Femtekolonnaren Olle Wästberg

– En av Sveriges mest extrema politiker någonsin.
– Han öppnade dörren för massinvandring.
– Han har haft många nyckelposter i samhället där han kunnat arbeta i det tysta med att sabotera svensk identitet.

Olof Mattias Wästberg, kallad ”Olle”, är son till publicisten Erik Wästberg och judinnan Greta Wästberg, född Hirsch. Olle Wästberg är bror till författaren Pär Wästberg som valdes in i Svenska Akademin 1997. Både Olle och Pär tillhör kretsen kring Bonniers. De har under hela sina vuxna liv ägnat sig att försvara massinvandring och motarbeta svensk identitet med ena handen och försvara judisk identitet med andra handen.

olle_wastberg-fpu

Olle Wästberg föddes den 6 maj 1945 och blev ökänd när han som folkpartistisk politiker medverkade till att öppna Sverige för invandring från andra kontinenter.

Som ung var Wästberg vice ordförande i Sveriges Elevers Centralorganisation (SECO) och vice ordförande i Folkpartiets ungdomsförbund (FPU). Han var under åren 1972-2000 ledamot av folkpartiets partistyrelse. Wästberg arbetade 1973-76 som ledarskribent på Expressen. Han arbetade en tid på SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) och blev 1976 VD på Stiftelsen Aktiefrämjandet. Under åren 1976-1982 var han riksdagsledamot. Mellan 1983 och 1991 var han VD för Dagspressen Marknadsinformation AB och under åren 1991-1993 var han statssekreterare i finansdepartementet. Han har representerat folkpartiet i en rad statliga utredningar, bl.a. insynsutredningen, Sydafrikautredningen, röstvärdeskommittén, kapitalmarknadsutredningen och public service-beredningen.

Under åren 1993-95 var han chefredaktör på Expressen, men fick lämna jobbet efter en konflikt med ägarfamiljen Bonnier. Han var 1996-99 styrelseordförande i Sveriges Radio. Wästberg var generalkonsul i New York 1999-2004 och generaldirektör för Svenska institutet 2005-2010. Svenska institutet är en statlig myndighet som startades 1945 för att sprida en positiv Sverigebild. Idag ägnar sig institutet åt att försöka få så många som möjligt från andra världsdelar att flytta hit.

Under drygt ett halvår 2010-11 var han ordförande i Stiftelsen Thielska Galleriet. Han anställdes 2011 på Utrikesdepartementet för att samordna regeringens arbete med Raoul Wallenberg-året 2012.

Idag är Wästberg styrelseordförande i STINT (Stiftelsen för Internationalisering av högre utbildning och forskning) och i Stiftelsen Isaak Hirschs Minne. Han är styrelseledamot i Föreningen Svenskar i världen (SVIV), Svenska-Amerika-Stiftelsen och i fastighetsföretaget AB Industricentralen och i Etheco A/S.

Under åren har han fått en del utmärkelser som egentligen bara är ett uttryck för stöd från likasinnade liberaler och inget annat. 1981 fick han Svenska marknadsledargruppens guldmedalj, 1995 fick han Liberala Ungdomsförbundets Ohlin-plakett, 2003 utsågs han till ”Man of the Year” av svenska organisationer i New York, i mars 2005 utsågs han till månadens stockholmare. Han är också skribent i Judisk krönika och håller ofta tal för judiska organisationer.

På en blogg rankades Olle Wästberg som den värste landsförrädaren i modern tid efter Bonnier och Olof Palme. Att han har varit en av de mest pådrivande när det gäller att förstöra Sverige med massinvandring råder det inga tvivel om. Det märkliga är att samtidigt som han ytterst medvetet har arbetat för att förstöra den svenska nationen så har han lika målmedvetet arbetat för att stödja och stärka judisk identitet. Han är en propagandist som vrider på sanningen för att den ska passa hans syften. Ett exempel är de våldsamt överdrivna ”judeförföljelserna” i Malmö. Det handlar om att en del judar har utsatts för otrevliga verbala angrepp och i några fall för mindre fysiska angrepp som att bli frånryckta sina kippor eller att församlingslokalen har fått stenar genom fönstret. Sådant ska tas på största allvar, men måste ändå sättas i sina rätta proportioner. Men Olle Wästberg har på sina resor till bl.a. till New York framställt dessa händelser som exempel på grov och vanligt förekommande antisemitism i Sverige. Det är kraftiga överdrifter.

Det första man måste påminna om är att den antisemitismen som förekommer i Malmö kommer från de invandrargrupper som Olle Wästberg och hans parti har släppt in i Sverige. Man ska också påminna om att den antisemitismen kommer från de muslimer som kunnat komma till Sverige bl.a. därför att de judiska församlingarna som Wästberg brukar besöka står bakom och förordar sådan invandring.

Dessutom har Wästberg bara ett enda intresse här i världen och det är att till varje pris försvara judisk makt och judisk expansion i vårt land. Wästberg har aldrig någonsin pekat på att den extrema invandringspolitik som han förespråkar skulle vara ett problem för svenskarna. Att svenskar rånas, misshandlas, hotas, våldtas eller mördas av människor som Wästberg har släppt in i landet tiger han om. Men när någon rycker av kippan på en jude då reser han till New York och informerar om den utredda antisemitismen i Malmö. Han känner ingen som helst lojalitet till det svenska folk som bär upp den här nationen utan hans enda lojalitet riktar sig till det judiska folket. Det är obehagligt och otrevligt när judar drabbas av nazistisk retorik, men det är lika obehagligt när judar ägnar sig att förstöra Sverige och tror att de ska slippa kritik bara för att de är judar. Det är också obehagligt när sådana som Wästberg kallar invandringskritiker för rasister, antisemiter, flyktingfiender och annat opassande. När den oberoende tidningen Salt kom ut för ca 13 år sedan så var Olle Wästberg snabbt framme med pekpinnarna och fördömde tidningen i en egen aggressiv kampanj. Den som försvarar svensk identitet ska stigmatiseras av Wästberg.

olle_wastberg_folkpartiet7

(Texten kommer från tidningen Fri information i april 2000 och kan läsa i sin helhet här.)

Framgångarna för samtidsmagasinet Salt har inte lämnat den s k kultureliten någon ro. Under större delen av förliden sommar innehöll media hätska utfall mot Salt och då speciellt mot juninumret. I juni handlade Salt om det mångkulturella samhället och följderna av massinvandringen. Dessutom publicerades en intervju med den brittiske historikern David Irving, specialist på andra världskriget, Nazityskland och förintelsen.

Hatkampanjen mot Salt tycks i stort gå ut på att redaktionen från starten lurat ett antal etablerade intellektuella att skriva i tidskriften. Senare skulle man ha visat sitt egentliga uppsåt och låtit diverse obskyra element från främlingsfientliga kretsar framträda. Den offentliga samhällsdebatten skall nämligen vara förbehållen de godkänt intellektuella och inte bjuda in skribenter utanför denna exklusiva krets.

Protonazistisk?

Expressens politiske redaktör, P M Nilsson beskrev i TVs Morgonnyheter den 10 juli Salt som protonazistisk, en karaktäristik som han givetvis inte kunde närmare förklara. En namngiven Salt-skribent kallade han för torped (Expressen den 31 oktober 2000). Mycket intellektuellt.

Strömlinjeformat kampredskap

I Dagens Nyheter den 21 juli skrev Bim Clinell: ”Med nummer 5 har redaktionen tagit bladet från munnen. Tidningen har nu övergått till att bli ett mer strömlinjeformat kampredskap för den extremhöger som kallar sig själv för ‘nationalistisk’ … ”Med sin gradvisa integrering av alltmer rabiata aktivister tycks Salt nu avslöja sina avsikter: att ‘seriöst’ etablera nationalistiska och främlingsfientliga ståndpunkter i det kulturella samtalet”.

Artikeln följdes upp på Dagens Nyheters kultursidor den 31 juli i en lång förvirrad artikel av en ung vikarierande journalist som försökte bevisa att Salt är organ för dunkla katolska sekter samtidigt som tidskriften har nynazistiska konnektioner.

Feg som en kulturredaktör i Svenska Dagbladet

Anders Björnsson, redaktör för avdelningen Samtider i Svenska Dagbladet, skrev under sommaren på olika tidningars kultursidor och försökte förklara varför han medverkat i första numret av Salt men numera tar avstånd från tidskriften. Det gäller ju att stå på rätt sida om man vill behålla positionen i kulturetablissemanget. Nu är Björnsson liksom flertalet av hans kollegor inte utrustad med högre grad av civilkurage. I Svenska Dagbladet den 27 augusti skrev Björnsson. ”Egentligen hade jag tänkt kommentera den amerikanske historikern Norman G Finkelsteins nya bok The Holocaust Industry. Reflections on the Exploitation of Jewish Suffering (Verso 2000) men blev avrådd av en vän. Folk skulle inte se saken men missförstå syftet. Så blir det ingen debatt. I USA har Finkelstein tigits ihjäl”.

Björnssons inlägg är intressant och typiskt för västeuropeiska intellektuella. Den judiske historikern Finkelstein visar hur förintelsekulten i accelererande utsträckning sedan 1967 har använts för att berika mäktiga judiska organisationer på förintelseoffrens bekostnad. Detta sensationella klarläggande bör tigas ihjäl så att inte gemene man förleds att dra felaktiga slutsatser. Amerikanska intellektuella har bestämt att motmedlet är tystnad. Kollegorna i Sverige och övriga Europa lyder. Det är som vanligt; att tänka fritt är stort men att tänka rätt är större.

Kärleksfulla Boëthius

Till de svenska intellektuella räknar sig Maria-Pia Boëthius. Bland hennes vanligare uttryck är: ‘vi måste göra upp med vårt förflutna’ respektive ‘nu måste vi börja debattera’. Med det menar Boëthius att hon och hennes kollegor skall sitta i en radiostudio eller TV-soffa och bestämma vad svenska folket skall tycka. Naturligtvis måste även Boëthius yttra sig om Salt. I radions God morgon världen! den 30 juli föreslog hon att man tiger ihjäl Salt: ”Det finns en koreografi i medierna som är väldigt farlig och som man ofta låter bli att tänka på därför att det är så obehagligt. Det att man säger att alla skall komma till tals, och det är ju självklart, men då ger man anhängare av en mycket liten och obehaglig riktning ofta samma utrymme som anhängarna av en stor och demokratisk och kärleksfull riktning. Enklaste exemplet att ta är t ex det enorma utrymme som förnekarna av Förintelsen fått i hela västvärldens medier samtidigt som de i verkligheten kanske är någon promille av människorna. Och på samma sätt när man startar en sådan här tidning och den är då ganska påkostad, så har de räknat med att vi ska sitta här nu och upprört tala om dem, och det är naturligtvis en lysande PR för detta hatets varumärke. Och det kan vara bra att de kommer till ytan och att vi och att de talar om vad de står för, att vi vet vad de heter, men sen kan man bara strunta i dem. Jag menar om man inte tar upp dem utan låter dem ge ut sin tidning så kan de hålla på som vi sa”. Kärleksfull, minsann!

Intellektuelle Wästberg

Många av Salts kritiker betonar skillnaden mellan intellektuella och övriga debattörer. Det är därför intressant att veta vilka skribenter som är intellektuella. En av Salts mest hätska fiender är Olle Wästberg. I en brevväxling med tidskriften BlåGula Frågor definierade han på begäran vad som menas med intellektuell. Wästberg skrev: ”Med intellektuell status menar jag att accepteras i den seriösa debatten”. Det är uppenbart att för Wästberg är det viktigare att tänka rätt än att tänka fritt, åtminstone om man vill ha status som intellektuell. Det kan därför finnas skäl att närmare granska Olle Wästberg.

I morgonnyheterna i TV4 den 7 augusti framträdde Olle Wästberg som lät sig presenteras som Sveriges generalkonsul i New York. Han inriktade sitt angrepp på Salt framför allt på intervjun med historikern David Irving men avrättade också skribenterna i Salt på bred front. Han var så nöjd med sitt framträdande att han sände det i skriftlig form till Liberala Nyhetsbyrån, varifrån det distribuerades till ett antal liberala dagstidningar. Inlägget trycktes i bl a Nerikes Allehanda, Gefle Dagblad och Västerbottens Kuriren.

Wästberg skrev: ”Tidskriften Salt är det senaste exemplet på hur en ny generation antisemiter och utlänningsfiender försöker ta sig bort från skinheadkulturen och bli mer etablerade. Salt startade som konservativt debattflum och lyckades i sitt första nummer attrahera flera etablerade skribenter. I senaste numret har man öppnad sig för hela gänget av kända flyktingfiender: Ingrid Björkman, Jan Milld och Eva Bergqvist – en manifesterad antisemit Salt är en liten tidskrift med något tusental exemplar. Den är inte särskilt intressant i sig. Men den ingår i strategin för hur de svenska antisemiterna och invandrarfienderna försöker skapa legitimitet, få komma in i värmen. Därför kan Salts blanka sidor spela en roll”.

Det är riktigt att de namngivna skribenterna medverkat i Salt. Ingen av dem har skrivit om judar, förintelsen, Israel eller något som alls har med judendom eller antisemitism att göra. Det hindrar inte Wästberg att tala om antisemiter.

Antisemitismens devalvering

På senare år har begreppet antisemit kommit att användas i debatten på ett sätt som har föga gemensamt med vad man tidigare betecknat som antisemitism. När författaren Lars Gustafsson inte fick odelat positiva recensioner i Vestmanlands Läns Tidning för sin senaste bok, utnämnde han rasande såväl recensenten som huvudredaktören till antisemiter (VLT 2000-06-03), beskyllningar som han några månader senare upprepade i Svenska Dagbladet (SvD 2000-08-24).

Debattören Salomon Schulman påstod att svenska staten fullföljer nazisternas judeförintelse, när minoritets-språkskommittén inte föreslog jiddisch som minoritetsspråk i Sverige (Dagens Nyheter 98-01-18).

Även Olle Wästberg gör sitt bästa för att devalvera och trivialisera begreppet antisemitism. Ett exempel är Wästbergs recension i Svenska Dagbladet den 23 april 1998, då han utsåg den ansedde historikern Norman Davies till antisemit för att denne bland många hundra källhänvisningar i Europe – A History, en bok på drygt trettonhundra sidor, hade en referens till David Irving rörande de allierades terrorbombningar av Dresden. Antisemitism, konstaterade Wästberg, som anser att man inte får referera till Irving, trots att denne är den erkänt störste experten på vissa aspekter av tredje riket, bl a Dresdens förstörelse. Dessutom anser Wästberg det vara antisemitism att skriva om de allierades brott mot mänskligheten. Man påstås då förringa nazisternas judeutrotning.

Den sparkade chefredaktören

Varsamhet med orden är inte vad som kännetecknar Olle Wästberg. Så blev han också som tidigare ansvarig utgivare för Expressen stämd och dömd för förtal (av Stig Malm) våren 1995.

Olle Wästbergs karriär har utmärkts av ideliga misslyckanden. Förmodligen känns det bittert att vara yngre bror till författaren Per Wästberg som ju lyckats i det mesta. Per Wästberg var ansvarig utgivare för Dagens Nyheter och gick därifrån vidare in i Svenska Akademien. Olle Wästberg blev, sedan han misslyckats som statssekreterare i den borgerliga regeringen, chefredaktör för Expressen men sparkades efter kort tid. Å andra sidan har Olle Wästberg aldrig behövt ta konsekvenserna av sina misslyckanden. Han har alltid fått nya fina uppdrag till skänks – efter Expressen ordförandeskapet i Sveriges Radios styrelse och därefter utnämningen till Sveriges generalkonsul i New York, ett uppdrag för vilket han så vitt känt är inte har den ringaste merit.

Expressens hänsynslösa och omdömeslösa jakt på sensationer nådde tidigare oanade höjder under Wästbergs chefskap. Dagen efter Estonias förlisning hade Expressen 60 sidor spekulationer om katastrofens offer. Namnlistor och passfoton varvades med obestyrkta påståenden om döda, saknade och överlevande, vilket rimligen måste ha varit en extra börda för anhöriga.

Wästberg som holocaust-industrialist

Som chefredaktör startade Wästberg också en jakt på IKEAs skapare, Ingvar Kamprad. Kamprads flyktiga bekantskap i ungdomen på 1940-talet med Per Engdahl fick Expressen att 1994 förklara Kamprad moraliskt medskyldig till förintelsen (Kamprad är född 1926). Expressen gick så långt att man intervjuade ledare för judiska organisationer i Sverige och USA om hur Kamprad kunde sona sin skuld. Helt riktigt hotade man från amerikanskt håll Kamprad med bojkott om han inte gav bidrag till organisationer för förintelseöverlevare, ”Handling kan vara viktigare än ord. Det skulle vara en mycket lämplig gest av en så förmögen person att göra en donation för att hjälpa nazisternas offer” (rabbi Abraham Cooper, Simon Wiesenthal Center Los Angeles i Expressen den 12 november 1994). På ledarplats (Expressen den 17 november 1994) förklarade Olle Wästberg att avslöjandena kring Ingvar Kamprads ungdom på 1940-talet hade allmänintresse. Olle Wästberg och Expressen var följaktligen redan 1994 typiska företrädare för det som Norman Finkelstein drygt fem år senare kom att kalla The Holocaust Industry.

När Fri Information i nr 6, 1994 skrev om Expressens skandalreportage kring Ingvar Kamprad och antydde att kanske även Olle Wästberg drog personlig nytta av kampanjen i något av sina egna företag beskyllde Wästberg i Aftonbladet den 26 april 1995 (han hade då fått sparken från Expressen) Fri Information för antisemitism och judehat.

Skatteplaneraren Wästberg

Man behöver inte vara antisemit för att ifrågasätta Wästbergs intresse för ekonomiska transaktioner i skymundan. Så skrev t e x Aftonbladet den 3 augusti 1996 om Wästberg: ”Genom ett oändligt fixande (han har tillsammans med andra sålt silver till sig själv osv) har han och frugan fått dra av 400 000 kr. Wästberg har nu frikänts av kammarrätten, en dom som enligt DI (Dagens Industri, red anm) ‘öppnar för avancerad skatteplanering’. Wästberg själv ‘ser inget fel i att tjäna pengar’. Kanske kunde vi vitsa till något om knappnålar och silverskålar, men vi ids inte: Wästberg är en rik man och bara på fiaskot som chefredaktör tjänade han några extra miljoner. Får han aldrig nog?”. Detta enligt Aftonbladet.

Generalkonsuln skadar ämbetet?

Nu är Olle Wästberg Sveriges generalkonsul i New York och skall bl a ägna sig åt att hjälpa svenska företag att komma in på den amerikanska marknaden. Hans lämplighet har redan ifrågasatts. ”Konsuln tänjer det fria ordet”, meddelade Svenska Dagbladet den 15 januari i år. På sin hemsida och i sina elektroniska nyhetsbrev har Wästberg fortsatt att ge personliga omdömen om personer och företag, omdömen som inte alltid motsvarar vad man förväntar sig från en chefstjänsteman inom Utrikesdepartementet. Enligt Svenska Dagbladet har hans kommentarer ”fått chefer i regeringskansliet och svenska företag att höra av sig till UD. På flera håll har det ifrågasatts om inte Olle Wästberg blandar ihop sina roller som privatperson och diplomat”. Svenska Dagbladet skriver vidare att Wästbergs chefer, dåvarande kabinettssekreteraren Jan Eliasson och expeditionschefen Dag Klackenberg haft flera samtal med Wästberg varvid man ifrågasatt om det inte finns en risk att han skadar sitt ämbete.

Lagföraktaren Wästberg

Olle Wästberg har emellertid fortsatt att publicera sina nyhetsbrev på Internet. I brev nr 22 den 3 september 2000 skrev Wästberg att hans egentliga syfte med nyhetsbreven är att bryta mot PUL, personuppgiftslagen.

Visst finns många skäl att kritisera PUL. PUL ger journalister full frihet att svärta ned enskilda människor på Internet medan ”vanliga” svenskar inte ens får skriva om statsministern eller medlemmar i ett fotbollslag utan att personligen fråga varje enskild individ. Av en hög statstjänsteman som Wästberg kan emellertid krävas att han iakttar vanliga demokratiska spelregler d v s att skapa opinion för en lagändring samtidigt som man följer lagen så länge den gäller. Men så agerar inte Wästberg. I det refererade nyhetsbrevet skriver han t ex om ”flyktingmotståndaren” Jan Milld (redaktör för tidskriften BlåGula Frågor, red anm) och ”Eva Bergqvist, en välkänd antisemit”. Självklara brott mot personuppgiftslagen av Olle Wästberg som kräver att samtidigt få ha både generalkonsulns förmåner och status och privatpersonens frihet att agera.

Nu har Olle Wästberg redan tidigare visat sitt bristande intresse att följa de lagar hans parti deltagit i att införa. I sin bok Det tomma rummet – om politikens vanmakt (sid 71, Wahlström & Widstrand, 1996) skriver Wästberg ”Jag tillhör dem som organiserat ‘gömmande’ av flyktingar, mest assyrier, syrianer”. Den folkpartistiske riksdagsledamoten Olle Wästberg engagerade sig i att gömma asylsökande assyrier och syrianer trots att den borgerliga regeringen – där folkpartiet ingick med arbetsmarknadsminister Per Ahlmark som högste ansvarige för invandringspolitiken – redan den 12 november 1976, drygt en månad efter regeringsskiftet, beslutat att stänga gränsen för denna folkgrupp. Lagar och förordningar tycks för Wästberg vara något som andra men inte han själv behöver följa.

Samma yttrandefrihet för alla?

Utåt håller Utrikesdepartementet Olle Wästberg om ryggen – än så länge. I en skrivelse daterad den 21 september 2000 hävdar kabinettssekreterare Hans Dahlgren ”Yttrandefriheten är en grundlagsskyddad rättighet i vårt land. Den gäller för alla, och är lika för alla, även för generalkonsuler. Det saknas anledning för mig att ingripa mot det sätt på vilket Olle Wästberg utnyttjat denna rättighet”.

***

Kabinettssekreteraren framstår onekligen som vidsynt och tolerant gentemot sin underställde chefstjänsteman Olle Wästberg. Frågan är bara varför samma vidsynthet och tolerans inte tillämpas mot anställda i andra myndigheter under Utrikesdepartementet. Vi har anledning påminna oss Invandrarverkets, numera Migrationsverkets hantering av byrådirektör Kenneth Sandberg och Utlänningsnämndens avsked av handläggaren.

olle_wastberg_folkpartiet1

(Från originalartikeln som finns här)

Liberala Nyhetsbyrån heter en instans som hjälpt den gamle Expressen-redaktören, numera generalkonsuln, Olle Wästberg, att prångla ut angrepp på invandringskritiker. Så skedde i augusti 2000, med en artikel som publicerades i en rad landsortstidningar. Exakt vilka tidningar vet vi inte, så redan där uppstår problem att få in bemötanden.

Till de tidningar som vi vet har publicerat Wästbergs angrepp hör Gefle Dagbald, Nerikes Allehanda och Västerbottenskuriren. Svar har således sänts dit. Huruvida detta har publicerats har vi inte fått bekräftat, men förmodligen är så inte fallet:

När JM skickar e-mejl till debattredaktionerna får vi inga svar. han har mejlat två gånger till alla tre redaktionerna, med begäran om besked huruvida man a) mottagit inlägget b) publicerat det. Det faktum att redaktionerna inte svarar pekar mot att inlägget inte har publicerats.

Här nedan följer först ett utdrag ur Olle Wästbergs artikel, därefter ett svar från Jan Milld.

”Tidskriften Salt är det senaste exemplet på hur en ny generation antisemiter och utlänningsfiender försöker ta sig bort från skinheadkulturen och bli mer etablerade…. I senaste numret har man öppnat sig för hela gänget av kända flyktingfiender: Ingrid Björkman, Jan Milld och Eva Bergqvist – en manifesterad antisemit.”

”Salt… ingår i strategin för hur de svenska antisemiterna och invandrarfienderna försöker skapa legitimitet, få komma in i värmen. Därför kan Salts blanka sidor spela en roll.”

”Jag tror inte på förbud – vare sig mot föreläsningar eller tidskrifter. Det går inte att förbjuda dumhet och okunnighet eller illvilja. Det är bättre att visa fram dem i det ljus där de flesta troll spricker.”

Vem är ett troll? (Svar från Jan Milld till Olle Wästberg)

I Gefle Dagblad den 17/8 har Sveriges generalkonsul i New York, Olle Wästberg, en artikel om tidskriften Salt. Där utnämns jag, tillsammans med Ingrid Björkman och Eva Bergqvist, till ”kända flyktingfiender”. Slutklämmen blev: ”Det går inte att förbjuda dumhet och okunnighet eller illvilja. Det är bättre att visa fram dem i det ljus där de flesta troll spricker”.

Frågan är väl vem som är vem. Vem är det som är ett troll? Vem är intellektuell och seriös? Wästbergs angrepp bygger på att jag inte ska få möjlighet att bemöta honom.

Just så gick det till när jag blev ”en känd flyktingfiende”. ”Känd” har jag blivit genom att denna anklagelse upprepats gång på gång i media, under ett antal år. Detta har skett utan att man någonsin belagt påståendet eller definierat begreppet ”flyktingfientlig”. Inte heller har jag fått möjlighet att själv komma till tals i någon artikel för att lägga fram min syn. Med samma metod kan vemsomhelst förvandlas till en ”känd flyktingfiende”.

Men vad skulle hända om jag fick en chans att försvara mig? Jo, jag skulle säga följande:

Olle Wästberg bemöter inte något av det som jag skrivit i Salt. Istället ägnar han sig åt att ifrågasätta mig som person.

Vad är att vara ”flyktingfientlig”? Vilken innebörd lägger Wästberg själv in i det begrepp han använder? Genom korrespondens med honom har jag fått veta att han inte avser att man är fientlig mot flyktingar, som individer. Vad han syftar på är att man förespråkar en mer restriktiv flyktingpolitik.

Frågan är om det är så människor i allmänhet uppfattar innebörden av begreppet. Har ”flyktingfientlig” någon radikalt annorlunda valör än ”främlingsfientlig”? Förknippas inte båda med negativa attityder och diskriminering? Om ”främlingsfientlighet” uttalade sig den förre invandringsministern Pierre Schori i riksdagen den 21 maj 1997. Han ansåg att det var något som skulle ”kriminaliseras och jagas”!

Låt mig ändå utgå från vad Wästberg själv menar (eller privat säger sig mena): den flyktingpolitik som jag förespråkar skulle missgynna flyktingar. Då ställs vi inför ett nytt definitionsproblem: vem är flykting?

Är varje asylsökande att betrakta som flykting? Nej, flykting är den som är förföljd och behöver skydd, flykting är den som tvingats fly. Vad som inträffat, efter att arbetskraftsinvandringen till Sverige reglerades, är att asylinstitutionen i allt större utsträckning missbrukas. Människor som tidigare skulle ha arbetskraftinvandrat uppger sig nu istället vara flyktingar.

Av dem som fått uppehållstillstånd i Sverige efter asylansökan har bara 1/3 asylskäl. Så mycket som 2/3 har fått stanna av humanitära skäl (dvs skäl som uppstått efter ankomsten till Sverige).

Ett viktigt moment i Genevekonventionen var första-asyllandsprincipen, dvs en flykting skulle söka skydd i närmaste land. Med hjälp av människosmugglare och moderna kommunikationer kringgås detta nu i stor omfattning. De flesta asylsökande i Sverige kommer från andra kontintenter.

Det förekommer alltså ett omfattande missbruk av asylinstitutionen. En restriktivare flyktingpolitik skulle sikta till att få stopp på detta.

Går detta på tvärs mot verkliga flyktingars intressen? Olle Wästberg gör ingen distinktion mellan skyddsbehövande och andra. I ett stycke talar han om ”flyktingfiender”, i nästa talar han om ”invandrarfiender”, i ett tredje stycke gäller det ”utlänningsfiender”.

Vill Olle Wästberg verkligen ha en debatt i denna fråga? Funktionen av att på detta sätt strö negativt laddade begrepp omkring sig är ju att blockera en sakdiskussion.

Wästberg talar om illvilja från oss invandringskritiker. Samma krets av personer som beviljas tillträde till den massmediala scenen skulle, som han ser det, företräda en högre moral än vi som inte beviljas detta tillträde.

Här har Wästberg inte förstått någonting – eller så förstår han mycket väl, men låtsas att inte göra det. Allting hänger ju ihop och det finns dilemman. Alla kan inte få allt, det ställs krav på prioriteringar och vägval. Det är just det som är politik.

Det är tillåtet att diskutera områden som energiförsörjning, trafikpolitik, skola, rättssamhälle, åldringsvård, barnomsorg, mm. Varför kan vi inte tillåtas att på ett normalt sätt – utan tillmälen och skymfningar – få diskutera även invandring och flyktingpolitik?

Jan Milld

olle_wastberg_folkpartiet2

I ett tal på judiska museet i december 2005 så kretsade allt kring att försvara det judiska och attackera dem som på minsta sätt hade invändningar mot judiskt inflytande eller israelisk politik. Att bekämpa antisemitism är det viktigaste av allt för Wästberg och som exempel på antisemitism radade han upp ett antal obskyra böcker som Mein Kampf och marginaliserade organisationer som Nationalsocialistisk Front. Ett skämt av Magnus Betnér om judar och kritik mot israelisk politik blir snabbt antisemitism i Wästbergs öron. Men att söndra det etniskt homogena Sverige och samtidigt försvara judisk identitet till 100 procent leder inte till någon självrannsakelse hos Wästberg. Att Wästberg utsätts för nazistisk retorik är visserligen obehagligt och otrevligt, men genom sin extrema politiska hållning bäddar Wästberg för massiv kritik från olika håll, även från obskyra grupper. Dessa obskyra gruppers retorik passar Wästbergs som hand i handske eftersom han med hjälp av dem kan utverka både sympati och extra bidrag till judiska församlingar, som därmed – på grund av nazisterna – stärker sitt inflytande i samhället. I talet rekommenderade Wästberg tidskriften Expo som har samma agenda som Wästberg, de judiska församlingarna, Bonniers och extremliberalerna i Folkpartiet. Liksom Wästberg vill Expo slå sönder den etniska homogeniteten i vårt land och skynda på andra etniska gruppers expansion i Sverige. Att judarna håller ihop så mycket som möjligt tycker Wästberg är bra, men när svenskar på motsvarande sätt försöker hålla ihop den svenska folkgruppen då kallas det rasism.

olle_wastberg_folkpartiet3

(Text från YouTube). Det finns ett statligt verk som kallas Svenska Institutet (SI). På sin hemsida skriver institutet att de ”vill öka omvärldens intresse för Sverige”. De vill också ”främja samarbete och långsiktiga relationer med andra länder”. Det låter ju ganska oskyldigt.

Generaldirektör för SI är Olle Wästberg, en extremliberal folkpartist, som är en av de skyldiga till att Sverige har öppnat dörren för massinvandring. Wästberg har en högavlönad tjänst som går ut på att locka stora skaror människor från Asien och Afrika till Sverige. Regeringen har nu givit institutet i uppdrag att skapa en webbsajt för att mer systematiskt locka folk till Sverige. Det är inte många i Sverige som på ett så öppet skamlöst sätt kommer med falska argument för att inbilla svenskarna att vi behöver hundratusentals nya invandrare från andra världsdelar. Olle Wästberg är så fräck att han helt öppet fabricerar osakliga argument för att kunna försvara sin iver att locka så många.

I december 2009 skrev han ett debattinlägg i Svenska Dagbladet där han menar att invandringen till Sverige har varit för liten. Nu ska hemsidorna sweden.se och workinginsweden.se råd bot på det och se till att det blir nya rekord i massinvandring. Och bakom detta står bl.a Olle Wästberg. Olle Wästberg har den största skulden till att det bor över 100 000 syrianer i Sverige. Eftersom han fortsätter med massiva kampanjer för invandring trots att svenskarna inte bett om det är han en av de direkt ansvariga för det mångkulturella helvetet I Sverige. Han och andra mångkulturförespråkare brukar ju påstå att vi tjänar på invandring och att det är så bra med mångkultur. Eftersom invandring i deras ögon alltid löser alla ekonomiska och andra problem och ”skapar välstånd”, så borde de se till att alla människor från jordens alla flyktingläger eller instabila krigshärdar flyttas till de fattigaste länderna. Men Wästbergs logik borde dessa länder snabbt kunna blomstra, bli rika och välmående. Ibland talar de om att vi behöver invandring för att vår egen befolkning minskar. Men det är ingen orsak till att börja verka för invandring om man är en ansvarsfull människa. Olle Wästberg har ju varit politiker för Folkpartiet och som sådan har han struntat i att nativiteten i Sverige är låg och att det har varit ett problem. Han är i själva verket en av dem som sett till att de har blivit ett problem. Genom sin verksamhet i Svenska Institutet ser han dessutom till att alla problem som han har skapat accelererar och blir ännu värre.

Olle Wästberg och Svenska Institutet bedriver en legaliserad skumraskverksamhet som omedelbart måste stoppas och läggas ned. Vilka personer inom regeringen är det som ligger bakom Svenska Institutet? Vilka är det som har tillsatt Olle Wästberg? Varför får inte allmänheten veta vad institutet egentligen håller på med? Sätt stopp för statens kriminella invandringspolitik!

olle_wastberg_folkpartiet4

(Text från YouTube). Olle Wästberg är en politisk vettvilling. Få personer har ägnat så mycket tid åt att förstöra Sverige som Olle Wästberg. I minst tre decennier har hela hans tankeverksamhet upptagits av hur man så snabbt som möjligt ska ta död på det svenska Sverige och på svenska traditioner. Han är en av de värsta propagandister för mångkultur som finnits i Sverige. Både han och Pär Wästberg, som har judendomen på mödernet, har ägnat hela sitt vuxna liv åt att motverka all slags svenskhet. De står också Bonnierfamilen mycket nära. Man kan tycka vad man vill om judendomen som religion, om judar som etnisk grupp eller om Israel, men när judar i Sverige arbetar för att svenskarna ska trängas tillbaka i sitt eget land så är det en allvarlig provokation.

Bröderna Wästberg har alltid försvarat judarnas rätt till ett eget land, vilket inte är fel, men alltid förnekat svenskarna rätten till sitt eget land vilket är rena hånet mot svenskarna. Olle Wästberg är en av dem som såg till att alla assyrier/syrianer som vill komma till Sverige fick möjlighet at göra det.

Olle Wästberg är idag generaldirektör för Svenska Institutet. Som sådan ägnar han all sin tid åt att försöka undergräva det svenska Sverige ännu mer. Den 15 december 2009 publicerade Svenska Dagbladet en artikel av honom där han ägnade hela innehållet åt att propagera för ökad invandring. Artikeln är en orgie i dumheter travade på varandra. Innehållet är så befängt att man tror att det är en imbecill människa som skrivit eländet. Olle Wästberg skrev bl.a. så här:

”Arbetslöshetsvågen sköljer över Sverige i spåren av finanskrisen och det internationella efterfrågefallet. Ändå är det just nu nödvändigt för Sveriges långsiktiga välstånd att vi startar en kampanj för att locka flera invandrare till den svenska arbetsmarknaden.”

Vad Svenska Institutet avser att göra beskriver Wästberg så här:

”Svenska Institutet börjar nu på regeringens uppdrag marknadsföra Sverige som en arbetsdestination och lanserar idag en webbsajt, som steg för steg ska leda potentiella invandrare in på svensk arbetsmarknad och berätta om vad som kan vänta i Sverige…Jobbmässor i Asien fylls av europeiska regeringsrepresentanter som försöker rekrytera nyckelarbetskraft. Det är dags att Sverige finns med.”

Är det inte bevis nog för hur etablissemanget förstör Sverige? De flesta svenskar är tyvärr inte observanta på hur politikerna inom etablissemanget arbetar. Deras huvudsakliga politiska agenda tycks gå ut på att ta död på det svenska Sverige. Deras mål är att få så många människor som möjligt från andra sidan jordklotet att flytta hit, samtidigt som man bedriver en politik där familjerna trasas sönder och den svenska nativiteten ligger under reproduktionsnivå.

Svenska Institutet med Olle Wästberg i spetsen är bara en av alla de galenskaper som produceras av ett ruttet etablissemang som är mer eller mindra sinnesrubbat. Det finns flera bra sätt att bekämpa etablissemanget på. När det gäller Olle Wästberg och Svenska Institutet så är det viktigt att granska alla förehavanden in i minsta detalj och ifrågasätta hela verksamheten.

olle_wastberg_folkpartiet5

Andra världskriget var ett trauma som drabbade många européer och även andra folk. Ryssar, britter, tyskar, finländare, polacker, tjecker, fransmän, italienare, rumäner, holländare, ungrare, japaner och även amerikaner. Även romer och judar drabbades hårt av kriget men de som drabbades mest var på många sätt tyskarna. Före kriget var den politiska polariseringen mycket stor och i hopp om att slippa kommunism var det många tyskar som röstade fram demagogen Adolf Hitler. Inledningsvis förbättrades mycket i Tyskland och de eftersatta grupperna fick både arbete och bröd. Men Hitler blev maktfullkomlig, han avrättade den politiska oppositionen och inledde sedan krigsoperationer som slutade i totalt krig. Tyska folket hade hamnat i händerna på en diktator och efter kriget kunde man räkna till ungefär 50 miljoner döda. Inte nog med att tyskarna fick lida under en enväldig diktator som störtade landet i krig, de som opponerade sig fängslades eller avrättades. Över 3 miljoner soldater och fler än två miljoner civila tyskar dog. I slutet av kriget terrorbombade de allierade delar av Tyskland och i Dresden dödades fler än hundratusen civila, mest kvinnor och barn. Ingen judisk organisation har någonsin fördömt de grymma morden på tyska civila och inga tyska hjältar som gjorde hjältemodiga insatser i Dresden för att hjälpa sina landsmän har fått den uppmärksamhet de borde förtjäna.

Hitlers politik hade delvis riktat sig mot judarna och hundratusentals judar dog i kriget, många i sjukdomar i de koncentrationsläger som hade upprättats för att förvara oppositionella. I slutet av kriget sökte många judar i Ungern svenskt skydd undan förföljelser och risk för deportation till Tyskland. Raul Wallenberg skickades till Budapest 1944 för att genomföra en räddningsinsats och utfärda skyddsdokument för att så många judar som möjligt skulle slippa deporteras. I januari 1945 förberedde sig Wallenberg för att resa från Budapest tillsammans med sin chaufför. De lastade bilen full med förnödenheter men gömde också en hel del guld, juveler och pengar. Innan dess hade Wallenberg hunnit ge skyddspass, i praktiken svenskt medborgarskap, åt 7 000 judar. Ungefär mellan den 14 och 17 januari greps Wallenberg av ryska trupper som förde bort honom och efter det finns inga andra uppgifter än att han sannolikt dödades i ryskt fångenskap i juli 1947.

Raul Wallenberg var jude och reste till Budapest för att rädda judar från deportation från Ungern och kanske döden. Wallenberg gjorde något hjältemodigt och ska respekteras för det. Men under kriget fanns det tiotusentals människor som gjorde hjältemodiga insatser av olika slag, inte minst i Dresden där folk dog som flugor medan förhållandena i Budapest var jämförelsevis anständiga.

Raul Wallenberg insats ska inte förminskas. Men den bör inte heller överdrivas. Raul Wallenbergs arbete med att utfärda skyddspass för att få så många judar som möjligt att komma till Sverige bör kunna diskuteras ur flera synvinklar. Det får andra göra.

I judisk historieskrivning saknas ofta den balans som behövs för att förstå ett historiskt eller samtida problem. Raul Wallenberg hyllas extra mycket för att han var jude och för att han hjälpte judar. Det judiska Sverige har ikoniserat honom på grund av den judiska kopplingen. Vanliga tyskar, eller folk av annan europeisk nationalitet, som gjorde hjälteinsatser under kriget, kanske för att försöka förhindra kriget, eller för att hjälpa utsatta landsmän blir inte hjältar i den judiska världen. Européer som hjälper andra européer kan aldrig upphöjas till hjältar i Olle Wästbergs ögon eftersom de snarare betraktas som fiender. De djupt etnocentriska judarna (alla är inte etnocentriska) har nu lanserat Raul Wallenberg som en stor hjälte och har dessutom lyckats med konststycket att profitera på honom.

Som ett led i hyllandet av Raul Wallenberg och hans arbete för just judarna tog Wästberg på sig att lansera honom som en ikon – eller helgon om man så vill. Den 16 januari 2012 höll Olle Wästberg tal i Stockholms synagoga inför representanter för regeringen, kungahuset och diplomatkåren. Talet handlade om Raul Wallenberg. Hur väl judarna har lyckats ikonisera Wallenberg framgick av innehållet i talet.

”Ingen svensk har fått så många parker, gator, platser, skolor uppkallade efter sig som Raoul Wallenberg. Det finns 32 minnesmärken över hela världen.  Han är hedersmedborgare i USA, Kanada och Israel. Märkligt nog är Raoul Wallenberg mer känd i många andra länder – Ungern, USA, Kanada, Israel och Argentina – än i Sverige.”

Huvudskälet till denna internationella popularitet är att det är internationella judar som samarbetat om att göra Wallenberg till en internationell förebild och ikon. Återigen, hans insatser ska inte förringas, men det måsta vara någon balans i hyllandet av människors insatser under kriget. Var är alla de hjältar som inte är judar? Vad vet vi om dem?

Som om det inte vore tillräckligt med massiv information i alla svenska medier och tal i alla judiska församlingar så skulle ytterligare markeringar ske dagen efter. Den 17 januari höll Fredrik Reinfeldt och Kofi Annan tal på Raul Wallenbergs Torg nära Nybroplan i Stockholm i ett stort arrangemang organiserat av statliga Forum för Levande historia.

Olle Wästberg:

”Redan har många hundra artiklar skrivit med anledning av att hundra år gått sedan Raoul Wallenberg föddes. Böcker kommer att ges ut och hundratals seminarier och möten hållas över hela världen. Personen Raoul Wallenberg ska hedras. Allra viktigaste är att tala om det budskap Raoul Wallenbergs gärning sänder. Vi bör se hans insats som en uppmaning till oss idag. Antisemitism och främlingsfientlighet lever tyvärr. Ett viktigt inslag under Raoul Wallenbergåret att nå ut till ungdom och skolor.

Raoul Wallenbergs gärning är en ständig uppfordran i en tid med underskott på personligt mod för att stå upp för andra. Svenska institutets turnerande internationella utställning om Raoul Wallenberg – just med titeln ”För mig finns inget annat val” öppnades i förra veckan i Budapest – i ett Ungern som har Europas största öppet antisemitiska parti och där romer förföljs.”

olle_wastberg_folkpartiet6

Ikonen Raul Wallenberg ska nu användas i kampen mot ”främlingsfientlighet”. Wallenberg kommer att användas mot Sverigedemokraterna i Sverige, mot Jobbik i Ungern och mot andra invandringskritiska partier i Europa som värnar om sin nationella identitet. Samtidigt kommer ikonen Wallenberg att användas i arbetet för att stärka judisk identitet i Sverige och internationellt. Han fungerar som ett helgon för att ge glans åt judendomen samtidigt som han används för att motverka nationalism i Europa.

Olle Wästberg:

”Antisemitismen är inte en smärtsam historisk erfarenhet, utan en levande verklighet. Vi ser en växande nationalism, inte minst i vårt Europa. Historien må aldrig upprepa sig på exakt samma sätt, men ekot från historien ringer i vår tid. Antiglobaliseringsrörelsen använder uttrycket antisionism på ett sätt som ekar av 1930-talets angrepp på ”kosmopoliter”. När kraven på bojkott av israeliska företag och forskare tas upp – också i Sverige – är det i en sällsam okänslighet för ekot av trettiotalets bojkott mot judiska företag.”

Olle Wästberg avslutade sitt tal med att citera Talmud. Två månader senare skrev han en artikel i Newsmill på samma tema där han upprepade några av fraserna från talet i synagogan. Verksamheten kring Wallenberg började alltmer likna en kult.

”Ingen svensk har fått så många skolor, gator, parker över hela världen uppkallade efter sig som Raoul Wallenberg. Det finns 32 Raoul Wallenberg-monument. Han har blivit hedersmedborgare i USA, Kanada och Israel.  Det har gjorts dokumentärer, två spelfilmer, två musicals, en opera om Raoul Wallenberg.”

”Raoul Wallenbergs gärning är unik. Dessutom är det en humanitär insats, inte en idrottslig, krigisk eller kommersiell prestation.”

”Han är symbolisk i det att han offrade sig mot en av 1900-talets onda ideologier, nazismen, och föll offer för den andra, kommunismen.”

”I år skulle Raoul Wallenberg ha blivit 100 år.  Det uppmärksammas över hela världen. För när varande känner jag till aktiviteter i 45 länder. Frimärken ges ut i Sverige, Israel och Ungern.”

”I morgon öppnas i New York Svenska institutets internationella utställning ”To me there´s no other choice”. Få svenskar vet att åtta olika platser i New York uppkallats efter Raoul Wallenberg: Raoul Wallenberg Monument, Raoul Wallenberg Square i Queens, Raoul Wallenberg Playground i Harlem, Wallenberg Forest i Bronx, Raoul Wallenberg School i Brooklyn och flera andra. Snart kommer ytterligare en då en del av 13:e Avenyn i Brooklyn permanent döps om till Raoul Wallenberg Avenue.”

”Raoul Wallenbergs gärning har stark relevans idag. Både därför att främlingsfientlighet, antisemitism och islamofobi är aktuella än idag och därför att han erinrar om att varje individ kan göra en egen insats. I en tid då personligt mot och vilja att gå utöver de egna intressena för att bekämpa främlingsfientlighet och antisemitism behövs Raul Wallenberg som förebild. Därför är skolor viktigare än monument.”

Raul Wallenberg har blivit det judiska samhällets kultfigur, en man som i fortsättningen kommer att användas i kampen mot svenskarnas rätt till sitt eget land. Tiotusentals människor kommer att lyssna anddäktigt på framtida tal om Wallenbergs kamp för det judiska folket. Många kommer, med rätta, att se upp till vad han faktiskt gjorde, men många kommer inte förstå att Raul Wallenberg har blivit ett medel i kampen mot svensk och annan nationalism och att personer som Olle Wästberg inte kommer att skämmas en sekund över att utnyttja honom för egna politiska syften. Det är sådant som gör Olle Wästberg så obehaglig.

olle_wastberg_folkpartiet

Den extremliberala tankesmedjan Fores som huvudsakligen arbetar för att öka invandringen till Sverige hade bjudit in Olle Wästberg i ett så kallat frukostsamtal den 14 september 2012. Fores vill ”öka möjligheterna för människor, kapital, varor och tjänster att röra sig fritt”. I talet framhöll Wästberg att Sverige borde vara en ”talangmagnet” och att ”vi måste skapa ett klimat som gör att fler vill komma hit.” Wästbergs enda uppgift i livet tycks vara att propagera för massinvandring. Han är inte bara en skam för Sverige, han är en fara för Sverige.

Annonser

Taggat:

2 thoughts on “Femtekolonnaren Olle Wästberg

  1. […] ”Raoul Wallenberg, Folke Bernadotte och Harald Edelstam är namn som för alltid kommer att klinga positivt runt om i […]

  2. […] här, om Peter Sutherland här, om Bilderberggruppen här, om den extremliberala tankesmedjan Fores här, om Reforminstitutet här, om enskilda aktörer som Olle Wästberg här, om […]

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: