Tino Sanandaji krossade centerextremisterna och extremliberalen Johan Norberg

Centerpartiet är ett parti i djupt förfall. Att en person som vill att Sverige ska ta emot 30 miljoner invandrare och har förordat månggifte ens kan bli partiledare säger allt om partiet. Partiet är inte längre ett parti för landsbygdens folk utan ett parti för liberala extremister.

Centerpartiet inledde i början av 2012 ett arbete med att utveckla ett nytt idéprogram. En intern liberal grupp fick i uppdrag att komma med programförslag. Arbetsgruppen var influerad av boken ”Migrationens kraft” som skrivits av extremliberalerna Fredrik Segerfeldt Johan Norberg. Det var som om Centerns extremliberaler hade kapat partiet.

Inom partiet har det sedan en tid funnit personer som av högst privata skäl arbetat för att göra partiet mer liberalt. I Stockholm finns en liberal falang som kallas Stureplanscentern som på ett aktivt sätt medverkat till partiets politiska förfall. De träffas varje månad har medvetet puffat för de liberala idéerna. Stureplanscentern har varit aktiva med att hålla möten där liberala talare fått bidra med inlägg. Talare har varit bland annat dessa personer:

Gustav Andersson (C), landstingsråd Stockholms läns landsting; Andreas Carlgren (C), miljöminister; Robert Gidehag, VD Skattebetalarnas förening; Harry Bergman, advokat med fokus på spelfrågan; Åsa Keller, VD Homeaid; Dilsa Demirbag Sten, skribent och samhällsdebattör; Tove Lifvendahl, informationschef på Svenskt Näringsliv; Martin Ådahl (C), VD tankesmedjan Fores; Magnus Andersson (C), förbundsordförande CUF; Martin Borgs, konsult och samhällskommunikatör; Johan Norberg, liberal debattör och idéhistoriker.

Stureplanscentern säger bl.a.:

”Vi är marknadsliberaler för fria marknader utvecklar både människor och världen snabbare. Andra halvan av 1800-talet var Sverige världens mest liberala land. Frihandel, fri företagsamhet och fri invandring utgjorde grunden för vad som skulle bli världens rikaste land.”

Nytt idéprogram

I den idéprogramgrupp som skulle ta fram centerns nya programförslag fanns följande personer: Per Ankersjö, Karin Ernlund, Fredrick Federlay, Maria Kristoffersson, Emil Källström, Ulrika Liljeberg, Eva Nypelius, Karl Erik Olsson (tidigare jordbruksminister) och Bosse Svensson.

I det nya idéprogramförslaget skriver man bland annat:

”Från att Sverige i slutet av 1960-talet var ett av världens rikaste länder började utförsbacken när den offentliga apparaten blivit större än vad folket orkade bära. Denna utveckling kulminerade under tidigt 1990-tal.”

Kommentar: Huvudskälet till att Sverige under 1960-talet var ett av världens rikaste länder var befolkningens goda kvalitet. Svenskarna var ett duktigt folk som strävade åt samma håll, var solidariska med sin nation och fungerade bra tillsammans. Vi var arbetsamma, innovationsrika och fredliga. Vi jobbade hårt, skötte oss väl och hade en hög moral.

”I århundraden har människor kommit till, men också lämnat Sverige. Mellan 1850 och 1930 tog omkring 1,2 miljoner svenskar båten över Atlanten till följd av religiös förföljelse, fattigdom och magra skördar. Sedan dess har vi sett nya vågor av människor komma till Sverige. Denna utveckling är i grunden något positivt.”

Kommentar: Centerpartiet tycks inte ha några invändningar mot att 1,2 miljoner människor lämnade Sverige. De konstaterar bara kyligt att så var fallet och förklarar kort orsaken till emigrationen. Det hade varit ärligare att förklara att många tvingades lämna sitt fosterland, det var inget önskvärt val för alla utan det var nödvändigt för att kunna leva vidare eller för att få en utkomst. Många lämnade landet och sina släktingar under stor sorg och saknad. De tidiga svenska emigranterna hade hellre velat stanna kvar i Sverige om möjligheterna hade funnits.

Många dog under resan över Atlanten, många dog i sjukdomar när de kommit fram till Nordamerika (eller andra platser dit de utvandrade) och många fick arbeta stenhårt varje dag från första dagen för att kunna överleva. Det fanns varken bidrag eller ett motstånd mot invandring av européer eftersom USA då dominerades av ättlingar till europeiska utvandrare. Svenskarna levde först i små enklaver och smälte sedan samman med andra vita och blev amerikaner, ofta stolta över sitt svenska påbrå. Idag ser många svensk-amerikaner med fasa på vad som sker i Sverige.

Centern skriver sedan att vi sett ”vågor av människor komma till Sverige” och att detta ”är i grunden något positivt”. Det är ett helt idiotiskt påstående att hävda att det är något positivt. Det finns nämligen olika åsikter om det, men det vill inte centern erkänna. Den invandring som utgjordes av ett mindre antal individer med bra bakgrund som kom från samma kulturkrets kan möjligen rent objektivt sägas ha varit positiv. Det kan man inte säga om den övriga invandringen som började ta fart efter 1969 och sedan ökade för varje år. Det är nämligen inte positivt att bli påtvingad en politik som man ogillar och en stor del av befolkningen ogillar stora delar av den invandring som Sverige haft de senaste 30 åren.

”Ökad migration och handel är delar av den tilltagande globaliseringen. Globaliseringen är i allt väsentligt en stor möjlighet för Sverige liksom för världen. Den som vill begränsa utbytet med omvärlden vill därför också begränsa Sveriges och mänsklighetens möjligheter att utvecklas.”

Kommentar: Centerns programförslag är helt i linje med den tanklöshet som präglat partiet under en lång följd av år. Globalisering skulle kunna vara av godo om man höll sig till handel och idéutbyte. Men för globalisterna stannar det inte vid det. Det vill korsbefrukta världen på ett sätt som gör att samtliga nationer och kulturer löses upp vilket får till följd att det politiska inflytande minskar och möjligheten att påverka den politiska utvecklingen försvinner. Globalisering innebär nämligen att de nationella parlamentens inflytande minskar medan globala politiska organ stärker greppet över nationerna. EU, FN och andra överstatliga organisationer får mer makt De stora nationernas inflytande över små nationer ökar också vilket är dåligt för demokratin. Rent generellt så fungerar demokrati bättre i små stater än i stora stater. Att vi överger vår självständighet och lägger de politiska besluten i händerna på andra är oroande. Dessutom blir det allt svårare att kritisera den frihandel som leder till att framgångsrika nationella näringar eller företag konkurreras ut eller köps upp av utländska bolag. Det egna ägandet minskar i takt med att globaliseringen ökar. De som tjänar på globaliseringen är huvudsakligen de allra största multinationella bolagen, men nationalstaternas befolkningar är förlorare som blir fråntagna sin självständighet eller sitt politiska oberoende.

”Nu ser vi hur globalisering övergår i globalitet, ett tillstånd där vi alla blir världsmedborgare och som ger oss helt nya möjligheter att utvecklas. Nationsgränser och nationer som begrepp minskar i värde. Centerpartiet välkomna denna utveckling.

Kommentar: Vad Centerpartiet välkomnar är att det folkliga inflytandet i världen minskar. Centerpartister kan aldrig bli ”världsmedborgare” hur mycket det än önskar det. Det är bara tomma fraser som centern producerar. De allra flesta länderna i världen har hårda regler för invandring och tillåter inte vem som helst att bli medborgare, inte ens på individnivå. I ännu mindre grad tar de emot stora grupper av okända eller illegala invandrare på samma sätt som det extrema landet Sverige gör. Men det finns extremliberala tankesmedjor (som Fores) och extremliberala medier som lobbar för ökad globalisering i alla avseenden. De driver nationerna mot mera mångkultur och bryr sig inte om vad folken i de drabbade nationerna tycker.

”Centerpartiet anser att dagens skolplikt, som utgår från barnets plikt att gå i skolan, bör förändras till en läroplikt så att det i juridisk mening framgår att det är föräldrar och målsmän som har en plikt att se till så att barnen får en fullgod utbildning.”

Kommentar: Ju mer man läser idéprogramförslaget ju mer undrar man hur så många tanklösa centerpolitiker har kunnat få politisk inflytande. Att ta bort skolplikten är bara ett sätt att upplösa gemensamma utbildningsmål. Syftet är väl att ge muslimer och andra extrema religiösa, kulturella eller politiska grupper möjligheter att bedriva utbildning för sina respektive grupper. Resultat av det blir bara att samhället krackelerar och polariseras ännu mer. Det som har mest att vinna på det är muslimerna som kan öppna skolor på alla nivåer och etablera islam på allvar.

”En viktig del av människans frihet är att kunna välja var man vill bo och leva. Därför bör inte heller nationsgränser utgöra ett hinder mot denna frihet. Det finns också fler skäl än de moraliska till varför det är viktigt med öppna gränser. Utan invandring i alla dess former skulle Sverige vara ett fattigare land såväl ekonomiskt som kulturellt och intellektuellt.”

Kommentar: Människor har aldrig fritt kunnat välja var de vill bo och leva. Det går inte bara att flytta till exempelvis Kina och tro att man kan slå sig ned och leva där som man vill. Ytterst få skulle välja att flytta till det svarta Afrika även om de skulle få göra det. De allra flest som vill flytta någonstans inom eller utanför landet vill bo i trygga områden. Av någon anledning är det ofta vita områden som är trygga i vår del av världen. Centerpartister vill ju inte ens bo i Rosengård, Rinkeby eller Bergsjön trots att dessa områden är resultatet av deras bisarra politik. Centerpartisten Andreas Carlgren (som förespråkar mångkultur och massinvandring) fick för några år sedan frågan om han kan tänka sig att bo i Rinkeby. På vanligt falskt politikervis svarade han att han inte hade något emot att bo där, men att han hade ett valt att bo i en annan del av Stockholm av personliga skäl. Politiker som försvar invandring vill aldrig bo i de områden som de skapar. De väljer nästan alltid att bo vitt. Det gäller för övrigt inte bara politiker utan också de journalister som försvarar mångkultur. ”Utan invandring i alla dess former skulle Sverige vara ett fattigare land” skriver Centerpartiet i det programförslag som de möjligen själva tror på för att de är ideologiskt blinda. Det var ju före massinvandringen som Sverige var rikt. 1963 stod vi på topp i jämförelse med andra länder och då var vi ett etniskt homogent land som våra politiker dessutom – på den tiden – var stolta över. ”Invandring i alla dess former” skriver Centerpartiet och bevisar sin monumentala okunskap. Hur kan massinvandring av människor med ett genomsnittligt IQ på 68 vara en tillgång? Hur kan det vara positivt att svenska ungdomar (med genomsnittligt IQ på lite över 100) tvingas lämna Sverige och flytta till Norge medan de ersätts av lågintelligenta invandrare som i högre grad än de svenskar som flyttat till Norge bidrar till sociala och andra problem för vårt samhälle? Även om invandrare generellt vore bra människor så innebär centerpartiets politik att vi låter invandrare ta över Sverige. Vad är fördelen med det?

”Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar.”

Kommentar: Centerns förslag om att man ska få gifta sig med hur många man vill eller leva med hur många man vill måsta våra framtaget av människor som inte ser några problem med att kvinnor eller andra kan utnyttjas av människor som inte är riktigt normala eller friska. Vi riskerar att etablera avarter som vi aldrig har haft i Sverige, men som möjligen förekom i Mellanöstern på den tid när kvinnor var mindre värda än hundar. Vi riskerar att legalisera pedofilsekter, orientaliska harem och polygami på ett sätt som kan få oanade följder. Orientaliska kusingiften och inavel kan få ännu större spridning än de redan har fått. Män kan hämta kvinnor från Orienten och föda upp barn som andra föder upp hundar eller katter. Precis vad som helst kan bli följden av centerns galna förslag.

Tino Sanandaji kritiserar extremliberal bok

Att centerns förslag till idéprogram är helt galet har i alla fall några förstått. De flesta tänkande invandringskritikerna i Sverige har fattat att tankeverksamheten inom Center är obefintlig. Det är en liten klick extremister som satt ihop ett idéprogram som skulle förändra Sverige från ett civiliserat land till ett land i nästan totalt förfall på mycket kort tid.

När media lyfte fram delar av innehållet i programmet så blev det en del reaktioner. Punkten om månggifte väckte en del kritiska rektioner i det egna partiet och Annie Lööf, som tidigare försvarat månggifte, tvingades backa en aning, mest av rädsla för att förlora i trovärdighet som partiledare. Punkten om fri invandring fick dock rätt stort stöd inom partiet vilket säger en hel del om hur djupt partiet har förfallit de senaste 20 åren.

En som reagerade mycket starkt på centerns förslag var Tino Sanandaji, doktor i nationalekonomi. Han hade läst boken ”Migrationens kraft” av Fredrik Segerfeldt och Johan Norberg som inspirerade till idéprogramförslaget. Norberg hade också skrivit en essä på uppdrag av arbetsgruppen bakom programförslaget.

Sanandaji menade att bokens behandling av fakta är selektiv och slarvig. I boken påstås att fri invandring var normaltillståndet i Sverige och övriga Europa under 1800-talet. Men det framstår då som om Sverige också hade massinvandring av det slag vi har idag, vilket inte är sant. Däremot fanns människor som flyttade till Sverige, men de kom från likartade kulturer, hade oftast hög utbildning och hade för avsikt att arbeta från dag 1. Det var enstaka individer som kom, inte stora grupper och de kom från närbelägna länder. Dessutom var myndigheterna hårda när det gällde att utvisa människor som inte uppförde sig enligt de strikta normer som gällde då. När liberalerna argumenterar för att vi skulle haft ”fri invandring” så glömmer de i hastigheten bort hur kvalificerad den tidens invandring var. Det fanns säkert invandring som inte var bra då heller, men på det hela taget så var det inget ska orsakade några allvarliga sociala, ekonomiska, kulturella eller etniska problem. De som kom var vita européer.

tino_sanandaji

”Nationalekonomer har kommit fram till att invandring kan ha negativa eller positiva effekter på ekonomin, beroende på land och typ av invandring. I till exempel Harvardekonomen Greg Mankiws lärobok beskrivs forskningsläget så här: ”With low-skilled immigration, the economic benefits are there as well but have to be balanced against the fiscal impact, which is likely negative.”

I en sammanfattningsstudie av Harvardkollegan George Borjas står det: ”The net economic benefits from immigration are very small and could even be negative.”

Professor Jan Ekberg har gjort den mest genomarbetade forskningssammanfattningen på området om Sverige. Han menar angående vinster från arbetsmarknaden att ”summan av dessa effekter är mycket små eller obefintliga”, och att de stora kostnaderna för den offentliga sektorn dominerar.

Boken ”Migrationens kraft” förmedlar inte forskningskonsensus. Där står det i stället: ”Det är dock inte immigrationens statiska effekter på de offentliga finanserna som är det mest intressanta, utan om vi på det hela taget får det bättre eller sämre av invandringen. Svaret är tydligt: vi får det bättre. Forskningen är mycket samstämmig om att immigration har positiva effekter på mottagarlandets ekonomi.”

En forskningsgenomgång måste vara rättvisande. Inte något där ideologer kan påstå vad de behagar. Inte ens det selektiva urvalet av studier i bokens egen referenslista kommer fram till att invandring alltid är bra för ekonomin.

I boken påstås även att forskningen har bevisat att invandring leder till ”tillväxt” och “dynamiska effekter”, vilket gör invandring självfinansierande. Författarna tror att lågkvalificerad invandring gynnar ekonomin extra mycket: ”Vi tjänar alltså mer på invandring ju mer olika oss invandrare är. Att Afghanistan, Somalia och Irak är stora ursprungsländer bådar alltså gott.”

Dessa utsagor representerar inte heller forskningskonsensus. För att åter igen citera Ekberg: “Det är även tänkbart att invandring påverkar tillväxten i BNP per capita och därmed genomsnittlig inkomstnivå för infödda. Frågan är emellertid komplicerad och än så länge finns mest hypoteser på området/…/Vad gäller humankapitalet är det återkommande i den internationella forskningslitteraturen att invandring av högutbildade personer anses vara positiv för den ekonomiska tillväxten. Omvänt så anses invandring av lågutbildade personer försvaga tillväxten.”

”Tillväxt” och ”dynamiska effekter” kan inte svingas som en trollstav i brist på belägg!

Författarna menar att lägre löner, avskaffad arbetsrätt och svagare fackföreningar är lösningen på dagens utanförskap för invandrare. De för fram somalier i USA som ett positivt exempel, trots att deras sysselsättningsgrad inte är mer än 50 procent. Hälften av de somalier som har jobb tjänar under 13 000 kronor i månaden och majoriteten av somalier i USA lever under fattigdomsgränsen. Inte ens USA, västvärldens mest renodlade marknadsekonomi, lyckas undvika integrationsproblem, vilket är bevis nog för hur orealistisk en sådan lösning är för Sverige.”

Tino går sedan igenom boken och hittar mycket att anmärka på. Ju mer Tino tittar på innehållet ju mer står det klart att författarna valt att skriva en propagandabok för fri invandring, men de kan inte kan motivera varför fri invandring skulle vara bra eftersom de missar så många kritiska detaljer.

tino_sanandaji

”Behandlingen av fakta i ”Migrationens kraft” är över lag selektiv och slarvig. Några exempel:

I boken står det: ”Enligt en artikel innebar en enprocentig ökning av antalet invandrare att de inföddas löner sjönk med 0,024 procent, en knappt märkbar effekt.” Författarna missförstår studien de citerar, vilken behandlar sysselsättningsgraden, inte lön. Samma forskare uppskattar i en annan studie att effekten på lönerna är än större. Fri invandring skulle således kraftigt pressa ned lönerna för låginkomsttagare som redan i dag finns i Sverige.

I boken påstås att ”exporten till Iran uppgick år 2011 till nästan 70 miljarder”. Den korrekta siffran är en tiondel av detta, 6,7 miljarder kronor. Författarna menar även att exporten till Iran ”motsvarar 57 000 årsplatser på dagis”. Exportens vinst är inte försäljningsvärdet, det är mervärdet jämfört med alternativ försäljning till andra länder än Iran. Försäljningsvärde kan därför inte sägas ”motsvara” dagisplatser.

Boken kommer fram till att ersättningen till asylsökande motsvarar 1,2 miljarder kronor per år. Siffran bygger på en hemmasnickrad räkneövning, inte på budgetuppgifter. Enligt statsbudgeten var ”ersättningar och bostadskostnader” för flyktingar cirka fyra miljarder kronor 2012.

Författarna skriver att ”en av fem somalier är analfabet”. Den korrekta siffran är enligt Världsbanken tvärtom att fyra av fem är analfabeter medan en av fem är läskunnig.

Listan kan göras längre.”

Tino kan plocka ned argument efter argument i boken och drar slutsatsen är det inte är en faktabaserad bok de har publicerat utan en ideologidriven bok. Norberg och Segerstdet är förespråkare för fri invandring som försöker rättfärdiga sin inställning med massa uppgifter som dock lätt kan ifrågasättas och kritiseras. Centerpartiet har anlitat liberala extremister och tankesmedjor för att utverka en politik som skulle skada Sverige väldigt mycket. Många extremliberaler finns redan inne i partiet, inte minst kring Stureplanscentern och Fredrick Federlay men också bland en hel rad förtroendevalda kommunpolitiker och riksdagsmän som gillar förslaget om fri invandring trots att de inte begriper konsekvenserna av det.

Tino avslutar en debattartikel i DN med följande ord:

”Borgerliga partier riskerar allmänhetens förtroende när de okritiskt förlitar sig på oseriösa debattböcker om något så viktigt som invandringspolitik.”

somalierna

När det gäller den somaliska invandringen så har Annie Lööf bara haft gott att säga om den. Hon jämförde med USA och menade att somalierna i USA har lyckats mycket bra och att de är väldigt ”enterprenöriella”, dvs. väldigt driftiga och framgångsrika. Det är dock en ren lögn, ett genomfalskt påstående. Men innan man bemöter det så måste man påpeka att USA drabbas av samma slags invandring som vi drabbas av och att amerikanerna inte har fått välja. De är påtvingade somalisk (och annan) invandring och de flesta amerikaner känner inte till omfattningen. USA har inte samma bidragssystem som Sverige och den som kommer till USA måste ta ett jobb för att kunna försörja sig. Men bara för att invandrare teoretisk sett kan få jobb direkt så innebär den inte att invandringen är moraliskt försvarbar. Det innebär bara att invandringen ändrar skepnad, men fortfarande beslutas över huvudet på folk. Globalisterna har nu slussat in mängder av outbildade människor från Afrika och andra håll för att de ska göra enkla sysslor billigt åt företag som inte bryr sig om sina anställda på samma sätt som man gjort i Skandinavien. Av de somalier som kommit till USA är sysselsättningsgraden 50 procent. Hälften av de som jobbar tjänar under 13 000 kr i månaden och majoriteten av somalierna i USA lever under fattigdomsgränsen.

Johan Norberg skrev en krönika i tidningen ”Metro” som hade rubriken ”Realistiskt med fri invandring”. Den artikeln väckte irritation hos många eftersom den vara dåligt underbyggd och rent propagandistisk. Tino Sanandaji kommenterade den på sin hemsida. Här är hans svar till Norberg:

tino_sanandaji

”Johan Norberg från Cato Institute menar att obegränsad invandring till Sverige är “realistiskt” eftersom Sverige hade obegränsad invandring mellan 1860-1914.

Men ett sådant förslag bygger faktiskt inte på någon oprövad utopi, utan på insikten att det första världskriget är slut.

1860 införde Sverige liksom andra europeiska länder fri ut- och invandring. Vem som helst hade rätt att flytta hit och arbeta fritt.

Under denna period fanns det helt enkelt inte något invandringstryck på Sverige. Detta berodde på att kostnaderna för att flytta från tredje världen till Sverige var alltför höga jämfört med fördelarna, så i princip klarade ingen av den migrationen.

Av den svenska befolkningen på fem miljoner var färre än 2000 icke-västerländska invandrare år 1900. Enligt SCB utgjorde invandrare endast 0,7 procent av den svenska befolkningen det året, och endast 0,04 procent av invandrarna var från länder utanför Europa och Nordamerika. För hundra år sedan var antalet invandrare från länder utanför västvärlden till Sverige inom marginalfelet. Inte heller var det en storskalig invandring från de andra nordiska länderna.

Under de fem decennierna mellan 1871-1920 flyttade bara runt 3 700 personer till Sverige från länder utanför Europa och Nordamerika. Som en jämförelse, under endast det senaste decenniet var antalet sådana invandrare över 400 000.

Under tidsperioden Johan Norberg hänvisar till som bevis för att öppna gränser fungerar väl var invandringen till Sverige från fattiga länder praktiskt taget omöjligt, så regeringen brydde sig inte om att reglera den. Detta lär oss ingenting om effekterna av öppna gränser idag.

Man kan heller inte dra långtgående politiska slutsatser när även den underliggande tekniken förändras dramatiskt mellan två tidsperioder. Detta är som att resonera att år 1860 hade vi inga lagar som reglerade säkerhetsbälten och att vi inte heller hade några bilolyckor, vilket bevisar att vi bör avskaffa säkerhetsbältlagarna idag, eller skriva att månen har obegränsad invandring. Vem som helst kan åka till månen och arbeta utan att orsaka några problem, vilket bevisar att öppna gränser fungerar.

Självklart har vi nu även en välfärdsstat vilket utgör en stor skillnad från 1860. Det klassiska liberala argumentet “Jag stöder öppna gränser och avskaffningen av välfärdsstaten” håller inte i en närmare granskning.

Välfärdsstaten är en del av den objektiva verkligheten, vilket inte är något man lätt kan ignorera bara för att göra lösningen på dilemmat enklare. Detta är som att säga “jag stöder höjda skatter på de rika, men jag stöder inte att de rika ska investera mindre” och vara stolt över sig själv för att ha löst marginalskatteproblemet på ett gränslöst politiskt sätt. Den politiska frågan med tanke på att välfärdsstaten existerar och kommer att existera blir därmed: stöder du öppna gränser eller inte?

Många liberaler beter sig inte som vuxna i invandringsdebatten då de förlitar sig alltför mycket på förenklade argument. Att dra slutsatsen att öppna gränser i dag är realistiskt eftersom Sverige hade öppna gränser under en historisk tidsperiod då det nästan inte fanns någon invandring är inte en seriös politisk analys.”

Det är inte första gången som Tino kritiserar drömmande multikultiralister som har svåra problem med verklighetsuppfattningen.

När centerns förslag till idéprogram blev känt skrev Tino ett längre bemötande. Det publicerades på Avpixlat och vi återger det här i sin helhet. (En eloge till Avpixlat som förefaller ha gjort översättningen från engelska.)

tino-kritiserar

”Sedan länge vet läsarna att jag tycker invandringen är ett tråkigt och dystert ämne. Men nivån på diskursen tvingar mig att skriva mer om det än jag föredrar.

Idag föreslog det svenska Centerpartiet en politik som helt öppnar gränserna för Sverige, bland annat en vision att öka Sveriges befolkning från ca 9 miljoner till 40 miljoner.

Obegränsad invandring är en dramatisk och oåterkallelig politik, vilket ingen välfärdsstat i mänsklighetens historia någonsin har antagit. Detta sociala experiment måste man tänka igenom innan man provar det.

Öppen invandring innebär de facto fri invandring av okvalificerad arbetskraft från utvecklingsländer (den överväldigande majoriteten av världens befolkning). Sverige har redan nästan öppen invandring av högkvalificerade arbetskraft, om våra företag vill anställa dem. Inte många kommer, kanske delvis på grund av höga skatter. De människor som skulle invandra till Sverige med den nya politiken är överväldigande outbildad arbetskraft.

För några år sedan öppnade Sverige upp för arbetskraftsinvandring. Även om förebilderna var Kanada och Australien förstod inte skaparna av systemet att nyckeln till att dra fördelar av invandringen var att vara selektiva. Resultatet var en förutsägbar besvikelse.

“Hoppet med den nya lagstiftningen var att locka kvalificerade människor från länder utanför EU att komma till Sverige. Men fyra år efter förändringen är den mest typiska arbetskraftinvandraren fortfarande thailändska bärplockare …. Det är lågutbildade yrken, såsom städare och köks personal, som har lockat mest arbetskraftsinvandrare”.

Centerpartiet har en osofistikerad ekonomisk uppfattning att så länge fler människor kommer till ett land och “arbetar” innebär det stora fördelar för landet. Att blott “arbeta” ses alltmer som halvreligiöst, som någon slags heroisk bedrift med massiva fördelar för Sverige.

Detta är felaktigt. Arbeta är ett minimum, inte ett tillräckligt tillstånd. Jan Ekberg sammanfattar effekterna av invandringen på värdlandets ekonomi:

“Invandring kan påverka inkomsten av den infödda befolkningen på många sätt. Det kan finnas effekter på marknaden, påverkningar på relativa faktorpriser och på arbetstillfällen för infödda. De infödda grupperna som är substitut för den invandrade arbetskraften kan förlora på invandring, medan de infödda grupperna som är kompletterande kan dra fördel. Men studier från många länder visar att dessa effekter sannolikt är små”.

Harvardprofessorn George Borjas uppskattade fördelarna för USA i mitten av 90-talet:

“Standardmodellen för ekonomi på arbetsmarknaden tyder på att nettofördelen från invandringen är liten. Nettofördelen, som jag kallar invandringsöverskottet, är bara ungefär 7 miljarder dollar”.

Borjas upptäckte att den okvalificerade invandringen leder till omfördelning av rikedomar från låginkomsttagare till de rika, eftersom invandrarna trycker ner lönerna:

“En omfördelning av inkomster framkallas, inhemska arbetare konkurrerar med invandrad arbetskraft om dem som använder invandrarnas tjänster…. Den lilla storleken av denna ökning döljer en betydande omfördelning av välstånd”.

Högkvalificerade invandrare bidrar med kunskapsspridningseffekter. Det finns dock inga bevis att den magiska syn Centerpartiet har på lågutbildade, lågavlönade arbetstagare på något sätt är nyckeln till den moderna ekonomiska tillväxten. Detta är inte bara ekonomisk forskning utan det är också sunt förnuft. Sverige har redan problem att skapa jobb för okvalificerad arbetskraft, eftersom det finns liten efterfrågan på dem i en kunskapsbaserad ekonomi som den svenska.

Den dominerande effekten av invandringen för den svenska ekonomin går rakt igenom vår omfattande välfärdsstat. Det amerikanska National Research Council beräknade att lågkvalificerade invandrare kostar USA runt 130 000 dollar i dagens dollar, eller cirka 1,2 miljoner kronor. Jan Ekberg beräknade att under 2006 betalade Sveriges 900,000 invandrare i genomsnitt ca 50 miljarder kronor mindre i skatt än de fick tillbaka i bidrag.

Av två skäl, även detta underskattar kostnaden för öppna gränser. Ekberg klumpar ihop invandrare från Europa med invandrare utanför Europa. Ännu viktigare, han uppskattar inte fördelningen av “offentliga tjänster”. Halva Sveriges offentliga sektor är transfereringar såsom arbetslöshetsstöd och hälften är offentliga tjänster såsom sjukvård. Ekberg hade inte uppgifter om fördelningen av offentliga tjänster, så det enda han gjorde var att åldersjustera och anta att invandrare använder tjänster lika mycket som infödda:

“När det gäller offentlig konsumtion har vi inga faktiska uppgifter för invandrarbefolkningen. Istället får deras användning av åldersberoende offentliga konsumtionen i huvudsak beräknas till hänsyn av deras ålderssammansättning”.

Andra källor tyder på att invandrare i själva verket använder fler tjänster, kanske för att invandrare är fattigare. Eftersom uppgifter finns om fördelningen av offentliga tjänster (t.ex. FACIT), är det en gåta för mig att inga ekonomer har beräknat siffrorna på ett mer komplett sätt.

Hur som helst, om 900 000 (blandad kvalificerad/okvalificerad) invandrare kostar Sverige 50 miljarder kronor årligen, hur mycket kommer 30 miljoner outbildad invandrare att kosta? Centerpartiet kräver öppna gränser utan att ha utvärderat detta, vilket inte jag anser vara vuxen politik.

Ankersjö kommentarer att inte vilja ta emot flyktingar:

“Det är korkat ur ett ekonomiskt perspektiv. Det bygger på ett argument att de som kommer hit är en kostnad. Om du tillåter dem att arbeta är de snarare en tillgång”.

Än en gång ser vi den enfaldiga teorin att så länge man arbetar drar värdlandet ekonomiska fördelar, oavsett lön.

Poängen med välfärdsstaten är inte bara att transferera pengar från dem som arbetar till dem som inte gör det. Det är också att transferera pengar från höginkomsttagare till låginkomsttagare. Låginkomsttagare betalar mycket mindre i skatt men får lika mycket eller mer i statliga bidrag. Det sätt det svenska systemet är utformat är att den genomsnittlige låginkomsttagaren betalar mindre i skatt än det de får tillbaka. Sålunda, att importera fler låginkomsttagare leder till större förluster för Sverige.

Det är sant att invandrare tenderar att ha en bättre åldersprofil och kostar mindre i skolan (även om de så småningom åldras och får pension, och i genomsnitt tenderar de att gå i skolan och i språkutbildning i Sverige i flera år). Dock är denna fördel inte oändligt stor för att kompensera för alla andra kostnader.

År 2003 genomfördes en noggrann beräkning av de livslånga statiska omfördelningseffekterna av den svenska välfärdsstaten, gjord av den svenska regeringen. Resultatet blev att mer än 3/5, de i de lägsta 3 inkomstkvintilerna, i genomsnitt fick ut mer av välfärdsstaten än de betalade in. Detta trots att de flesta av dem uppenbart arbetar.

“En individ ur den högsta livsinkomstkvintilen gör över livet i genomsnitt en nettoförlust på ca 3,3 mkr mot den offentliga sektorn och en individ ur den lägsta kvintilen i genomsnitt en nettovinst på ca 2,5 mkr”.

tino

Vad detta visar är att “arbeta” är inte tillräckligt för att vara en nettovinst för värdlandet. Man måste generellt arbeta och ha tillräckligt hög inkomst. Än en gång, detta är inte voodoo-ekonomi, det är sunt förnuft.

Centerpartiets talesman Per Ankarsjö sade att “det finns ett stort behov av arbetskraft inom vissa typer av arbeten som svenskar inte vill ha”. Detta uttalande är inte förenligt med standardekonomi.

Om det finns ett jobb som folk inte vill ha höjer man lönen tills någon tar jobbet. Företagen har inga problem att få folk att arbeta i gruvor, de måste bara betala tillräckligt. Om arbetsgivaren inte har råd att betala arbetare tillräckligt för att vilja ta jobbet är det marknadens sätt att tala om för samhället att jobbet inte är värt att göra. Av denna anledning har vår ekonomi inte längre en massa skoputsare på gatan, men om vi skulle återskapa tillräckligt hög fattigdom och låga löner skulle dessa finnas.

Det finns redan mer än en miljon vuxna i arbetsför ålder i Sverige utan jobb, inklusive flera hundra tusen invandrare. De flesta icke-europeiska invandrare utan högskoleexamen är i själva verket för närvarande inte anställda. Om nu skapandet av arbetstillfällen är så lätt och om det finns en enorm efterfrågan på jobb bara invandrare gör, varför prioriterar inte Centerpartiet dagens arbetslösa invandrare med jobb innan de tar in de nästa 30 miljoner?

Enligt Ankarsjö i Aftonbladet:

“Betonar att den nya, generösa invandringspolitiken måste kombineras med en ny arbetsmarknadspolitik. Avgörande faktorer är förslag om flexibla regler på arbetsmarknaden som sparkningar och lägre löner för dem som är nya på arbetsmarknaden”.

Teorin är att vi kan fixa allt detta genom att avskaffa lagar om anställningsskydd. Låt oss utvärdera denna idé. OECD har uppgifter som gör det möjligt att redogöra om anställningen för andelen 15-65 befolkningen för invandrare och infödda. Som en jämförelse är sysselsättningsgraden för infödda svenskar utan högskoleexamen 71 %. Nedan är sysselsättningsgraden för icke-europeiska invandrare utan högskoleexamen i några länder:

Nederländerna: 55 %
Australien: 50 %
Storbritannien: 50 %
Danmark: 47 %
Sverige: 46 %
Nya Zeeland: 44 %

Annat än Sverige står alla dessa länder utan LAS eller strikta anställningsskyddslagar. Som man kan se har dessa inte heller kunnat skapa hög sysselsättning till låg och medelhög kvalificerade icke-europeiska invandrare. Detta är ganska avgörande bevis för att avskaffning av LAS (och samtidigt hjälpa marginalen) inte kommer att rätta till sysselsättningsproblemen för outbildade invandrare, oavsett hur många gånger denna myt upprepas av vänster-liberalister.

Vad sägs om att göra mer, krossa fackföreningarna, dramatiskt skära ned välfärdsstaten och skapa en låglönesektor i Sverige? Kommer detta att åtgärda problemen för outbildade invandrare på arbetsmarknaden?

Nej, men visst kan man förmodligen höja sysselsättningen genom att göra detta. Men sysselsättningen i lågavlönade yrkesgrupper löser inte det grundläggande problemet, vilket är låg produktivitet och låga inkomster. Ett land blir inte rikare genom att fler människor blir fattiga.

Den svenska välfärdsstaten och lönerna för vanliga svenskar och nuvarande invandrare skulle krascha av bördan av 30 miljoner okvalificerade invandrare. Djupt inne vet naturligtvis många Centerpartistideologer detta. Anledningen att de driver på för öppna gränser är att det är ett moraliskt tvång för dem. De tror inte att svenskar har rätt att inte dela sin rikedom med andra.

Per Ankersjö påpekar sålunda att öppna gränser “är en naturlig följd för dem som tror på lika rättigheter och lika värde för mänskligheten”.

Den grundläggande regeln i alla civiliserade samhällen är att alla har lika mänskligt värde (“människovärde”). Men vad innebär det egentligen? Vi har fortfarande inte tolkat detta som att alla har lika rätt till exempelvis privat egendom. Även det tidigare kommunistiska partiet håller med om att en fattig svensk inte kan tvinga en rik person att låta dem ta halva deras hus, trots att de har samma människovärde och lika mänskliga rättigheter.

Klassiska liberaler tolkar lika rätt som negativa rättigheter. När vi säger att alla människor har rätt att leva utan förtryck innebär det att man inte kan förtrycka dem. Det betyder inte att vi har en skyldighet att invadera Syrien och alla andra diktaturer och befria dem från förtryck. En sådan skyldighet skulle strida mot rätten till sin frihet och egendom.

Alla människor har rätt till strävan efter lycka eller att leva fri från fattigdom, men det betyder inte att svenskar måste ge 90 % av BNP i bistånd till Afrika. Detta trots att en sådan politik utan tvekan skulle minska hunger och sjukdom.

Vi tror att alla människor på jorden har lika människovärde, men vi ger bara 1 % av BNP i bistånd. Människors lika värde tolkas inte av icke-kommunister som rätten till vad andra har producerat. Likaså har alla lika mänskliga rättigheter, men det betyder knappast att alla har rätt att komma och leva i landet som skapats av och ägs av svenskar.”

Centerpartiet är enbart till skada för Sverige och borde därför läggas ned.

Källor och länkar:

http://avpixlat.info/2013/01/24/tino-sanandaji-om-fri-invandring-pa-dn-debatt/

http://super-economy.blogspot.se

http://avpixlat.info/2012/12/17/tino-sanandaji-sagar-centerns-vansinnesforslag/

http://super-economy.blogspot.no/2012/12/korkat-ur-ett-nationalekonomiskt.html

Taggat:,

2 tankar om “Tino Sanandaji krossade centerextremisterna och extremliberalen Johan Norberg

  1. […] Författarna till boken Migrationens kraft, Johan Norberg och Fredrik Segerfelt, som kritiserats flera gånger av Tino Sanandaji har själva försökt bemöta Tino. Men varje gång de gör de så visar de bara upp sin okunnighet. (Läs mer om Tinos kritik mot boken och författarna här). […]

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: