Debatt i TV1 om månggifte och centerns djupa förfall

Den 17 januari hade TV programmet ”Debatt” premiär för säsongen med den nye programledaren Kristina Hedberg. Första debatten i programmet handlade om hur Janne Josefsson i Uppdrag Granskning avslöjade att begreppet barnfattigdomen överdrivs av ett antal hjälporganisationer för att de ska kunna tigga mer bidrag till sin verksamhet. Själva debatten var som den brukar vara i detta program ytlig och ganska intetsägande. Det var huvudsakligen etablerade journalister och organisationer som var debattörer och debattnivån var väldigt låg. Inga djupa analyser eller inträngande reportage. Bara tunn pk-TV.

Nästa debatt skulle avhandla ämnet månggifte med under rubriken ”ska man få gifta sig med fler än en samtidigt”. Ämnet togs upp som ett resultat av att Centern nyligen kommit med en rad nya förslag till sitt partiprogram. Det var förslag om fri invandring, månggifte och avskaffad skolplikt. För många som inte följt centerns politiska förfall de senaste åren kom de nya programförslagen som en chock. För den som följt partiets sedan 1988 när de uteslöt invandringskritikern Sven-Olle Olsson ligger de nya programförslagen helt i linje med det förfall som pågått i partiet i minst 25 år.

En intressant fråga som kanske borde ställas är hur det är möjligt att ett parti kan svänga 180 grader utan att någon reagerar. Sven-Olsson vågade reagera, men han blev utesluten. 1988 var Centern ett svenskfientligt parti och för varje år som gått sedan dess har det bara blivit värre. Men det gäller också de övriga partierna i sjuklövern.

Under 1930-talet var Centern, eller Bondeförbundet som det då hette, ett genuint Sverigevänligt parti där man var mycket tydlig när det gällde dåtidens invandringspolitik. I Bondeförbundets program kunde man 1933 läsa:

”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.”


För många som växt upp med mångkulturell propaganda låter programmet rätt extremt. I själva verket var det ett synsätt som delades av de flesta politiker i Sverige och i andra länder i Europa vid den här tiden. Att ”bevara den svenska folkstammen” är bara att värna om det svenska folket och önska att det fortlever även på längre sikt. De är inget extremt att ha den uppfattningen. Partiet ville inte heller släppa in ”mindervärdiga utländska raselement”. Den formuleringen skulle kunna skrämma slag på vem som helst om den användes i något politisk program idag. År 1933 höll de flesta svenskar med om att det var viktigt att skydda folket och formuleringen är mera att betrakta en spegel av tidsandan. Oavsett formuleringarna så är det inget större fel på det tänk som ligger bakom programpunkten från 1933.

1965 hade de flesta länder i västvärlden och delar av övriga världen fortfarande en ansvarsfull syn på invandring. Det var i stort sett bara kolonialländerna som tog emot en andel invandrare med etnisk främmande bakgrund. Sverige hade aldrig haft några koloniala åtaganden och hade heller inga skäl att ta emot invandrare från avlägsna länder.

Efter att den amerikanska invandringspolitiken ändrades 1965 och togs i bruk 1968 så öppnades USA för stor icke-vit invandring. I Sverige tog vi efter USA och började öppna för större invandring bara ett par år efter de amerikanska besluten. Vår ekonomi började internationaliseras och vi släppte in mer och mer utländskt ägande eftersom stora internationella företag ville expandera till nya marknader. De hade stora ekonomiska resurser och slog ut eller köpte upp svenska företag. Dessa internationella storföretag ville sedan vinstmaximera och började driva kampanjer för att få billigare arbetskraft. De dåtida svenska regeringarna var med på noterna. Sverige tog emot sina första större skaror invandrare. De var skötsamma, lojala och tillförde mycket. Men Sverige hade klarat sig lika bra utan dem om vi bara fört en bättre politik på ett antal områden. Att det var ”nödvändigt” att ta hit arbetskraftsinvandrare på 1960-talet är bara en myt.

Sedan dess har ett otal internationella och nationella tankesmedjor arbetat hårt, ofta tillsammans med vissa mediakoncerner, för att vi ska få fri invandring till Sverige. För medias del yttrade det sig i ständiga kampanjer för att få hit ”enstaka” flyktingar som hade det svårt i sina hemländer. I själva verket var det en medveten taktik att spela på våra medkänslor för folk som har det svårt. Media och politiker har också arbetet hårt för att ändra på lagarna, öppna gränserna och slå sönder svensk identitet. Liberala politiker, liberala medier och liberala tankesmedjor jobbar i symbios och har täta kontakter eller tätt samarbete med liknande tankesmedjor utomlands. Den täta kontakten mellan folkpartister och George Soros är egentligen oerhört skrämmande liksom den täta kontakten mellan Cecilia Malmström och bilderbergaren Peter Sutherland. Deras lobbyarbete för mer öppna gränser sker huvudsakligen i smyg eftersom inga stora medier, TV eller radio berättar för oss vad de håller på med.

Svenska medier berättar inte heller för sina läsare att svenska politiker arbetar för att våra gränser ska öppnas ännu mer. Det är alltså bristen på information som gör att många nu höjer på ögonbrynen när Centern nu öppet förespråkar helt fri massinvandring av miljontals människor. Centern har länge arbetat i den riktningen.

Som en direkt följd av att centerns nya programförslag lyftes fram i media så blev punkten om månggifte ett debattämne i TV1-programmet Debatt. Som vanligt när det gäller svenska pk-TV så är det inga debatter i egentlig mening utan det är bara lite försiktigt trevande där kritik från politiskt inkorrekt håll ska undvikas. Helt förutsägbart så inleddes programmet med att ett svenskt, gift udda par fick berätta om att de var ”öppna” i sin relation och hade besök av andra partners när det passade dem. Förmodligen tyckte nog de flesta tittare att paret bara var ett udda par. Man kan anta att väldigt få personer brydde sig om hur de hade valt att leva sitt liv.

Elisabet Sandlund från tidningen Dagen fick medverka och framföra viss kritik mot månggifte. Hon ville inte gå med på att sanktionera månggifte eftersom det strider mot hela den kultur vi lever i. Hon framhöll också att det inte finns något annat land i vår västerländska kultur som tillåter månggifte.

Elisabet Sandlund: ”De flesta som skulle hamna i en situation av månggifte det skulle ju vara människor där mannen tar sin tredje hustru för att han tröttnat på nummer ett och två. Äktenskapet är till för att skydda de svaga, i det här fallet barnen och även kvinnorna….Vem är barnens föräldrar? Barnen har rätt att veta vem som är mamma och pappa och i görligaste mån uppfostras och växa upp med mamma och pappa. Den här typen av relationer där det finns ett antal män och kvinnor i olika konstellationer det motsvarar på intet sätt det som FN:s barnkonvention säger.”

hanna_wagenius_2

Hanna Wagenius, Förbundsordförande i centerns ungdomsförbund, försvarade de extremliberala programpunkterna som partiet hade tagit fram. Kristina Hedberg frågade Wagenius som vad det är som är så bra med förslaget.

Wagenius: ”Jag tycker att det är bra att samhället behandlar alla sina medborgare lika oavsett om man lever i en heterosexuell, homosexuell, monogam eller polygam relation så har alla rätt till samma samhällsskydd. Den andra och den tredje hustrun som det hörs om här som skulle vara förtryckt, hon är utsatt för ett mycket värre förtryck genom lagen genom att inte ha rätt till det här skyddet som äktenskapslagstiftningen ger om man skulle skilja sig eller om mannen skulle gå bort. Jag tycker att det här är väldigt viktigt att alla människor har rätt till samma lagstiftning, men också för att det redan finns kvinnor som befinner sig i den situationen idag men som inte omfattas av det här skyddet.”

Den muslimska feministen Bahareh Andersson medverkade också i programmet. Hon var emot legalisering av månggifte, men hade inte något emot att folk lever i förhållanden där det finns flera relationer. Hon var också emot månggifte därför att det skulle kunna leda till kvinnoförtryck. Hon hade sin egen tolkning av islam och i den ingick inte månggifte. ”Att legalisera detta är jag emot eftersom jag ser konsekvenser av det. Vi bor inte, vi lever inte i 1960-talet, vi lever i ett mångkulturellt samhälle som vi har byggt tillsammans, inte bara i Sverige utan i hela Europa och detta kan utnyttjas av dom allra värsta fanatikerna, patriarkala grupper, att kunna leda en polygami med en man och fyra fruar, detta är jag väldigt emot för att jag vet att dom kvinnorna kommer att bli väldig utsatta för förtrycket och det finns ju en och annan konsekvens av detta. Den lagliga rätten att kunna skaffa flera fruar kommer att väcka misstänksamhet mot den religionen som jag tillhör. Den tolkningen jag gör av min religion islam säger inte att en man ska kunna ha fyra fruar. För mig finns inte bara en tolkning av islam. Detta kan väcka invandrarfientliga krafter som vi har här och bli en fientlighet och misstänksamhet mot min religion.”

Hanna Wagenius: ”Jag tror att de kvinnor som redan idag lever i en sådan relation, för det finns sådana relationer i Sverige även om inte alla äktenskap är juridiskt giltiga här. Dom kvinnorna är i en värre situation när dom äktenskapen inte är giltiga, då befinner de sig i en mycket större ekonomisk utsatthet. Om det är så att man är beroende ekonomisk av den här mannen men äktenskapet inte är giltigt och han väljer att gå ifrån henne då har man plötsligt ingenting.”

Bahareh Andersson frågar Hanna: ”Så du ska ge laglig rätt till mannen att skaffa tre fruar till?”

Hanna Wagenius: ”Han har redan en laglig rätt att leva ihop med de här tre kvinnorna och att kanske ha en religiös ceremoni bara men inte en juridisk.”

Bahareh Andersson: ”Vi ska verkligen få bort detta, vi vill inte att det ska vara den lagliga rätten att göra, jag är född och uppväxt i ett land där polygami är lagligt där man kan skaffa fyra fruar. Jag har träffat dom och jag vet vilken utsatthet dom lever i, så att jag kommer absolut inte ge mitt samtycke att detta ska komma att utsätta den minoritetsgruppen för något ännu värre.”

Hanna Wagenius: ”Poängen med att ha en lagstiftning som tillåter vuxna och samtyckande människor att ingå i flera relationer, det är att alla också måste samtycka. Är man den första frun och inte tycker att det är okey att ens make tar en till fru så ska man kunna säga nej till det. Det finns jättemycket vi måste jobba med när det gäller värderingar.”

Bahareh Andersson: ”Varför kan inte centerpartiet fokusera på dom 70 000 ungdomar som vi har, som inte ens välja sin kärleksrelation. Det är en lyxfråga för mig om polygami… Vi har ju 5 000 ungdomar som dör varje år enligt FN på grund av att dom gör något fel mot hedersnormerna. Kan vi inte satsa alla resurser att rädda livet på dom?”

”Debatten” som TV1 anordnade var sällsynt torftig. En debatt om månggifte i en så stor kanal om TV1 borde rimligen ha planerats mycket bättre. Nu hade redaktionen bara plockat ihop lite folk efter eget behag vilket resulterade i några rätt banala meningsutbyten. Om Centern skulle få igenom sitt program om månggifte så skulle Sverige förändras mer plötsligt och dramatiskt än det någonsin har gjort under hela vår historia. Och det skulle enbart vara till det sämre. Ämnet månggifte borde ha varit föremål för en seriös debatt och då borde seriösa kritiker har fått medverka. Det räcker inte med att en ganska pk-kristen och en liberal muslim får yttra sig. Centerns förslag är som ett yxhugg i den svenska folksjälen och då krävs rejäla motargument.

Hanna Wagenius är nästan osannolikt tankeslö. Hon har inte tänkt igenom någonting alls utan seglar bara iväg med den vind som blåser i stora delar av partiet. Om hon och Centern skulle få igenom sina förslag så skulle Sverige mer eller mindre kollapsa moraliskt och människor med alla underliga livsstilar skulle kunna få fritt fram att hålla harem. De som skulle tjäna allra mest på det är polygama muslimer som genom att ha flera fruar kan skynda på den demografiska obalansen. De kan bli som i delar av Orienten där 30-40 barn inte är ovanliga i muslimska polygama förhållanden.

Om Debatt hade vara ett riktigt debattprogram så hade någon som kunde sätta Wagenius på plats fått medverka. För Hanna Wagenius är politiken en lekstuga. Hon har inget intresse av att skapa ett bättre Sverige, att förbättra sådant som är dåligt, att göra landet bättre för människor som har hamnat på efterkälken, komma tillrätta med brottsligheten eller rädda landet från att haverera moraliskt. Hon är istället en människa som utan att tveka skulle kunna införa en politik som tar död på en civiliserad livsstil och förvandla Sverige till ett efterblivet samhälle där medeltida patriarkat med rötter i Mellanöster återuppstår – fast i Sverige.

En av flera centerpartister som drivit partiet mot en ideologisk avgrund är Fredrick Federlay. Han är en av personerna bakom de nya programförslagen. Det står helt klart att den mannen inte lever i verkligheten. Han skrev 2002 en sällsynt undermålig debattartikel i Aftonbladet där han orerade om rasism och hur viktigt det är att vi öppnar våra gränser för fri invandring. Frågan är då varför vi ska öppna våra gränser? Det enda argumentet han framförde i artikeln var följande mening: ”Det som gjort att Sverige genom tiderna har klarat sig bra är att vi har kunnat ta emot människor från andra länder och sett dem som en tillgång och om en ny kraft i det svenska samhället.”

Ingenting av substans fanns i artikeln. Federlay är politiskt vilsen men ändå är han en av dem som fått förtroendet att styra centerns politiska utveckling de senaste tio åren. Federlay är nära vän med Per Ankersjö som också tillhör den svenskfientliga falangen inom Centern. Det är ogenomtänkta och bisarra idéer som lett fram till förslagen om fri invandring, månggifte och avskaffad skolplikt. Mest allvarligt är att ingen kraftull opposition har förekommit mot förslagen utan istället tycks många centerpartister gilla dem. Centerpartisten Johan Hedin hävdar att fri invandring ”är en enorm plusaffär för Sverige”.

Som en händelse fångade den extremliberala Bertil Ohlin-stiftelsen upp centerns idéer och anordnade ett seminarium den 16 januari med rubriken ”Steg för en fri invandring”. Frida Johansson Metso, Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd och medlem av Migros skribentnätverk, Johan Hedin, riksdagsledamot och talesperson i migrationspolitiska frågor för Centerpartiet och Karin Zelano, chef för tankesmedjan Fores migrationsprogram var inbjudna för att prata om ”hur Sverige kan utvecklas för en fri invandring”. (Se debatten – eller snarare galenskaperna – här.) Tankesmedjan Fores är sprungen ur Centerns liberala falang och bakom Fores finns även Bertil Ohlin-institutet, som i sin tur finns bakom många liberala medier som ägnar varje dag åt att försvara massinvandring.

fores

Idag presenterades en ny Sifo-mätning och Centern har fallit kraftigt. De ligger just nu på 3,2 % medan SD bibehåller sin plats som tredje största parti, någon som ogillades av Text-TV som inte ens nämnde det. I Agenda i kväll fick Annie Lööf medverka och då framkom det att Centern inte har haft så låga siffror sedan opinionsundersökningarna etablerades i början av 1960-talet. På något sätt har hon kanske insett att stora delar av hennes väljare inte vill ha ett extremliberalt centerparti . Men inom Centern finns många tunga namn som förespråkar helt fri invandring så oavsett om Annie Lööf skulle ge sken av att moderera några av de föreslagna punkterna så är det bara spel för galleriet. Centern har förhoppningsvis gjort sitt inom svensk politik och de medlemmar som inte gillar utvecklingen har sig själva att skylla. De har låtit sitt parti förfalla utan att ingripa och då går det så här. Dessutom har de kanske inte ens observerat att de tankesmedjor som finns kring partiet verkar för helt fri invandring och en rad andra galenskaper.

Annonser

Taggat:, , , , ,

2 thoughts on “Debatt i TV1 om månggifte och centerns djupa förfall

  1. elfyma+ januari 21, 2013 kl. 10:33 Reply

    Centerns idéprogram kanske bara är en anpassning till verkligheten i det mångkulturella Sverige ?

    Förslaget att tillåta månggifte har nog ingen praktisk betydelse, åtminstone inte för muslimer som i vilket fall som helst gifter sig enl. sharialagen och inte registrerar sig.

    Hörde en jurist på radion som sa att en muslim redan idag får ha flera fruar i Sverige, om de var gifta när de kom till Sverige. De behöver alltså inte skilja sig då. Att köpa sig ett äktenskapsbevis i hemlandet torde inte heller vara svårt.

    Att registrera giftermålet i Sverige gör man bara för att få PUT som anhörig. Man kan senare skilja sig på papperet för att få bidrag som ”ensamstående”.

    När en ”ensamstående” somaliska med flera barn höll på att bli innebränd i Rinkeby, var pappan inte var hemma. De var ”skilda” trots att hon väntade ett nytt barn med honom. Ingen journalist reagerade på detta.
    Och ingen journalist reagerade hellar på uppgiften att 25-30 pappor var skrivna i en liten etta i en av Stockholms förorter. Hur får de plats ? Sover de skavfötters ?
    Den naiva journalisten serverade i stället en snyfthistoria om ”trångboddheten” för stackars invandrare i stället för att kolla om dessa personer verkligen bodde där på riktigt.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: