Tino Sanandaji fortsätter att bemöta Johan Norberg och Fredrik Segerfelt

Författarna till boken Migrationens kraft, Johan Norberg och Fredrik Segerfelt, som kritiserats flera gånger av Tino Sanandaji har själva försökt bemöta Tino. Men varje gång de gör de så visar de bara upp sin okunnighet. (Läs mer om Tinos kritik mot boken och författarna här).

tino_sanandaji

Norberg förstår inte Borjas siffror, anklagar mig för oärlighet

I sitt svar till mig visar Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt återigen en okunnighet om nationalekonomi som kommer att roa läsarna. Jag kommer att demonstrera detta exempel för exempel.

Författarna hävdar att jag har klippt citat på ett missvisande sätt.

”Genom att inleda citatet med ett versalt T döljer han att det finns en inledning på meningen, som är minst lika central: ”Because the immigration surplus is only on the order of $6 billion, however, it is evident that the net economic benefits from immigration are very small, and could even be negative.”

Även Borjas, den mest utpräglade invandringsskeptikern bland migrationsforskarna, menar alltså att invandrarna ger en vinst för mottagarlandets ekonomi – precis det Sanandaji ifrågasätter – även om han anger en lägre siffra än andra forskare.”

Borjas räknar ut invandringens sammanlagda effekt genom att väga samman vinster på arbetsmarknader med eventuell kostnad för på den offentliga sektorn. Vinster på arbetsmarknaden kallas ibland ”immigration surplus”.

Det är viktigt att inte blanda ihop ”immigration surplus” med den sammanlaggda effekten, so han kallar ”net economic effect”. Borjas frågar sig om den positiva ”immigration surplus” som alltid uppstår när invandrare jobbar räcker för att kompensera för eventuella kostnader för den offentliga sektorn i då fall invandrare får ut mer i form av bidrag och tjänster än de betalar in i skatt.

”sammanlagd effekt” = ”immigration surplus” + ”effekt genom den offentliga sektorn”.

Ett centralt påstående i ”Migrationens Kraft” som jag kritiserade är att arbetsmarknadsvinsten alltid är större än den offentliga sektorns kostnader. Detta påstående används för att dra slutsatsen att fri invandring till välfärdsamhället Sverige skulle gynna ekonomin. Även om det finns stora kostnader för den offentliga sektorn lovar författarna att vinster i arbetsmarknaden mer än kompenserar.

Borjas räknar först ut att arbetsmarknadensvinsten eller ”economic surplus” i USA vid en tidpunkt var +7 miljarder dollar. Sen skriver han att estimaten av effekten på den offentliga sektorn var mellan +27 miljarder och -40 miljarder dollar. Borjas drar således den slutsats jag skrev:  ”the net economic benefits from immigration are very small and could even be negative.”

Om Norberg och Segerfeldt fortfarande inte förstår så menar Borjas att den eventuella vinsten hur man än räknar är liten och kan även vara negativ, beroende på vilket estimat av fiskala effekter man tror på. Borjas själv uppskattar kostnaden för den offentliga sektorn är -16 miljarder, det vill säga större än immigration surplus på +7 miljarder. Borjas väljer dock inte vilken av de redovisade estimaten för offentliga kostnader som är korrekt utan nöjer sig med att säga att den totala effekten är negativ eller positiv beroenden på vilken estimat man tror på.

Detta är en viktig studie, dels för att det är skriven av den mest citerade experten på frågan (Borjas). Studien är ovanlig då den tar med båda effekterna av invandring som det finns klarhet på i forskningen och räknar ut en sammanlagd effekt för ekonomin. Studien citeras i boken ”Migrationens Kraft”. Att Borjas berömda studie kommer fram till att den ekonomiska effekten av invandring sammanlagt kan vara positiv eller negativ motbevisar dock Norberg och Segerfeldts centrala påstående i frågan, d.v.s. att

”Det är dock inte immigrationens statiska effekter på de offentliga finanserna som är de mest intressanta, utan om vi på det hela taget får det bättre eller sämre av invandringen. Svaret är tydlig: vi får det bättre. Forskningen är mycket samstämmig om att immigration har positiva effekter på mottagarlandets ekonomi” inte stämmer, ens i det urval studier de har valt att citera.

När författarna kritiserar mig för att inte ha med siffran 6 eller 7 miljarder visar de att de inte klarar av att läsa och korrekt återge forskningsresultat. 7 miljarder är en delpost, inte den sammanlagda effekten för ekonomin som diskussionen gällde. Varför ska jag ta med en delpost?

Jag citerade i stället Borjas slutsats att den sammanlagda effekten av invandring kan vara antingen positiv eller negativ för att motbevisa författarnas påstående att den netto enligt forskningen alltid är positiv. Detta med en studie som citeras i deras egna bok.

I DN skrev Segerfeldt och Norberg “Men även Borjas studie visar en liten vinst av invandringen, vilket framgår av den mening Sanandaji bara återger hälften av.”

Nej, Borjas studie visar inte en sammanlagd vinst av invandring, han kommer fram till att “the net economic benefits” kan vara positiv eller negativ, precis som jag skrev. Författarna rör ihop den sammanlagda effekten och den delpost som utgörs av vinster från arbetsmarknaden.

Författarna kritiserar att jag använder stor T när jag började meningen. I det manuskript jag skickade till DN använde jag litet ”t”, det rör sig med andra ord om redigering från DN:s sida, som hursomhelst är irrelevant för slutsatsen.

Johan Norberg och Fredrik Segerfeldts mest hestska attack på mig bekräftar bara bilden av att de är inte kan förstå eller korrekt återge en tämligen enkel studie. Hela deras kritik angående Borjas bygger på deras egen okunnighet om vad Borjas egentligen skriver. De attackerar mig för oärlighet och för att klippa citat helt enkelt för att de missförstår vad studien i fråga säger, trots att de själva citerar den i sin bok.

UPPDATE: Harvardprofessorn George Borjas väger in:

Jag skickade en email till forskaren ifrågan, George Borjas:

“Dear professor Borjas, My name is Tino Sanandaji. I am a University of Chicago PhD who is employed in the Swedish Institute of Industrial Economics. I also write for “National Review” and for AEI-journal “The American”.

I have gotten into a public debate about your research, which I have been accused of misquoting.

Citing your 1995 study “The economic benefits from immigration” I wrote that you concluded that the net effect of the immigration surplus and fiscal costs is unclear, and depends on which estimate of fiscal costs one believes. My opponents write that you concluded that the net effect is positive and that the economic surplus exceeds the fiscal cost.

More generally, would you say that there is consensus in economic research that the immigration surplus generally exceeds the fiscal costs even for low-skilled migrants?

I would greatly appreciate you clarifying this.

sincerely, Tino Sanandaji”

 George Borjas email börjar:

“Dear Tino,

You are right and they are wrong. I have no idea who I should believe on fiscal costs, and it is certainly the case that the fiscal costs could easily exceed the small immigration surplus that I measured in my 1995 JEP paper.”

Johan Norberg har under samma korta debatt hunnit med att missrepresentera Harvardprofessor Greg Mankiw’s forskning och Harvardprofessorn Geoge Borjas forskning. Johan tror kanske att eftersom unga liberaler som inte är insatta i frågan och som litar på honom lätt kan bluffas bort så är han fri att fabulera om nationalekonomisk forskning.

Här är det relevanta stycke i Borjas artikel i sin helhet:

“Putting aside the distributional impact of immigration, it is of great interest to compare the immigration surplus with estimates of the fiscal cost of immigration. Recent estimates of the net fiscal benefits (that is, of the difference between the taxes paid by immigrants and the cost of services provided to immigrants) range from a positive net fiscal benefit of about $27 billion calculated by Passel and Clark (1994), to a $16 billion net loss reported by Borjas (1994), to a net loss of over $40 billion estimated by Huddle (1993).

It is doubtful, however, that any of these numbers estimates accurately the gap between the taxes paid by immigrants and the cost of services provided to immigrants. For example, Passel and Clark conclude that immigrants pay their way in the welfare state and contribute a net of $27 billion to native taxpayers by assuming that immigrants do not increase the cost of most government programs other than education and social welfare programs.

In contrast, Borjas assumes that the marginal cost of providing immigrants with a vast array of public services equals the average cost of providing these same services to natives. We do not know by how much immigrants increase the cost of freeways, national parks, and even national defense. As a result, accounting exercises that claim to estimate the net fiscal impact of immigration should be viewed with a great deal of suspicion.

Because the immigration surplus is only on the order of $7 billion, however, it is evident that the net economic benefits from immigration are very small and could even be negative”

Här är en längre text där Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt i Liberal Debatt utvecklar sitt resonemang:

“Forskarna diskuterar inte om det finns några vinster, utan hur stora dessa är. Och dessa dynamiska effekter är långt viktigare än de statsfinansiella. George J. Borjas, den mest profilerade skeptikern bland migrationsforskarna, har myntat begreppet invandringsöverskottet (immigration surplus). Med det menade han inte överskottet på invandrare, utan det ekonomiska överskott som invandrare skapar åt ursprungsbefolkningen.”

Borjas kommer fram till kostnaden av invandring kan vara större än vinsterna. Borjas drar som han bekräftar i sin email inte alls slutsatsen att “dessa dynamiska effekter är långt viktigare än de statsfinansiella”. Detta har ideologen Johan Norberg själv hitttat på. På basis av dessa “dynamiska effekter” avfärdar han problemet med fri invandring till Sverige, det vill säga att en liten rik välfärdstat inte har råd att erbjuda försörjning och sjukvård till hela världen.

Att vinsterna från invandring på arbetsmarknaden alltid är större än offentliga kostnader är ett centralt påstående tesen att fri invandring är ett realistiskt politiskt alternativ. Johan erkänner att det finns kostnader för genom den offentliga sektorn i Sverige, han lovar dock på basis av bland annat Borjas ”forskning” att vinster från de invandrare som jobbar alltid dominerar. Borjas studie visar att det inte nödvändigtvis är så ens i USA, ett land där invandring fungerar bättre än Sverige och där välfärdstaten är liten. Dessutom inkluders både hög och lågkvalificerade, hade Borjas fokuserat på de senare (som förslaget om fri invandring främst berör) hade kostnaden varit ännu större. Vad säger det om påståendet att obegränsad invandring från utvecklingsländer till det svenska välfärdssamhället enligt “mycket samstämmig” forskning är en vinstaffär?

Resten av deras kritik ligger som ni kommer att se på samma generande nivå.

Källa: Super-economy

Annonser

Taggat:,

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: