spår som moderaterna tog över och körde fast i. Varför kan inte politiker göra som resten av befolkningen och lära sig av sina och andras misstag?

Varför låter de helt enkelt inte folk vara ifred, tillåta dem att ha en sund utveckling som är frivillig och låta den ske i sin egen takt, och slippa patologiska och påtvingade samhällsexperiment? Vad tjänar det till att tillverka nya cyklar på löpande band om det inte finns några hjul till dem så de kommer till användning? Det är bara ett meningslöst slöseri till ändamål som man vet inte får resultat om man inte lägger kraft på att skaffa det som saknas: självbevarelsedrift. Eller hjul, om man så vill.

Politikerna behandlar oss alla som försöksdjur! Djurrättsaktivister tar strid för experimentdjuren, men vem tar strid för oss?

Vi kräver att Reinfeldts med regering avgår på grund av en mycket enkel sak: de har blivit beroende maktmissbrukare och de förväntar sig, som missbrukare gör, att folket ska vara medberoende och underlätta för fortsatt missbruk. Annars demoniseras de. Ju längre tid de sitter desto allvarligare blir situationen i Sverige, för de visar med all önskvärd tydlighet att de inte begriper bättre än så här. De klarar inte av att ta till sig elementär matematik, inga evidensbaserade fakta, och – framförallt – inte vad det egna folket vill. Det tar man reda på genom fullgod och rättvisande information, debatter och öppna kort, och sedan fråga.

De klarar inte av egen tillnyktring. Detta är färdriktningen de avser att köra till det bittra slutet och det är vår skyldighet att reagera och kräva avvänjning. Vi vill inte leva i ett dysfunktionellt samhälle som ger fan i vad befolkningen tycker och vill veta allt om.

Förfallet till den här nivån beror på socialdemokraterna tog bort tjänste- och ämbetsmannaansvaret. Det var det straffrättsliga ansvaret för offentligt anställda. Det gällde i Sverige fram till 1 januari 1976. När vår grundlag gjordes om år 1974, såg socialdemokraterna till att göra den kraftlös. Viktigast var att införa det så kallade uppenbarhetsrekvisitet. Det innebär att domstolar kan ogiltigförklara lagar och förordningar, som strider mot grundlagen, bara om felet är uppenbart. Och vem bestämmer vad som är ”uppenbart”? Inte vi, som faktiskt ser det vi måste se, utan det gör de sämst skickade: förnekelsepolitikerna. Det som hundratals riksdagsledamöter och ett dussin ministrar anser är riktigt, kan inte kan vara uppenbart fel. Har de själva bestämt. Det har gett regeringarna fritt fram att bryta mot grundlagen och köra över folket, vilket de också gjort, oberoende av färg.

Avskaffandet av detta ansvar har gjort politiker och tjänstemän immuna mot godtycklighet och missbruk av sina åligganden.

Sedan dess har rättssäkerheten och demokratin varit i fritt fall. Men aldrig som nu, när Reinfeldt öppet deklarerat att han tänker åsidosätta demokratin för oss alla bara för att utestänga ett visst parti från att få något inflytande. Det är folket som avgör vilka som ska bestämma och ha inflytande, inte sittande politiker som kliar varandras ryggar.

”Tid för ansvar” kallade Reinfeldt en av sina regeringsförklaringar. Om han tog fasta på de orden skulle han avgå nu, för ansvar är det enda han avsagt sig på löpande band, och skyllt det på andra, under sin tid vid makten. Han struntar i valresultaten och vad det säger honom att folket vill. Alla partier som är värda att kalla sig för demokrater måste sätta stopp för Reinfeldt och vägra ingå avtal med sådan som avser att sätta demokratin ur spel. Vilka som ska fortsätta sitta i maktens boningar är inte den sittande maktens ensak, utan uteslutande FOLKETS!

En hatfull och ”vendettadriven” statsminister som sätter sin egen vilja och prestige före demokratiska valresultat kan naturligtvis inte representera Sverige. Det är en skandal!

Röda regeringen motsatte sig en författningsdomstol till medborgarnas yttersta skydd och mot att återinföra tjänstemannaansvaret. Nuvarande regeringen har naturligtvis inga invändningar utan åtnjuter sin bekväma frihet att blåsa svenska folket så mycket det går – både på gemensamma skattemedel och inflytande – utan att kunna ställas till svars för det.

Ämbets- och tjänstemannaansvaret är en förutsättning för att ansvar ska kunna utkrävas i skandaler av de proportioner som idag bryter ner Sverige.

Vi kräver att detta återinrättas.

Vi kräver att Reinfeldt med sin irrationella regering avgår.

* * *

Talare: Bibbi Andersson
Text: Victoria Wärmler
Värmlandsgruppen

Annonser

Taggat:

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: