Dominique Venners avskedsbrev

Realisten har Dominique Venners avskedsbrev. Venner tog livet av sig den 21 maj i Notre Dame-katedralen som en protest mot det pågående folkutbytet i Frankrike och förintandet av hans folk.

Realisten.se publicerar här en översättning av Dominique Venners avskedsbrev. Venner begick självmord idag genom att skjuta sig inne på Notre Dame-katedralen i Paris som en protest mot hans folks pågående förintelse och folkutbyte.

Dominique_venner

Demonstranter den 26 maj (mot att Frankrike nyligen har tillåtit samkönade äktenskap) kommer att skrika ut sin ilska och otålighet. En ökänd lag som har gått igenom, kan alltid upphävas.
Jag lyssnade nyss på en algerisk bloggare: ”I vilket fall”, sa han, ”om 15 år kommer islamister att vara vid makten i Frankrike och kommer då ta bort den här lagen”. Inte för att tillfredsställa oss, kan antas, utan snarare för att det inte är i linje med sharia.

Detta är den enda gemensamma nämnaren mellan den europeiska traditionen (som respekterar kvinnor) och islam (som inte respekterar kvinnor). Men det vågade påståendet från den algeriske bloggaren är lugnande. Dessa konsekvenser kommer att bli långt större och betydligt mer katastrofala än de som kommer av Taubiras avskyvärda lag.

Det bör i dag vara klart för oss alla att Frankrike mycket väl kan komma att falla i islamisters händer. I 40 år har politiker och etablerade partier (förutom Front National), arbetsgivare och Kyrkan, med alla till buds stående medel accelererat den afro- maghrebiska invandringen.

Under en lång tid har stora skriftställare varnat; det började med Jean Raspail i hans nya version av den profetiska ”Camp of the Saints”, vilken har sålts i rekordantal.

26 maj-demonstranterna kan inte ignorera denna verklighet. Deras kamp kan inte begränsas till att vara emot samkönade äktenskap. ”Det stora folkutbytet” av Frankrikes och Europas befolkning, vilken fördömdes av skriftställaren Renaud Camus, är en långt mycket större framtida katastrofal fara.

Det räcker inte med att organisera lugna gatudemonstrationer för att förhindra detta. Det här är i grunden en riktig ”intellektuell och moralisk reform”, som Renan skrev, och bör därför också bemötas så. Vi måste bana väg för att fransmän och européer ska minnas sin identitet; hur detta ska ske, står dock inte klart än.

Det kommer definitivt att behövas nya, spektakulära och symboliska handlingar för att få oss att vakna upp ur vår törnrosasömn, för att skaka om våra nedsövda medvetanden, och för att återuppväcka minnet av vilka vi egentligen är. Vi går mot en tid, i vilken ord måste autentiseras genom handling.

Vi bör också minnas, såsom det briljant formulerades av Heidegger i Varat och tiden, att människans väsen finns i vår existens och inte i ”en annan värld”. Det är här och nu vårt öde utspelar sig; ända tills den sista sekunden av våra liv. Och den här sista sekunden är lika viktig som resten av sekunderna under en livstid. Det är därför man måste vara sig själv ända tills det sista ögonblicket. Det är genom att avgöra sitt eget öde man övervinner intet.

Och det finns ingen undanflykt från detta krav, ty vi har bara det här livet, och det är vår plikt att fullt ut vara oss själva — eller ingenting.

Advertisements

Taggat:

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: